torsdag, september 20, 2007

Budgeten betyder fortsatt mjukt minskat utanförskap

Alternativet till regeringens mjuka åtgärder att öka incitamenten för att komma ut i arbete är regleringar och kontroll. Hårdare åtgärder skulle ha varit billigare för statskassan. Men kritikerna förordar inte mer tvång. Därför blir oppositionen tandlös och innebär enbart en fortsättning av den socialdemokratiska regeringens passiva låt-gå-politik.

Regeringen lade idag fram sin första egna budgetproposition. Den förutser ett stort offentligt överskott på drygt 100 miljarder per år framöver. Det är drygt 3 procent av BNP där målet är 1 procent. Men överskott i sig är ingen indikator på att det finns utrymme för skattesänkningar eller utgiftsreformer. Det är den s k jämviktsarbetslösheten som avgör reformutrymmet. Blir arbetslösheten för låg genom skattesänkningar och liknande eller genom nyanställningar i offentlig sektor kommer inflationen att öka.

Det går bra för Sverige. Sysselsättningen ökar med nästan 200 000 personer de närmaste åren. Arbetslösheten blir 4 procent i år. Finansminister Anders Borg upprepade det gång på gång i Riksdagens debatt i morse. Men den goda utvecklingen beror på en kombination av en god världskonjunktur som gynnar den svenska exporten, en tidigare låg styrränta som nu får effekt samt en finanspolitisk stimulans av ekonomin genom viss "underfinansiering" i regeringens första budget. Efterfrågan på arbetskraft är så stark att vi redan i år skulle ha haft en inflationsdrivande låg arbetslöshet på ca 2,5 procent om inte regeringen dragit ner ams-åtgärderna med 70 000 heltidspersoner. Okunniga kommentatorer, som bara vill hitta fel, har kritiserat denna neddragning utan att förstå vad alternativet skulle innebära - kraftiga räntehöjningar.

Kritiken borde riktas mot att regeringen inte har förhindrat tillräckligt många från att bli långtidssjukskrivna och förtidspensionerade - och naturligtvis att så få har kommit tillbaka till arbetsmarknaden. Även om de inte kan få jobb i brådrasket skulle de ha funnits registrerade som arbetslösa och därmed utgjort en broms för inflationstendenserna och försvårat Riksbankens argumentation för räntehöjningar. Därför är de nyligen föreslagna försvårningarna för sjukskrivningar ett steg i rätt riktning och likaså de i budgetpropositonen lanserade s k "nyfriskjobben". Frågan är om dessa åtgärder inte kommer för sent.

Kojunkturinstitutet gjorde nyligen en prognos för ohälsans minskning fram till 2009 som visade en nedgång med bara 34 000 personer (av 632 000 år 2006). Det var en prognos som visade att regeringens utbudsstimulerande politik höll på att misslyckas. I varje fall förefaller inte jobbavdraget ge någon påtaglig effekt för arbetsviljan hos dem som registreras under rubriken "bidrag vid ohälsa". Kanske är det därför regeringen nu tar till den yttersta reserven för att kunna öka arbetsutbudet: man vill göra de deltidssysselsatta med a-kassa på deltid verkligt arbetslösa efter 75 dagar. De som varit deltidsarbetslösa i mer än två år skall också kunna få nystartsjobb vilket tränger ut en del andra som får fortsätta att vara arbetslösa. Men, som sagt, det gäller att hålla uppe arbetslösheten - arbetsutbudet - så att inflationen och räntan kan hållas nere. Att en del deltidsarbete då inte kommer att utföras blir ett annat problem som kan leda till exempelvis längre kassaköer vid rusningstid och liknande. Men varför skall skattebetalarna subventionera sådan flexibilitet?

