Barnen är socialister som gynnar kompisarna?
Barn som får fördela godis utan uppoffring tenderar att vara något mer konventionellt själviska i treårsåldern och mera tillmötesgående mot andra i åttaårsåldern. Benägenheten där sjunker från 3/4 till drygt hälften när det gäller att gynna främlingar, enligt Fehrs experiment. Detta är inget bevis för altruism, som socialistiska bedömare velat antyda.
Den schweiziske ekonomen Ernst Fehr har blivit avsevärt mer nyanserad i sina strävanden att bevisa att den socialistiska människan är en ursprunglig realitet i det västerländska samhället (bloggserie). Han har nu gjort experiment med 229 schweiziska barn i åldern 3-8 år som visar en aversion mot ojämlik fördelning. Denna utvecklas från ett konventionellt själviskt beteende i åldern 3-4 år till en vilja att utjämna fördelar och nackdelar i åldern 7-8 år. Experimentet redovisas i Nature 454 (28/8 -08). Ett partiellt referat på engelska har gjorts av swissinfo.
Experimentet gjordes på så sätt att barnen fick se fotografier av andra barn och därefter skulle de fördela godis till sig själva och de andra. De yngsta barnen ville i något högre grad enbart ha godis själva (liksom tidigare experiment med schimpanser visat). De äldre barnen gav däremot i högre utsträckning också godis till de andra på samma sätt som vuxna. Här fanns dock en inskränkning av den egalitära synen i "parokialisk" riktning (man gynnar dem man känner, grannsamverkan). Dessutom visade det sig att de med syskon samt de som var yngst i syskonskaran var mindre "altruistiska".
Vad visar detta? Fehr, Bernard & Rockenbach menar att det samtidiga utvecklandet av både altruism och parokialism är intressanta eftersom de visar samma sak som evolutionärt betingade teorier. Men det är rimligtvis inte detsamma som att resultaten verkligen visar på medfödda egenskaper. Efter vad jag kan förstå finns det en andel som av genetiska skäl är mer altruistiska och en annan andel som är mer egalitära än andra. Men en hel del av detta beteende kan vara inlärt.
Jag skall här närmare analysera det experiment av de tre som gjordes, vilket fått mest medial uppmärksamhet. Fehr et al kallar detta för (i min översättning) "det sociala samverkansspelet" (prosocial game). Det går ut på att barnet får i uppgift att fördela godis till sig själv och någon avbildad partner med utfallet antingen som 1,1 eller som 1,0. Bilden på partnern kan antingen hämtas från en parokial grupp (personens egen dagis- lekskole- eller skolgrupp) eller från en okänd grupp avbildad på samma sätt. Jag skulle säga att detta test visar på benägenheten för tillmötesgående beteende.
Resultatet visas i nedanstående diagram för de tre ålderskategorierna där den gråa streckade linjen markerar den parokiala gruppen (ingruppen) och den heldragna svarta en utanförstående grupp:
Vi ser en tydlig trend att dela med sig till okända ökar med åldern (den nedre kurvan) men benägenheten ligger 15-25 procentenheter lägre än för benägenheten att gynna kända kamrater. Fehr et al använder en något tendentiös terminologi när de kallar utfallet 1,1 för jämlikt (egalitarian). Den stora skillnaden är att båda får något i det ena fallet medan den andre blir utan i det andra. Syftet med lika utfall är dock att möjliggöra senare jämförelser med multipla utfall jämförda med detta i andra experiment.Huvudresultatet är alltså att 3/4 av de äldsta barnen är beredda att gynna sin kända partner om det inte kostar någon uppoffring för en själv. Är partnern okänd sjunker benägenheten till drygt 50 procent. Schimpanser har däremot ingen benägenhet att gynna obesläktade likar.
Så långt kan man dra slutsatsen att människan utvecklat en viss förmåga att samarbeta och vara tillmötesgående utan att få någon omedelbar nytta av sin välvillighet. Men eftersom social samverkan utan uppoffringar är lätt att leva upp till säger detta ingenting om mera politiskt ordnade system för samverkan som syftar till en ekonomisk förkovran under mera krävande omständigheter. Detta experiment har sålunda inte visat att nationalekonomins grundpostulat om "economic man" skulle vara särskilt felaktigt. Däremot indikerar det måhända att människan inte är särskilt egoistisk i stark mening: att man vill gynna sig själv genom att skada andra. Något sådant experiment har Fehr dock inte refererat. Man kan också fråga sig om någon i debatten företräder att egoism i denna mening är önskvärd.
För att kunna dra säkrare slutsatser måste vi också analysera Fehrs experiment med altruism där man avstår från hälften av sin egen del för att den andre skall få den. Och sedan finns spelet där man kan ordna dubbelt så mycket till den andre som man får själv. Dessa spel skall jag återkomma till. Jag tror inte att detta kommer att väsentligt ändra min slutsats.
Socialistiska bloggare som kommenterat Fehrs experiment har däremot kommit till felaktiga slutsatser när de menat att resultaten belägger egenskapen solidaritet och medför att nyliberalismen som predikat den "medfödda egoismens välsignelser nu får sig en rejäl snyting". Exempel på detta är bloggarna Vänsterekonomi och Biology and Politics.
