torsdag, september 18, 2008

Trygghet eller girighet bakom finanskrisen?

Det är snarare strävan efter finansiell trygghet än allmän girighet som ligger bakom den uppblossande finanskrisen. Genom att sprida riskerna har skuldvolymen blåsts upp. Det leder till att fler företag i löpande följd får svårigheter och krisen framstår som mycket större i miljarder dollar.

Det är lätt att säga att finanskrisen beror på "den gränslösa girigheten" som Dala-Demokratens chefredaktör Göran Greider skriver i en ledare idag 18/9. För en ortodox socialist är det ofta marknadsaktörernas ruttna moral som är orsaken till alla ekonomiska problem och kriser. En marxist skulle däremot hävda att det är själva systemet som genererar svårigheterna oavsett vilka moraliska egenskaper aktörerna råkar ha. Socialisten ropar därför på statliga regleringar medan marxisten förutser revolution. Mera förvånande är att republikanen John McCain också beskyller Wall Street för girighet.

För att kunna förstå finanskrisens mekanismer måste man först skilja på dess ursprung och dess följdverkningar. Att ett antal finansföretag i USA nu kommit på obestånd beror inte på att de in första hand drivit sin verksamhet på ett kriminellt obetänksamt sätt. Alla företag får ju svårigheter om krisen blir tillräckligt allvarlig och omfattande. Dagens svårigheter med t ex Lehman Brothers konkurs och räddningen av försäkringsbolaget AIG är mera en följd av oförmågan att motverka krisen än att det nu avslöjats djupgående oegentligheter.

Om inte bostadspriserna i USA hade börjat sjunka hade inte det inte blivit kris och dagens räddningsoperationer hade varit överflödiga. En av orsakerna till svängningen i bostadspriserna var den låga räntan. Denna var i sin tur frambringad av en vilja att rädda jobben och välståndet tidigare under 00-talet. Det var en strävan efter trygghet som var ursprunget till krisen.

Denna längtan efter trygghet har sedan byggts ut genom inrättandet av en rad mellanhandsinstitut som skulle sprida riskerna i långivningsverksamheten i USA. Tidigare kunde en bostadsköpare låna t ex $100 000 i en lokal bank som då utsattes för risken att han blev arbetslös och inte kunde betala räntor och amorteringar. Banken måste då driva in lånet genom att sälja säkerheten, kanske med förlust. Om flera på orten råkade ut för samma sak kunde banken komma på obestånd.

Så är det inte idag enligt Anatole Kaletsky på analytikerfirman Gavekal som refereras i DI idag. Nu lånar bostadsköparen 100 00 i ett bolåneinstitut som lägger samman ett antal sådana lån till en obligation. Denna säljs till en hedgefond som lånar pengar till köpet i en investmentbank. Denna bank säljer s k bankcertifikat till en affärsbank som lånar pengar till köpet på interbankmarknaden från dagens motsvarighet till den lokala banken i det första exemplet. Risken med utlåningen till de primära låntagarna/bostadsköparna har nu spätts ut ordentligt. En lokal kris skulle alltså kunna hanteras utan att något utlåningsföretag eller kreditbeviljande tjänsteman skulle få svårigheter.

Men tryggheten vid partiella svårigheter betyder inte trygghet vid generella problem. Uppstår sådana framstår tvärtom krisen som mycket större än om de riskspridande företagen inte hade funnits där. Fram till slutet av 1970-talet steg den samlade volymen av utestående skulder i procent av BNP i USA från drygt 100 procent 1950 till 150 procent. Därefter har andelen stigit till ca 320 procent, vilket till största delen beror på krediter mellan olika mellanhandsinstitut.

Om en generell störning uppstår kommer behovet av snabba stödåtgärder att bli mycket större och en rad av företag kommer i löpande följd att hamna i svårigheter. Ett större antal aktieägare i alla dessa företag kommer att ruineras. Psykologiskt framstår den primära störningen alltså som mycket större än tidigare. Den får därför en mycket större självförstärkaqnde effekt genom att utså pessimism och oro, vilket i sin tur påverkar konsumtion och investeringar. Detta återverkar sedan också på det finansiella systemet med återkommande kristoppar som följd.