Det är regeringens politik för att undvika överhettningens konsekvenser i form av inflation och räntehöjningar som öppnar för socialdemokraternas kritik - till exempel så som Pär Nuder sammanfattade den i Riksdagens budgetdebatt idag: den är orättvis, oansvarig och omodern. Sådana svepande slutsatser tycks gå hem i opinionen men framstår ändå som en återgång till det omoderna. Alternativet till regeringens mera generella åtgärder för att öka incitamenten för att minska utanförskapet är rimligtvis konkreta tvångsåtgärder. Det betyder mer kontroll för att få bidrag vid arbetslöshet, sjukdom och förtidspension. Sådant skulle kunna kritiseras ännu hårdare. Det är också orsaken till att den förra regeringen inte gjorde vare sig det ena eller andra för att minska utanförskapet.

Nuder gjorde också en poäng av att Riksbanken höjt räntan med hänvisning till den expansiva politiken och därför var den oansvarig. I klartext betyder detta att Nuder förordar en mer restriktiv politik med väsentligt större arbetslöshet som trycker ner inflationen. Men det sade han inte i debatten och nuförtiden är den nationalekonomiska kunskapen bland politiker och debattörer så begränsad att populism och slagord har fått ersätta saklig diskussion. Därför kommer regeringen inte att objektivt och nyktert kunna replikera på Nuders och vänsterpartisternas retorik (t ex Ulla Andersson (v) i riksdagsdebatten). Och eftersom en stor del av opinionen hellre tar intryck av propaganda än vederhäftig debatt hamnar regeringen i underläge.

För att få ett tredje ord som började på bokstaven o drog Nuder till med att budgeten var "omodern". Motiveringen var att långtidsarbetslösheten bland ungdomar ökar. Sakligt har Nuder en poäng. Regeringens politik är inte tillräckligt inriktad på att beakta de stora skillnaderna i produktivitet hos olika grupper. Det hade dock sannolikt kunnat avhjälpas med en större satsning på jobb hos Samhall. Men beteckningen omodern var nog mera en retorisk figur av Nuder än en saklig anmärkning.

Kan då en utebliven skattesänkning bytas mot uteblivna åtgärder för att öka arbetsutbudet? Det var Nuder inne på i replikskiftena med finansministern. Men hans exempel - förmögenhetsskatten - var inte så lämpligt. Ett avskaffande av förmögenhetsskatten skulle knappast öka konsumtionen och i slutändan inflationen. Pengarna skulle i stor utsträckning sparas. Däremot skulle ett uteblivet andra steg i jobbavdragsinförandet minska konsumtionen och alltså dämpa inflationen - moteffekten av uteblivet ökat arbetsutbud är uppenbarligen begränsad. Dessa pengar skulle kanske bättre kunna användas för direkta satsningar på nyfriskjobb och arbetshandikappade.

Pär Nuders klassiska kritik mot regeringens budgetpolitik - att budgeten är underfinansierad och därför oansvarig - lyste med sin frånvaro. Det är ett framsteg och kanske beror på den separata tabell om finansieringen som finansdepartementet lagt ut på sin hemsida. Som första punkt finns 350 miljoner i besparing på försvaret (ökar till 950 mkr 2010). Det är inte några stora tal och ger en sakligt intressant bakgrund till försvarsministerns avgång. Men turbulensen kring försvaret har bidragit till en mera nykter syn på frågan om underfinansiering. Ändamålet helgar medlen. Kanske Nuder borde fundera på sin roll för försvarets dimensionering mot bakgrund av sin retorik om underfinansiering. Han hade ju kunnat göra en affär av att tabellen visar ett minus på 3,3 miljarder för år 2008.

Länkar DN, SvD
Andra bloggar om: , , , , , , , intressant.se

Etiketter:

7 Comments:

At 21 september, 2007 14:57, Anonymous Anonym said...

Så du menar att kritiken mot regeringen kan göra sig bred därför att ingen företräder den hårda linjen med byråkratkontroll av de icke-arbetande?

Därmed blir kritiken en kritik mot att göra något mot utaförskapet. Varför säger inte regeringen det?

 
At 21 september, 2007 20:45, Blogger Elling said...

Tja,

som stenhård fysiker tror jag inte på era modeller :

1) Om man omdefinerar långtidssjukskrivna til nyfriska, varför skal inflationen stiga ?

