Var skall utsläppsminskningarna på 40 procent göras?

Socialdemokraterna vill minska utsläppen av växthusgaser med 40 procent istället för 20 procent som den av s-regeringen tillsatta klimatkommissionen nyss kom fram till. Hur skall det gå till? Eller är det ett tomt överbud över regeringens ganska extrema 30 procent?

(Jag är nu bortrest nästa vecka.)

På DN-debatt 24/9 2007 skriver förre näringsministern Thomas Östros om socialdemokraternas nya energi- och klimatpolitiska program. Det går ut på att koldioxidutsläppen skall minskas med 35-40 procent till år 2020. Att IPCC i våras talade om en 50-procentig minskning till år 2050 tycks Östros inte vara medveten om. Göran Persson hade som målsättning 25 procent och Fredrik Reinfeldt 30 procent. Klimatkommissionen, som skall ge underlag för klimatpropositionen hösten 2008, kom fram till att 20-25 procents minskning till år 2020 skulle räcka för att nå 50 procent 2050 och nära 0 vid århundradets slut. Det borde göra både Andreas Carlgren (c) och Thomas Östros (s) mera ödmjuka.

För att få perspektiv på denna fråga kan vi först betrakta den globala fördelningen av växthusgaser (49 Gton koldioxidekvivalenter). Denna fördelning 2004 framgår av nedanstående diagram hämtat från klimatkommissionens rapport (pdf):


Omkring 60 procent av utsläppen beror på förbränning av fossila bränslen, vilket ofta glöms bort i debatten som är hårt inriktad på restriktioner mot förbränning. Vi kan notera att enbart avskogningen står för 30 procent större utsläpp än hela världens alla transporter. En minskning av förbränningen med 50 procent till år 2050 ger därför bara 30 procents total minskning. Avskogning, risodling, fårskötsel och nötboskapsproduktion mm måste också angripas.

Den hårda inriktningen på restriktioner för transporter framstår också som irrationellt grundad. Transportsektorn svarar bara för 13 procent av utsläppen. Uppvärmning och luftkonditionering mm är nästan tre gånger så betydelsefull. Sverige har ingen egen avskogning - tvärtom binds koldioxid i skogen (5 Mt). Denna post finns inte med i fördelningen för Sverige år 2005 (77 Mt) som framgår av nedanstående diagram:

Sveriges utsläpp (inkl kolsänkor) utgör knappt 0,15 procent av de globala.

Eftersom Sveriges utsläpp minskat med 7 procent sedan 1990, och ännu mycket mera sedan 1970 till skillnad mot världens usläpp som ökat med 70 procent, svarar transporterna här för en betydligt större andel än globalt. Man kan inte ta den större andelen i Sverige som ett bevis för att just transporter i Sverige är viktiga att angripa. Men de som ogillar privatbilismen slarvar med definitionerna eftersom denna inte är separatredovisad (lastbilstrafik, bussar, arbetsmaskiner, flyg och sjöfart måste dras bort).

Om nu Sverige som Östros antyder skall dra ner med uppåt 40 procent redan till 2020 borde väl någon avkräva honom en antydan till hur det skulle gå till? Vad är realistiskt för privatbilarna som svarar för säg en sjundedel av utsläppen? Är det minskad körning, forcerad förnyelse av bilparken till bensinsnålare fordon eller utbyte mot etanolbilar o likn som skall svara för minskningen? Och finns de tekniska förutsättningarna inom en tidrymd på 12 år?

Även om privatbilismen skulle lyckas halvera sin andel till 2020 motsvarar det knappt en femtedel av Östros krav på totala minskningar. Varifrån kommer resten av minskningarna? Eller är det tomma överbud Östros kom med?

Andra bloggar om: växthuseffekten, miljö, klimatpolitik, utsläppsminskning, socialdemokraterna, Östros, politik, samhälle, växthusgaser, koldioxid på intressant.se