Just den strävan att öka tryggheten genom riskspridning (solidaritet borde en socialist säga) som många idag efterlyser, kan alltså leda till att en mindre störning istället blir en förskräcklig världskris. Finansbranschen måste krympa för en sundare utveckling i framtiden.

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , , intressant.se

Etiketter:

13 Comments:

At 18 september, 2008 22:19, Blogger Elling said...

Et sanningens ögonblick.
Hur kann Mises adepter uthärda nå ?
Bara att erkänna att Keynes och Hyman Minsky hade rätt. Alt annat er intellektuellt ohederlig. Finansiell innovation ? Som tyngdlagens avskaffande.
Den "fria" marknaden kan hålla på att dividera med vinflaskor och fårull enl Smith och Ricardo men för att ratta dom stora samanhangen var god rekrytera folk som fattar.
Innröm att ni haft fel. Jag var stenhård Reismananhängare men insåg att Capitalism var samma smörja som Das Kapital. Plocka fram the General Theory och Erik S Reinert (norsk ekonom , googla)

Kul att Borg har fått rätt : han sitter med stora överskott när det blir inflation och kris. Men det gäller att göra seg av med överskotten när det går dårligt oxå.

Hur göra med svinen på Wall Street ? Jag tycker dom borde skickas til Gitmo och visas fram i bur som Khodorkovsky. Sen var det kokande olja, fjäder och gatlopp. Ta med gamle Greenspan och sprätten Rubin som höll räntan för låg respektive slopade Glass-Steagall Act från 1933. Samt garnityret i WTO och oljabolagen.

Disen

 
At 18 september, 2008 22:27, Anonymous Anonym said...

Hela systemet byggde på att bostadspriserna skulle stiga i all evighet. Om inte, rasade hela systemet som ett korthus. Bopriserna byggde i sin tur på att konjunkturen aldrig skulle gå ner.

Kan någon vara så dum att han på allvar trodde allt detta?

Svaret är naturligtvis nej. Det byggde på ett medvetet bedrägerí som baserades på att spridningen av riskerna blev så stor att på något diffust sätt skulle man klara sig ändå när kraschen kom.

De enskilda instituten hade troligen ingen helhetsbild av att alla gjorde på samma sätt och att riskerna därmed totalt blev stora, återförsäkringarna blev för hårt belastade.

Icke desto mindre, man räknade kallt med att vräka mängder med låntagare när tiderna blev sämre.

 
At 19 september, 2008 00:15, Blogger Per-Olof Persson said...

Disen:

Du får bakläxa. Att krisen skulle komma har diskuterats i ett par års tid på www.mises.org. Dock går det inte att veta exakt när kriser uppstår och hur de kommer att utvecklas. Ludwig von Mises lösning för att undvika konjunktursvängningar, finanskriser, överbelåningskriser etc var att införa en guldmyntfot med hundraprocentiga reserver för bankerna.

Ludwig von Mises kritiserade Keynes teorier för att det är just denna typ av teorier som skapar kriserna. Keynes teorier passade alla när de kom 1936: socialister, politiker, banker och spekulanter. Nu skulle alla kunna låna till en låg ränta och det skulle vara en obegränsad mängd pengar som kunde lånas ut.

Det är just på detta vis människor vill ha det. Människor vill få någonting för ingenting. Politikerna använder sig av Keynes teorier för att bli populära och för att få röster. Det är en självklarhet att människor kommer att använda pengarna till konsumtion och till spekulation. Det är en självklarhet att människor kommer att skaffa stora lån eftersom lånen subventioneras av de som inte tar lån.

 
At 19 september, 2008 10:34, Anonymous Per Fredö said...

Elling här ovan är inte trovärdig,detta sagt även om man bortser från språkbruket.

Wall Street har länge varit en stabiliserande del av både den amerikanska och globala ekonomin.

USA har trots finanskris och stigande priser på världsmarknaden haft låg arbetslöshet och hygglig tillväxt.
Men samtidigt har USA likt andra länder drabbats av att bilindustrin störtdykt liksom andra strukturella problem.

Sånt ska marknaden rätta till.

Att då jämföra en trots allt väl fungerande marknadsekonomi med en kommunism, som kollapsat är struntprat.

