Perspektiv på svensk politik

Den svenska klimatpolitiken framstår som ett hav av konsensus. Hur den skulle kunna vara en valvinnande fråga för alliansen är en gåta. I ett internationellt perspektiv är Sveriges skattetryck en annan gåta. Måste man ha dubbelt högre skattetryck för att inte få så många socialfall som i USA?

Efter att ha varit utomlands i tre veckor kommer jag hem till ett Sverige där man driver klimatpolitisk kampanj i Sveriges Radio. I ett program ställde man upp perspektivet att det skulle bli ett långvarigt "tredje världskrig" med 200 miljoner miljöflyktingar som en följd av oenighet om koldioxidutsläppens fördelning. Jag noterar också att moderaterna definitivt har svängt om i klimatpolitiken och accepterat den nationalistiska politiken där det gäller att hålla upp inhemska åtgärder hur kontraproduktiva de än är. Det lär bli höjd bensinskatt.

I ett kanadensiskt blad läste jag hur experterna kommit fram till att konkurrenskraften och jobben skulle gå åt skogen om man blev tvungen att införa en koldioxidskatt som jag bedömde var lägre än den svenska. Därför kunde Kanada inte ratificera Kyoto-protokllet.

I Australien uppträdde den ansvarige ministern i ett TV-program i stil men "Agenda" där han försvarade sin tes att det inte fanns något säkert samband mellan GHG-utsläppen och uppvärmningen. Detta är en fullt begriplig tes men den korkade utfrågaren ältade i det oändliga hur ministern kunde förneka uppvärmningen - det finns ju massor av exempel på denna som han inte sparde på. Någon närmare förklaring till vad som orsakade uppvärmningen enligt ministern fick tittarna inte besked om.

Teorin om att solens långsiktiga aktivitetsförändringar har något med uppvärmningen att göra har i Sverige förvisats till insändarspalterna. SvD har som huvudinsändare idag artikeln Andra sanningar om klimatet. Det var väl något sådant som den australiensiske ministern hade i åtanke men som Fredrik Reinfeldt istället hätskt skulle angripa. Kan inte någon journalist ställa den frågan?

I sanningen namn skall dock nämnas att SR har en länk till ett inslag från den 19 mars om solens aktiviet där professorerna Svante Björk och Henning Rohde framträder med den nyanserade ståndpunkten att solaktiviteten betyder någon grad men att växthusgaserna är mer betydelsefulla.

SR har också en länk till professor Erland Källéns förklaring till hur vi kan veta att det är människan som ligger bakom uppvärmningen. Den är som följer:

"– Genom modellsimuleringar där man kan beräkna vad klimatutvecklingen borde ha varit om växthusgashalterna inte ökar. En jämförelse med resultat från sådana simuleringar och simuleringar där växthusgasökningen tas med visar att endast växthusgasökningssimuleringarna stämmer med det observerade klimatet."

Ingen hänvisning till empiriska fakta här inte. Det är olika teorier som testas med simuleringar i modeller som är beviset. Liknar inte det ett cirkelbevis?

Konformismen breder ut sig i Sverige. Är man inte kunnig i klimatpolikens osäkerhet måste man acceptera den gängse uppfattninge. Är man inte pedagogiskt skicklig i att förklara klimatpolitikens ekonomiska implikationer får man satsa på överbudspolitik i den klimatchauvinistiska yran. Så har socialdemokrater ofta agerat eftersom de vädjat till mer outbildade och intellektuellt orörliga väljargrupper. Så det är väl bara följdriktigt att det nya arbetarpartiet tror att man skall vinna nästa val på höjd bensinskatt.

Jämfört med utlandet är den svenska modellen ganska extrem. Man frågar sig vaför det skall vara nödvändigt att ha en så stor offentlig sektor för att samhället skall fungera. Varför måste Sverige ta ut motsvarande över 50 procent av BNP i olika skatter när avancerade välfärdsstater kan klara sig med 25-30 procent? Är det för att vi skall ha färre socialfall per 1000 invånare än USA eller Schweitz?

Har ingen tänkt tanken att de utsattas elände kanske bara är ett begränsat problem som skulle gå att åtgärda utan att man måste nästan fördubbla skatterna? Det verkar som om Sveriges faiblesse för tvångslösningar är större än i andra länder. Men varför är det så? Finns det sakliga motiv för att mindre frihet och mera tvång ger ett bättre samhälle i alla lägen? Eller är det så att den svenska kulturen och traditionen utan sakliga skäl föredrar tvång i många lägen där andra länder satsar på privata marknadslösningar?

Det är dags att återgå till den ideologiska och filosofiska diskussionen om frihet eller tvång i organiseringen av ett civiliserat samhälle.

Andra bloggar om: klimatpolitik, miljö, växthuseffekten, frihet, skatter, socialfall, politik, regeringen på intressant.se