Finns det en samhällsmoral?

Nu börjar man ifrågasätta om det finns någon gemensam samhällsmoral när fusket breder ut sig. Samhällsmoralen kan gå under och då ligger ett mycket otrevligt liv framför oss med allas krig mot alla. I SR illustrerades detta med exemplet "hjortjakten" konstruerat av Rousseau.

I "Filosofiska rummet" i SR i P1 idag 29/10 tog programledaren Marie-Louise Kristola upp frågan om det finns någon gemensam moral i det svenska samhället under rubriken: Folket, politikerna och moralen. Hon hade verkligen bemödat sig om att hitta ett klassiskt exempel på en moralisk situation som illustrerar dagens situation med ett utbrett fuskande (svartarbete, TV-licensen och vård av sjukt barn). Det var J J Rousseaus berättelse om hjortjakten.

Flera personer behövs för att jaga hjort. Några måste stå på pass, andra driva fram hjorten. Men de som står på pass kan också jaga hare enskilt. Då blir det ingen hjort och de som fortsätter att stå på pass blir utan mat - s k suckers.

Rousseau var det spelteoretiska dilemmat "Fångarnas dilemma" på spåren. När detta formulerades på 1920-talet förstod man inte hur generellt detta problem i själva verket var. Jag skulle vilja kalla det "Samarbetsdilemmat" istället. En matris för denna spelteoretiska konstellation finns i min artikel om Thomas Hobbes, som också var dilemmat på spåren och som även var inspirationskälla till Rousseau.

Tyvärr kunde de inbjudna filosoferna professor Folke Tersman och Karim Jebari samt ledarskribenten Barbro Hedvall (DN) inte utveckla den aktuella samhällstendensen i praktiska spelteroretiska termer. Har Kristola tagit fel och är inte samarbetsdilemmat relevant? Det tror jag inte, men det krävs en del funderande för att fortsätta analysen längs denna linje.

Faran är om samhällsmoralen uppluckras så att alltfler "hoppar av" från samarbetsdilemmat. När de kavarvarande märker att de ensamma drabbas av alla kostnader utan att få någon fördel (får stå på pass när de andra jagar hare) kommer fler och fler att hoppa av och moralen kan inte längre upprätthålla den för alla fördelaktiga ordningen. Det kan gå snabbt på vissa områden där sanktioner är svåra att driva fram.

Ett exempel är den kökultur som fanns vid busshållplatserna m fl ställen i Stockholm för 10-15 år sedan. Numera är det den som är fräckast som först får kliva ombord. Det kan vara någon som just kommit dit när dörrarna öppnas. Den som väntat i en kvart kanske inte alls kommer med eller får stå hopklämd längst fram på den överfulla bussen. Orsaken är kanske att tillräckligt många hotats med stryk eller liknande när de sagt till dem som tränger sig före för att de skall tystna för all framtid.

Naturligtvis går det långsammare när det finns statliga sanktioner mot fuskarna. Det skulle vara intressant om någon kunde säga hur svartarbetet har utvecklats på längre sikt. Ser vi här en tendens till alltmer utbrett fusk? Barbro Hedvall tyckte i och för sig att ett mer auktoritetsifrågasättande beteende kunde vara positivt. Är det det vi ser i form av svartarbete? Eller beror detta på något annat?

Mitt förslag är att svartarbetet orsakas av ett allt större behov av arbetsspecialisering i ett samhälle präglat av kravet att båda vuxna i barnfamiljerna måste arbeta. De som tar steget att anlita svart arbetskraft ser knappast detta i första hand som att de undandrar skatteintäkter från staten. Alternativet är ju att jobba mindre, göra jobbet själv och därmed bidra med ännu mindre skatt till staten. I andra hand kan de också anse att de redan gjort rätt för sig gentemot "samhället" (staten) genom att arbeta så mycket att de kunnat befordras och få högre lön (och skatt) än annars.

Om jag har rätt beror skattefusket med svartarbete inte på någon moralisk uppluckring. Det är inte en fråga om en parallell till kökulturens undergång. Vad vi ser är en anpassning till ett orimligt och i viss mån orättfärdigt skattesystem - inte en genuin ohederlighet. Men det finns en fara i exemplets makt.

När de flesta kommenterar svartarbetet i termer av moralpanik kommer de som tror att de riskerar att bli "suckers" att dra öronen åt sig. "Här gäller det att roffa åt sig så mycket man kan på alla områden när alla andra gör det" kan de tänka. Genom att inrätta ett orimligt skattesystem och inte vara beredd att ta konsekvensen av detta i form av ett drastiskt kontrollsystem har de styrande kanske satt igång en process som leder till samhällsmoralens sammanbrott.

Det kan bli fråga om direkt skattefusk, momsfusk, konkursbrott, gäldenärsbrott, bedrägeri, stöld, bidragsfusk och liknande. När sedan det lönepolitiska spelet mellan arbetsmarknadens parter av kvällspressen utnyttjas för indignationsjournalistik såsom att företagsledarnas ersättningar också är en sorts fusk kan man förstå om många gör allt för att fuska och stjäla så fort de kommer åt. Blir det "allas krig mot alla"?

Nej, samhället kommer inte att gå under. Det finns en grundläggande samhällsmoral som innebär att man inte direkt vill skada andra (utom några procent psykopater och deras hantlangare). Det är fusket mot de allmänna institutionerna som är problemet. Men detta kan mötas med omorganisationer och ökade kontrollåtgärder. Skatter kan bytas ut mot avgifter. Säkerheter kan krävas i kommersiella relationer. Fler stickprovskontroller kan vidtas i bidrags- och försäkringssystemen. Stölder på arbetsplatser kan motverkas med modern elektronik. Handel på nätet och med kontokort kan avvecklas om bedragarna inte kan hållas efter.

Den samhällsmoral som är grunden för ett civiliserat umgänge mellan människorna är inte i gungning. Det är den mera avancerade moral, som tidigare haft en naturlig miljö i det litet äldre och enklare samhället, som nu inte längre är anpassad till mängden stora, anonyma institutioner som inte på samma sätt förkroppsligar de offer som bristande moral annars har att tampas med. Jag tror dock inte att dessa brister kan mötas med ytterligare förfasanden och moraliseranden.


Andra bloggar om: politik, skatter, moral, filosofi, fusk, svartarbete, svartjobb, skattefusk på intressant.se

---