lördag, augusti 30, 2008

Littorin klarade kritiken trots ökande arbetslöshet

Nu kommer dystra rapporter om ekonomin. Sven Otto Littorin, arbetsmarknadsminister, var gäst i Ekots lördagsintervju 30/8 och han menade att det nu var viktigt att få dem som befinner sig i utanförskapet in i arbete. Att den öppna arbetslösheten kanske är större än när alliansen tog makten är inte avgörande. Vi måste titta på hela måttet och inte som den förra regeringen förtidspensionera bort den. För de 173 000 som kommit bort från utanförskapet har politiken varit bra. Men fler och fler vill ha jobb men kan inte få det, invände intervjuaren Inger Arenander.

Vi måste hela tiden jobba mot full sysselsättning, sade Littorin. Han ville göra mer, men inte statistiskt "trolla bort" siffrorna. Den nya arbetsförmedlingen bildades vid årsskiftet och skall få alla möjligheter. Även de som står längst bort skall fokuseras. Dessutom har vi näringspolitiken. Men näringslivet vill att regeringen gör mer och det har jag stor respekt för, sade Littorin. Vi tittar över arbetsgivaravgifterna och nystartsjobben är mycket fördelaktiga. Littorin ville inte säga om det skulle komma en generell sänkning av arbetsgivaravgifterna i budgeten.

Personer med funktionshinder skulle få en fördubbling av stödet till hjälpmedel sam en rad andra förbättringar. De skulle bli mer attraktiva för arbetsgivarna. Några förslag från en moderat arbetsgrupp testades. Generell sänkning av arbgivavg leder inte till flera jobb. Inga skatteavdrag för byggbranschen (ROT). Inte heller översyn av arbetsrätten. Parterna får komma överens om begränsningar av sympatiåtgärder i det nya huvudavtalet. Enligt AKU ökar ungdomsarbetslösheten, sade Arenander, vilket ledde till tjafsande om olika mått. Enligt Littorin är orsaken delvis baksidan av den svenska modellen med höga ingångslöner.

Unga förtidspensionärer skall motverkas med den rad hjälpmedel som tidigare diskuterades. Av alla förtidspensionerade svarar 60 procent att de kan arbeta åtminstone delvis enligt Littorin. Det förtidspensioneras alldeles för många unga. Ersättningen borde kunna vara vilande etc. Minskningen som nu registreras är en följd av skärpningen av reglerna. Den gamla rehabiliteringskedjan hade 7 steg och efter ett år var 70 procent kvar i det första steget. Den nya kedjan har 3 steg. Både inflödet och utflödet måste påverkas. Tidigare var det förbjudet att söka arbete via arbetsförmedlingen. Diskussionen blev alltmer snårig.

Ca 500 000 personer har lämnat a-kassan. En hel del av dessa har naturliga skäl att lämna, t ex studerandevillkorets förändring, legitimationsyrken och folk som är nära ålderspension. Vi gjorde en gedigen utredning av en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring. Vi går vidare och utredningen redovisar 30 september. Det enda andra förslaget är mp:s med sammanslagning. Vi tittar på remisssvaren och tar sedan ställning.

Beträffande Laval-domen ville Littorin hålla på den svenska modellen. Utredningen får titta på detaljerna. Risken för att det kommer in utländsk arbetskraft som skulle dumpa lönerna var betydligt överdriven enligt Littorin.

Det blev mycket detaljer och inga stora linjer i dagens intervju. Littorin har en verbal förmåga som gör att han aldrig står svarslös. Men eftersom han kan kombinera den med små konkreta upplysningar närmast på detaljnivå blir hans svar inte innehållslösa på det sätt som andra politikers blir där de enbart förmår släppa ut ordräckor. Likväl fick vi inte någon upplysning om huruvida regeringens jobbpolitik varit framgångsrik. Det hänvisades till 173 000 nya jobb. Men en hel del av dessa är väl rimligtvis en följd av konjunkturuppgången och inte av åtgärder för att förmå folk att jobba som annars hellre haft bidrag. En del av konjunkturuppgången är därtill skapad av en expansiv finanspolitik och får inte räknas in i "jobbpolitiken". Skall vi sedan göra en uppdelning mellan Anders Borgs insatser via jobbskatteavdraget och Sven Otto Littorins insatser genom arbetsmarknadspolitik och ändringar av socialförsäkringsregelerna (sköts formellt av Husmark Persson) blir frågan oerhört komplicerad. En naturlig fråga hade varit om det finns någon utvärdering eller om det kommer att göras en sådan.

Slutintrycket blev att Littorin försvarade alliansens politik med framgång trots att det borde ha funnits ett antal frågor som han borde ha haft svårt att förklara. Att den ökande arbetslösheten nu inte är regeringens fel diskuterades inte. Istället fick man intrycket att det var fråga om ett statistiskt redovinsingsproblem. Varför kom inte regeringens egen redovisning av att utanförskpaet ökat sedan i våras upp? Beror det på att statistiken inte finns redovisad? Hemlighålls den?

Andra bloggar om: , , , , , , , intressant.se

Etiketter:

4 Comments:

At 30 augusti, 2008 15:23, Blogger Per-Olof Persson said...

"En del av konjunkturuppgången är därtill skapad av en expansiv finanspolitik och får inte räknas in i "jobbpolitiken"."

