Rawls' teori om rättvisa
Rättvisans idéer kommer kanske att sopa undan sådana förlöpningar som Mona Sahlin gjorde sig skyldig till häromdagen. Rawls' idéer är en variant som socialdemokraterna borde diskutera. Hans teori leder sannolikt till att vi kan motivera ett samhälle med betydligt lägre skatter än idag.
Idag 15/6-07 skriver liberalen Carl Rudbeck en essä-artikel i DN:s kulturdel som handlar om John Rawls' teorier och en postumt utgiven bok om historiens största politiska filosofer samt Karl Marx. Rättvisans idéer har plötsligt kommit i ropet trots Mona Sahlins försök att kidnappa denna fråga för socialdemokraternas räkning. Rawls' bok A Theory of Justice (sv övers 1999) handlar naturligtvis främst om social rättvisa även om det finns inslag av kommutativ rättvisa också (se gårdagens bloggartikel). Egentligen skulle Rawls enligt min mening ha gett sin bok en titel som på svenska skulle varit "En teori om skälig fördelning".
Som bekant går Rawls' teori i huvudsak ut på att bestämma vilken grundprincip staten skall tillämpa i sociala fördelningsfrågor - är det utilitaristisk utjämning eller någon annan norm för skattepolitiken mm som skall skrivas in i grundlagen? De blivande medborgarna får resonera sig fram till en princip bakom okunnighetens slöja för att de skall vara opartiska. Härvid förmodar Rawls' att de kommer att tillämpa en beslutsstrategi som kallas maximin - dvs av alla dåliga utfall som kan befaras med olika regler skall man välja det alternativ som har det bästa dåliga utfallet.
Resultatet blir enligt Rawls en princip för vilka inkomstskillnader staten skall tillåta, i det samhällskontrakt som skall skrivas på, vilken han kallar differensprincipen. Den säger att enbart sådana inkomstskillnader kan tillåtas som maximalt gynnar de sämst ställda. Någon total inkomstutjämning är det inte fråga om. Fler detaljer om Rawls' teori finns i min bloggartikel från 2005.
Man har kritiserat Rawls för att han är pessimistisk om människornas villighet att ta risker. Rudbeck anför en variant av dessa invändningar på följande sätt:
" jag kommer antagligen att bli en rik direktör med bostadsrätt på Östermalm och hus i Sandhamn. Jag väljer alltså en minimal stat utan skyddsnät för fattiga och sjuka. Skulle tillräckligt många tro sig bli så lyckligt lottade faller hans vackra teori om rättvisa. " (Carl Rudbeck i DN)Detta förefaller nu inte särskilt troligt. Rawls krävde att praktiskt taget alla skulle ställa upp bakom principen. Då är det mycket troligare att en mera modest princip skulle vinna anklang. Istället för att inkomstskillnader skall utjämnas med så höga skatter att samhällsekonomin står vid randen av kollaps (så att nästa steg beyder sämre inkomster också för de sämst ställda) är det rimligt att tänka sig att alla får tjäna så mycket de vill så snart de betalat en liten skatt som räcker till ett trygghetsgolv för de sämst ställda.
En exmin-princip istället för maximin finner jag betydligt mera sannolik och dessutom mera i linje med en moral som inte tillåter att man snyltar på andra. Om man råkar illa ut skall man väl inte maximalt försöka suga ut sina välgörare?
Rawls' egen teori leder alltså fram till betydligt lägre skatter än vad man vanligtvis föreställer sig. Rudbeck placerar t ex Rawls på den traditionella socialdemokratins högerkant. Visst, Rawls trodde att man skulle hamna på en hög skattenivå (dock bara proportionell skatt) eftersom han var ovillig att pröva ett trygghetsgolv (trots att han hade med detta på sin lista). Men ekonomisk-psykologiska experiment visar att exmin är betydligt mera attraktivt än maximin.
Andra bloggar om: filosofi, moral, rättvisa, fattiga, rika, politik, fördelning, skälighet, Rawls på intressant.se
posted by Danne Nordling @ 17:03
15 comments
15 Comments:
Jag undrar om A theory of justice har getts ut på svenska.
Anna:
Jo, den finns på svenska.
