Ny dyster prognos inför räntebeslutet
Idag 2/9 kom Nordea med en ny konjunkturprognos som är mer pessimistisk än den från Konjunkturinstitutet förra veckan. Det förstärker den sakliga grunden för att inte höja räntan på onsdag. Men om räntan ändå höjs måste vi fråga oss vad Riksbanken vill uppnå. Vill man medvetet uppfattas som dogmatisk?
Nordeas progos (pdf) visar följande sekvens för BNP åren 2007-2010: 2,7, 1,5, 1,0 1,9. Botten nås nästa år med en uppgång därefter som gör 2010 bättre än 2008. Jämför denna sekvens med Konjunkturinstitutets bättre siffror: 2,7, 1,7, 1,4, 3,3. Nedgången blir mer långvarig enligt Nordea. Arbetslösheten ökar även 2010.
När Riksbanken gjorde sin prognos i juli där två räntehöjningar antyddes förutsågs BNP öka enligt förljande serie: 2,7, 2,1, 1,2 2,7. Om detta inte skulle avhålla från räntehöjningar kan inte heller KI:s prognos göra detta. Däremot är Nordeas prognos avsevärt sämre och om Riksbanken gör motsvarande dystra bedömning borde det inte bli någon räntehöjning.
Nordea förutser att räntan från dagens 4,50 procent om ett år ligger på 3,50. Till detta kommer att arbetslösheten enligt Riksbanken skulle ha en topp efter halvårsskiftet 2009. Det tror inte Nordea. Enligt konjunkturbarometern i slutet av augusti har dessutom hushållens inflationsförväntningar sjunkit. Vidare finns det ingen som tror att fackföreningsrörelsen skulle säga upp det tredje avtalsåret och kräva extra löneökningar.
Enligt Nordea kommer inflationen snabbt att sjunka - dvs ökningen av KPIF. Den kommer att redan i mitten av 2009 vara 2 procent. Det beror på sjunkande oljepris och livsmedelspriser. Många bedömare (inkusive Nordea) har ändå sagt att Riksbanken kommer att höja räntan - kanske mest för den dogmatiska tonen i vice riksbankschefen Svante Öbergs tal i förrförra veckan. Då kom jag fram till samma sak.
Men idag skulle jag ändå vilja spekulera i att räntan inte höjs. Tidsandan idag är annorlunda. Raden av dystra prognoser och mer eller mindre explicita rekommendationer från olika chefekonomer betyder att läget är klart annorlunda än i juli. Dessutom får inte ledamöterna i Riksbankens direktion ge ny information om räntepolitiken mellan räntemötena.
Om man är försiktig, som Öberg, vill man kanske hellre riskera att framställa sig som dogmatisk än prata "bredvid mun" på ett nyanserat sätt. Frågan om räntehöjning, som skall redovisas på torsdag förmiddag, är alltså mer öppen än vad många säger sig tro. Mot detta talar kanske att oförändrad ränta skulle uppfattas som en överraskning och sådana vill Riksbanken undvika.
Andra bloggar om: inflation, prisstegringar, prisökningar, KPI, räntor, räntehöjning, Riksbanken, nationalekonomi, politik, ekonomi på intressant.se
Etiketter: nationalekonomi
posted by Danne Nordling @ 18:53
7 comments
7 Comments:
Sverige är en del av EU. Eurozonen kommer inte att höja räntan eftersom inflationen snabbt går neråt. Höjer riksbanken räntan kommer det att skada Sveriges ekonomi. Tipset är att det står still eftersom Riksbanken har följt Euron.Inflationen i eurozonen är nu 3,6% i genomsnitt.Men det är klart,euron går det bra för den är stark.Det var självklart lika väntat som korkat att Sverige inte gick med i eurosamarbetet.mvh Donald
Riksbankens hökar står under ökat tryck, eftersom de synes avvika från den penningpolitiska spetskompetensens huvudfåra. Alldeles nyss fick vi ju OECD:s allmänna rekommendation till centralbankerna att INTE höja räntan. Torsdagens beslut emotses med största intresse,
En lite sent påkommen tanke, men: till vilken grad har de oerhört låga räntorna under förra mandatperioden bidragit till inflationen vi ser idag?
Komm i håg devalveringspolitiken på 70-80talen.
Vi hade då räntor på 10-13 procent, ja, en kortare period 500 procent.
Nu ligger den inhemska inflationen på 1,5 procent. Däremot har vi en inflation på 5,5 procent betingad av utvecklingen i den internationella ekonomin.
Det mesta tyder på att den senare inflationen under de två närmaste åren kommer att reduceras med ett par procentenheter.
Även avmattningen i vår och andra länders konjunkturer medför prissänkningar beroende på en rad oliks faktorer.
En rimlig prognos leder fram till att denna inflationsavmattning ger utrymme för stegvisa räntesänkningar.
Dessa kommer emellertid inte att påbörjas redan nu. Under i vare fall det kommande året kommer styrräntan att ligga stilla ochn eventuellt sänkas med en kvarts procent.
Penningpolitiken kräver också en stram finanspolitik.