Näst intill lika dumt är det att hänvisa till Keynes och berömma Anders Borg.

Det är dock en paradox att Keynes nådde långvarig popularitet både bland väljare och ekonomer medan Borg därvidlag hamnat i bakvatten.

Sätt fart på slantarna säger man. Nu vet vi vad regeringen vill även om budgetpropositionen inte presenterats.
Sen får vi se om Sahlin vill välja konsumtionslinjen, men det blir i så fall via den offentliga sektorn.

Borgs stimulandpaket har bevislingen gett resuktat och samlandet i ladorna bidrar nu till att vårt land kan klara sig bättre än de andra.

Vi hade som bekant vår egen finanskris i Sverige,påbörjad i själva verket i slutet av 80-talet.

Bankerna skötte inte kreditprövningen och staten bidrog med en devalveringspolitik för att visa att läget var under kontroll.

Det var då vi gick med i EU, fick en fristående riksbank och därmed också en inflationspolitik, som skulle ligga på cirka två procent.

Så vissa likheter fanns.

 
At 19 september, 2008 10:59, Blogger Elling said...

Bakläxa väl mottagen !
Det blir vel fel att starta hela den teologiska debatten. Men kritiken mot Mises och gullpengar er ju deflation och Scrooge : I tider med teknikrevolution, soppatorsk och innbördeskrig fungerar den i normala tider åttråvärda stabiliteten från guldpengar hällre som en oakseptabel tröghet.

Jeg har svårt att se hur guld skulle kunne finansiera industriboomen i nord under innebördeskriget, utbygging av tågnätet under Grant och senare presidenter. Hur skulle guld kunna backa upp industrialiseringen i India och Kina på 10% per år ? Scrooge finansierade aldri uppfinnarjocke. Hur skulle et system av stora ABs fungera med guldpengar ?

Vi mår bra av 3% växt, 3% ränta och 2% inflation. Jag skall hålla med om att va dessa storlekar numera står för kan diskuteras. Men hur hade dom inhemska priserna påverkats under guld mitt i flödet av ultrabillig skräp från Kina ? Nånstans der i kaoset lurar deflationen. Min morfar kom ihåg 20talet der den norska pengapolitiken gick ut på att en krona var en krona. Detta skapade fattigdom själv om folk jobbade i boomande bransjer 14 timmar om dan och klasskillnader var inntil Ginikoefficientens revolutionströskel, om du hänger med. Slanterna sitter hårdare med guldfot och likviditetens betydelse ser vi ju i dessa dagar.

Jeg vet att Skottland och Sverige hade free banking på 1800talet och det fungerade lysande. Men då var det tilfälligtvis frid på jord och ordning och reda med storgods och statare.

Iflg Erik S Reinert, vars lysande historieskrivning den bildade person har studerat, så måste varje land få utveckla seg under på egna forutsetninger. Visst kan varje land köra med egna guldpengar men planeten under ett skulle inte må bra av en global härskarklass typ WTO och oljamaffian som sitter på guldhögen - Spanien under Ferdinand - som skaltar och valtar med miljarder ludditer. Och det argumentet kan skaleras ned från Wall Street til Ebberöds bank, iom människorasens finfördelning av rikdom/fattigdom och begåvning/konservatism. Påmedelåldern hade varje ringmur sin mynt och det er en bra lösning kan hända. Kan hända skall vi i Norden slå vår egen mynt med backing av oljan, malmet och skogen ?

Mises teorier håller inte då den inte tar höjd för Schumpeters krav på kreativ förstöring, på Madisons krav om att we all are born equal - pursuit of happiness skall vel föra till mera enn 40 acres and a muel - og Kalle Marx's krav på att vara med och ratta i dom stora samanhengen. Demokrati hettere vel tross alt det här käbblet om ägendomsrätt. Se hur det går när Romanovs utövade sin egendomsrätt. Jeg hårddrar men känner meg rimligen övertygad att sådana blir konsekvenserna av en fundamentalistisk dyrkan av guld och ägendomsrättigheter.
Torsten Veblen, som alla bildade har läst, snur seg säkert i graven dessa dagar iom hans teori om the leisure class. Sitter man på 1 miljard har man 100n gånger större samhällsansvar för enn en stackar som äger en kåk til 1 mille. Hjärnan er inte 1000 gånger större men egot og girigheten kan nå den faktoren vilket gör saken enda värre. Det finns inget samhälle sier du. Men det finns globalisering ? Hur hänger det ihop ?
Trevlig helg
Disen

 
At 19 september, 2008 12:55, Blogger Per-Olof Persson said...

