Frihet och lycka strider mot varandra

Är det bättre att vara fri och mindre lycklig än ofri och lycklig? Redan Homeros' exempel med sirenernas sång gick ut på detta. Det finns en principiell motsättning mellan frihet och utilitarism. Men det är svårt att hitta konkreta exempel från verkligheten. Den tvingande paternalismen är sällsynt.

Filosofiskt betyder frihetens princip att friheten är viktigare än lycka. Frihet måste ses som ett intrinsikalt värde vilket också "lyckan" är t ex enligt utilitarismen. Alternativt skulle friheten kunna ses som ett instrumentellt värde - en väg till lyckan. Det är dock inte brukligt och är definitivt inte utilitarismens sätt att se på friheten. Visserligen bedömde de tidiga utilitaristerna som Bentham och Mill att ett fritt näringsliv utan statsingripanden skulle visa sig effektivare än ett utsatt för regleringar och tvång. Men den moderna utilitarismen gör inte samma bedömningar. Motsättningen finns i princip.

Den finns också inom den seriösa lyckoforskningen. Den tyske vetenskapsjournalisten Stefan Klein har ger en bild av forskningens rön kring vad som gör människan lycklig (Lyckoformeln - vad vetenskapen kan lära oss om lycka, Natur och kultur) som ger försteg åt friheten. Kan man bara få något till priset av att bli beroende, genom att exempelvis sätta sig i skuld, bör man välja oberoendet. Detta är också vad en rad gamla visdomsord och talesätt pekar på. (Inom sjukvården finns det dock sannolikt klarare paternalistiska fall.)

Friheten som ett värde i sig oavsett konsekvenserna för utilitarismens nytta eller lycka verkar innebära en olöslig konflikt mellan två värdesystem - det deontologiska och det teleologiska. Men det kanske inte är fråga om en lika oförsonlig motsättning som den mellan Immanuel Kants deontologiska system och utilitarismen. Här är det klassiska exemplet att man inte får ljuga under några omständigheter - oavsett vilka absurda konsekvenser detta för med sig i det konkreta fallet. Frihetens princip består ju i eliminerandet av tvång, som rimligtvis skulle kunna ses som en lyckominskande entitet. Med detta i minnet kan vi analysera olika former av motsättningen mellan frihet och utilitarism på det politiska området.

En första motsättning finns på makroplanet. Här har vi utilitarismens sätt att kalkylera med den totala lyckosumman, som inte tar hänsyn till resultatet för olika individers lycka. Det förefaller som om utilitaristerna förutsätter att alla i samhället är plikttrogna tillämpare av utilitarismen. Detta kan nu inte vara helt sant eftersom vi då inte skulle behöva en rad av samhällets institutioner - t ex skatter. Det principiella problemet kvarstår under alla omständigheter. Om den rike har en plikt som säger att han måste betala skatt till den fattige, och det bara är marginalnyttan av pengar som räknas, förefaller det inkonsekvent att förutsätta behovet av en tvångsmässig skatt. Å andra sidan innebär ett faktiskt tvång genom beskattning att den skattskyldige inte är en renlärig utilitarist som inte skulle uppleva en negativ lycka av att tvingas betala skatten. Vi måste rimligen föra in ett element av anti-lycka i kalkylerna om frihetsinskränkningar måste tillgripas i det utilitaristiska samhället.

Att tvång och våld inte skulle väga negativt i lyckokalkylerna kan utilitaristerna svårligen förneka. Frågan är bara varför denna aspekt inte behandlas när en så viktig tvångsinstitution som skatter och dessas fördelning diskuteras som ett element i det utilitaristiska samhället. En möjlig förklaring är psykologisk: en svårberäknad minuspost i kalkylerna skulle göra dem både osäkra och i många fall resultera i helt andra slutsatser än vad man först trott skulle bli fallet. Det är därför alltför tungt att revidera en stor del av utilitarismens resultat för att lärans företrädare skall orka med detta. Och varför anstränga sig när kritikerna till synes inte alls uppmärksammat denna svaghet i teorin?

Förvisso kan utilitarismen revideras när frihetsinskränkningar måste beaktas men det kan fortfarande ske inom ramen för detta moralfilosofiska system. En svårare motsättning finns i grundprincipen för nyttokalkylerna där enskilda individer inte har något annat värde än som bärare av en fraktion av den totala samhällsnyttan. Det betyder att individer som inte så effektivt kan utvinna nytta ur resurser inte heller skall tilldelas så mycket resurser - alternativt fråntas resurser. En maximering av lyckosumman kan fordra långtgående frihetsinskränkningar för en del av medborgarna eller rentav eliminerandet av vissa av dem. Någon rätt för dem att existera erkänner inte utilitarismen.Detta problem behandlas närmare i samband med att utilitarismen analyseras mera systematiskt.

Men hur förhåller det sig med frihet och lycka för samma individ? Vi kan ju tänka oss en situation där vi kan öka en persons frihet genom att minska det statliga tvånget samtidigt som "lyckan" för personen ifråga i någon mening minskar. Hur skall en avvägning då göras?

Det är möjligt att detta problem i praktiken är tämligen begränsat. Jag ser två varianter som kanske har olika relevans. Vi kan för det första tänka oss ett ofritt samhälle som innehåller mycket trygghet men som olika krafter pressar på för att reformera i frihetlig riktning. Det kan både gälla ett traditionsbundet skråsamhälle eller ett genomreglerat, planekonomiskt samhälle av mera modernt slag. För det andra kan vi tänka oss ett paternalistiskt välfärdssamhälle där vi kan analysera specifika ingrepp av tvångskaraktär vidtagna för medborgarnas eget bästa.

