Jobbskatteavdraget ger bara 23 000 arbetssökande
Nu finns det data från KI som visar hur man kan beräkna antalet nya arbetssökande pga jobbskatteavdraget. Andelen icke arbetande kanske kan minska med knappt 0,5 procentenheter. I relation till arbetskraften på 4,9 miljoner blir det 23 300 nya som söker nya jobb. Ändå vill regeringen införa ett femte avdrag nästa år.
I en specialrapport från Konjunkturinstitutet har den sammanlagda effekten av de fyra jobbskatteavdragen ingående undersökts med hjälp av en arbetsutbudsmodell (se bloggart 11/4-11). Något resultat i form av hur många "nya jobb" som skapas finns inte i denna studie till skillnad mot vad som sagts om tidigare undersökningar. Den nya studien kan dock användas för att beräkna hur många personer som stimuleras att börja söka arbete.
Att komma fram till hur många nya jobb som skapas av sänkt skatt för förvärvsarbetande är oerhört svårt. Först måste man beräkna hur många av dem som inte arbetar, som väljer att mera aktivt börja söka arbete. Därefter måste man kunna uppskatta vad detta har för effekter på arbetslösheten och sedan vad denna effekt har på lönebildningen. Slutligen måste man kunna beräkna hur en relativ reducering av lönerna i relation till kapitalandelen påverkar arbetsgivarnas benägenhet att anställa.
Om man sänker skatterna utan att göra nedskärningar av offentliga utgifter ökar efterfrågan. Hur ökad efterfrågan påverkar sysselsättningen är en betydligt enklare sak att beräkna än följderna av ett ökat arbetsutbud. Det är sannolikt att tidigare undersökningar enbart har utrett hur skattesänkningen i sig påverkar antalet jobb - inte att det varit fråga om en skattesänkning utformad som just ett förvärvsavdrag.
Den nya studien från KI tar däremot fasta på hur arbetsutbudet ökar när den disponibla inkomsten ökar för dem som arbetar. En särskild del av studien handlar om hur mycket andelen icke arbetande kan minska genom intensifierat jobbsökande.
Utgångspunkten är andelarna i befolkningen i aktiv ålder utan arbete (av andra orsaker än förtidspension och studier). Andelen är minst för sammanboende män med barn (5 %) och utan barn (7 %). Den största andelen icke arbetande finns i gruppen ensamstående kvinnor (19 %) men andelen är nästan lika stor för ensamstående män (18 %). Även sammanboende kvinnor med barn har en hög andel icke arbetande (15 %).
Personer i olika hushållstyper är olika känsliga för sänkt skatt på arbete. Uppgifter finns i studien som utvisar hur mycket andelarna icke arbetande kan tänkas minska i de olika typerna av hushåll. De redovisades i min förra artikel. Men någon sammanvägning till en genomsnittlig andelsminskning finns inte. Denna har jag nu grovt beräknat med hjälp av SCB:s s k HEK-statistik över hushållstyper. Min sammanvägning för personer 16-64 år visar att andelen icke arbetande i genomsnitt tenderar att minska med 0,475 procentenheter.
Slutligen återstår att översätta detta genomsnitt till ett faktiskt arbetsutbud i form av personer som genast vill ha ett arbete. SCB:s statistik kan inte exakt översättas till antal vuxna personer under 65 år. Min bedömning är att antalet uppgår till 4,95 milj personer 2009. Men då ingår studerande och förtidspensionerade. Ser vi istället på antalet sysselsatta och arbetslösa -arbetskraften - uppgick denna till 4,78 milj personer 2009 enligt KI (pdf, s 75). Dessutom stiger sysselsättningen efter 2009 varför arbetskraften 2011 kan beräknas till 4,90 milj pers.
En minskning av andelen icke arbetande med 0,475 procentenheter tillämpat på hela arbetskraften 2011 (4,9 milj pers) ger till resultat 23 300 personer som via intensifierat arbetssökande kanske kan få jobb. Det är betydligt färre än det antal som tidigare figurerat i debatten och som rört sig om 70-75 000 personer, som dessutom säkert skulle få jobb.
Min slutsats blir att det inte finns några starka sakliga skäl för att utforma en inkomstskattesänkning just som ett jobbskatteavdrag, vilket dock regeringen aviserar idag på DN Debatt. Om staten får ett överskott borde olika statliga skatter ligga närmast till hands att sänka.
Om en sänkning av det genomsnittliga uttaget av inkomstskatt bedöms som angelägen måste den däremot utformas som en skattereduktion. Den borde då ges till alla skattskyldiga (möjligtvis med undantag för bidragstagare så att regeringen slipper sänka bidragen). Och vill regeringen av politiska skäl gynna Socialdemokraternas traditionella väljargrupper kan sänkningen utformas som ett "låginkomsttagaravdrag" som i procent minskar ovanför medelinkomsten.