Disen;

Det som är intressant med Ludwig von Mises och George Reisman är att de använder formell logik för att komma fram till sanna slutsatser. Om man jämför med det skräp som lärs ut på dagens högskolor, går det att följa det logiska resonemanget som bygger på sanna premisser. Från sanna premisser går det att härleda andra sanna premisser och slutligen en sann slutsats. Naturligtvis måste premisserna vara sanna och härledningen riktig.

När du exempelvis tar upp "Romanovs utövade sin egendomsrätt" som ett argument emot egendomsrätt så måste det finnas fler förutsättningar (sanna premisser) än Romanovs egendomsrätt. Exempel på fler förutsättningar är att alla människor måste ha rättigheten att kunna skaffa privat egendom, alla människor måste vara jämlika enligt lagen (inga privilegierade klasser får finnas), människor måste ha friheten att kunna sluta frivilliga avtal med varandra, människor måste ha friheten att kunna spara och investera osv.

När du tar Torsten Veblens teori om "the leisure class" innebär detta att det finns en rik överklass som enbart roar sig för sina pengar. Om det är så att dessa människor inte har skaffat sig pengarna genom stöld eller tvång, gör dessa människor en enorm samhällsnytta om de investerar sina pengar i näringsverksamhet eller sparar pengar i bank eller i obligationer.

Inget land kan nämligen skapa ett högt välstånd om ingen sparar. Det är sparmedlen som finansierar produktionen inom näringslivet. Vanliga människor kan enbart få det bättre om produktionen av varor och tjänster ökar. Detta är förutsättningen för att reallönerna ska kunna öka. Globaliseringen innebär att sparande och investeringar från de rika länderna överförs till fattiga länder. När produktionen ökar får fattiga människor högre reallöner.

Du skriver "likviditetens betydelse ser vi ju i dessa dagar". Det som har utlöst bank- och finanskrisen och de spruckna spekulationsbubblorna, är att likviditeten har varit nästan obegränsat stor under många år. Huvudproblemet är att politikerna har tvingat fram ett system där alla människor får låna pengar trots att de har dålig betalningsförmåga.

Det är politiskt populärt att alla ska kunna äga sin bostad oavsett betalningsförmåga. Detta har skapat en enorm fastighetsbubbla och en enorm överskuldsättning. Det som har utlöst krisen är att vanliga människor inte kan betala på sina bostadslån. Det är nedgången i den reala ekonomin som har lett till stigande arbetslöshet. Samtidigt har penningmängdsökningen lett till stigande priser och ökade kostnader för de som har det sämst ställt.

En kraftig överlikviditet har skapat den brist på likvida medel som har utlöst bank- och finanskrisen. Människor kan helt enkelt inte betala på sina lån. Den konjunkturnedgång som har skapat en högre arbetslöshet beror på att tillverkningsföretagen pga den tidigare låga räntan har gjort investeringar som på lång sikt inte är lönsamma.

När dessa investeringar avvecklas uppkommer en konjunkturnedgång och högre arbetslöshet. Detta utlöste bank- och finanskrisen. Hur kraftig krisen kommer att bli beror främst på hur stora felinvesteringar som har gjorts inom tillverkningsföretagen. Detta är omöjligt att veta i förhand.

 
At 19 september, 2008 13:27, Blogger Elling said...

Per-Olof,

hur ble det svenska undret finansierat ? Frågan er uppriktig menad, jag vet inte.

Jag vet derimot att Statoil ble satt igång av ett gäng lysande personligheter som inte satt på guldhögen.

