Krig mellan Konjunkturinstitutet och Riksbanken?

Räntan borde snarare sänkas än höjas som Riksbanken aviserat, menar Konjunkturinstitutets chef Mats Dillén. En räntehöjning skulle ge onödigt hög arbetslöshet och bara 1,5 procents inflation. Det är närmast en krigsförklaring mot Svante Öberg som i torsdags antydde att räntebanan stod fast.

Det nya som inträffat sedan juli enligt KI-chefen Mats Dillén är att oljepriserna fallit tillbaka och de internationella tillväxtutsikterna minskat (Ekot). Men detta kände vice riksbankschefen Svante Öberg till utan att han antydde att behovet av räntehöjningar minskat. Kanske är kontroversen en följd av att Riksbankens företrädare inte skall få ge ny information om räntesättningen mellan de penningpolitiska mötena. Öberg måste i slutet av augusti hålla fast vid slutsatserna från början av juli. Men om han inte ger en beskrivning som ändå visar att han är medveten om förändringarna (och synen på "inflationen") blir hans tal helt ointressant.

På tre dagar har emellertid tre tunga prognoser kommit som alla förespråkar ordentligt sänkt ränta. I förrgår kom SBAB med en prognos som angav att Riksbanken inte höjer räntan om en vecka och att den nästa sommar är nere i 3,5 procent (idag 4,5). Igår kom SEB:s prognos refererad under rubriken "SEB spår rejäl räntesänkning" i DN idag. Här förutses att räntan höjs till 4,75 procent om en vecka men att den är nere i 3,0 procent en bit in på år 2010. Med Konjunkturistitutets skarpa vidräkning idag med eventuella räntehöjningar är det bäddat för våldsam kritik om Riksbanken skulle höja räntan 3/9.

Konjunkturinstitutet är betydligt mer pessimistiskt idag än för så sent som i mars i år (pdf). För de tre åren -07, -08, -09 visar KI en kalenderkorrigerad BNP-ökning på 2,9, 1,4, 1,6 procent. Det var en ordentlig felprognos man gjorde i mars när denna serie var 2,7, 2,2, 2,7 procent. Här nedan visas de viktigaste indikatorerna:

Utöver detta är det intressant att se hur exportutsikterna har försämrats. Sifferserien här är inte så dramatisk: 6,0, 5,0, 3,9 procents ökning. Den internationella konjunkturnedgången påverkar nu alltså inte Sverige genom exporten. Istället är det via den inhhemska efterfrågan som de dåliga tiderna kommer in i den svenska ekonomin: 4,2, 1,3, 1,2 procents ökning.

Denna minskning beror både på minskad ökningstakt för den privata konsumtionen och på dämpade investeringar samt minskade lagerinvesteringar. En rad bedömare tror alltså att det skall bli sämre tider och därför ökar de sparandet och minskar investeringarna. De dåliga tiderna är i mycket ett resultat av självuppfyllande förväntningar av psykologisk natur.

Slutligen kan nämnas den formellt dåliga produktivitetsutvecklingen som registreras för 2007 och 2008. Siffrorna är -0,5 resp -0,9 procent för näringslivet. Detta beror på den stora sysselsättningsökningen som dels innebar att fler lågproduktiva anställdes. Dels var orsaken också att den inte följdes av en tillräcklig efterfrågeökning. Resultatet blev att fler anställda producerade obetydligt mera.

Skulle den ekonomiska politiken ha kunnat bedrivas på något annat sätt så att nedgången nu hade blivit lindrigare? Det menar Mona Sahlin och hänvisar till att regeringen drivit en alltför expansiv politik som lett till räntehöjningar. Det skulle alltså vara fråga om en hemmagjord nedgång. Frågan är om inte en mer stram politik istället skulle ha lett till att det psykologiska konjunkturfallet skett från en lägre nivå.

Andra bloggar om: Konjunkturinstitutet, Riksbanken, räntan, konjunkturnedgång, hemmagjord nedgång, socialdemokraterna, regeringen, ekonomi, politik på intressant.se