Persson pekade rätt i partiledardebatten
Varken moderaterna eller de andra partierna hade några konkreta förslag till hur arbetslösheten skulle kunna minskas. Persson pekade på att oppositionen inte har någon ekonomisk politik för detta, men redovisade ingen egen politik.
"Varför rösta på kopian när originalet finns?" frågade Göran Persson i riksdagens partiledardebatt på onsdagen (15/6). Det är dessvärre kontentan av hela debatten om sysselsättning och arbetslöshet som partiledarna dock inte gick in på särskilt djupt. Dock gjorde Göran Persson en grov tabbe när det gällde hur fakta om den egentliga arbetslösheten såg ut. Han påstod att den siffra på 17 procent som Lars Leijonborg anförde skulle innehålla folk som var föräldralediga och med semester. (Jag skall försöka återkomma.)
Moderatledaren Fredrik Reinfeldt försökte inledningsvis skissa på ett program för flera jobb. Det bestod av tre delar: 1) Det skall löna sig mer att arbeta än att lyfta bidrag, 2) Det skall löna sig att anställa fler, 3) Det skall löna sig att bli företagare.
1) Om det finns 17 procent arbetslösa kan man inte enbart öka arbetsutbudet, i meningen att få folk att söka arbete mer intensivt, för att få fram nya arbetsplatser. Detta är Perssons problemformulering (hur kan sänkt bidragsersättning skapa fler jobb?). Men varken Reinfeldt eller de andra partilerna i Alliansen försökte förklara hur det egentligen hänger ihop.
2) Att ge möjlighet att anställa fler genom nystartsjobb (befrielse från arbetsgivaravgifter) eller genom att Ams betalar nästan hela lönekostnaden ger kanske ett fåtal ytterligare jobb. Genom att det i praktiken är en lönesänkning som är anpassad till arbetskraftens produktivitet kan en latent efterfrågan på att få lågproduktiva arbetsuppgifter utförda tillgodoses. Reinfeldt ville också effektivisera "Perssonpengar" och liknande dusörer så att dessa verkligen skulle ge fler jobb i den offentliga sektorn. Lätt att säga...
3) Att underlätta för företagandet kanske kan ge väsentligt fler jobb. Men någon borde förklara hur mekanismerna i så fall skulle se ut så att det går att sätta in de rätta åtgärderna. Allmänna bidrag för att starta eget är knappast en lösning - tidigare försök har visat att det leder till en stark utträngning av riktiga jobb. Hur fungerar egentligen det som kallas Say's lag?
Göran Persson pekade på att utan ökad efterfrågan kan det inte bli fler jobb. Men detta konstaterande använde han för att diskreditera förslagen att öka arbetsutbudet. Skräcken inför möjligheten att man skulle få lägre ersättning vid sjukskrivning och arbetslöshet skulle göra folk i allmänhet återhållsamma med sin efterfrågan på privat konsumtion, enligt P. -Det verkar väl mindre troligt att en lägre ersättningsprocent skulle vara en fara för konjukturen. Persson borde nöja sig med att vädja till folks närsynta egenintresse i termer av att lägre bidrag är sämre än högre bidrag.
Nu försvann hela diskussionen om ökad efterfrågan och hur denna skall kunna åstadkommas, utom på en punkt. Reinfeldt påstod inledningsvis att moderaternas skattesänkningar skulle öka efterfrågan. Hur detta skulle gå till verkade oklart eftersom skattesänkningarna skulle vara finansierade med efterfrågeminskningar på annat håll. En antydan gav han dock: genom att ge skattesänkning till låginkomsttagare som är benägna att konsumera upp pengarna skulle efterfrågan öka (inget sparande). Men gäller detta verkligen när man inte samtidigt höjer skatten för höginkomsttagarna (som antas spara en god del av inkomsten som nu tas i skatt)?
En skärpning behövs från Alliansens sida behövs och statsministern borde också redovisa sina recept för fler arbetsplatser.
[På begäran: en serie om mina egna idéer om hur man får fler nya jobb.]
(Om Perssons tal i Björkviken 7/8 -05)
posted by Danne Nordling @ 13:00
11 comments
11 Comments:
Det stora dielmat käns det som, är att man är livrädd för att ta debatten efter det som hände med Lundgren. Löna sig att jobba är enklare att ta hem än att som alf försökte göra... beskriva att vi måste baka en större kaka.