I det första fallet finns kanske alltför mycket av kollektiva effekter för att en analys på individnivå skall bli meningsfull. När staten införde näringsfrihet fick många vanliga människor möjlighet att starta företag. Det ökade både friheten och lyckan för dessa. Men för de gamla mästarna och gesällerna var denna frihet inte lyckoökande utan snarare tvärtom på kort sikt. Istället för att åtnjuta monoplets trygghet bakom skråregleringarna måste de gamla företagarna konkurrera om kundernas gunst på en beydligt friare marknad. Friheten blev besvärlig och minskade de etablerades inkomster. Först på längre sikt medförde näringsfriheten att välståndet för alla ökade. I slutändan skulle en utilitaristisk analys dock bara utmynna i att borttagandet av vissa lyckohindrande regler dels resulterar i att vissas lycka ökar (på lång sikt) medan andras lycka minskar. Eftersom den ena gruppen är större än den andra avgör detta kalkylens utfall.

Det förefaller som att det enbart är det individuella paternalistiska fallet som verkligen kan illustrera motsättningen mellan frihet och lycka. Det är dock svårt att hitta entydiga exempel på denna motsättning som litterärt illustreras av Homeros i Odyssén, 12:e sången om sirenerna:

"ifall du har lust, kan du lyssna på dem, men låt då
först din besättning binda dig hårt till händer och fötter,
stående upprätt vid mastens fot, med kraftiga skeppståg;
sen kan du höra sirenerna tryggt och njuta av sången.
Skulle du tigga och be och befalla männen att lossa
repen, då får de surra dig fast ännu hårdare bara."
(Ingvar Björkesons tolkning)

Här strider friheten mot lyckan om man inte kan ta till sådana trick som att låta sig bindas i förväg. Men finns sådana situationer i verkligheten? Det kan hävdas att vissa narkotiska preparat har denna egenskap: efter först dosen är beroendet ett faktum och en mer eller mindre snabb undergång blir följden. Mot detta kan invändas att det finns många exempel på att detta scenario inte gäller för alla. Det är en fråga om sannolikhet.

Denna struktur framgår tydligare när det gäller alkoholrestiktioner. En liten andel av medborgarna klarar inte att få fri tillgång till alkohol medan de flesta kan hålla sig till ett måttligt bruk med bara begränsade olägenheter. Detta har tidigare föranlett flera länder att ingripa med drastiska tvångsåtgärder i form av totalförbud mot alkohol (finns även i muslimska länder). Men förbudspolitiken har också föranletts av ambitioner att öka säkerheten och faller alltså delvis under samhällsstyrelsens område.

Moralfilosofiskt kan ett totalförbud beskrivas i termer av altruistisk moral. Vanliga människor måste uppoffra sin frihet och den lycka som måttligt bruk av alkohol kan ge. Mottagare av dessa kärleksgärningar är de som skulle gått under av fri alkoholtillgång. Det är alltså inte fråga om någon tydlig motsättning mellan frihet och lycka för samma personer. I förbigående kan man också notera att en utilitaristisk analys inte skulle ge totalförbud till resultat. Anti-lyckan för dem som blir alkoholister är inte tillräckligt stor för att uppväga förlusten av den lycka ett måttligt alkoholbruk skulle ge för den stora massan.

Andra paternalistiska förslag är ännu mer oklara. Tendensen i västländerna att medborgarna blir alltmer överviktiga (BMI>25) eller drabbade av fetma (BMI>30) ses mer och mer som ett samhällsproblem. (BMI=vikt i kg/längd i m i kvadrat) Orsaken skulle vara s k tidsinkonsistenta preferenser. Mat är god nu men något man ångrar när fetman blir besvärande i framtiden. För att få ner BMI har sådant som en skatt på fett och socker diskuterats men också restriktioner mot chips, hamburgare och liknande. Här har vi återigen samma krav på uppoffringar från dem som t ex vill äta hamburgare då och då. De får avstå för att vissa personer inte klarar att ha fri tillgång till sådana maträtter. Frihetens och utilitarismens moral står på samma sida mot sådana påfund.

Men man kan konstruera mer precisa motsättningar. Vi kan tänka oss att alla regelbundet måste rapportera sitt BMI till myndigheterna varvid de erhåller en inköpslicens för livsmedel. De som har oacceptabla BMI-värden får restriktioner inprogrammerade på sitt licenskort som måste scannas vid inköp. Den paternalistiska teorin säger nu att personer med överviktstendenser snart skulle bli mer lyckliga eftersom de inte blir så feta. Om detta system sedan togs bort skulle dessa personers frihet visserligen öka men samtidigt skulle de snart bli mindre lyckliga genom tilltagande övervikt och fetma.

Det krävs alltså en hel del krystade konstruktioner för att bevisa att Homeros' tes att det skulle kunna finnas en entydig och individbaserad motsättning mellan frihet och lycka i verkligheten. Dessa konstruktioner borde rimligtvis införas enligt utilitarismen. Hur många håller med om det?

Andra bloggar om: filosofi, frihet, moral, paternalism, utilitarism, folkhälsa, politik på intressant.se