Regeringens bedömning är som känt att det finns utrymme för skattesänkningar på 30 miljarder, fördelat på inkomsskatter och arbetsgivaravgifter,
Därutöver kan vi räkna med investeringar inom en rad viktiga områden, vilka alla långsiktigt kommer att stärka tillväxten inom en rad olika områden. Vissa av dessa har redan redovisats.
Ska vi gissa att riksbankens ledamöter dennna gång går fram på enad front-och att som vanligt de ekonomiska förståsigpåarna kommer att både berömma och kritisera?
"..till vilken grad har de oerhört låga räntorna under förra mandatperioden bidragit till inflationen vi ser idag?"
Räntesänkningarna 2005 ökade efterfrågan på nya lån. När bankerna ökar sin utlåning skapas nya pengar och ökad penningmängd leder till högre priser.
"Det mesta tyder på att den senare inflationen under de två närmaste åren kommer att reduceras med ett par procentenheter."
Om efterfrågan på att ta nya lån minskar kommer priserna att sjunka.
"Däremot har vi en inflation på 5,5 procent betingad av utvecklingen i den internationella ekonomin."
Nationalekonomi som bygger på formell logik och att kunskap kräver att man utgår ifrån sanna premisser, säger att priserna på importerade varor enbart kan öka inflationen inom landet, under förutsättning att penningmängden först har ökat inom landet. Om penningmängden är stabil måste höjda priser på vissa varor leda till sänkta priser på andra varor.
"Penningpolitiken kräver också en stram finanspolitik."
Finanspolitiken kan enbart vara stram om ett budgetöverskott sätts in på ett konto i Riksbanken, dvs pengarna får inte lov att komma ut i ekonomin.
"Torsdagens beslut emotses med största intresse"
Detta är en bisarr dyrkan av Riksbanken och räntan. Det är enbart reala faktorer som kan skapa tillväxt och sysselsättning. Pengar är ingen real faktor utan enbart ett bytesmedel. Pengar har ingen annan funktion.
Det är Riksbanken som skapar konjunktursvängningarna, lägre sparande, lägre investeringar och överföring av förmögenhet från fattiga till rika.
"Det var självklart lika väntat som korkat att Sverige inte gick med i eurosamarbetet"
Detta är en perverterad verklighetsuppfattning. Tron på att det pengarna och räntan som skapar välstånd och sysselsättning. I så fall hade vi inte haft en miljon människor utanför arbetskraften, avindustrialisering och fattigdom.
Nationalekonomi som bygger på formell logik säger att:
(A) Det är produktionen som skapar efterfrågan i ekonomin och därmed konsumtionen.
(B) Det är sparandet i ekonomin som finansierar produktionen. Företagen betalar sina kostnader innan försäljningsintäkterna kommer in till företaget. Sparandet finansierar utbetalningen av löner till arbetstagare och entreprenörer samt företagens inköp från andra företag.
(C) Om det anses att det är konsumtionen som finansierar produktionen, innebär detta rent teoretiskt att inget sparande i ekonomin skulle kunna finansiera produktionen. En 100%-ig konsumtion skulle innebära att ingenting finansierar produktionen. Produktionen skulle bli noll.
Några kommentarer bara.
Om räntan är låg så sägs det att efterfrågan på lån ökar och därmed även penningmängden, vilket i sin tur skulle medföra att inflationen ökar.
Nu finns det dock stabiliserande faktorer.
Bankerna bör vara
försiktiga med sin utlåning.
Riksbanken ska också se till att inte allt för mycket pengar kommer ut i ekonomin.
Vi kan även räkna med att företagen sänker sina relativpriser via ökad produktivitet.
Detta kan förvisso inte ske utan att företagen har ett eget godtagbart sparande och kan lansera investeringsobjekt som är lönsamma. Då ställer börsen och andra finansiärer upp.
Även inom finanspolitiken måste staten respektera vissa givna ramar.
Dit hör vad EU stadgat, att ett överskott i statsfinanserna med minst 1 procent av BNP är nödvändigt. Nåt som nästan bara vårt land klarar av.
Vi har länge haft en statsskuld som ligger på 1 100 milj.kr.
Överskottet i statsbudgeten möjliggör atr statsskulden kan sänkas.
Vissa,sannolikt för optimistiska prognoser, visar på att vi kan komma ned till 500-700 milj.kr.
Även detta är ett sparande samt bidrar också till lägre statliga budgetkostnader.
Vp har som känt som målsättning att öka de offentliga utgifterna med 100 milj.kr.
En sådan överbudspolitik leder självfallet till högre skatter och även till ökad inflation.
Tom,den låga räntan har i Sverige knappast bidragit till "inflationen" här eftersom den låg på 0,8 procent i juli (kärninflationen).
Den låga räntan i USA har däremot bidragit till en hög efterfrågan som riktat sig mot bl a Kina och Indien. Deras höga tillväxt har i sin tur medfört att oljekonsumtionen och efterfrågan på insatsvaror i livsmedelsproduktionen ökat extra mycket med prisökningar som följd.
/DNg
Skicka en kommentar
<< Home