Läs även andra bloggares åsikter om jobbskatteavdrag, skattesänkning, arbetsutbud, nya jobb, arbetssökande, skatt, arbetslöshet, skatter, arbetslinjen, regeringen, ekonomi, politik på intressant.se
Etiketter: nya jobb
posted by Danne Nordling @ 12:45
9 comments
.
9 Comments:
Danne du skriver: "ger till resultat 23 300 personer som via intensifierat arbetssökande kanske kan få jobb."
Då kan man undra hur många av dessa 23 000 som verkligen får jobb. Alltså hur många NYA jobb gav jobbskatteavdraget?
Resultatet är verkligen ynkligt om din beräkning stämmer.
För att avdraget ska skapa många jobb så måste avdraget ha stor påverkan på lönebildningen. Borg räknar att jobbskatteavdraget och den försämrade a-kassan sänker jämviktsarbetslösheten med hela 1,9 procent (FI prognos 3 mars).
Om du har rätt är Borg helt ute och cyklar.
Men Herregud. Jobbskatteavdraget höjer standarden rejält för alla som arbetar. Räcker inte det?
Jag arbetar och jag skulle gärna skippa jobbskatteavdragen och ha kvar den välfärd som vi har haft.
Ante, jag blev verkligen överraskad när jag gick igenom Konjunkturinstitutets studie. Resultatet är ynkligt och det är väl därför studien inte drevs till det bittra slutet. Och det handlar enbart om steg ett: arbetssökandet.
Nästa steg är att detta ynkliga utbud ska leda till fler jobb på en arbetsmarknad där utbudet i huvudsak har fel utbildning i relation till vad som efterfrågas på marknaden. Det är svårt att se att en betydande del av de nya arbetssökandena kan få jobb inom rimlig tid. De får ställa sig sist i den långa kö som redan finns där ute.
Frågan är om någon auktoritet kan förstå hur sensationell KI:s rapport är. Vanliga journalister och politiker måste ju ha ett godkännande från en "expert" eftersom de inte kan tänka själva.
Anonym, jag håller med om att skattesänkningar är bra men de borde motiveras och utformas på ett ärligt sätt.
Thomas, vilka nedskärningar av välfärden har motiverats med att skaffa finansiering av jobbskatteavdragen? De har finansierats med ett strukturellt överskott i statsbudgeten som nu ser ut att bli allt större 2012-2015 och räcker till fem ytterligare jobbskatteavdrag. Försämringarna av olika förmåner har mestadels varit motiverade med arbetslinjen.
/DNg
Kan det ändå vara så att jobbskatteavdraget och försämrad A-kassa trots allt sänker jämviktsarbetslösheten.
Trots att arbetskraftsutbudet inte ökar nämvärt så kanske ändå en sämre A-kassa + jobbskatteavdraget gör att dom som söker jobb accepterar lägre löner än tidigare och kan tänka sig att flytta till jobb i högre grad och därmed sänker jämviktsarbetslösheten.
Men antagligen tar det lång tid för jämviktsarbetslösheten att komma ner på under 5 procent. Det skulle gå snabbare om regeringen satsade mer på yrkesutbildningar.
"De har finansierats med ett strukturellt överskott i statsbudgeten som nu ser ut att bli allt större 2012-2015...."
- Du förklarar inte begreppet strukturellt överskott. Men det är knappast så att entreprenörerna i landet investerar allt mer i högproduktiv verksamhet inom industrisektorn. Troligtvis investeras det i stället alltmer i en lågproduktiv servicesektor.
Problemet är att man enbart kan mäta överskottet i kronor och inte i vilken typ av produkter som ligger bakom skatteintäkterna. Samtidigt har det inte uppstått lika stora felinvesteringar i Sverige som i andra länder. Dessa felinvesteringar har i sin tur skapat kraftiga nedgångar i dessa länder.
Sverige drabbas inte längre av felinvesteringar inom bostadssektorn eftersom politikerna har gjort det för dyrt att bygga nya bostäder. Felinvesteringar inom industrin uppkommer inte i heller eftersom industrin investerar utomlands.
Det som troligtvis ligger bakom det strukturella överskottet är att ökningen av penningmängden skapar en högre efterfrågan i den lågproduktiva servicesektorn. Detta skapar i sin tur högre skatteintäkter samtidigt som fler lågproduktiva arbeten håller sysselsättningen uppe på en relativt hög nivå.
Men problemet med att öka efterfrågan på konsumentprodukter genom en ökning av penningmängden är att det tar tid för pengarna att röra sig bakåt i produktionskedjan genom alla produktionssteg. När pengarna når industrisektorn har pengarna tappat köpkraft.