För varje fyrste med guldhög finns tio odugliga arvingar. Olav Thon spar sina efterkommare rikdommens förbannelse, klokt nog. Hur döttrerna Fredriksen och Stenbeck
sköter seg, skall bli kul att se.
Jeg forsöker her problematisera äganderätter på toppnivån. Dispositioner og personliga ägenskaper der uppe i molnen er av enorm betydelse och det stora skytset - som jag anser inte er övertygande bemött - mot guld och Mises er att det blir guldkalv och Mammon av det hela. Med fiatpengar finns det alltid utrymme för en klok sentralbank att piska finansvalperna, disiplinera bankerna och ansvarliggjöra miljardererna. Mycket byråkrati, delikat rågång, approximativa balance sheets, förlorad effektivtet, teater och ryggdunkande går säkert åt i et fiatsystem men det er värt mödan sier Hyman Minsky.
Jag föreslår Hyman Minsky som helglektyr.

Hälsningar
Disen

 
At 19 september, 2008 20:51, Blogger Thomas said...

Plain common sence isn't that common nowadays - sad!
Mvh/TJ

 
At 19 september, 2008 22:36, Blogger Per-Olof Persson said...

Disen;

Spekulation och överskuldsättning är näst intill omöjligt i en ekonomi med guldmyntfot och hundraprocentig reserv för bankerna. Bankerna skulle vara tvungna att låna ut till de som erbjöd bäst säkerhet. Spekulation i tillgångar skulle enbart kunna pågå i korta tidsperioder. Spekulation innebär i denna typ av ekonomi att någonting har blivit underprissatt. Människor upptäcker underprissättningen och bjuder upp priset till rätt nivå.

Det som kallas "spelekonomi" eller "spekulationsekonomi" kan enbart uppkomma om bankerna har en nästan obegränsad möjlighet att skapa nya pengar vid utlåningen. Denna typ av ekonomi drivs också av bankernas möjlighet att sänka räntan under den "riktiga" marknadsräntan. Efterfrågan på att ta lån ökar och det blir lättare att syssla med spekulation. Spekulation beror också på att penningvärdet sjunker och det bättre att köpa tillgångar som stiger i värde.

Hur finansierades industrialiseringen av Sverige? Först och främst var det gobaliseringen under 1800-talet som finansierade industrialiseringen. Globaliseringen gjorde det lönsamt att satsa i sådant som skog och gruvor. Förutsättningen är att det finns efterfrågan även i utlandet när stora investeringar görs.

Förutsättningen för industrialiseringen var den kraftiga avregleringen i mitten av 1800-talet. Det blev möjligt att starta aktiebolag och att investera i näringsverksamhet. Tidigare kunde kung och adel stoppa allt som vanliga människor ville göra. Det infördes fri- och rättigheter även för vanliga människor.

Globaliseringen innebar också att sparade pengar, främst ifrån England, investerades i svensk industri. Det fanns kapitalister inom landet som investerade sitt sparkapital i näringsverksamhet. Investeringar i näringsverksamhet kräver två saker: (A) pengar men också (B) reala resurser.

Om enbart pengar är problemet skulle Zimbabwe vara världens rikaste land. Ingen fattigdom eller arbetslöshet skulle finnas i världen. Problemet med investeringar är det inte räcker med att skapa pengar över sedelpressarna.

Investeringar kräver att sparandet ökar (att konsumtionen sjunker) detta frigör resurser från produktionen av konsumtionsvaror. Resurser som exempelvis arbetskraft och stål kan nu användas till produktion av kapitalvaror (exempelvis maskiner, byggnadsmaterial, halvfabrikat, verktyg osv). Om alla resurser i ekonomin används till produktion av konsumtionsvaror är det fysiskt omöjligt att öka produktionen av investeringsvaror. 1 kilo stål och en arbetstimme kan inte användas två gånger utan förbrukas vid första användningen.

Antalet produktionssteg i ekonomin blir fler och ekonomins produktionsförmåga ökar när investeringarna är färdigställda. En större produktion sänker priserna och nästa produktionssteg kan köpa mer produkter för samma mängd pengar. Penningmängden behöver således inte öka för att den reala efterfrågan ska öka.

Vinsterna ökar när inköpskostnaden per styck sjunker och detta leder till högre investeringar i detta produktionssteg. Denna process fortsätter genom alla produktionssteg fram till sista steget - försäljning av konsumtionsvaror. När produktionen av konsumtionsvaror ökar kommer priserna att sjunka (annars går inte allt att sälja eftersom penningmängden är stabil).

