fredag, augusti 31, 2007

Ny definition av arbetslöshet mm

Arbetslösheten väntas sjunka från 5 till 3 procent enligt den definition som användes i valrörelsen. Den nya "nya" definitionen säger istället att sänkningen går från 7,5 till 5,5. Det är farligt låga siffror. Utanförskapet i form av ohälsa minskar bara med 3,8 procent. Det behövs fler kraftfulla åtgärder.

Regeringen har nyligen upphävt regeringsbeslutet från 1986 att heltidsstuderande som söker arbete inte skall räknas som arbetslösa. Den internationella arbetsorganisationens (ILO) definition skall följas. Det ökar antalet arbetslösa och arbetskraften. (Den senare ökar 2006 från 4586' till 4671'.) I nedanstående diagram visas arbetslösheten enligt den gamla och den nya definitionen.


Denna definition anses vara bättre eftersom den tar hänsyn till den stora ökningen av studerande som söker jobb. Men alla dessa kan knappast räknas som arbetslösa trots att ökningen skedde i samband med att arbetsmarknaden försämrades under 90-talskrisen. Nedanstående tabell och diagram visar kategorin arbetssökande heltidsstuderande uppdelad på komponenter:


Vi ser här att en tredjedel av de nära 100 000 arbetslösa studerande är 16-19-åringar som främst söker ett extraarbete för att dryga ut inkomsterna under skoltiden. En femtedel ytterligare är äldre studenter i liknande situation. En tredjedel av alla är dock föremål för arbetsmarknadsutbildning och således mera egentligt arbetslösa.

Nedanstående diagram visar att den nya definitionen fördubblar ungdomsarbetslösheten i gruppen 16-19 år. Men om det främst är några timmars extrarbete i veckan som är orsaken blir jämförelsen med de 16 procent av sådana ungdomar som inte studerar och går arbetslösa haltande.
Vi kommer att få problem med jämförbarheten bakåt i tiden. Arbetslösheten 2006 var 5,4 procent och blir med den nya defitionen 7,1 procent (246' resp 330'). I SvD rapporterade man nyligen att arbetslösheten kommer att öka när övergången sker och påverka olika ekonomiska beslutsfattare. Det låter oroväckande. En statistikomläggning kan inte påverka någonting i verkligheten förrän det finns bedömare som börjar handla som om något verkligt har förändrats. Kan vi tro att det är så illa?

Konjunkturinstitutet rapporterar i Konjunkturläget augusti 2007 (pdf) att man gjort en alternativ prognos för arbetslösheten enligt den nya definitionen. Någon ökning av den verkliga arbetslösheten är det inte fråga om, vilkar framgår av nedanstående diagram:

Arbetslösheten kommer att minska från 7,1 procent 2006 till 5,5 procent 2009 (ny def). Det betyder en minskning från 5,4 till 3,6 procent enligt den gamla definitionen. I själva verket ligger denna siffra endast obetydligt över tre procent enligt den definition som gällde under början av valrörelsen förra året. Det var då Göran Persson och Hans Karlsson försäkrade att arbetslösheten skulle sjunka under fyra procent före sommaren. Men vem kommer ihåg sådana siffror eller ens personerna som uttalade sig?

Det stora problemet med en arbetslöshet på 3 procent enligt gamla AKU är den inflationsdrivande effekt som en så låg siffra har. Arbetslösheten borde vara höre och andra komponenter i utanförskapet lägre. KI förutser en nedgång av bidragsförsörjada med ca 150 000 personer mellan 2006 och 2009 enligt nedanstående tabell:

Vi ser här att förtidspensioneringarna nästan inte alls minskar till 2009 och de sjukskrivna med knappt 25 000. Jämför detta med 45 000 personer i Ams-utbildning som bidrar till den öppna arbetslösheten så kan man förstå hur litet regeringens åtgärder för att minska utanförskapet genom att minska ohälsan betyder. Detta kommer att bryta nacken av högkonjunkteren om det inte snart blir stora "oväntade" effekter på arbetsutbudet.