Det är mycket possitivt att se Svenskt näringsliv på banan igen...
Om inte denna fördelaktiga situation ska glida moderaterna (och alliansen) ur händerna när valet närmar sig så måste man TYDLIGT kunna precisera VAD man vill göra för att förbättra för företagen, hur de ska bli mer villiga att anställa. Även om det inte är något fel i parollen att det ska löna sig att arbeta så tror jag de flesta begriper vid det här laget att det behövs en större efterfrågan från företagens sida. Om Reinfeldt (och Alliansen) kan presentera tydliga, solida förslag med Svenskt Näringslivs och Företagarnas samtycke så ska det mycket till om man ska tappa det här. Men folk behöver verkligen få veta VAD som ska göras som gör att företagare kommer att börja anställa mer för att Alliansen ska inge trovärdighet och få folkets förtroende.
Ansvariga daddor
Vår gemensamme vän Dick Erixon uttryckte det så här i sin blogg den 9:e:
"Man blir ansvarig för allt, tom de anställdas körjournal! Jag kräver att makt och ansvar hänger ihop när jag gör något. Det går inte med svensk arbetsrätt. Man blir som arbetsgivare ansvarig för andra människors beteenden. Staten har tvingat företagen att bli medborgarnas daddor. Det är knappast vad företag är till för."
Just det. LAS måste bort. Jag har själv sett hur synbarligen anständiga människor blivit helt oanständiga, när de sett hur den lagen kan missbrukas.
Man skall inte behöva riskera huset för att man anställer någon.
Bra inlägg, Danne. Jag saknar dock en sak - vad DU tycker att man ska göra för att få ned arbetslösheten.
Kan inte riktigt förstå den pedagogiska förlamning som verkar tagit tag i Reinfeldt. Sänker man skatten för låginkomsttagare kan man sänka bruttolänerna utan att den disponibla inkomsten påverkas. Det som händer är att kostnaden för företagen map arbetskraft minskar vilket borde ge ökad efterfrågan på arbetskraft.
Jag kan förstå att Alliansen sitter och filar på det perfekta svaret på Dr Perssons fråga om sänkta ersättningsnivåer, men varför krångla till det? Överutnyttjas ett system (och med 17% arbetslöshet är det svårt att hävda att så inte är fallet) så blir det självklart mindre att dela på för de som är beroende av systemet. Lösningen kan under inga omständigheter vara att försämra förutsättningarna för de som bidrar till finansieringen av systemet.
För att öka företagandet måste det viktigaste vara att förbättra skattesituationen för riskkapital och slopa de bisarra fåmansföretagarreglerna. Om sedan ökat företagande skall leda till ökad sysselsättning så krävs en förändring av LAS.
Tråkigt att det keynesianska spöket svävar över både Persson och Reinfeldt. Konsumtion är inte en källa till efterfrågan. Bakar man en bulle kan man efterfråga ett äpple, äter man upp bullen (konsumtion) kan man inte efterfråga något. Konsumtion minskar bara efter frågan, det är bara ökad produktion som ger ökad efterfrågan (visst, man kan trycka nya pengar men det ger ingen uthållig utveckling). Skattesänknningar ger i sig ingen ökad efterfrågan utan ändrar bara inriktningen.
När Danne recenserar partiledardebatten förefaller det som om han tycker att Persson trots allt har de bästa argumenten på sin sida, detta när han pläderar för att nuvarande ersättninsnivåer i bidragssystemen ska bibehållas och att vi här har den behövliga dynamiska effekten.
Visserligen är det bra med skattesänkningar också, men det skulle ändå inte fungera som någon egentlig alternativ hävstång utan närmast vara nåt av ett nollsummespel gentemot bidragssänkningar och annat som kan begränsa de offentliga utgifterna.
Nu är det väl knappast någon som inbillar sig att en verklig arbetslöshet på 17 procent kan försvinna i brådrasket.
Kan man under en mandatperiod få ned den till nivån 10-12 procent vore däremot mycket vunnet i all synnerhet, som det mycket väl kan kombinera med en mer företagarvänlig politik, där det som Danne väl vet finns ett batteri av åtgärder, som socialdemokraterna bestämt avvisar.