Skatter handlar inte om rättvisa. Det skatter handlar om är att en del individer har möjligheten att berika sig själva genom att ta ifrån andra. Det handlar således om stöld.
Varför finns skatter?
Om praxeologi (läran om mänskligt handlande) används som analysinstrument. Orsakerna till varför människor handlar på ett visst sätt kan inte fås fram genom empirisk observation utan forskaren måste använda sig av formell logik. Det mänskliga resonerandet sker inom människor och är inte synligt för en forskare som använder sig av observation.
Det finns en viss struktur i det mänskliga resonerandet. Människor tänker logiskt i det avseendet att de just nu vill uppnå sitt högst värderade mål. För att människor ska kunna uppnå sina mål måste de ha medel (knappa resurser) som exempelvis pengar.
Det är individen som studeras (metodologisk individualism) eftersom individen är den minsta beståndsdelen. Det går inte att analysera aggregerade mått eller en organisation som staten. Detta döljer att det är enbart individer som kan handla. Om exempelvis "Sverige fördömer det som sker i Palestina" är det inte Sverige som land som handlar. Det är en individ (utrikesministern) eller några individer i samverkan (regeringen) som handlar.
Skatter har inte alltid funnits utan uppkom när en individ (eller några individer) kunde skaffa sig ett våldsmonopol inom ett geografiskt område. Det var den härskande individens (monarkens) högst värderade mål att behålla makten och att kunna leva på andra (en parasit). Skatterna var medlet för att kunna avlöna krigare och tjänstemän som såg till att den härskande individen kunde uppnå sina mål.
Parlamentarismen uppkom som ett motstånd gentemot monarkens godtycke (osäkerhet uppstod) och monarkens möjlighet att beskatta individerna. Parlamentarismen skulle se till att monarkens rätt till beskattning hölls inom vissa ramar.
När parlamentarismen utvecklades till demokrati och monarkens makt försvann tog parlamentet över monarkens makt att beskatta individerna. Nu blev det i stället parlamentets godtycke (osäkerhet uppstod) som blev problemet för individerna. Att beskattningen skulle hållas inom vissa ramar försvann.
Det är de härskande individernas (politiker, tjänstemän) högst värderade mål att behålla makten och att kunna leva på andra (parasiter). Skatterna är medlet för att kunna köpa röster från en mängd olika väljargrupper och kunna avlöna politiker och tjänstemän.
Ett annat medel är att utveckla ideologier som bygger på rättvisa. Detta som ett hjälpmedel för de härskande individerna att uppnå sina mål. De härskande individernas syfte för att uppnå sina mål kan variera. En del individer utnyttjar ideologin för att uppnå privatekonomiska mål medan andra individer drivs av att rättvisan i sig är det högsta målet för hela samhället (alla individer ska tvingas att inordna sig under detta mål).
Mer om praxeologi
Praxeologi är studerandet av målmedvetet mänskligt handlande som kan förstås a priori (kunskap som är oberoende av erfarenheten). Orsaken till det målmedvetna mänskliga handlandet är det mänskliga resonerandet. Det mänskliga resonerandet är dolt för forskaren och avslöjas inte genom empiriska undersökningar. Därför ansåg Ludwig von Mises att forskningen ska bygga på formell logik och inte på induktion (att härleda slutsatser från erfarenheter).
Användning av formell logik innebär att forskningsresultatet inte behöver verifieras genom empiriska undersökningar. Induktion kan varken bekräfta eller förkasta vetenskaper som bygger på logik.
Mises ansåg att induktion inte var lämplig att använda inom samhällsvetenskaperna eftersom endast resultatet av det mänskliga handlandet är synligt. Om exempelvis konsumentpriserna stiger i ekonomin är detta ett resultat av det mänskliga handlandet.
Om empirisk observation används blir inte orsaken till varför priserna stiger synligt. Forskaren kan komma att ställa upp en mängd hypoteser till varför priser stiger som exempelvis att fackföreningarna har möjligheten att förhandla fram höga löneökningar, att företagarna höjer priserna för mycket eller att de oljeproducerande länderna höjer priset på oljan.
Formell logik säger att dessa hypoteser är falska. Om människor enbart har en viss mängd pengar så kommer prisökningar på vissa produkter att leda till prissänkningar på andra produkter och ingen allmän prisökning kan således uppkomma.