Andra bloggar om: , , , , , intressant.se

Etiketter:

5 Comments:

At 31 augusti, 2007 18:45, Blogger Peter Soilander said...

Hej Danne, och tack för dina värdefulla artiklar om arbetslösheten. Det finns ingen blogg i Sverige som tar upp skattepolitik på liknande ingående sätt.

Jag tycker det är bra att Alliansen kräver att de studenter som söker heltidsarbete ska finnas med i SCB:s arbetskraftsundersökning, AKU.

Konjunkturinstitutet skriver ju (s.89): "När regeringen 1986 beslutade att inte inkludera gruppen arbetssökande heltidsstuderande i arbetslösheten tillhörde endast ca 13 000 personer denna grupp. Under 1990-talet växte antalet heltidsstuderande som sökte arbete kraftigt och var som störst 1997 då gruppen omfattade ca 135 000 personer."

Persson sopade ju därigenom arbetslösheten under mattan och kunde driva inflationen till lägre nivåer. Stämmer inte det? Och kräver inte de svenska inflationsidéerna överdrivet många människor som lever på sociala ersättningar?

För övrigt är Sverige inte tillförlitliga i Eurostat (http://tinyurl.com/33e8rn): "The Swedish Labour Force Survey was amended in April 2005 to take further account of the EU harmonised methodology. This break in the series may affect the reliability of the seasonal adjustment."

Den svenska arbetslösheten i Eurostat 5.2, och även i KI:s rapport redovisades diffust.

Däremot syns minskningen av antal försörjda med sociala ersättningar (tabell 44), vilket är 83,000 personer. Idag är utanförskapet 970,000 människor.

Det stör mig att arbetslöshetssiffrorna inte är enhetliga, och därmed inte jämförbara med andra länder i EU. Jag får intrycket av att Sverige försökt köra ett eget spår tidigare, men att Alliansen håller på att räta till problemet.

 
At 31 augusti, 2007 22:52, Blogger Per-Olof Persson said...

Nackdelen med statistik

1. Det går inte att få fram ekonomiska lagar med hjälp av statistik och annan empirisk metodik. Det går inte att hitta de rätta sambanden mellan tusentals empiriska faktorer. Detta betyder att forskaren måste gissa om det rätta sambandet. Därefter sker en "skönhetstävling" mellan olika teorier och den populäraste teorin kommer att anses vara sann.

2. Statistik används för att ekonomin ska kunna styras som en socialistisk planekonomi.

3. Om statistik ska användas måste den följa de ekonomiska lagarna. Ett bra exempel på detta är konsumentprisindex. Genom att använda formell logik går det att komma fram till tre faktorer som kan höja priserna i en ekonomi: 1) ett minskat utbud av varor och tjänster, 2) en större penningmängd, och 3) ett minskat sparande.

En faktor som högre löneökningar är däremot ingen orsak till en ökning av konsumentprisindex. Om det antas att penningmängden är stabil, och det antas att människor köper varor och tjänster för 1000 miljarder kr årligen, så blir också företagens aggregerade försäljningsintäkt 1000 miljarder kr årligen. Om detta antagande upprepar sig år för år, så är det inte möjligt att öka lönerna i ekonomin eftersom kostnaderna i så fall skulle överstiga försäljningsintäkterna. Löneökningar leder endast till en högre arbetslöshet och inte till en ökning av konsumentprisindex.

Konsumentprisindex mäter enbart de faktorer som höjer priserna men inte den faktor som är prissänkande. Ett ökat utbud av varor och tjänster sänker priserna i ekonomin. Om exempelvis konsumentprisindex är 100 i början av år 1 och 102 i början av år 2, så är prisökningen 2 % enligt konsumentprisindex. Men konsumentprisindex tar inte hänsyn till att en större produktion är prissänkande. Om exempelvis produktionen ökar med 5 % under samma tidsperiod, så skulle priserna vid en konstant monetär efterfrågan sjunka med 4,8 %. Den verkliga prisökningstakten är (2 % + 4,8 % =) 6,8 %.

