Globalisering är utilitarism?

Thomas Friedman beskriver globaliseringen som ett nytt sätt att använda utilitarismen och uppnå socialistiska utjämningsmål. Det ställer många frågor på huvudet som Göran Rosenberg i DN inte uppfattat.

Göran Rosenberg skriver i dagens DN (11/8) en kolumn om journalisten Thomas Friedmans bok "Världen är platt" (utjämnad) som går ut på att globaliseringen ger ökat välstånd för alla och att klyftorna mellan länder kommer att utjämnas. Rosenbergs inte helt glasklara framställning och kommentarer väcker ändå en rad frågor.

Givet att det som kallas 'globalisering' är något vi kan välja eller förhindra tycks företeelsen utgöras av ett politiskt-moraliskt projekt. Spridningen av modern teknologi och avvecklingen av handelshinder mm kommer att öka välståndet i världen. Det kanske kräver vissa uppoffringar av en del människor. Men eftersom helheten är så bra är det moraliskt sett värt att satsa på globalt välstånd. Det är ganska likt den politiska utilitarismens tes som säger att de styrande skall satsa på åtgärder som maximerar saldot av ökad och minskad välfärd för alla människor. (Mer om U.)

Frihandelsvännerna är kanske utilitarister? Globaliseringsmotståndarna är kanske omoraliska utilitarister, som när de upptäcker att de måste göra uppoffringar och lida av försämringar för att andra skall få det bättre, slår bakut och vill behålla sitt välstånd? Eller är de anhängare av en berättigandeteori à la Nozick som säger att de har rätt att behålla sitt välstånd?

Rosenberg ställer frågan: "Varför ska människor acceptera att tillvaron måste vara ett helvete medan de lever så att den eventuellt kan bli ett paradis när de är döda?" Han problematiserar inte denna frågeställning så att han kunde pröva svaret "utilitarismen".

Globaliseringen kommer också att leda till global utjämning. De som har det dåligt idag kommer att få det bättre. De som har det bra kommer att få det sämre. Det låter som en socialistisk vision. Har globaliseringsvännerna hittat en helt annan väg till socialismen än den traditionella med skatter och bidrag?

Hur kan det komma sig att det är socialister som är emot globaliseringen? Kan det vara så att det politiskt korrekta sättet att vara egoist är att påstå sig vara altruist? Genom att hävda att globaliseringen försämrar för de fattiga länderna kan de egoistiska socialisterna hoppas på att få behålla hinder som de själva tjänar på? Attac ville införa global beskattning och bidrag till de fattiga länderna istället för att riva handelshinder som de själva skulle lida av.

Rosenberg förlorar sig istället i en grumlig diskussion om nationalekonomen Joseph Schumpeters teori om 'kreativ förstörelse'. Den moraliska frågan som Schumpeters beskrivning ställer är, enlig min mening, huruvida ny teknik som ruinerar etablerade företagare och gör deras anställda till tiggare skall accepteras av de styrande i ett civiliserat samhälle. Om företagarna vill investera kortsiktigt eller långsiktigt är ett sekundärt problem som i varje fall Schumpeters teori inte kan ge svar på.

Ett gammalt konkret exempel på 'kreativ förstörelse' är hur industrin för att hugga gatsten gick under på 1900-talet när asfalten introducerades. Det var naturligtvis något som en utilitarist kunde applådera. Om några stenhuggare inte kunde hitta nytt jobb och fick bli tiggare - so what? "Vi måste acceptera vissa offer på utvecklingens altare." Inte heller en berättigandeteori skulle ha gett någon hjälp. Om konsumenterna inte vill köpa gatsten är producenterna inte berättigade att tvinga dem att göra det.

Man kan naturligtvis definiera bort problemet. Förstörelsen är inte någon förstörelse. De anställda i stenhuggerierna "friställdes" bara för nya, mer produktiva arbetsuppgifter. De överfördes till mer högproduktiva jobb och fick högre lön och allas välstånd ökade. Men om denna mekanism inte fungerar öppnar sig en grogrund för socialism av traditionellt slag som antingen vill konservera näringslivet eller bedriva socialpolitik.

Varför skrev Göran Rosenberg ingenting om detta?