Mises menade att samband och orsaksförhållanden inte kan upptäckas genom ren observation. Enligt Mises beror detta på att observation inte avslöjar den logiska strukturen i det mänskliga resonerandet. En människa tänker logiskt i avseendet att den vill uppnå sitt just nu högst värderade mål. För att människan ska kunna uppnå sitt mål (exempelvis köpa 1 kg äpplen) måste människan ha medel (pengar).
För att konsumentpriserna ska kunna stiga, vid antagandet att produktionen av varor och tjänster är stabil, måste a) penningmängden i ekonomin öka (människor får tag på mer pengar) och/eller b) sparandet minska (konsumtionen ökar). Vid antagandet att penningmängden och sparandet är stabila måste c) produktionen av varor och tjänster sjunka för att konsumentpriserna ska kunna stiga.
Praxeologi innebär att analyser görs genom logisk deduktion (härledning med hjälp av lagen om logik). Deduktionen utgår ifrån axiomet (en självklar sanning) mänsklig handling. Mänsklig handling definieras som ett målmedvetet beteende.
Det är individens (metodologisk individualism) beteende som analyseras. Med hjälp av några underordnade axiom härleds en argumentationskedja. Under förutsättning att inga fel har gjorts vid härledningen är argumentationskedjan riktig.
Praxeologi utgår ifrån ett sant axiom (mänsklig handling) vilket är premiss (antagande) A. Eftersom premiss A är sant är detta grunden för all härledning. Om exempelvis premiss A och premiss B är sanna (och är relevanta för frågeställningen) leder detta till slutsatsen C.
Slutsatsen C är sann eftersom premisserna som leder fram till slutsatsen är sanna. Med hjälp av denna metodik kan en argumentationskedja byggas upp och denna kedja är riktig om alla premisser är sanna.
De viktigaste axiomen förutom mänskligt handlande är mål och medel. Människors målmedvetna beteende innebär att människor väljer mellan konkurrerande mål. Om individen väljer bort ett mål uppkommer en alternativkostnad för att inte välja detta mål.
För att individen ska kunna uppnå målet måste individen ha medel. Medel är knappa resurser som individen har tillgång till och individen måste välja vilka resurser individen ska använda för att uppnå målen.
Rawls är passé.
Vi värderar våra samhällen, våra statsbildningar, våra gemenskaper och relationer till andra människor om vi får möjligheten att välja att tillhöra dem och identifiera oss med människorna i dem. Även om vi sedan väljer att identifiera oss med människorna i en sådan gemenskap, är det i alla fall en öppen fråga vilken sorts ansvar vi har gentemot dem, för moralisk identifikation är inte nog för att kunna grundlägga alla de skyldigheter som Rawls anser att vi skall ha till våra landsmän.
Tiderna förändras. Ibland till och med under stora tänkares levnad. Så skedde med John Rawls. Idén om att politiken är förvaltning av fördelning är inte lika stark som för bara några år sedan. Andra frågor blir mer aktuella, till exempel om upprätthållandet av ordning i samhället, den globala politiken, om vilken politik som främjar samhällelig dynamik, samt människosynens intåg i den politiska filosofin (genom bioetikens och neuroetikens landvinningar). Rawls i huvudsak materialistiska perspektiv, med välfärdskonsumtion som överordnat perspektiv och med nationalstaten som grund, blir mindre intressant.
Han kommer att bevaras i eftervärldens minne för sin egalitära rättviseteori, vilken gjorde honom till en stor tänkare för sin tid, men nog inte för framtiden.
Visst har Rawls' teori fått svårigheter genom globaliseringen. Ett enstaka land kan inte välja en generell välfärd på hög nivå utan att detta drar till sig personer som vill utnyttja denna. Hans teori som innehåller kategoriska stipuleringar om maximal frihet i övrigt (utom skatter) blir då åsidosatt genom olika typer av restriktioner som skall undvika den generella välfärdsstatens kollaps.