Detta innebär att pengarna mycket väl kan öka intäkterna inom industrisektorn, men att detta är verkningslöst om industrisektorns kostnader ökar innan intäkterna ökar. Denna ökning av kostnaderna beror inte enbart på att penningmängden ökar, utan också på att den lågproduktiva servicesektorn ökar sin efterfrågan på produktionsresurser (arbetskraft, kapitalvaror) innan industrisektorn ökar sin efterfrågan på resurser.
Om både servicesektorn och industrisektorn i början av konjunkturuppgången ökar sin efterfrågan av produktionsresurser kommer allting att se bra ut. Vi får en super-ekonomi med ett högt statligt budgetöverskott och en relativt hög sysselsättning.
Men en hög efterfrågan på resurser höjer med tiden priserna på resurserna. Industrins kostnader ökar och kostnaderna ökar även på pågående, icke-färdigställda, investeringsprojekt. Nu kommer Riksbanken att höja räntan eftersom inflationen ökar (detta minskar ökningstakten av penningmängden). När intäkterna sjunker och kostnaderna ökar uppkommer krisen på nytt.
Jobbaskatteavdraget har finansierats av sämre A-kassa och sämre sjukförsäkring. Man tog också bort avdragsrätten för fackavgiften samt höjde avgifterna för A-kassan. Man har också gjort det svårare att kvalifisera sig för A-kassa.
Man kan säga att vi betalar jobbskatteavdraget med dyrare och sämre försäkringsskydd.
Jobbskatteavdraget är väl ett sätt att uppmuntra arbete-inte skapa jobb.
Det möjliggör för enskilda att försörja sig själv med lägre lön.
År 2002 gjorde LO en utredning där de kom fram till att en arbetare hade lägre disponibel inkomst än en bidragstagare.
Det har nu rättats till-viket skapar ordning i min värld.
Ante 09:00, jag tror inte att jobbskatteavdraget sänker jämviktsarbetslösheten särskilt mycket. Men frågan är komplicerad. Den gäller huruvida man med de aktuella politiska åtgärderna kan skifta Beveridgekurvan inåt.
Ett konkret exempel på 1) idealfallet: konjunkturen förbättras och 1000 svetsare efterfrågas av företagen. Normalt skulle 500 arbetslösa svetsare få jobb och 500 lediga platser återstod.
Nu införs jobbskatteavdrag och a-kassan sänks. Då kommer kvarvarande 250 arbetslösa svetsare också att söka jobb som genast finns att tillgå. Arbetslösheten har sjunkit extra mycket och fler jobb har "skapats" - dvs kunnat besättas. Har då Nairu sjunkit?
Ja, vi befinner oss på toppen av en konjunktur utan överhettning. Om de svetsare som drar sig för att på allvar söka jobb slutar med detta och tar de jobb som finns har Nairu i exemplet halverats.
2) Problemfallet: nästan inga svetsare är arbetslösa. 900 lediga platser kvarstår. Svetsarnas B-kurva har skiftat utåt (där tycks vi vara idag).
Däremot söker sig outbildade ut på arbetsmarknaden mera intensivt pga utbudspolitiken. Arbetslösheten för outb är redan hög. Konjförbättringen ökar efterfrågan måttligt på outb. Säg att lika många får jobb som nya sökande. Istället för att arbetslösheten skulle sjunka är den nu oförändrad för outb.(En del av dem är dock från början formellt registrerade som arbetslösa och kan då ge en sänkning.)
Om hela utbudet av outb kommer från icke reg arblösa kommer B-kurvan att skifta utåt. Konjförbättringen leder inte till minskad arblöshet. Nairu har ökat även för outb.
Utbudspolitikens framgångsmöjligheter för att sänka Nairu är alltså kopplade till det latenta utbudets adekvans för den jobbefterfrågan som uppstår när konjunkturen förbättras.
Per-Olof, det strukturella överskottet verkar vara en följd av överbeskattning mm som också visar sig i ett strukturellt handelsöverskott.
Ante 15:40, varför vidtar inte regeringen "återställare" nu när det finns utrymme? De försämringar som du nämner är istället avsiktliga för att de i sig utgör ett led i utbudspolitiken och de har inget direkt finansieringssyfte.
Anonym, det ligger mycket i att jobbskavdr enbart uppmuntrar arbete. Om det finns bidrag som gör det lönsammare att inte arbeta (vilket jag betvivlar är vanligt) så borde kontrollen öka och bidragen sänkas. Jobbskatteavdrag är en trubbig metod. Men OK, en generell skattesänkning utom för dem som har vissa bidrag är ett alternativ till bidragssänkning.
/DNg
Skicka en kommentar
<< Home