Den kapitalistiska välfärdsstatens uppgång och kris

Under perioden 1870 - 1970 hade Sverige högre tillväxt än alla andra industriländer. Det berodde på stabila institutioner kombinerade med ekonomisk frihet. Den statliga reformpolitiken var försiktig men kunde likväl minska inkomstskillnaderna både upptill och nedtill i fördelningen. Medelklassen är 79 procent av folket. Men sedan kom krisåren.

Jag var på bokpresentation hos Ratio under tisdagsförmiddagen 11/12. Det var nationalekonomen Andreas Bergh som presenterade sin bok Den kapitalistiska välfärdsstaten - om den svenska modellens historia och framtid. Den handlar om den svenska välfärdsstatens uppgång sedan 1800-talet fram till 1970 och dess kris och svårigheter under perioden 1970-1995. En stor del av boken berör också modellens återhämtning och konsolidering sedan slutet av 1990-talet. Här tar jag upp den första aspekten.

År 1840 hade Sverige 40 procent av Englands BNP per capita. År 1970 låg Sverige på tredje plats av världens industriländer (4:e om Luxemburg inräknas). Tillväxten per arbetad timme var högre än i något annat land 1870-1970, vilket framgår av nedanstående tabell:

Vi ser här att Sverige ökade BNP med 17 gånger under dessa hundra år. Inte ens Japan hade så hög tillväxt. Bergh diskuterar orsakerna till denna historiska framgång och avvisar att den s k Rehn-Meidner-modellen skulle ha varit en väsentlig orsak (stram finanspolitik för låga löneökningar och selektiva sysselsättningsåtgärder). Likaså är inte exporten av skog och malm eller undvikandet av världskrigen hela förklaringen.

Istället framhåller Bergh en rad andra faktorer där stabila institutioner och ekonomisk frihet är en huvudförklaring. Det kan vara fråga om juridisk effektivitet, låg korruption, effektiv offentlig administration och väldefinierade privata äganderätter. Han pekar också på skiftesreformerna inom jordbruket, sparbanksrörelsens framväxt, exporttullarnas avskaffande, avvittringsprocessen (utlänningar fick köpa mark från gamla bruk) för skogsexporten, den fria rörligheten både inom Sverige och över gränserna (1850-1870), skråväsendets avskaffande, den obligatoriska folkskolan, uppfinningarna som stimulerades av patentlagarna, migrationen med USA (200 000 återvände med nya idéer och sparkapital) samt den samförståndsanda, förutsägbarhet och rationalitet som till betydande del kännetecknat svensk politik under denna tid.

Under samma tid blev Sverige mer jämlikt (dvs inkomstskillnaderna minskade). Den tionde decilen (höginkomsttagarna) får under början av 1900-talet en allt mindre andel och från att ha fått mer än i andra länder var år 1950 andelen lägre än i dessa. Ett liknande resultat kan iakttas i den nedre delen av inkomstfördelningen sedan 1918 där andelen socialbidragstagare efter en tillfällig uppgång under 30-talet sjönk trendmässigt till 1965 trots att den reala nivån på bidragen samtidigt ökade kraftigt.

Sverige är medelklassens förlovade land. Med definitionen att man skall ha en inkomst mellan 67 och 150 procent av medianinkomsten hade Sverige på 1980-talet 79 procent av befolkningen i denna grupp mot 73 i Norge, 63 i Holland och 54 procent i USA.

Orsakerna till välfärdsutjämningen är inte progressiva skatter. Dessa infördes först 1971 i sin mest ödesdigra form. Bergh pekar istället på uppkomsten av fackföreningarna och den s k decemberkompromissen 1906 som innebar att löntagarsidan erkände arbetsgivarnas rätt att leda och fördela arbetet och att fritt anställa och avskeda arbetskraft. Löntagarna fick samtidigt rätten att organisera sig och resultatet blev trots "§ 32" ökad jämlikhet genom starkare fackföreningar.

Den grundläggande obligatoriska utbildningen har också varit jämlikhetsökande ända sedan 1842 (folkskolestadgan). Bergh refererar också till en undersökning av Mårten Palme m fl som konstaterar att grundskolereformen på 1940-talet var särskilt gynnsam för begåvade (enl IQ-data) barn med lågutbildad fader. För barn med högutbildad fader var effekten att den framtida inkomsten påverkades nedåt. Här ser vi enligt min mening meritokratins intåg.

Även tidiga socialförsäkringar bidrog till jämlikheten. Författaren nämner statsbidragen till sjukkassorna 1981 [rätt 1891], ansvar vid yrkesskador 1901 och pension med grundskydd 1916. Jämlikheten hävdas bidra till tilliten i det svenska samhället , vilken i sin tur är korrelerad med högre tillväxt (Bergh refererar till Zack&Knack-01).

Sveriges exceptionella välståndsutveckling bröts runt år 1970. Svenskarnas köpkraft växte därefter långsammare än i många jämförbara länder. Vad var det som gick fel? Det skall jag försöka beskriva i en kommande artikel. - (Länk ledare i SvD 11/12)

Andra bloggar om: kapitalism, välfärdsstat, tillväxt, jämlikhet, utjämning, institutioner, ekonomisk frihet, politik, ekonomi på intressant.se