Socialdemokraterna vill konservera nuvarande system. Det kräver enligt dom själva skattehöjningar. Vår ekonomi tål både kapitalförstöringar modell kärnkraftsavveckling och ofinansierade nya reformer. Partiet har vidare tolererat den enorma ökning av antalet bidragstagare som ägt rum, det använder därtill systemet för att dölja den verkliga arbetslösheten och det saknar helt förslag på hur antalet bidragstagare ska minska.
För övrigt vore det intressant om Danne Nordling själv tar fram det som krävs för att klara en ekonomi som befinner sig på utförsbacke och som också kännetecknas av att de styrande vill vända omvärlden ryggen.
VAD BÖR GÖRAS?
Att driva på för att debatten om jobben skall gå framåt till ett mera konkret stadium räcker tydligen inte för en bloggare. Jag har nu fått två propåer att utveckla min egen syn på vad som borde göras. Det är både svårt och vanskligt. Jag skall dock fundera på en skiss och under resans gång kan konstruktiva kommentarer bidra till att det kanske går att komma fram till något vettigt.
TILL PER: Du ser ut att vara anhängare av Says lag i någon form. Jag har alltid undrat hur den mera konkret fungerar. Låt oss göra ett test.
Vi har en arbetslös(A)som lever på skänkta morötter. A bakar nu en bulle som han erbjuder äppelodlaren Ä. Men Ä konstaterar att alla hans äpplen redan byts mot andra produkter. Då går A till den likaledes arbetslöse M och ber i Luthers anda denne att odla morötter i utbyte mot bullar. Det gör M och A slipper att be om morötter av sina grannar så länge han kan baka bullar.
Nu har både A och M jobb. Grannarna har dessutom fler morötter än tidigare (=högre välstånd). Allt startade med att A kunde börja baka bullar.
Utbudet av bullar skapade sin egen efterfrågan i detta exempel. Två frågor: 1) brister logiken i något led? 2) hur skall detta översättas till dagens samhälle?
/DNg
Även om jag läst nationalekonomi en gång i tiden då det begav sig så var Says lag en nyhet för mig till du Danne tog upp den på din blogg.
Kommentarer till bok- stavsteoremet avstår jag från i avvaktan på din utlovade budgetanalys.
Vad gäller kostnaderna för våra socialförsäkringar så kan de inte finansieras långsiktigt utan skatteskärpningar, vilket i sig får en kontraproduktiv effekt.
Det är dessutom oansvarigt ha ett system där vi bl a förtidspensionerar folk på ett lättvindigt sätt och knappast gör något för att få dem tillbaka till arbete när det går-och det går därtill ofta till glädje även för den enskilde.
Vi har också inom bidragssystemen ett omfattande fusk samt en betydande koppling mellan bidragsersättning samt svartjobb , hemmajobb , men också faktiskt riktiga jobb.
Dubbel betalning alltså.
Därutöver är mekanismerna i flera fall sådana att det inte lönar sig gå från bidrag till arbete.
Att ta ett sådant system till utgångspunkt för en ekonomisk politik, som ska ge budgetbalans samt minskad arbetslöshet är i all sin enkelhet oansvarigt.
Andra modeller måste prövas och de finns. Duger inte den reinfeldska så finns åtskilliga andra att hämta i andra välfärdsstater med lägre skattenivå än vår.
Till Danne:
Kan inte se något fel i ditt exempel men när man översätter det till dagens samhälle kan det vara värt att poängtera några saker. Att exemplet "fungerar" förutsätter att A & M producerar rätt saker och att de har "rätt" pris, d.v.s ett pris som gör att varorna efterfrågas.
Tyvärr fungerar det ju på samma sätt på arbetsmarknaden, det går inte komma från att lönekraven måste sänkas så att någon tycker det är värt att anställa. Men, om det sker, så får man ju en positiv real effekt på lönerna. För varje person som börjar arbeta produceras mer, vilket innebär att efterfrågan på andra varor & tjänster ökar vilket då kan skapa arbetstillfällen där. Enligt en syn inspirerad av Say kan man väl säga att det mer handlar om strukturproblem i utbudet än om "för lite efterfrågan". T.ex. har vi 60000 arbetslösa akademiker som inte får jobb till "normala" lönenivåer vilket är ett typiskt strukturproblem. Ok, nu börjar inlägget bli långt och förvirrat men jag vill passa på och tack Danne för hans envetna jakt på större kunskap om arbetslösheten och dess lösningar.
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
Skicka en kommentar
<< Home