Jobb eller kanoner (och jobb)?

Den ekonomiska bakgrunden till försvarsminister Mikael Odenbergs avgång igår är oklar. Att dra ner på försvarets materielinköp dämpar inte inflationen. Är det ett spel för gallerierna som gick snett som ligger bakom?

Officiellt är finansminister Anders Borgs tanke att skattesänkningen på drygt 10 mdr kr nästa år delvis skall finansieras genom minskade varuinköp till försvaret. Syftet är att "finansiera" skattesänkningen till sista kronan på det sätt som Pär Nuder (s) tjafsat om. Eftersom stora statliga överskott väntas under överskådlig tid kan det dock inte vara den kamerala finansieringen som är det viktiga. Den klaras förvisso. Syftet är istället att dämpa inflationen.

Är då minskade försvarsinvesteringar inflationsdämpande? En del riktas mot utlandet och har ingen effekt på Sverige. En annan del riktas mot den svenska försvarsindustrin och skulle kunna leda till hjögre arbetslöshet på vissa orter. Hur detta skulle kunna motverka en ökad köpglädje hos löntagarna som är utspridda på alla orter har ingen förklarat. Det verkar inte att kunna bli någon större inflationsdämpande effekt. Dessutom är den svenska försvarsindustrin enligt alla bedömare ytterst konkurrenskraftig på exportmarklnaderna. Minskade beställningar får därför inte några större effekter eftersom exporten kan öka. Och då försvinner det mesta av den inflationsdämpande effekten från Borgs ogenomtänkta finansieringsförslag.

Det finns ingen saklig motsättning i ett överskottsläge mellan jobbavdrag och kanoninköp. Även med fortsatta kononbeställningar har Sverige möjlighet att satsa på jobbskapande åtgärder. Inflationen blir vad den blir så länge ohälsan inte kan minskas och sålunda öka arbetsutbudet.

I själva verket kan det vara ett optimalt missnöje från försvarsdebattörerna som är regeringens syfte. Genom att nedskärningarna leder till gny och knot i försvaret får opinionen ett psykologiskt intryck av att skattesänkningen är finansierad. Det skulle inte vara läge för Nuder att komma med kritik rörande "underfinansiering" när försvaret är i uppror.

Men Anders Borg och Fredrik Reinfeldt har misskött taktiken. Odenberg var med på vissa reducerade nedskärningar. Det var ett misstag. I finansplanen kom myglarna tillbaka med större nedskärningar - med det ögonskenliga syftet att ånyo reta upp försvarsdebattörerna. Det blev för mycket för Odenberg som tog sin hatt och gick.

Min hypotes är att det också finns personligt agg bakom avgången. Odenberg var ju ekonomisk talesman för moderaterna och påtänkt som finansminister trots sina intellektuella tillkortakommanden. Det naturliga hade varit att den unge Anders Borg , som rekryterats av Bo Lundgren, skulle ha blivit statssekreterare. Men Borg och Odenberg verkade inte kunna samarbta. Då fick Odenberg se sig sidsteppad och den forne underställde Borg blev chef för finanserna och därmed en sorts chef över Odenberg. När Borg sedan tog sig friheten att i Almedalen utan att informera Odenberg lansera stora försvarsnedskärningar, var katastrofkursen utlagd. Det blev krasch när Borg sedan hittade på ett "råd" som skulle bli "överrock" i försvarsfrågorna över Odenberg.

Andra bloggar om: försvaret, Odenberg, Anders Borg, moderaterna, politik, ekonomi, inflation på intressant.se