Kraven på höjd ränta är krav på högre arbetslöshet

Den höjda räntan skall minska hushållens konsumtion där en begränsad del riktar sig mot svensk produktion. Det skall göra folk arbetslösa så att deras fackliga organisationer m fl inte begär så stora löneökningar. Då behöver företagen inte höja priserna. Inflationsmålet på 2 procent kan då uppnås.

Oron på världens finansmarknader till följd av de amerikanska bolåneinstitutens frivola kreditgivning och den översmarta förpackningen av dessa riskkrediter kommer sannolikt att leda till att Ben Bernanke sänker den amerikanska styrräntan, kanske redan 18 september. Trots detta är det ingen bedömare i Sverige som tror att Riksbanken gör något liknande. Tvärtom bedöms räntan höjas från 3,50 till 3,75 procent i september.

Kraven från olika ekonomiska bedömare är hökaktiga. Riksbanken bör gå snabbare fram än den bana som nu är utstakad (4% i år och 4,4% 2008). Marknaden förväntar sig tvärtom lugnare räntehöjningar än denna bana. Men marknaden väger inte in de faromoment framöver som en högre inflation på grund av för stora löneökningar i förhållande till produktivitetsutvecklingen innebär. Här får vi också förklaringen till att regeringen inte anser att det finns något utrymme för ofinansierade skattesänkningar de närmaste åren. Olika bedömares prognoser om ränteutvecklingen framgår av nedanstående diagram:


Vi ser här att Handelsbanken är värst när det gäller att spå räntehöjningar: inom två år har den svenska styrräntan stigit till 5,50 procent för att börja sjunka först 2010. Eftersom det tar omkring ett och ett halvt år för räntan att få effekt betyder det att lågkonjunkturen kommer först 2011-2012. (KI tror däremot att räntan blir 4,75 procent 2008 och 2009.)

Varför måste då räntan höjas? Det är ju inte för att fördyra företagens investeringar som kanske många ännu tror. Någon procent dyrare finansiering påverkar praktiskt taget inte en framtidssatsning som måste ha en ordentlig lönsamhetsmarginal för att kunna komma till stånd. Ofta är avkastningskravet omkring 20 procent.

Eftersom en del av Sveriges goda konjunktur beror på exporten, som motsvarar hälften av BNP, kan räntan inte heller påverka denna del av ekonomin. Det är den del av ekonomin som påverkas av den privata konsumtionen som återstår. En stor del av denna importeras och har inga direkta effekter på Sveriges ekonomi. Men en del varor tillverkas i Sverige. Dock är det snarare byggandet och tjänstesektorn som står i blickpunkten. Dessa två sektorer har varit expansiva de senaste åren, vilket framgår av nedanstående diagram:


Slutsaten blir alltså att byggandet och tjänsteproduktionen skall tryckas tillbaka för att arbetslösheten skall öka. Okad arbetslöshet behövs i sin tur för att minska löneökningarna. Det går tydligen inte att resonemangsvis få löntagarna (och arbetsgivarna) att besinna sig. Endast elände biter på löneökningseuforin.

Detta ekonomiska elände skall Riksbanken åstadkomma genom att höjd ränta sänker bostadspriserna (och i viss mån aktiekurserna) därför att låntagarna måste ta mindre lån för att ha råd med de framtida räntorna. Det diskonteras omedelbart i form av lägre priser. När säljarna får mindre betalt konsumerar de mindre. En viss effekt av liknande slag kommer också från benägenheten att låna med lägenhetens eller villans värdestegring som säkerhet. När värdet sjunker vill kanske några tom betala av på gamla lån. Och i båda fallen minskar konsumtionen.

En mindre del av denna minskning träffar alltså den svenska konsumtionsvarutillverkningen, byggandet och tjänstesektorn med ökad arbetslöshet som följd. Kraven på höjd ränta är alltså krav på höjd arbetslöshet för att dämpa inflationen. Riksbanken arbetar alltså tillsammans med alla räntehökar bland de ekonomiska bedömarna i rakt motsatt riktning mot regeringen.

Felet är att högkonjunkturen och regeringens politik medfört att den "naturliga" arbetslösheten kommer att underskridas. Den nivå då inflationen börjar öka ligger på dagens arbetslöshet enligt KI. Det framgår av nedanstående diagram:

Vi ser här den naturliga eller jämviktsarbetslösheten (NAIRU) i form av streckade linjer som skär tvärs igenom den faktiska utvecklingen enligt gamla (nertill) och nya definitionen (ILO). Den faktiska arbetslösheten kommer sålunda återigen att bli lägre än jmvktarbl nästa år och 2009. Avvikelsen är dock inte lika stor som i slutet av 1980-talet som följdes av en lika kraftig depression som på 30-talet.

Som vi såg av tabellen i föregående bloggartikel om utanförskapet är orsaken till den återigen något prekära situationen till stor del att det enbart är arbetslösheten och Ams-utbildningen som minskat. Resten av utanförskapet minskar bara obetydligt i förhållande till sin mycket större volym. Av utanförskapets förutsedda minskning med 151 000 personer beror bara 32 000 på minskad ohälsa. Resten av minskningen är förvisso önskvärd på uppsidan men har nedsidan att också driva på inflationen.

Det hade varit bättre att ohälsan hade minskat så påtagligt att arbetslösheten inte hade minskat så mycket. Då hade den goda utvecklingen kunnat fortsätta. Det antydde Fredrik Reinfeldt i Ekots lördagsintervju 1/9 utan att ens få frågan. Men Inger Arenander utnyttjade inte denna gratischans att fråga om inte detta också betyder att politiken för att minska utanförskapet nu håller på att misslyckas. När räntan stiger och arbetslösheten ökar är det rimligtvis ännu svårare att få dem som har ohälsa som formell "diagnos" att söka sig ut på arbetsmarknaden. Denna situation förefaller nu vara intajmad till valåret 2010...

Trots detta tänker regeringen utvidga jobbavdraget 2009. Inflationseffekterna trodde finansminister Anders Borg skulle kunna undvikas genom en "finansiering" genom minskade försvarsbeställningar. Det är dock en förhastad tanke. Om alla materielbeställningar sker från utlandet blir det ingen effekt alls på den svenska inflationen. Och även om de inhemska beställningarna går ned är effekterna koncentrerade till vissa orter medan skattesänkningen är utspridd över hela landet. Inflationstendenserna minskar alltså inte särskilt mycket genom den föreslagna finansieringen.

Andra bloggar om: ekonomi, arbetslöshet, utanförskapet, arbetsmarknadspolitik, skatter, ränta, riksbanken, styrräntan, politik, val 2010 på intressant.se