4. Löneökningar behöver inte på kort sikt leda till högre arbetslöshet. Detta beror på att bankernas kreditexpansion (ökning av penningmängden) höjer företagens försäljningsintäkter i snabbare takt än kostnaderna. Bankernas kreditexpansion leder alltid till att en lågkonjunktur uppkommer förr eller senare och då ökar arbetslösheten igen. Det går inte att byta en högre inflation mot en lägre arbetslöshet. Om detta var möjligt så hade arbetslösheten alltid varit låg.

5. Det är ingen större mening med att göra prognoser om arbetslösheten på lång sikt. Bankernas kreditexpansion har varit kraftig och därför måste en djup lågkonjunktur uppkomma förr eller senare. Detta beror på att pengar inte är neutrala. De nya pengarna ökar inte priserna lika mycket överallt och vid samma tidpunkt. Förr eller senare ökar industrins kostnader (kostnader är också priser) mer än priserna på konsumentprodukterna. Exempelvis så kommer lönerna inom industrin att öka i snabbare takt än löner i branscher som säljer direkt till konsumenterna.

När industrins vinster förvandlas till förluster så leder neddragningarna till en lågkonjunktur. Neddragningarna fortplantas framåt genom produktionskedjan för att till sist drabba det sista produktionssteget, försäljning av konsumentprodukter. Det hävdas att det skulle gå att motverka denna process genom att öka den monetära efterfrågan. Problemet med detta synsätt är att samma process kommer att återupprepas. Industrins kostnader kommer åter igen att stiga mer än priserna på konsumentprodukter.

 
At 02 september, 2007 19:04, Blogger Danne Nordling said...

Peter, tack för uppskattningen. Du har nog rätt i att en revidering för bättre jämförbarhet är önskvärd. Men det som irriterar är att KI anser att en del av studerandearbetslösheten utgörs av en efterfrågan på extraarbete några timmar i veckan. Samtidigt får den nya defitionen inte med dem som studerar vidare därför att det är utsiktslöst att hitta något jobb. Det skedde en stark ökning under 90-talet som rimligtvis inte berodde på en spontan önskan att utbilda sig mera.

Göran Persson ville ju i första hand dölja den höga "verkliga" arbetslösheten av valtaktiska skäl. Men det kan också ha funnits en önskan att kunna föra en hårdare antiinflationspolitik som inte varit möjlig med högre siffror för arbetslösheten.

Till P-O P: Statistik behövs för att kunna stabilisera ekonomin utan att det behöver innebära något som liknar socialistisk planekonomi. Och med dagens institutionella syn betyder för liten arbetslöshet att löneglidningen och löneavtalen driver upp löneökningarna trots att produktivitetsökningen ("löneutrymmet") nu blir mindre. Den faktiska arbetslösheten kan inte sjunka under den 'naturliga' (NAIRU) utan att ekonomins stabilitet hotas. Det är främst Riksbanken som skall se till att detta inte sker. Räntan kan påverka penningmängden och kreditvolymen så det går inte att ensidigt skylla på bankerna om det blir konjunktursvängningar.
/DNg

 
At 03 september, 2007 07:17, Anonymous Wukke said...

"Den nya 'nya' definitionen säger istället att sänkningen går från 7,5 till 5,5. Det är farligt låga siffror."

En fråga bara: Menar du att sänkningen är för låg, eller att arbetslösheten är för låg?

 
At 03 september, 2007 12:24, Blogger Danne Nordling said...

Arbetslösheten kommer att sjunka till en inflationsdrivande låg nivå. Då är både nivån och minskningen som orsakar nivån farliga.
/DNg

 

Skicka en kommentar

<< Home