tisdag, augusti 26, 2008

Jobbskatteavdragen ger inte så många jobb

LO-ekonomerna har gjort en utvärdering av jobbskatteavdragens betydelse för de nya jobben. Statssekreteraren hos Sven Otto Littorin kunde inte komma med några motargument eller siffror. Reformen har sannolikt andra funktioner.

Utvärderingen av regeringens jobbskatteavdrag från LO 26/8 (pdf) går igenom tidigare redovisningar av finansdepartementet, Konjunkturinstitutet, SNS och det finanspolitiska rådet. Slutsatsen av alla dessa är att effekterna på arbetskraftsdeltagandet och jobben är mycket begränsat. Antalet nya jobb ligger på lång sikt i intervallet 60 000 till 90 000.

Nedanstående diagram visar hur de två hittills genomförda jobbskatteavdragen förändrar marginalskatten i olika inkomstintervall:

Vi ser här att marginalskatten blir noll upp till 37 000 kronor i årslön. Därefter är marginalskatten oförändrad samtidigt som genomsnittsskatten sjunker upp till 125 000 kr/år. Här följer ett intervall där marginalskatten också sjunker med 4 procentenheter upp till 325 000 kr/år och efter detta ligger jobbskattereduktionen fast.

För dem som arbetar borde vi vänta en nedgång av antalet arbetade timmar för låginkomsttagare som bara får en skattesänkning men ingen marginalskattesänkning. Därefter blir det en ökning av arbetade timmar upp till 325 000 kr. Och högre upp blir det åter en minskning av antalet arbetade timmar genom inkomsteffekten av skattereduktionen som inte är kombinerad med någon marginalskattesänkning, som kunde ge en substitutionseffekt.

De två första jobbskatteavdragen ger ett statiskt skattebortfall på 50 mdr kr. Genom viss ökning av antalet arbetade timmar för medelinkomsttagare blir det ökade skatteintäkter. Men dessa motverkas mer än väl av att höginkomsttagarna arbetar mindre och de betalar högre skatt per person. Effekten på skatteintäkterna kan inte ens uppvägas av det begränsade ökade arbetsdeltagandet. Kostnaden blir enligt SNS ändå ca 50 mdr kr. Dock ökar löneskatterna och de som inte är förmånsanknutna ger då ett tillskott till statskassan.

SNS rekommenderade i januari att regeringen inte skulle fortsätta sin politik med jobbskatteavdrag och istället satsa på marginalskattesänkningar. LO:s rapport begränsar sig till en kritisk granskning och drar enbart den allmänna slutsatsen att kotnaden för nya jobb blir oerhört hög när man använder tekniken med jobbskatteavdrag. Det beror alltså på att de stora skattebortfallen kommer från dem som redan arbetar där det inte kan bli någon egentlig effekt på jobben.

Fortfarande saknas dock en utvärdering av regeringens första programförklaringar där 300 000 nya jobb skulle skapas genom en kombination av försämrade sociala förmåner och jobbskatteavdrag. Anders Borg hänvisade då till vetenskapliga rapporter. Men när statssekreteraren Eva Uddén Sonnegård debatterade jobbskatteavdragets effekter med LO:s ordförande Wanja Lundby Wedin i Studio ett idag hänvisade hon inte alls till vetenskapliga studier. Hon försökte undkomma frågorna om hur många jobb själva jobbskatteavdragen skapat av det totala antalet på ca 200 000 genom att också framhålla åtgärder för ökad efterfrågan samt arbetsmarknadspolitiska åtgärder.

Jag var redan för tre år sedan skeptisk till den dåvarande oppositionens påståenden att ett jobbavdrag skulle ge stora sysselsättningseffekter. Nu visar LO ännu en gång att effekterna blir ytterst begränsade. Tyvärr kunde Wanja Lundby Wedin inte förklara detta - hon är verkligen ingen pedagog. Men den verkliga experten Eva Uddén Sonnegård, som ändå har doktorerat på området, kunde inte komma med någonting som visade att LO-ekonomerna (och övriga utvärderare) skulle ha fel.

Jobbskatteavdraget är därför sannolikt ett mera kosmetiskt element i den "triangulering" som moderaterna vidtog för att vinna valet 2006 på attacken mot "utanförskapet". Det är också ett sätt att med sänkta skatter köpa röster från grupper som tidigare röstat på socialdemokraterna.