2) Om man tvinga shotgun 75000 arbetslösa att skaffa jobb , varför kan man inte tvinga 225000 ?

3) Var er egentligen inflationens sensitivitet mhp på budgetens storlek resp överskott/underskott ?

Nu hattar man ju runt som sosserna för att respektera finkalibrerade balanser som jeg mistenker inte existerar på andra ställen enn i några få ekonomers skallar.
Och om man inte nu vågar ta steget mot systemskifte och kikka 1.5miljoner ut i vettig verksamhet mitt under "strukturell högkonjunktur", når ska det då hända ?
Va er varmgång egentligen ? Och va er egentligen skadeverkningarna ? Kan inte varmgång kompenseras med att kikka flera shotgun ut i jobb ?
Er det helt säkert att pendeln slår lika långt tilbaks i lågkonjunkturen ? Varför kan inte Sverige ta steget som Finland under 90talet och Irland, New Zealand och Australien under 80talet ? Kan man inte stänga grenserna lite grann emot arbetskraftinnvandring och billigimport i alla fall för att modulera en varmgång ?

Inflationen består i stor del i denna idiotiska bostadsprisökningen. Skal svenska bankers subprime stoppa et helt nödvendig systemskifte?

 
At 22 september, 2007 06:56, Blogger Kraxpelax said...

Några kommentarer.

1. Till att börja med anser jag att en intellektuell diskurs värd namnet måste undvika biaserade eufemismer; med all respekt, det är underklassigt. Vad f-n är "utanförskap"?

2. Vidare vill jag uttrycka min djupa misstänksamhet orsakad av en kognitiv dissonans. Hur länge orkar vi med den globala interdependensen - liberalismens kanske allra bästa dogm - i intellektuellt förvar hävda motsatta trender i USA och Sverige? Låt mig se hård och klar statistik över hur sysselsättning och penningvärde faktiskt utvecklar sig, till omväxling mot allt monotont prat om "överhettning" etc. (Inflation har vi nog, men svårligen motverkas kostnadsdriven inflation med räntehöjningar på ett bra sätt; snarast blir resultatet en förnyad "stagflation" och det är vad jag personligen fruktar oavsett vad regering vi har.)

3. Personligen förutsäger jag att svensk ekonomi snart går i recession. Mot den bakgrunden respekterar jag budgetpropositionen. Jag misstänker att Anders Borg / Fredrik Reinfeldt liksom Greenspan / Bernanke vet saker vi andra inte vet. Någon risk för "överhettning" ser jag inte. Budgeten innehåller en välavvägd kombination av stimulans och besparingar. Socialdemokratin kör sin retorik, vilket är helt OK, men jag misstänker ett djupt hyckleri: några återställare får vi inte se när de på nytt tar över, och min teori är att socialdemokratin i själva verket förlorade valet mer eller mindre avsiktligt just för att låta Alliansen bära hundhuvudet för en politik man själv i sin hjälplösa idétorka - odlad genom ett överspelat jämlikhetsideal som befordrat Medelmåttan till socialdemokratisk idealtyp - stöder i hemlighet då man inte kan formulera ett alternativ. - Hur som helst är min reaktion på budgeten övervägande positiv.

4. Den verkligt skarpa invändningen gäller besparingarna på försvaret, eller, som det rättare borde heta i dagens läge, konflikmakten. Den är ALLDELES tokig. Här ska man dessutom hålla i minne att just försvaret mobiliserar en överlägsen skattevilja hos folket. Skälet härtill är både primitivt och fundamentalt: vi är alla människor och har just inget alternativ. Denna grundinsikt bör i hög grad styra politiken.