Waldemar, jag tror inte att det är möjligt att välja gemenskaper så öppet i framtiden. Det gör dock inte att Rawls slutsatser skulle hålla bättre i framtiden. Rawls har presenterat en metod, som rätt tillämpad ger låga skatter och just ingen gratis välfärd. Välfärden får var och en skaffa sig genom försäkringar och välfärdskonton etc. Då kan man välja vilken gemenskap man vill delta i i övrigt.
Till P-O P: Skatter handlade länge om ett sätt att berika överheten. Därefter togs frågan över av utilitaristerna som funderade på hur skatteuttaget för minimalstatens kollektiva nyttigheter skulle fördelas. De kom fram till att skatterna skulle vara progressiva för att vara "rättvisa" eller minst lyckoskadande. Detta var ett lyckokast för återvalhungriga politiker. De kunde nu presentera reformer som fämst gick till förmåner för deras väljare men som betalades av "de rika".
Är det rättvist att de rika för skattebetalarnas pengar kan låta bygga en marina i Täby som mot en struntavgift tar upp och vinterförvarar samt vårutrustar och sjösätter deras stora segelbåtar? Vanlig stöld beivras med hjälp av den kommutativa rättvisan. Men kallar vi de rikas marina stöld blir en hel del annat skattefinansierat också stöld - det är väl det du menar P-O P? Dock har skattefinansiering av för en stats existens grundläggande kollektiva nyttigheter en annan karaktär.
Att som Rawls förmoda att det behövs skatter för att säkra maximalt med välfärdstjänster och bidrag till en stor del av befolkningen var däremot ett misstag. Som jag tidigare analyserat behövs inte omfördelning med skatter för att förse de flesta med ett försäkringsskydd på välfärdsområdet. Eller kan någon förklara varför Sverige skall ha det på detta sätt?
/DNg
Danne: Tack för en intressant översikt. Jag är visserligen inte alls överens med dig om hur det här ska betraktas, men jag läser ändå intresserad din översikt.
Ett som jag ser det stort fel i det hela är att man försöker finna rättvisan i studier av, vad ska jag säga, mekaniska interaktioner. Det är för mig meningslöst. Rättvisa hänger samman med vår existens, menar jag. Vår syn på själva existensen.
Jag anser t ex att jag som människa har rättighet att leva på vår jord. Oberoende av om någon påstår sig äga den. Jorden är vår gemensamma egendom.
Att någon påstår sig äga är ett uttryck för en personlig vilja, en inställning till mig som medmänniska. Inget annat.
Egoismen/narcissismen kommer in som ett förnekande av detta.
Därmed inte sagt att "ägandet" inte har praktiska konsekvenser och inte är i viss mån önskvärt. Men det är en helt annan sak. Etiken ligger i viljan.
Leo skrev:
"Jag anser t ex att jag som människa har rättighet att leva på vår jord."
Intressant nog är detta nästan ordagrant Ayn Rands utgångspunkt, från vilken hon ju härleder bl.a. en ovillkorad äganderätt och egenintresset som norm.
Är rätten att leva positiv eller negativ? Har andra en skyldighet att hålla dig vid liv, eller är, tvärtom, människans rätt att leva något som inte kan villkoras av hennes vilja att hjälpa andra?
Mvh Nils
Till Leo:
Rawls' teori är ändå en av de mera fullständiga. Han tar ingen av samhällets principer för given utom möjligheten att träffa avtal. Vill du gå ännu djupare och ifrågasätta denna rätt och skyldighet?
Felet med Nozick, Rand, Rothbard m fl är att de utgår från axiom som alla inte ser. Men Rawls försöker härleda rättigheterna till en överenskommelse. När det gäller markägande kan jag tänka mig att han måste upprätta detta genom en auktionerings- och uthyrningsprocess. Detta kan inte reduceras till "ett uttryck för en personlig vilja, en inställning till mig som medmänniska. Inget annat." Då skulle vi få anarki.
Du verkar se etiken som en tudelad företeelse: en del utan praktisk betydelse och en del som har konkreta konsekvenser. Eller är det praktiska inte etik? Då får du definiera din användning av ordet bättre.
/DNg
Danne,
Är det verkligen mer "fullständigt" att grunda en samhällsvision på en avtalsfrihet som är fullkomligt hypotetisk, än att härleda dessa från axiom som trots allt ganska många kan se? Jag har alltid funnit det besynnerligt att man kan göra godtyckliga antaganden om majoritetens eventuella samhällspreferenser och sedan kalla detta för sammanhängande moralfilosofi.
