Modest klimatrapport går emot miljöministern

Nu desavouerar regeringens vetenskapliga råd miljöministerns extrema bedömning av behovet av utsläppsminskningar. Det behövs inte 30 procents minskning utan kan räcka med 20 fram till år 2020 menar rådet. Mot denna modesta bedömning rasar Naturskyddsföreningen och antyder att rådet räknat fel.

Regeringens vetenskapliga råd för klimatfrågor lade fram sin rapport 3/9. Ordförande är professor Lisa Sennerby Forsse. Man har utgått från EU:s långsiktiga mål att en global temperaturhöjning på 2 grader är vad som kan accepteras. För detta behövs en minskning av utsläppen av växthusgaser med 50 procent till år 2050 för att sedan fortsätta med en minskning till nära noll vid århundradets slut. För Sveriges del räcker det inte med 50 procent utan minskningen borde bli 70-85 procent till 2050. På kort sikt till 2020 kan det räcka med 20 procents minskning.

Rapporten refererar vad IPCC sagt om orsakerna till uppvärmningen. Man avvisar att solinstrålningen skulle ha haft någon påtaglig effekt. Likaså avvisar man teorin att solens magnetfält skulle kunna ha effekter på molnbildningen via den kosmiska strålningen:

"Detta orsakssamband är fysikaliskt möjligt, men det stämmer inte med vad som har observerats. Rådets bedömning, baserat på de studier som har publicerats under senare år, är att hypotesen har allvarliga brister och därför inte kan ge en tillfredsställande förklaring till den uppvärmning som har observerats." (s 41)

Men vilken förklaring vill rådet självt ge till den uppvärmning som skett från 1500-talet på ca 1,2 grader (norra hemisfären)? Mer än hälften av denna skedde före 1940-talet och kan genom eftersläpningseffekterna från haven knappast hänföras till västhusgaserna. Varför får vi ingen förklaring till den temperaturkurva som Moberg mfl rekonstruerat och som redovisas av Pär Holmgren (TV-meterolog) i en bok:


Uppenbarligen pågår någon form av naturlig uppvärmning fortfarande. Alltså måste vi bedöma att en del av de 0,6 grader som kan ha uppstått genom utsläpp av växthusgaser sedan 1930-talet också har naturliga orsaker. Det räcker sålunda inte med att avvisa de alternativa teorier som framförts. Det vetenskapliga rådet borde därför också ha visat varför alternativa teorier logiskt sett är överflödiga eftersom IPCC:s teori är uttömmande. Det implicerar en teori om varför den naturliga uppvärmningen i stort sett har upphört samtidigt som växthusgaserna tagit vid som uppvärmningsorsak.

Rådet diskuterar olika fördelningsmodeller för de framtida utsläppen. Dessa visas för två alternativa globala begränsningar (ökning med 10 resp 30 procent globalt till 2020, Annex I avser alla industriländer) i nedanstående tabell:


Vad betyder det mera ambitiösa målet då för Sverige? Rådet tar klart ställning mot den onyanserade och chauvinistiska debatten som drivs av olika miljöaktivister:

"ett nationellt utsläppsmål för Sverige bör formuleras som ett avräkningsmål. Det innebär att den av Sverige tilldelade eller auktionerade mängden utsläppsrätter till verksamheter som omfattas av EU:s system för handel med utsläppsrätter används för bedömning av måluppfyllelse, istället för de faktiska utsläppen från dessa verksamheter." (s 84)

Men reaktionerna mot själva utsläppsminskningen för Sveriges del har redan blivit starka. Naturskyddsföreningen uttalar sin besvikelse att Sverige inte skall vara ett förgångsland. Dessutom tycks SNF redan kunna ifrågasätta den vetenskapliga halten i rådets rapport:

"Om alla koldioxidutsläpp ska vara borta innan detta århundrade är slut så är det helt orimligt att bara klara 20 procent till 2020, det är att skjuta problemet framför sig", säger Mikael Karlsson, ordförande i Naturskyddsföreningen.

Rådet skulle alltså ha gjort ett beräkningstekniskt fel när det kommer fram till att 20-25 procents minskning för Sverige skulle vara tillräckligt som en början till den kanske 85-procentiga minskning till 2050 som rådet föreslår. Det borde SNF bevisa för att bevara sin trovärdighet.

Det intressanta med rådets rapport så här långt är att man är mer modest än miljöminister Andreas Carlgrens mer extrema bedömning att en minskning för Sverige med 30 procent till 2020 är nödvändig. Rapporten innehåller en hel del ytterligare som det finns anledning att återkomma till. Det blir också intressant att se hur den parlamentariska beredningen kommer att behandla det vetenskapliga rådets rapport inför utarbetandet av klimatpolitiska propositionen nästa år.

Var skall utsläppsminskningar på 40 procent göras? 27/9-07

Andra bloggar om: klimat, klimatpolitik, miljö, miljöpolitik, växthuseffekten, global uppvärmning, politik, Andreas Carlgren på intressant.se