Välfärd utan skatter?

Finns det principiella tekniska förhållanden som gör det nödvändigt att tvångsfinansiera offentliga välfärdstjänster? Eller är det möjligt att få välfärd på frivillig väg?

< Skatter innebär tvång. De som önskar frihet måste därför vara emot skatter i princip. Till nöds kan skatter accepteras om de behövs för att försvara friheten mot ett värre tvång. Men skatter för att finansiera annat än statens grundläggande uppgifter måste motiveras på något annat sätt. Frågan är bara vilket?

Jag skall inte nu analysera de försök som gjorts för att besvara ovanstående fråga. Istället skall jag belysa det pragmatiska argumentet mot friheten: det går inte att ha ett välfärdssamhälle utan att ta till tvång. Vi måste därför acceptera skatter och tvångsproduktion av olika varor och tjänster som politikerna bestämmer åt oss.

När man framför argumentet att en stor del av den offentliga sektorns verksamhet kan produceras i privata former är ett ofta använt argument att det militära försvaret inte kan privatiseras. Trots att man särskilt anger sådana kollektiva tjänster som det stora undantaget envisas vissa statskramare med sådana missförsånd. Därmed inte sagt att inte kaserner och kanoner, bunkrar och bomber, uniformer och u-båtar skulle kunna produceras av privata entreprenörer.

Finns det skäl för tvång?

Den springande punkten är istället huruvida det finns någon teknikalitet som kräver tvång i finansieringen av de stora utgiftsområdena inom den offentliga sektorn. Att själva utförandet till stora delar kan verkställas av privata entreprenörer är inte lika kontroversiellt. Vad är det som skiljer konsumtionen av så viktiga saker som mediciner, livsmedel, kläder och bostäder från sjukvård, barntillsyn, utbildning och äldreomsorg?

Statskramarna brukade tidigare anföra blindtarmsoperationen som exempel på hur orimligt frihetskravet egentligen är. Bara "de rika" skulle ha råd att betala säg 25 000 kronor om de får blindarmsinflammation. De som inte hör till detta fåtal skulle lämnas att dö av brusten blindtarm. Därför behövs "solidarisk finansiering".

Varför har vi då inte "solidarisk finansiering" på andra områden? Är det för att man kan dö utan adekvat vård? Men mycket av sjukvården handlar inte om så svåra konsekvenser. Nej, det är karaktären av oväntad händelse som skatteanhängarna åberopar. Då inställer sig frågan varför en villaägare som råkar ut för brand skall bli ruinerad och förlora kanske flera miljoner kronor för att återuppbyggnaden inte är finansierad med skatter? Varje år brinner ett antal småhus ner till grunden och leder tydligen till ett allvarligt socialt problem med utblottade och skuldsatta människor. Det är väl något för politikerna att rätta till med tvångsåtgärder?

Om någon utbildar sig utöver den elementära nivån (som är en kollektiv nyttighet) för att kunna tjäna mer pengar betalas detta med tvångsuttagna skattepengar. Varför är det på detta viset? Det brukar inte komma något svar från skatteanhängarna.

Liknande gäller barntillsynen. Om skatterna var lägre och det fanns lånemöjligheter (liknande studielånen) skulle väl inte omhändertagandet av barnen när mamma och pappa är på jobbet vara något problem?

Äldreomsorgen är också en försäkringsfråga. Den borde kunna skötas privat om man i god tid går över från skattefinansiering till försäkringsfinansiering.

Varför är pensionerna och sjukpenningen statliga? Det finns massor av privata företag redan idag som skulle kunna ta över försäkringen mot inkomstbortfall på grund av ålderdom och sjukdom.

Den vanliga omställningsförsäkringen mot inkomstbortfall vid arbetslöshet borde också kunna vara privat. Däremot är finansieringen vid ekonomisk kris och massarbetslöshet mera en statlig fråga. Utan ett sådant skydd mot inkomstbortfall skulle den ekonomiska krisen kunna förvärras och påverka hela samhällets fortbestånd. Det är alltså fråga om en försvarstjänst som har karaktären av kollektiv nyttighet.

Det är möjligt att det ändå finns vissa tekniska problem som kan åberopas för att driva den offentliga sektorn med tvång. Men med tanke på hur lättvindigt man försökt försvara tvånget tidigare är det kanske inte så säkert att inte heller dessa problem skulle kunna övervinnas. De som vill ta våra pengar med tvång borde ha bevisbördan för att detta är nödvändigt.

Att ta frihet på allvar

Välfärd utan skatter kanske är en realistisk möjlighet? Friheten måste kanhända inte nödvändigtvis inskränkas med höga skatter. Om vi tar kravet på frihet på allvar måste alla offentliga verksamheter granskas utifrån möjligheten att minska tvånget i samhället.

Fortsättning: Hur motiveras ofrihet?