Fördelningspolitik hindrar Kinas demokrati

Den demokratiska ideologins företrädare borde ta sig en funderare på hur en föreställning att demokrati innebär totalitär makt för majoriteten i Kina utgör det grundläggande hindret för en demokratisering. Demokrati har med rätt eller orätt fått stämpeln att majoriteten får rätt att exploatera minoriteten. Eller är det oförtjänta inkomster som demokratiförespråkarna egentligen är ute efter?

Idag är tidningarna fulla av artiklar och ledare om Kina och kinas presidents Hu Jintaos besök i Sverige idag. Kina gick om USA som världens största exportör förra året och i år kommer Kina att gå om USA som världens största utsläppsland av växthusgaser (GHG). Bilden av Kinas politiska utveckling är något splittrad. Kina saknar demokrti, poängterar DN i sin ledare. Skribenterna har särskilda svårigheter att få grepp om vad Hu Jintao egentligen går för. Vill han reformera eller är han en konservativ administratör?

Kinas regering har som mål att fyrfaldiga BNP under perioden 2000-2020, skriver SvD i sin ledare. Men hur kommer detta välstånd att fördelas? De ekonomiska skillnaderna har ökat kraftigt - framförallt mellan städerna och landsbygden. Men det har också medfört att fattigdomen har minskat. År 1996 tjänade 52 procent av befolkningen mindre än 2 US dollar per dag (631 milj). År 2006 var det 26 procent (341 milj).

Idag har Kina drygt 1,3 miljarder invånare. Välståndet är koncentrerat till städerna med ett par hundra miljoner invånare. Det sägs att Hu har ambitionen att utjämna denna skillnad. Därför är han särskilt intresserad av den svenska modellen. Men här finns också Kinas stora politiska problem med demokrati och mänskliga rättigheter.

Det är tydligt att Kinas ekonomiska utveckling illustrerar hur ofrihet, men inte brist på demokrati, håller tillbaka välståndsutvecklingen. När individuell och ekonomisk frihet infördes steg produktionen kraftigt. Nästan allt är tillåtet, skriver DN:s korrespondent Torbjörn Peterson. Man har frihet att tjäna så mycket pengar man vill utan att samhället lägger sig i. Man får söka vilket jobb man vill, köpa bil och man kan organisera sig för att t ex skydda miljön.
Denna ekonomiska och personliga frihet medför att kommunistpartiet kan fortsätta att styra utan att folk i allmänhet kräver politisk frihet. På landsbygden har folk fullt upp med att försöka föda sig och förstår sig inte på demokrati. I städerna har folk fått smak på det nya kapitalistiska samhällets fördelar. Peterson citerar en utländsk affärsman med lång erfarenhet som säger vad han fått höra vid sina kontakter:

"Tror du att dessa invånare i städerna, ett par hundra miljoner, vill ha demokrati och flerpartisystem? Jag tror inte det. De vet att i så fall blir det den stora majoriteten av bönder som bestämmer vem som ska styra Kina, och det lär inte gynna de framgångsrika stadsborna."

Enligt denna syn är det alltså hotet från den omfördelningspolitik som demokratin skulle innebära som sätter stopp för demokratiutvecklingen i Kina. Någon diskussion om demokratins begränsningar har inte nått fram till kineserna. Det bästa tycks kunna bli det godas fiende.

Vi måste få klarhet i om det är demokrati i politisk mening som är målet med denna ideologi eller om demokratin bara är ett medel för att med skatter etc tillskansa sig inkomster på andras bekostnad?

Andra bloggar om: demokrati, samhälle, filosofi, politik, Kina, omfördelning, majoritetsförtryck på intressant.se