Perssons knivhugg i Jan Nygren

För att få råd med hemhjälp krävde Nygren 30 000 kr/månad, vilket skulle ge hemhjälpen en lön på 9 800 kr. Så låg lön skulle det bli utan skattereduktion för hushållstjänster. Men Göran Persson klassificerar detta som "girighet". Varför?

Igår utkom Göran Perssons bok Min väg, mina val. Den handlar om många olika frågor. Där angriper han speciellt partiledarkandidaten Jan Nygren och förre näringsministern Björn Rosengren. Båda herrarna var inbjudna till TV 8:s program Adaktusson igår kväll.

Jan Nygren anklagas av Göran Persson för att ha varit speciellt girig när det kom till vilken lön han skulle få från partiet. Vi vet att Jan Nygren år 1996 krävde 30 000 kronor extra i månaden för att kunna åta sig partiledarskapet och statsministerposten. Detta beskrivs i Perssons bok som ett krav på 45 000 kronor, vilket Jan Nygren kraftfullt dementerade.

Det riktigt allvarliga var dock att Persson "med kirurgisk precision" skurit bort motiveringen för Nygrens krav. Hans familjesituation krävde att han fick möjlighet att anställa en hemhjälp (ingen fru och vårdnaden om en yngre son). Det var alltså inte för att själv berika sig som Nygren krävde extra betalt av partiet. Men det finns tydligen inte omnämnt i Perssons bok.

Nygren borde ha upprepat sina siffror som visade att det inte var fråga om någon personlig girighet. Men han var inte tillräckligt motiverad eller insatt för att kunna göra detta. Han sade bara litet sorgset att han inte kunde förstå Perssons agerande. Nygren borde ha slagit tillbaka. På den tiden det begav sig gjorde jag en frapperande slagkraftig kalkyl som jag nedan återger i sina huvuddrag:

Extralönen på 30 000 kr/m motsvarade för partiet 39 918 kr i lönekostnad. Från de 30 000 kronorna avgick 16 998 kr i inkomstskatt (56,66%). Kvar skulle bli 13 002 kr som först skulle räcka till för hemhjälpens arbetsgivaravgifter på 3 230 kr. Lönen skulle alltså bara bli 9 772 kr per månad - en lön som grovt motsvarade socialbidragsnivån 1996. Sannolikt skulle Nygren i alla fall ha fått lägga till pengar från sin statsministerlön för att kunna betala en anständig vit lön till hushållerskan.

Detta borde Lars Adaktusson ha kunnat anföra som ett exempel på konsekvenserna av att då inte ha någon skattereduktion för hushållstjänster. Om den reform som genomfördes drygt 10 år senare hade varit i kraft redan 1996 skulle den med största sannolikhet ha medfört att vi haft Jan Nygren som statsminister sedan dess. Kanske vi inte ens hade fått ett regimskifte 2006.

Göran Persson hade fått fortsätta som finansminister. Han hade inte skrivit sin nya bok. Och han hade inte utdelat det i denna bok omotiverade knivhugget i ryggen på Jan Nygren.

Andra bloggar om: Göran Persson, Jan Nygren, socialdemokraterna, hushållstjänster, hushållsnära tjänster, politik, skatter på intressant.se