5. Vad "vettig verksamhet" beträffar villl jag komplettera föregående replikants slarvigt tänkta inlägg med två anmärkningar: a) obetald verksamhet är ej per definition meningslös eller ens nationalekonomiskt improduktiv; i själva verket kan vi i många fall se den som betald, om vi helt enkelt korslägger bidrag och fritidsaktivitet b) man får inte falla offer för den extremsocialistiska idiotdogmen att alla människor är lika produktiva. De "nyfriska" kommer inte att kunna producera särskilt mycket, och ingen "vettig" företagare kommer heller att anställa dem. Hela tänket bakom är i själva verket befängt: arbetslöshet är per definition överskottsutbud på arbetskraft och botas givetvis inte med ökat utbud, tvärtom. Det är i själva verket denna vanföreställning Alliansen så enträget vill maskera genom att hamra fram ett nytt begrepp, "utanförskap", en begreppslig skvader en ekonom av facket som Nordling borde underkasta teoretisk analys. (Annars gör jag det. ;o) ...)

6. Jag passar på att flagga för en punktmarkering. Jag har bestämt mig för att stadigt bevaka de bästa och tyngsta bloggarna färgade av den ideologi jag personligen ser som Lede Fi - liberalismen. Denna punktmarkering kommer att äga rum på bloggarna, på diskussionsforumet Flashback och på min egen blogg Kraxpelax. Oberoende radikalkonservativ:

http://kraxpelax.blogspot.com/

 
At 22 september, 2007 14:27, Blogger Elling said...

Ang slarvighet : point taken. Men krapelax, ditt inlegger er oxå inte direkt klarläggande.

Jag håller med om at Borg/Hanson/Calmfors/Ingves og diverse andre kommandohöjder besitter insikter dom inte vill dela med pöbeln. Men varför skal det vara så ? Förventningarna på Alliansen er höga och en svekdebatt tegnar upp seg på horisonten. Redovisar man sina svårt tillknäpta farhågor lite mer populistisk och öppet, kan man desarmera lite av svekbeskyldningarna.

Ang "vettig verksamhet" så er det nåt vi som moralistiska väljare kräver av dom som kan och inte nåt som passar i ekonomernars kolumner.
Samma med värnskattens och fastighetsskattens avveckling.

Ang recession så har det varit amrisernars mardröm i flera år vid det här laget och det har fortfarande inte skett. Mitt lilla privata rön er att den "globala interdependensen" ger frihetsgrad via låga importpriser samman med den lokala räntan att motverka en lokal recession. Varför då inte utnyttja uppsidan som liggar i 1 miljon människors "vettiga verksamhet" Det blir säkert bakslag i diversa parametrar på denna åralånga vägen mot sann full sysselsättning.

Men Sverige kan oansett inte fortsätta som nå : Tiotusentals inkompetenta innvandrare per år som aldri blir annat enn rena utgifter och undanträngning i BNP. Välfärden kommer att åka ut och då blir det skatterevolt. Ergo måste vägen mot normalskattejamvikten starta oansett.

I dom statliga förmögenheterna ligger en enorm hävstång i finansieringen av denna helt nödvendiga hestkur. Ingen ursäkt för att inte starta. Sveket ligger i passiviteten.

 
At 23 september, 2007 19:06, Blogger Kraxpelax said...

För all del. Vad recession beträffar så får väl framtiden avgöra diskussionen.

Vad jag reagerar mot är ett annat slentrianmässigt tamkeschema.

Den legitima åsikten att skattepengar används felaktigt ger inte automatiskt slutsatsen att skatten bör sänkas, det är defaitism. Man kan kräva bättre användning av skattepengarna. Men det är förstås enklare att öva ett negativistiskt opinionstryck.

Hur ekonomin påverikas av beskattning är allt annat än klarlagt, jag tror det är en meningslös abstraktion. Historiskt har olika typer av samhällen genererat ungefär lika hög ekonomisk tillväxt. Det är regimnens kompetens som är avgörande jämte de historiska förutsättningarna för hur ett land kan utvecklas ekonomiskt och "det spelar ingen roll om katten är vit eller svart, bara den fångar möss".

 
At 23 september, 2007 20:23, Blogger Elling said...

Om du anklagar meg för slarvighet, får jag kvittera med yvighet.

 
At 03 oktober, 2007 20:31, Blogger Kraxpelax said...

Deal! :o)

 

Skicka en kommentar

<< Home