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , intressant.se

Etiketter: ,

3 Comments:

At 27 augusti, 2008 13:45, Blogger Hansa said...

Tycker du inte om jobbskatteavdraget?

 
At 27 augusti, 2008 14:58, Anonymous Per Fredö said...

Danne tycks denna gång instämma i första raden av internationalen;Vi under skatter dignar ner.

Vad LO vill, detta i likhet med moderpartiet sitt, att påstå att jobbskatteavdraget och andra statliga inkomstminskningar hindrar folk att ta sig ut i arbete.

Detta skulle enligt Danne ge en direkt negativ effekt för låg-och medelinkomsttagare, vilka p g a den ökade disponibelna inkomsten fullständigt skulle sakna stimulans att jobba eller jobba mer.

Däremot skulle sänkningar av marginalskatterna samt ett borttagande av värnskatten ge den motsatta effekten.

Tala om logik. Detta inte sagt under medvedvetande om att t ex över gång till platt skatt eller en väsentlig minskning av de progressiva skatterna kanske skulle ha fått ännu större effekt.

Men detta tar sin tid. Det kostar mycket och det
saknar helt politisk acceptans annat än hos de mest nyliberala kretsarna.

Nu har LO fel. Vi har fått fler i arbete, detta omkring 140 000. Vi har också fått en stor minskning av de sjukskrivna, vilket ohälsotalen vittnar om.
Vi har också fått en ny sjukskrivningsmodell som s förstås inte hade nåt alternativ till.
Den beräknas.

Även den är ren stimulans att återgå i arbete och beräkningar visar att det på sikt betyder 60 000 arbetstagare.

Även förtidspensioneringen har minskat och mest glädjande är att det gäller skolungdom.

Att Littorin och även Borg och Reinfeldt skulle vara svarslösa är också fel.
Däremot var det ett politiskt misstag att i studio Ett släppa fram två statssekreterare.

LO vill prioritera bidrag och arbetsmässiga åtgärder framför löntagarnas och även företagens makt över inkomster och kapital.

De negativa effekterna har visat sig inom en rad olika områden. Det gäller ökat utanförskap och även inlåsning av grupper som invandrare från arbetsmarknaden.

I övrigt kan rekommenderas att ta del av Urban Bäckströms brännpunktsartikel i dag.

 
At 27 augusti, 2008 17:18, Blogger Danne Nordling said...

Jag har hela tiden varit skeptisk till att använda sig av modellen jobbskatteavdrag för skattesänkningar. Den enda modell som jag funnit vara acceptabel är EITC i USA som riktar sig till ensamstående föräldrar. LO beskriver denna modell i en bilaga till rapporten.

Skatter innebär i första hand ett tvångsmedel mot medborgarna. Det borde användas så litet som möjligt. Och det finns ingen generell anledning att diskriminera mellan olika medborgargrupper i något socialingenjörsmässigt syfte när det gäller denna tvångsutövning.

Detta gäller alldeles särskilt när det inte ens går att belägga att denna diskriminering har någon praktisk effekt. Samtidigt med jobbskatteavdraget har skärpningar i regelsystemen för bidrag samt förebyggande åtgärder vidtagits. Jobbskatteavdraget kanske inte har någon nettoeffekt alls.

De nya jobb som kommit till under den nya regeringen är främst en effekt av den förbättrade konjunkturen. I viss mån har också regeringen drivit en expansiv finanspolitik som bidragit till ytterligare jobb.

Jobbskatteavdraget har rimligtvis inga stora effekter:

Några få personer har börjar arbeta därför att de kan få ett jobb till mycket låg lön före skatt som efter skatt ger lika mycket som förut. Ytterligare några få snabbar på sitt sökande av jobb eftersom det inte blir lika viktigt att hitta ett något litet bättre betalt jobb.

Till detta kommer att de som får några procentenheter lägre marginalskatt arbetar litet mera extra. Men de stora grupper som redan arbetar och enbart får mera pengar kvar kommer enligt all ekonomisk teori att minska sitt extraarbete.

Jag instämmer i Bäckströms krav att skattepolitiken skall stimulera kapitaluppbyggnad hos privatpersoner. Detta sker bäst genom ett avskaffande av statsskatten.
/DNg

 

Skicka en kommentar

<< Home