Vad vill socialdemokraterna med skatterna?

Direktiven till skattegruppen i SAP understryker att i första hand skall sysselättningen ökas. Därefter kommer det onödiga och dessutom felaktiga argumentet att fler äldre motiverar skattehöjningar. Var finns den kritiska granskningen av dessa dimridåer?

Jag utlovade tidigare en ytterligare granskning av direktiven till socialdemokraternas nu tillsatta skattegrupp. Tidigare pekade jag på det felaktiga i att hänvisa till att det blir fler äldre det närmaste decenniet när i själva verket antalet 80-åringar förutses att minska med 13 procent på 10 år.

SAP inleder med att räkna upp ett antal välfärdstjänster och påstår sedan att syftet förutom trygghet också har varit att öka rättvisan och friheten. Rättvisan? Man menar inte vanlig rättvisa utan "social rättvisa" som i det här sammanhanget betyder politikerstyrd produktion samt utjämning. Friheten? Hur kan höga skatter, som bygger på tvång och att andra får förmånerna, främja friheten? Vad som avses är det omstridda begreppet "positiv frihet" som innebär skyldigheter (som upprätthålls med frihetens motsats) för vissa att tillhandahålla de materiella resurser som behövs för detta.

På frihetspunkten har direktivförfattaren emellertid slarvat. Det står ordagrant att den svenska modellen har byggts upp i syfte att öka "friheten för alla". Eller är det 'nyspråk' som skall tolkas som att "skatter/tvång = frihet"?

SAP analyserar inledningsvis att vi blir friskare och därmed äldre. Att färre skall försörja fler "måste i första hand mötas med ökad sysselsättning". Här är det inte tal om skattehöjningar. Men, men...

Snart har den reserv som idag står utanför arbetsmarknaden tydligen tagit slut enligt SAP (det finns dock en tredjedels miljon personer att ta av i form av 7,9 % 'utvidgad arbetslöshet'). Då blir det väl skattehöjningar? Nej, tvärtom. Då skall skatterna ändras så att de stimulerar äldre att jobba vidare, sjukskrivna att återgå till arbete, studerande att börja jobba tidigare, invandrare att få jobb. Här finns dubbelt så många att ta av för att öka sysselsättningen.

-Vi måste ständigt vrida och vända på varje skattekrona så att de stimulerar till arbete och utveckling, skriver SAP. Man anser dock samtidigt att det inte finns något generellt samband mellan skatter och tillväxt, trots att det finns åtminstone ett dussin ekonometriska studier som visar på ett negativt samband. Det är i storleksordningen en halv procentenhet förlorad tillväxttakt per 10 procentenheter högre skattetryck än genomsnittet.

Avslutningsvis kommer man med det felaktiga demografiska argumentet som jag redan har berört. Författaren är inte bara okunnig om när de äldre blir vårdkrävande - han/hon är också obekant med att Långtidsutredningen för nästan precis ett år sedan visade att skatterna inte behövde höjas till 2020 för att upprätthålla dagens välfärd samtidigt som de offentliganställda skulle få 0,5 procentenheter snabbare årlig löneökning än andra grupper.

Om det inledande resonemanget att öka sysselsättningen kunde realiseras visade LU att skatterna t o m skulle kunna sänkas!

Det som skulle kunna motivera skattehöjningar är två saker som inte nämns i direktiven: 1) att offentlig verksamhet ständigt blir alltmer ineffektiv (sjukvården, polisen) eller 2) att vi vill ha ny typ av offentlig service som kräver ytterligare anställda.

Vad kan punkt 2) tänkas handla om? Ett exempel är någon typ av "avlastningsbarnomsorg". Om småbarnsföräldrar vill uträtta ärenden, handla mat eller gå på bio tillsammans behövs mera personal i barnomsorgen. För att kunna betala deras löner måste skatterna höjas.

Är det denna typ av välfärdproduktion som vi skall tvingas betala höjd skatt för? Var finns den kritiska granskningen och debatten i media av SAP:s oklarheter eller är det dimridåer?