Hur objektiva är människans rättigheter?

Föreställningen om rättigheter är bättre än transcendental teologi. Men även rättigheternas metafysiska arv är en belastning. Utilitarismen är dock inte mindre metafysisk. Värdenihilismen underkänner alltsammans. Men jag bedömer det som sannolikt med viss enighet i moraliska frågor.

< Finns det rättigheter? Har människan några rättigheter och är de i så fall möjliga att undersöka kognitivt? Kan vi då komma fram till objektiva uppfattningar om rättigheterna? Jag har lovat att komma tillbaka till hur vi kan tänkas underbygga de mänskliga rättigheterna.

Jag lutar åt att föreställningen om mänskliga rättigheter är ett första försök att ersätta en del av den tidigare religiöst-metafysiskt grundade föreställningen om transcendentala moraliska principer. Men dessa var i huvudsak påbud för den enskilda människan som reglerade beteendet gentemot medmänniskorna även om det fanns inslag av bud för hur man skulle förhålla sig till religiösa potentater och också till den värdsliga överheten.

Teologin kunde emellertid inte hjälpa vanliga människor när konflikterna var av religiös art på 1500- och 1600-talet. Det uppstod därför ett läge där det blev möjligt att förankra rättsliga restriktioner utanför teologin vilket nu skedde med hänvisning till människans förnuft. Den holländske juristen Hugo Grotius (1583-1645) brukar anses vara grundläggaren av den rationalistiska naturrättsläran och folkrätten. Tanken att människan har av naturen givna rättigheter hade tidigare framförts i mindre uttalad form under senantiken. Den rationalistiska utvecklingen förfinades sedermera av John Locke (1632-1704). Hans utgångspunkt var krossandet av Robert Filmers teokratiska statslära.

Historiskt är den moderna rättighetsteorin synbarligen konstruktivistisk. Som sådan är den en styggelse för andra konstruktivistiska och därmed konkurrerande läror (t ex utilitarism och socialism). Men den är också dubiös för konservativa hyllare av organicismens statslära och kanske även för pragmatiska liberaler av Hayeks typ. Och för nihilister är den ett rött skynke.

På grund av sin ålder drar rättighetsteorin på ett metafysiskt arv. Naturen var skapad av Gud och därför var alla av naturen givna rättigheter ytterst initierade av en transcendental potentat. Det lämnar flanken öppen för angrepp från Jeremy Bentham (1748-1832) :

"[E]tt skäl att önska att en viss rättighet skulle vara stadfäst, är inte denna rättighet. Brist är inte tillgång, hunger är inte bröd. Det som inte har någon existens kan inte förstöras; det som inte kan förstöras kan inte fordra något som kan förhindra att det förstörs. Naturliga rättigheter är simpelt nonsens; naturliga och oförytterliga rättigheter är retoriskt nonsens, uppstyltat nonsens." (Bentham: Anarchical Fallacies)

Bentham angriper här rättighetsteorin på det ontologiska planet. Rent semantiskt är Bentham tydligen inne på en non-kognitivistisk teori av subjektivistisk natur: moraliska föreställningar är egentligen uttalanden om vad den talande önskar och ogillar, vilket är något lindrigare än det underkännande som en nihilist skulle rikta mot moraliska uttalanden. För denne är dessa bara emotiva uttryck för en känsla av gillande och ogillande - nonsens i ordets egentliga mening. Den moderna analytiska värdeteorin kan dock även hantera detta.

Frågan blir då om ett uttalande om generella rättigheter saknar referens. Uttalanden om "kungen av Frankrike" saknar idag referens, men är dock inte helt meningslösa. En annan parallell är frågan om huruvida orden "bindande kontrakt" har referens. Att det finns papper med ordet kontrakt på förnekas av ingen vettig människa. Inte heller förnekas att det finns sannolikhet för att vissa beteenden som beskrivs i papperet kommer att leda till smärtsamma upplevelser för personer som omnämns i papperet om dessa skulle bete sig på detta sätt. Men frågan är huruvida den bindande entiteten existerar?

Det är kring denna fråga mycket av diskussionen om rätt och moral kretsar. Utilitarismen ersätter naturrättens föreställning att den bindande egenskapen existerar med påståendet att om man för det mesta rättar sig efter "bindande kontrakt" kommer lyckosaldot i världen att öka. Och eftersom man "bör" öka lyckosaldot så bör man också hålla kontrakt. Nihilisterna fnyser även åt detta och ställer frågan: "varför bör vi handla så att lyckosaldot maximeras?".

Nåväl, om det är så att vi kan bestämma oss för att "bindande kontrakt" existerar återstår ett något enklare problem: när kan vi anse att åtminstone implicita kontrakt har ingåtts och hur långtgående kan det tänkas att de i så fall sträcker sig? Det är frågor som kan kan undersökas empiriskt och med logiska resonemang. På så sätt borde vi kunna komma fram till åtminstone 'intersubjektivt' reliabla (tillförlitliga) uppfattningar om människans rättigheter. (Dessa skulle också kunna "importeras" av utilitarismen.)

På det kunskapsteoretiska planet har jag en optimistisk uppfattning i 'kognitivistisk' riktning. Det betyder ungefär att jag tror att vi med intellektuella medel kan komma fram till viss enighet om vissa moraliska föreställningars sanning. Att vi inte skulle kunna komma åt några sanningar alls på det moraliska området - interpersonella relationsområdet - bedömer jag som pessimistiskt. Värdeskepticisterna får nog göra bättre ifrån sig i så fall.

Objektiv moral eller värdenihilism? 12/4-06

Fortsättning om rättigheter: Grotius' första försök 1625 21/4