Nej, nu är du vårdslös med begreppen. Finanspolitiken kan enbart vara expansiv genom penningpolitiken. Om staten har ett budgetunderskott och finansierar underskottet genom att ge ut obligationer, kommer en del aktörer att låna i banken och bankerna skapar helt nya pengar vid utlåningen. Nu kommer mer pengar ut i ekonomin och den monetära efterfrågan ökar.

Finanspolitiken kan inte vara expansiv om inget budgetunderskott förekommer. Allt finansieras över skatterna. Om en krona beskattas bort minskar efterfrågan med en krona. När denna krona används av staten ökar efterfrågan med en krona. Således är denna process ett nollsummespel.

 
At 30 augusti, 2008 17:56, Anonymous Anonym said...

Utanförskap är ett begrepp som behöver definieras.

Vad mer exakt är det man står utanför?

Man kan till exempel räkna på de samlade socialbidragen och se hur dessa utvecklats efter valet.

Man kan räkna anställda med en viss minimilön, en viss anställningstrygghet, pensionsgrundning osv.

Och så kan man förstås alltid skräddarsy definitionen för att bekräfta en på förhand intagen politisk ståndpunkt.

 
At 31 augusti, 2008 01:35, Blogger Danne Nordling said...

Jag anser att man kan tala om "expansiv finanspolitik" även om staten har ett budgetöverskott. En ofinansierad skattesänkning eller utgiftsökning brukar ses som exempel på expansiv finanspolitik.

I slutändan är det effekterna på arbetsmarknadsgapet (åtminstone när det är negativt) som avgör terminologin. Vi kan ha ett överskott i statsbudgeten utan att detta verkar i riktning mot ökad arbetslöshet. Inte heller ett underskott behöver ha en arbetslöshetsminskande effekt.

Utanförskap är strikt tolkat en definition av dem som inte arbetar men skulle vilja detta i aktiv ålder. Här kommer sjukskrivna pga uppenbar sjukdom i ett ett mellanläge. De vill egentligen arbeta men kan inte för tillfället. Egentligen skulle de räknas bort. Men vi kan inte i statistiken skilja på dem och de som är sjukskrivna eftersom de inte har något jobb eller inte trivs på det jobb de har eller nu är olämpliga för detta etc. Liknande gäller förtidspensionerade.

Ett annat problem är att regeringen tycks räkna in lediga, värnpliktiga(?) och hemarbetande mfl i definitionen. Men jag har inte sett någon officiell redovisning så jag är inte helt säker.

Själv brukar jag använda antalet heltidsekvivalenter med sociala ersättningar som definition. Fördelen är att detta mått beräknas av SCB och KI gör dessutom prognoser.
/DNg

 
At 31 augusti, 2008 11:27, Anonymous Anonym said...

Fler har kommit in på arbetsmarknaden.
De nya jobben är självfallet delvis en följd av konjunkturuppgången, men den viktigaste stimulansen är jobbskatteavdragen och en rad andra kompletterande åtgärder.

De 173 000 nya jobben, vilka motsvarar 137 000 heltidsjobb, är statiskt verifierade,
Såväl SCB som Svenskt Näringsliv talar här om ett trendbrott.

Detsamma gäller utanförskapet, ett begrepp som måhända fått både positiv och negativ slagsida.

Om alla grupper som står utanför arbetsmarknaden och är i åldern 20-65 år räknas in låg talet vid regimskiftet i intervallet 1 400 till maximalt 1 700 000

. Om man däremot räknar antalet utanförstående i heltid är talet 1 100 000.
Då har man emellertid inte tagit med t ex studerande samt grupper som inte velat söka jobb.
Sådana finns i ett bidragssamhälle.

Även i detta fall har vi fått ett klart trendbrott även om LO och sossarna vill förneka detta.
Detta tal ligger på 140 000 och det beror självfallet på att regeringen vidtagit en rad åtgärder som komplement till de rent skattepolitiska.

Dit hör inte minst den socialförsäkringsreform som Anna Hedborg la grunden till och vars effekter lär komma lite på sikt.
Även här föredrog socialdemokraterna att vare sig tillstyrka eller komma med något motförslag.

En obligatorisk arbetslöshetsförsäkring har sina förtjänster.
A-kassan blir då i praktiken statlig
och folk kan individuellt ta ställning till om de vill vara anslutna till en facklig organisation.

Alltså sitter LO här i en kniptång, men de som ser en möjlighet dryga ut sina disponibla inkomster genom att lämna fack och a-kassor måste räkna med att denna
kostnad får dom och vi andra skattebetalare stå för.

EU har som en av sina viktigaste målsättningar att det ska råda fri konkurrens mellan alla medlemsstater och att ingen får hindra det genom särlagstiftningar.

Det vill inte LO godta. Det är av det skälet detta fack inte vill acceptera Laval-och Vaxholmsmålet.

Utländska företag och främmande arbetskraft ska till punkt och pricka följa de kollektivavtal som dom inte har någon aning om.

Dessutom skulle t ex polsk arbetskraft få minst tredubbla lönen jämfört ned vad dom får hemmavid.

Sen är den en annan sak att det finns en verklighet som LO och inte minst vi vanliga medborgare väl känner till.

 

Skicka en kommentar

<< Home