 
At 20 september, 2008 12:55, Blogger Danne Nordling said...

Hade krisen kunnat undvikas med ett österrikiskt paradigm och guldmyntfot? Med dagens paradigm?

Om inte riskspridningen hade förelegat skulle kanske inte subprimelånegivningen kunnat bli särskilt omfattande. De kreditgivande tjänstemännen måste känna att de kan bli avskedade om de gör fel.
/DNg

 
At 09 oktober, 2008 19:07, Anonymous Anonym said...

Helvete vad ni skriver om teorier och dylig smørja. Rabblar namn o historia som spelar mindre roll. Ni ær sækert alla super duktiga osv osv men jag undrar om nån på denna blogg vet mer konkret vad som orsakade finanskrisen i usa och hur t.ex island kan bara gå i konkurs øver en natt? ja menar hur kan pengasystemet vara så tunt, alltså vad finns det inga mer pengar i bankerna eller vad?

tacksam før svar
lenny

 
At 10 oktober, 2008 02:08, Blogger Danne Nordling said...

Finanskrisen i USA orsakades av en kraftig ökning av bostadspriserna (100% de senaste 10 åren). När priserna till slut började vända nedåt upptäckte en del av dem som alltid måste sälja sitt hus (pga flytt el sämre ekonomi) att de inte kunde få ut lika mycket som lånen uppgick till. De lämnade då tillbaka huset till banken som försökte sälja det. Men eftersom huset stått tomt hade det förfallit och priset blev ännu lägre.

Bankerna och en rad mellaninstitut fick då notera kreditförluster. Dessa förstorades upp genom att bolån av dålig kvalitet blandats med prima lån i nya värdepapper som sålts vidare i systemet för att sprida riskerna. Men om ingen vet vilka värdepapper som är av dålig kvalitet uppstår misstro och alla papperena sjunker i värde. Eftersom de enligt nya värderingsregler omedelbart skall värderas till marknadsvärde uppstår en förlust även om den inte realiserats. Förlusterna äter upp det egna kapitalet i finansinstituten. Eftersom dessa tydligen inte behöver ha särskilt mycket eget kapital - åtminstone inte Fannie och Freddie - så måste företagen antingen likvideras eller få nytt eget kapital. De sammanlagda förlusterna för F&F uppgick till 116 mdr $ och utlåningen till ca 5 200 mdr $. Det motsvarar 2,2 procent!

De som haft aktier i finansinstitut som gått överstyr gör stora förluster och även de som fortfarande har kvar aktier som sjunker med tex 80 procent. Ofta är det andra företag och då går det samma väg för dem. Bankerna kan ha sådana aktier som säkerhet för lån eller ha direkta lån till finansiella företag på obestånd. Eftersom man undviker att tala om hur illa det är uppstår misstro mellaqn bankerna. De med tillfälliga överskott vill inte låna ut till dem med underskott. Interbankräntan stiger. Bankerna försöker få in pengar genom uppsagda lån från vanliga företag som då går i konkurs. Fler företag får då svårigheter och bankerna driver in sina lån från dem så att de går i konkurs osv.

Utländska banker med litet eget kapital som har fordringar på konkursade finansinstitut mfl går då också i konkurs - tydligen det isländska "bankkorthuset".

Kreditsystemet är alltid uppbyggt så att det finns bara en liten andel eget kapital. Den kan normalt fungera som buffert vid normala konjunkturnedgångar eller regionala strukturkriser. Men uppstår en generell "bubbla" som imploderar räcker inte det egna kapitalet över hela fronten. Vissa företag är svagare än andra och om det finns tillräckligt många sådana orskar bubblan en finanskris. Om staten inte vidtar tillräckligt kraftfulla motåtgärder på ett tidigt stadium sprider sig krisen överallt. Det tycks ha skett när Hank Paulson skulle statuera ett varnande exempel genom att låta Lehman Brothers gå i konkurs i början av september. Tanken var att straffa de "giriga" men resultatet blev tydligen en världskris.
/DNg

 
At 10 oktober, 2008 12:46, Anonymous Anonym said...

Ok tack det var ett bra svar.

MVH

Lenny

 

Skicka en kommentar

<< Home