Räcker regeringens nya politik mot ohälsan?

Jobbavdragen ger för liten effekt. Idag kommer regeringen med en skarpare politik mot ohälsan som nu inte förutses minska påtagligt till 2009. Men sänkt ersättning ger knappast någon stor effekt. Slopa istället nästa års jobbavdag och satsa pengarna på dem med produktivitetshandikapp. Det kan ge skattesänkningar.

Idag föreslår regeringen att långtidssjukskrivna efter ett år skall få ersättningen sänkt från 80 till 75 procent av den tidigare lönen. Alla skall dessutom få en sänkning med ett par procent av den sjukpenninggrundande inkomsten. Därtill föreslår regeringen andra åtgärder för att förhindra att sjukskrivningarna resulterar i långtidssjukskrivning och sedan förtidspension.

Det är hög tid för en skärpning av politiken. Hittills har förtidspensioneringarna inte minskat alls 2006 till 2007. I tabellen nedan kallas de eufemistiskt "sjuk- och aktivitetsersättning". En sådan term förtar all känslomässig reaktion mot att siffran är så hög (460 000 pers) och inte ens fram till 2009 ser ut att minska nämnvärt.

Inte heller sjukskrivningarna förutses minska påtagligt. Prognosen är en minskning i år med 9 000 personer och ytterligare 15 000 till 2009.

Kommer lägre ersättningar att leda till färre sjukskrivningar? Knappast i någon större omfattning. Visserligen påstod Anders Borg före valet att det finns forskning som visar att regeringens utbudsökande politik skulle åstadkomma flera hundratusen nya jobb. Men det är ju kombinationen av en allt bättre konjunktur och regeringens finanspolitiska stimulanser och den tidigare låga räntan som nu ger resultat i form av ökad sysselsättning. Eftersom utbudspolitiken på ohälsans område inte ser ut att ge resultat trots två omgångar jobbavdrag mm är det absolut nödvändigt att komma med nya åtgärder. Annars kommer räntehöjningarna att bryta nacken av jobbpolitiken och det lagom till valet 2010.

Jag skulle till och med återigen vilja framkasta misstanken att jobbavdrag är en synnerligen dyrbar reform för att stimulera ett fåtal personer att börja jobba istället för att gå sjukskrivna eller arbetslösa. De flesta som får dessa skattesänkningar har redan ett jobb. Många av dem som inte har jobb kan inte heller ta något jobb eftersom de är något för sjuka eller de är arbetshandikappade på annat sätt. Det är uppenbart av tabellen att jobbavdragen inte kommer att ge någon större effekt.

Olika rehabiliteringsåtgärder är naturligtvis bra för att strypa tillflödet av långtidssjuka och förtidspensionerade. Men det krävs också konstruktiva åtgärder för dem som har långsiktigt nedsatt arbetsförmåga och produktivitet att ändå få ett arbete som tar till vara deras kvarvarande förmåga. För detta fanns tidigare en institution som hette Samhällsföretag. Den finns faktiskt kvar under namnet Samhall och har verksamhet på 250 orter i Sverige. Men den sysselsätter knappt 22 000 personer - en droppe i havet av ohälsa på 632 000 personer.

Ett förslag: spola jobbavdraget nästa år och satsa pengarna på ett större Samhall. Det skulle kunna ge tiotusentals personer med produktivitetshandikapp jobb i högkonjunkturen och dämpa Riksbankens benägenhet att höja räntan. Så småningom kan en hel del av dem få nya, riktiga jobb och då finns det möjlighet att sänka skatterna för alla.

Andra bloggar om: jobb, sysselsättning, nya jobb, arbetsmarknadspolitik, arbetshandikapp, politik, samhälle, ohälsa, sjukskrivning, förtidspensionering på intressant.se