Skyddskårer istället för polis?

När polisen läggs ned får vi pivatengagerade "sheriffer" som i Ryd, 6 mil från Växjö. Det beror på svaga och omedvetna justitieministrar. Men också på att politikerna inte kan lansera "gratis polis" förrän den sista polisen ersatts av en avgiftskrävande personlig vakt. Kollektiva nyttigheter kan alltid misshandlas av inkompetenta politiker.

Igår visades i TV2 programmet Sheriffen i Ryd (repris 13/4). Det visar vad som händer när polisen läggs ned. Nu var det inte något skandalprogram precis, utan istället ett ganska tradigt program om skyddskårens vardag med utryckningar på falsklarm, varningar om främmande bilar som kunde tänkas planera inbrott etc. Det allvarliga problemet uppstår när järnrören skall komma till användning mot inbrottstjuvarnas basebollträn. Är det så Thomas Bodström vill ha det?

Vi vet från andra håll att det pågår en ineffektivisering av polisen. Lokala stationer läggs ned, larmcentralerna centraliseras till några stycken i hela landet med telefonkö och utan lokalkännedom, det tar många timmar innan polisen kommer, vissa polisbilar har 20 mil att köra på en utryckning, andra polisbilar är så glest förekommande att de helt enkelt prioriterar bort larm även om det inte är osedvanlig belastning osv.

Om man är konspirationsteoretiskt lagd skulle man kunna tro att socialdemokrater och vänsterpartister har något emot bourgeoisins polis. Den betraktas kanske som klassamhällets förlängda arm som huvudsakligen skall finnas för att terroriosera arbetarna i tid och otid. Därför skall den hållas nere och omorganiseras på ett sådant sätt som minskar dess effektivitet. "Skjut en polis" var vänsteranhängarnas slagord på 1970-talet när klasskampen drevs litet hårdare än idag.

Detta passar dock illa på den snälle Bodström. Snarare är det så att han helt enkelt inte klarar sitt uppdrag. Är man så naiv som han verkar förstår man att han varken kan ställa skarpa krav på effektivitet på en försoffad och byråkratiserad polisledning, eller att han skulle kunna utverka mer resurser från en ambivalent regering i övrigt. Redan 1989 uttalade sig den flerfaldigt odugligmanifesterade Laila Freivalds helt oprovocerat att allmänheten nu skulle få vänja sig vid att själv bekämpa brott i fortsättningen. Med sådana justitieministrar får vi skyddskårer istället för polis. Är det inte dags att inrätta en inrikesminister istället som får ta hand om dessa frågor mera handfast än vad juridiska skrivbordsteoretiker förmår?

Men vi får sannolikt vänta tills någon skyddskår har slagit någon helt oskyldig person sönder och samman samtidigt som TV finns i närheten. Då kommer den inkompetenta polisen och de inkompetenta politikerna att ställas till svars. Det blir s k "bra TV" och kan leda till att någon gör bort sig och kan tvingas avgå.

Förutom de styrandes inkompetens är polisen utsatt för en av det demokratiska stämningssamhällets rent tekniska mekanismer. Polisen producerar nämligen en s k kollektiv nyttighet. Resurserna till polisen kommer alla till del på ett mycket allmänt sätt. Det är inte som när politikerna utlovar "gratis dagis". Då kan en viss, ganska liten grupp ändra sin röstning från det ena blocket till det andra. Genom detta kan man tjäna många tusen kronor om året mot en diffus skattehöjning som drabbar alla och därför är mycket mindre än vinsten för dem som tjänar på "reformen". Men att utlova "fler poliser" varken imponerar på luttrade väljare eller ger upphov till några kontrollerbara förpliktelser för politikerna. Därför kommer ingenting att hända så länge enbart den demokratiska processen får verka.

Ett sätt att göra den kollektiva nyttigheten 'säkerhet' något mindre allmän är att återgå till systemet att ha en stor del av polisen i kommunal regi som Sverige tillämpade före 1965. Detta föreslår Per Ericson, ledarskribent i SvD, idag (pdf). Det är möjligt att det är detta som behövs för att det skall hända något. Tar man också bort den gemensamma valdagen kanske det finns en viss chans att det blir bättre. Men det kräver en långdragen författningsändring. Tillsvidare får vi förlita oss på att reportagen om medborgargarden blir mer frekventa och att det inträffar en allvarlig incident som ställer Thomas Bodström eller Johan Persson (fp, ny minister i okt) vid skampålen för att de inte gjort tillräckligt.

Jag har en känsla av att Brottsförebyggande rådet, som är regeringens beredande organ, har en nyckelroll i de otillräckliga satsningerna på säkerhetsproduktionen i Sverige. Därifrån kommer ständigt deklarationer att brottsligheten inte har ökat och att det inte finns anledning att göra något genomgripande på brottsbekämpningens område. Hur detta går ihop med reportagen om medborgargarden och hur vaktbolag ersätter patrullerande polis mot betalning är en gåta. Men det kanske är så att även dessa företeelser orsakats av att de inblandade har missförstått situationen genom att inte lyssna på BRÅ?