Är osjälviskheten medfödd?

Nu börjar de politiskt korrekta tala om "altruistiska bestraffningar" när de egentligen menar självdestruktiv hämnd. Att vilja skada snyltare ser vi överallt, men att kalla det för medfödd osjälviskhet är ganska magstarkt.

I söndags (13/6-05) skrev DN:s vetenskapsjournalist Karin Bojs en kolumn om den schweiziske ekonomen Ernst Fehr under rubriken: "Osjälvisk ekonom retar många" (utan länk). Den gick ut på att den nationalekonomiska undervisningen måste läggas om på många handelshögskolor eftersom Fehr funnit att den hittillsvarande utgångspunkten för nationalekonomin, som kallas "Homo economicus" är fel. Människan är inte en egenintresserad, rationell nyttomaximerare.

Fehrs experiment har nämligen visat att "de osjälviska anlagen är också vanligt förekommande". Karin Bojs skriver att han "undersöker hur utvecklingen - evolutionen - har gynnat altruism hos människor, eftersom ett rejält mått av altruism gör grupperna mera livskraftiga".

Så nu är det bevisat. Människan är "egentligen" altruistisk. Det faktiskt observerbara beteendet att människan visar både egenintresse och ren egoism måste rimligen då vara perverst, onaturligt och naturligtvis omoraliskt. Nu börjar vi få ett "vetenskapligt" bevis för att kunna förbjuda egoistiska aktiviteter som företagande, lönekrav, schackrande om priser och det fria sökandet efter lyckan. Sådant är tydligen onaturligt och försämrar "gruppernas livskraft".

Beviset är att Fehr har påvisat en mekanism som han kallar 'altruistiska straff'. Med det menas, enligt Bojs, att många människor är beredda att straffa medmänniskor som snyltar på det allmänna och beter sig alltför själviskt.

Vad är det då mera konkret som utgör beviset? Det säger Bojs inget om men de nya rönen som Fehr kommit med härrör från ett spel om "kollektiva nyttigheter". Fyra deltagare i en datorhall med många personer skall investera i en form av common good. Den består i att bidraget till investeringen förmeras med 60 procent varje spelomgång. Varje deltagare får tillbaka en fjärdedel av den utökade potten oavsett vad han eller hon satsat. Spelet genererar alltså en kollektiv nyttighet som är lika stor för alla.

Spelteorin har hittills haft svårt att förklara hur kollektiva nyttigheter har kunnat upprätthållas utan en tvingande stat. Hur har handel kunnat utvecklas om man inte kan springa till statens polis och anmäla bedragare och kontraktsbrytare? Fehr ger det cyniska svaret inlindat i altruistiska dimridåer: hämnd. Experimentet innehåller nämligen ett slutmoment i varje omgång - då resultatet redovisas får de fyra deltagarna utdela en bestraffning som kostar en tredjedel för den som utdelar straffet men som drabbar den bestraffade dubbelt så hårt.

När någon som bidragit till den kollektiva nyttigheten upptäcker att någon annan "åkt snålskjuts" (bidragit litet eller inget) utdelar han ett straff som blir större ju mer han själv bidragit med till allas bästa. Den som ser snyltarbeteende är alltså beredd att skada sig själv för att skada andra. Han kan inte vinna direkt på detta på längre sikt eftersom de fyra deltagarna blandas efter varje spelomgång. Det enda rationella skulle vara att han känner på sig att många andra också skulle vara beredda att hämnas på snyltare.

Min hypotes är att pengar inte är allt. Tillfredsställelsen att ge snyltare en skada är värt en del i uppoffring. Detta är embryot till lynchjustis och ingen altruism. Fruktansvärda vendettor har blivit följden förr i tiden. Först när "talionsprincipen" (lika för lika, eller mera populärt öga för öga...) introducerades blev samröret mera civiliserat.

Det är mycket möjligt att hämndbegäret är medfött. Genom ett väl avvägt hämndbeteende har avtal kunnat hållas och fred skapas i den lilla världen. Men med större tekniska möjligheter har också hämnden kunnat bli en fruktansvärd mekanism bakom krig och oroligheter.

Att man kan kalla principen "skada andra genom att skada sig själv" för altruism måste antingen bero på en tankelapsus eller på att det inte är politiskt korrekt att tala om hämnd. Altruism eller osjälviskhet följer ju principen "gynna andra genom stt skada sig själv". Syftet med bestraffningarna skulle alltså ha varit att att gynna allas bästa på lång sikt genom att försämra för en själv. Fan tro´t.
____________
Om Fehrs experiment se: Scientific American Mind, dec 2004

En äldre (2002) kontrovers baserad på TT:s referat av Fehr där han förnekar att altruism är medfödd.

Den ädle vildens fernissa, 28/9-06