måndag, oktober 22, 2007

Gör inte hela a-kassan obligatorisk!

I Sverige består arbetslöshetsersättningen av två delar: en obligatorisk grundförsäkring som ger bortåt 30 procents täckning för normalinkomsttagaren och en frivillig tilläggsdel som ger en höjning till närmare 60 procent. Det verkar inte finnas något argument för att göra tilläggsdelen obligatorisk.

Frågan om obligatorisk arbetslöshetsförsäkring utreds av Sören Öman och redan 31/1 2008 skall ett delbetänkande lämnas. Utredningen skall vara helt klar 30 september 2008. Regeringen anser att nuvarande system fungerar bra men även den miljon arbetande som står utanför systemet skall in i detta tillsammans med nuvarande 3,5 miljoner medlemmar.

Ett problem är att man inte vet vilka som inte är med. Det rör sig naturligtvis om företagare som inte har någon nytta av a-kassan. Men här finns också deltidsarbetande som inte kvalificerar sig genom tillräckligt mycket arbete. Dessutom finns det personer som inte anser att de riskerar att bli arbetslösa - en del av dem befinner sig så nära pensionering att det inte är värt att betala för något som inte kommer att kunna ha praktisk betydelse.

I princip skall man ha arbetat 12 månader för att kunna få arbetslöshetsersättning (IAF). I praktiken är alla som uppfyller kraven redan anslutna till Alfa-kassan. Genom de osynliga löneskatter som arbetsgivarna betalar in finansieras inte bara huvuddelen av a-kasseutbetalningarna utan också den s k grundförsäkringen. Den kan sökas hos Alfa-kassan och uppgår till 320 kronor per dag för heltidsarbete. Är man medlem i en a-kassa kan man få 80 procent av den gamla inkomsten i 200 dagar och 70 procent till 300 dagar (därefter 65 procent) upp till en ersättning på 680 kronor.

Omräknat till månadsinkomst vid taket gäller alltså följande: Den högsta inkomsten som garanteras med 80 procent är ca 18 300 kronor. Utan försäkring utfaller ca 6 900 kronor vilket ger 38 procents täckning av 18 300 kronor. För den som tjänar 25 000 kr/mån är grundförsäkringens täckningsgrad 28 procent. Genom att betala 150-300 kr/mån kan den som tjänar 25 000 alltså öka täckningen till 58 procent (gäller även efter 200 och 300 dagar). A-kasseavgiften ger alltså en förbättring av månadsinkomsten vid arbetslöshet från ca 6 900 kr till 14 600 kr - dvs 7 700 kr före skatt.

Det är alltså inte för att förebygga att en del arbetslösa skulle tvingas till socialbidrag som regeringen vill göra försäkringen obligatorisk, vilket DI förmodade idag. Socialbidraget för en ensamstående är 3 470 kronor och med en hyra på 3 500 kronor är det totala försörjningsstödet 6 970 kr/mån. Grundförsäkringen är 7 040 kr/m vid 22 arbetsdagar. Dock tillkommer att denna inkomst är beskattad.

Frågan är därför varför a-kassemedlemskapet behöver göras obligatoriskt? Riktpunkten för regeringen är att medlemsavgifterna skall täcka en tredjedel av utbetalningarna. Om man inte kan höja medlemsavgifterna är det naturligtvis lockande att tvinga in grupper att betala som inte kostar särskilt mycket i form av ökade utbetalningar. Innebär inte detta att man tillämpar en dogmatisk socialistisk värdering som går ut på tvångssolidaritet? Eller är syftet att ta ifrån fackföreningsrörelsen ett argument för att gå med i både facket och a-kassan?

Det naturliga borde vara att inkorporera grundförsäkringen i a-kassesystemet. Ett sätt är att sänka arbetsgivaravgifterna något och fordra att alla själva betalar en avgift för grundskyddet. Om man inte klarar att driva in den på vanligt sätt kan man ta ut en egenavgift i samband med inkomstbeskattningen. Alla är med i Alfa-kassan. Därutöver kan var och en få välja vilken ytterligare försäkring de önskar. Här kan konkurrens tillåtas mellan a-kassorna och de skall inte nödvändigtvis bestå av fackföreningarnas kassor enbart.