Jag ska direkt erkänna att min kontakt med Rawls teorier inskränker sig till 5 p allmän rättslära så det är fullt möjligt att jag fått dem om bakfoten. :)
Mvh Nils
Denna fråga kring grundläggande axiom och en spekulation kring vad ett grundläggande avtal skulle ha kunnat innehålla kan diskuteras en hel del ytterligare. Styrkan i Rawls' teori är att han inte gör antaganden utan grund utan förankrar dem i ett samhällsfördrag.
Rawls' teori har svagheten att han efter ett relativt kort resonemang (inte godtyckligt) kommer fram till maximin och differensprincipen som en förmodan om vad som empiriskt skulle bli resultatet. Min kritik skjuter in sig mot denna punkt. Resultatet skulle lika väl kunna bli en garanti om existensminimum istället för differensprincipen (experiment tyder också på det).
När det gäller grundläggande axiom skulle det ha varit bättre om Nozick m fl hade fört en argumentation om de axiomatiska rättigheternas otvetydiga karaktär. Att bara anta att "människor har rättigheter" i ett förord uppammar ifrågasättande kritik.
Min uppfattning är att en revidering av Rawls enl ovan kompletterad med moderna försäkringsinstitutioner skulle leda till en konvergens mellan hans teori och Nozicks (om den också justerades en aning).
/DNg
Nils Anonym: Ja, det var ju en bra kommentar, att min utgångspunkt liknar Ayn Rands. Jag ser att hon också utgår från medvetandets existens. Det gör jag också.
Jag kan inte mycket om Ayn Rand. Jag har försökt läsa lite om henne, men har inte kunnat finna det intressant att läsa vidare. Som jag ser det blandar hon ihop sina egna önskningar med sin filosofi. Hon för först in medvetandet, men lämnar det senare när hon försöker objektifiera egenintresset. Det tycks för mig passa en egoistisk tankegång.
Jag skulle gärna läsa en analys av hennes tänkande gjord av någon som Harald Ofstad.
Men som sagt, jag kan inte mycket om det här.
Om rätten att leva: Jag drar på det en smula, men jag säger ändå att ingen har en absolut skyldighet att hjälpa någon. För om jag sa att det fanns det skulle jag ju se ned på de som inte vill hjälpa. Och ändå tvekar jag inte att uppmana alla att göra det så långt de kan.
Däremot anser jag att det inte finns någon rättighet (i ett mer etiskt perspektiv då) att undanhålla t ex svältande från hjälp pga ett juridiskt avtal som vi kallar äganderätt.
Men det här är ju bara skissartade kommentarer. Kritisera dem gärna.
Leo,
Om jag tolkar dig rätt så tycker vi nog rätt lika i en del avseenden.
En fundamental styrka i frihetlig filosofi/ideologi är att var och en är fri att tillämpa vilka levnadsregler de vill på sig själva, så länge de inte initierar våld eller liknande för att tillämpa dem på andra. Givetvis bör du få följa ditt samvete (för det är kanske detta du hänvisar till med "etik"?) och rädda en nödställd. Men du bör inte få tvinga någon annan att rycka in i ditt ställe, eller ens hjälpa till, mot dennes vilja.
Mvh Nils
Troligen, tror, förefaller. Ingen ska väl få snylta, ingen önskar väl att samhället ska kollapsa. Vilken teoribildning.
Varför är vi inte imponerade.
Kom ihåg Att Rawls teori i grunden helt enkelt är en utvidgning av den Gyllene Regeln. Jag hänvisar till hans berömda allegori om hur ett samhällskontrakt bör flrefattas.
Utgå från självklara i stället för att sitta här och prata i nattmössan rent ut sagt.
Din analys får granskas av toppmän inom inom universitetsvärlden vad såväl nationalekonomi som filosofi och sociologi samt av åtskilliga övriga intressenter, bland annat regeringen och i stort sett hela pressen vilka har mitt rundskick i sin brevlåda om sådär tio minuter.
lol
Skicka en kommentar
<< Home