Rättvisa som inkomst efter ambition

Ingen har personligen skaffat sina arvsanlag. Talanger som sitter i generna skall därför enligt en oklar morallära inte få ge högre inkomster. Enbart talangen ambition är rättvist att belöna enligt denna "Teori X". Staten skall med tvång lägga beslag på alla inkomster baserade på genetiska talanger. Hur hållbar är denna populära teori?

Det finns olika teorier om rättvis inkomst(om)fördelning. En är att alla som fått sina inkomster på ett juridiskt korrekt sätt är berättigade till dessa oavsett om de i någon mening också är förtjänta av sina inkomster. En annan är att bara de som anses på något särskilt sätt förtjänta av sina inkomster skall få behålla dem. Alla andra inkomster skall staten ta ifrån dem eller rentav förhindra på förhand. Även en klumpsummeskatt på talanger har diskuterats (mer nedan).

På vilken grund sådana berättigade men "inte förtjänta" inkomster skall dras in är oklart. Det tycks räcka med att någon hävdar att vissa inkomster inte är "moraliskt" förtjänta för det skall bli legitimt för staten att med tvång reducera de utpekade kategorierna. Implicit finns föreställningen om en objektiv moral, som lätt kan inses genom intuition, vilken borde omsättas i tvingande lagstiftning.

Men vilken moralfilosofisk teori har analyserat denna moral? Det är inte utilitarismen, inte Rawls' kontraktsteori, inte någon rättighetsteori, inte Kants kategoriska imperativ (även om detta både kan formuleras som "du får inte beröva någon hans legitima inkomster" och som "du får inte ta emot inkomster som du inte själv är entydigt ansvarig för". Så var finns grunden?

Vi kan analysera detta utifrån Robert Nozicks berömda exempel med den hyllade basketstjärnan Wilt Chamberlain. Om alla som vill gå på hans matcher lägger 25 cent i en särskild behållare för att få se just honom spela är han inkomst legitim enligt gängse synsätt. Nu kan någon hävda att Chamberlain har råkat få sådana gener (bollsinne, längd etc) att han enkelt kan bli en skicklig basketbollspelare och därför inte är moraliskt ansvarig för sin förmåga - dvs inte personligen förtjänt av sina inkomster. Varför följer då att staten bör låta polisen gå in vid kassorna och beslagta de penningbehållare som publiken avsett för Chamberlain?

En fullständig politisk fördelningsteori måste rimligtvis förklara och rättfärdiga detta led mellan medfödda inkomstbringande egenskaper och rätten för staten att reducera eller beslagta sådana inkomster om de kan identifieras och särskiljas. Låt mig kalla denna okända lära för "teori X".

John Rawls gjorde på sin ålders höst ett tillrättaläggande kring denna åsikt att medfödda egenskaper inte skulle få premieras, vilken ofta tillskrivs honom som en intention vid sidan om teorin om differensprincipen. Han avvisade då att det skulle finnas fog för att införa en klumpsummeskatt på talanger med argumentet att det skulle strida mot hans första rättviseprincip - den om maximal frihet för alla.

Anhängarna av teori X har av och till kritiserat Rawls för att han inte varit tillräckligt konsekvent anhängare av denna teori. Differensprincipen, som ju skulle ses som en approximation av teori X, har vid närmare analys den trista egenskapen att personer som anstränger sig och visar ambition drabbas av maximin-principens utjämning lika hårt som personer som tjänar lika mycket på sina medfödda talanger.

Likaså gynnas den av två personer med lika talanger som frivilligt väljer en fritidsfixerad tillvaro med låga inkomster på bekostnad av den andre som visar ambition och därför måste bidra till den lojes dagdrivartillvaro. Detta fall har Ronald Dworkin illustrerat med den fattige tennisspelaren och den rike trädgårdsentreprenören. Det är inte rättvist att den flitige skall bidra till den lojes välstånd när de har lika talanger. Rawls' teori är alltför ambitions-okänslig är slutsatsen.

Detta är uppenbarligen ett sätt att hoppa över grunderna för "teori X" genom att direkt försöka utveckla Rawls' ansats i en riktning som länge ansågs ligga i linje med Rawls egna intentioner. Dessvärre lyckades inte Dworkin och andra omsätta sina syften i en teori som hade skuggan av praktiska tillämpningsmöjligheter. Det hindrar inte många från att vurma för "teori X" på ett mera allmänt och abstrakt sätt i den mera dagspolitiska debatten.

Personligen är jag beredd att hålla med Rawls i hans kritik av "teori X" som ett ingrepp i friheten. Varför skulle inte inkomster som är resultatet av talanger kunna tillåtas om alternativet är allvarliga tvångsingripanden? Problemet för Rawls är dock att denna syn på friheten också drabbar hans differensprincip - i varje fall om den ses som en mera tvångsmässig pålaga utanför kontraktsteorin.

För egen del ser jag inte detta som något stort problem. Rawls tog antagligen miste när han trodde att differensprincipen skulle bli resultatet av ursprungspositionens överväganden. Existensminimum verkar mycket troligare. Dessutom kan det mesta av de svårigheter Rawls trodde höga inkomster var ett skydd mot täckas med försäkringar. Det enda som inte garanterat kan undvikas med en alternativ strategi är en påver men trygg levnadsstandard under genomsnittet. Men istället finns chansen att bli hyggligt rik.

Detta betyder att den som har medfödda talanger kan bli rik utan att anstränga sig. Också den som har talangen att orka anstränga sig utan andra talanger kan bli rik. Om det är "enkelt" att förlita sig på ambition kan diskuteras. Men ingen av dessa kommer att av staten fråntas sina pengar för att bekosta bidrag åt dem som saknar dessa två typer av talanger. Friheten går före utjämning, i lexikaliskt stark mening, som Rawls menade.

Om vi betraktar frihet som ett moraliskt tungt vägande värde har den oklara moralfilosofiska hypotes som jag kallat "teori X" falsifierats. Att börja göra statliga tvångsingripanden mot vad som godtycklgt anses som talangbaserade inkomster är helt enkelt ett värde (eller kanske anti-värde) som väger lätt jämfört med frihetens värde.

Forts: Filosofen Peter Singer om hur jämlikheten motiveras 14/8-07

Andra bloggar om: filosofi, moral, rättvisa, fattiga, rika, politik, fördelning, ambition, Rawls på intressant.se