I princip borde också försäkringsnivån få bestämmas av dem som önskar försäkra sig. Idag är ju a-kassan inte särskilt mycket värd om man har en inkomst en bit under maxgränsen på ca 18 300 kronor i månaden. Ju högre ersättning desto större premie är huvudprincipen. Men den blir litet svår att tillämpa om skattebetalarna skall stå för 2/3 av utbetalningarna. Därför behövs maxtak eller mer aktuariskt beräknade avgifter för högre inkomstskikt. Dessutom vill staten reglera ersättningsgraden så att a-kassan inte blir en lönsam försörjningsinrättning. Om den administrativa prövningen kan göras effektiv kan dock ersättningsgraden göras högre och jobbadraget kan också reduceras.

Det går också att lägga in grundförsäkringen i dagens a-kassor. Den kan anses vara finansierad med en del av arbetsgivaraggifterna. Vill man få bättre försäkring tar man en tilläggsförsäkring i sin valda a-kassa. Enbart de som inte väljer hamnar i Alfa-kassan. De som inte vill ha mer än socialbidragsnivån vid arbetslöshet behöver inte ta någon ytterligare försäkring. Alla skall dock få ett tilläggserbjudande från sin a-kassa att ta ställning till.

I praktiken har vi redan obligatorisk a-kassa på socialbidragsnivån. Något argument för att folk måste tvingas att försäkra sig för ett bättre utfall synes inte föreligga. Regeringens utredning vekar ha en felaktig utgångspunkt om hela a-kassan skall göras obligatorisk.

Forts Stämmer Littorins trafikförsäkringsargument för a-kassan? 23/10

Andra bloggar om: , , , , , , intressant.se

Etiketter: ,

2 Comments:

At 22 oktober, 2007 21:16, Blogger Petter said...

"/.../ är syftet att ta ifrån fackföreningsrörelsen ett argument för att gå med i både facket och a-kassan?"

Min gissning är att bevekelsegrunden som sagt är att minska anslutningsgraden till facken, dvs. avskaffa det s.k. Gent-systemet där facken har något av ensamrätt att administrera försäkringar mot arbetslöshet. Eftersom Sverige tillämpar detta system (tillsammans med övriga norden), samtidigt som staten subventionerar facken i detta är det väntat att anslutningsgraden blir väldigt hög.

Genom att införa obligatoriska anslutningar till a-kassan tvingar man ju facken att konfronteras med free-rider-problem en masse helt plötsligt. Inflytandet (och stelheten!) kan minska, förhoppningsvis med bättre matchning som resultat.

Förra borgeliga regeringen införde väl detta i slutet av sin mandatperiod, men sedan återställdes det direkt av Carlsson-regeringen. Denna regering kanske är så pragmatisk att det är jobbmatchning snarare än individuell frihet som står i blickfånget.

 
At 24 oktober, 2007 21:58, Anonymous Nils Lindholm said...

4,5% av lönesumman är avsedd just för detta.
lönen 06 var 1000-miljarder vilket gör att dessa 4,5% i arbetsgivaravgiften borde inbringa 45-miljarder +Alliansens 10, summa 55-miljarder.

06 gick sjukdelen i arbetsgivaravgiften med vinst.
Den hade fonderat 10-miljarder eller gick med 10-miljarder i vinst per år.

Nu anser Borg att arbetsgivaravgiften är en generell skatt!!
Skall vi skatta en arbetsgivaravgift igen?
Som sen politiker krafsar i så den blir generell den också.
Vem var förste ’krafsaren’? GP eller nån tidigare?
Vi skattar en avgift till….. som sen blir generell.
Politiker är nog att anse som fifflare.
Arbetsgivaravgiften är ju inräknad i löneutrymmet.

Staten har 07 höjt sina inkomster i budget med runt 4-5% men verkar hamna uppåt 10% även om man bortser från engångsposter typ försäljning.
S vart ju kritiserad för att ’fara ovålit fram’ med skattemedel, vart tar Alliansen ’nya’ miljarder vägen?
Skattesänkning!!

 

Skicka en kommentar

<< Home