Fortsättning: Bara 12 procent är osjälviska mot okända, 14/9-08
Andra bloggar om: altruism, egoism, osjälviskhet, genselektion, människans natur, Fehr, evolutionsbiologi, utjämning, jämlikhet, filosofi, politik, ekonomi på intressant.se
Etiketter: utjämning
posted by Danne Nordling @ 13:44
9 comments
9 Comments:
Att dela med sig av något som bara finns är en sak, att dela med sig av något man själv har skapat är en helt annan. I verkligheten skapas det mesta som är eftertraktansvärt av människors arbete. Det nämnda experimentet är alltså ganska ointressant. Ge istället några barn utrustning som tillsammans med arbete framställer något värdefullt, och se hur de beter sig.
Ett litet klargörande:
Mig veterligen drev jag aldrig tesen att resultaten "belägger egenskapen solidaritet". Rent principiellt är jag av den uppfattningen att "varat inte kan användas för att legitimera börat", och det är således ur politisk-ideologisk synpunkt irrelevant om barn är medfött själviska (eller inte) när vi diskuterar nyliberalismens respektive socialismens välsignelser. Det är också Richard Dawkins uppfattning, och den enda etiskt hållbara, enligt de flesta biologer. Naturen ska inte användas som etiskt föredöme, och vad som är "naturligt" är inte med nödvändighet det önskvärda (70 % barnadödlighet under stenåldern t. ex.).
DÄREMOT menar jag att "the economic man" är en nyliberal övertolkning och vulgarisering av själviska gener och selektion på gennivå. Av flera skäl. Det kanske viktigaste är att selektionen maximerar fitness, inte kortsiktig ekonomisk avkastning, hälsa eller lycka. Selektionen kan mycket väl gynna indivder som satsar allt på reproduktion i en "big bang" (stillhavslaxar exempelvis) även om det leder till att man dör av sjukdomar och bara kan reproducera sig en gång. Selektionen kan gynna spindelhannar som offrar livet genom att erbjuda sin kropp till den glupska honan som ett proteinpaket för att hon ska kunna lägga många ägg t. ex. Det är långsökt, för att inte säga direkt vilseledande, att hävda att dessa grundläggande evolutionära principer skulle gå att översätta till "the economic man" eller legitimera kortsiktig kvartalskapitalism.
Selektionen kan även gynna den som erhåller hög social status, även om detta inte innebär några EKONOMISKA rikedomar. Som Andreas Bryhn har påpekat så finns det fler incitament än rent ekonomiska. Vore det inte så skulle andra mänskliga aktiviteter än nationalekonomi vara stagnanta fält, vilket de bevisligen inte är. Litteratur, konst och inte minst vetenskap är mänskliga verksamheter där man sällan eller aldrig blir rik. Ändå går dessa verksamheter framåt minst lika snabbt som de verksamheter som nyutexaminerade finansvalpar från Handelshögskolan viger sin tid åt. Varför?
Sammanfattningsvis: Du ska ha en eloge för att du driver en av de mer intellektuellt intressanta nyliberala bloggarna och för att du tar upp viktiga ämnen. Som det här. Men du är inne på ett ofruktbart sidospår om du söker legitimera "the economic man" genom att leta i biologin. Det är lika meningslöst som Stalins försök att skapa den perfekta människan. Selektionen kanske inte har gynnat några goda socialister. Men den har inte producerat några renläriga nyliberaler heller.
Ett litet tillägg:
Varför har selektionen inte gynnat "Darwinian demons", alltså genotyper som reproducerar sig till max, lever i all oändlighet, aldrig drabbas av sjukdomar eller ålderskrämpor? Sådana genotyper borde ju rimligtvis konkurrera ut alla andra genotyper, men hittills har vi inte hittat dem på den här planeten.
Svaret är "trade-offs". Det går inte att maximera tidig och hög reproduktionsframgång utan att det får negativa fitnesseffekter senare i livet, som senescens (åldrande) och s. k. reprodktionskostnader. Detta är ett centralt teorem i livshistoriebiologin och förklarar varför vi har en så stor biologisk diversitet i livshistorier med albatrosser som lever i 50 år eller längre på ena ändan av skalan, och stillahavslaxar som reproducerar sig en enda gång i den andra.
Här någonstans ligger nog problemet med de nyliberala försöken att omfamna darwinistisk evolutionsbiologi. Jag ser ingen övertygande teoribildning inom nyliberalismen där trade-offs begränsar "the economic man". Vilka kostnader betalar den ultrasjälviska, vinst-maximerande person som ni hyllar som ett moraliskt föredöme? Varför sprider han sig inte i populationen och slår ut alla kollektiva system som finns och fungerar? Kanske för att denna genotyp betalar en hög kostnad för sitt själviska beteende: han blir utfryst, får inga tjejer, betraktas med förakt och blir en olycklig outsider. Det är inte för inte som "borgarbrackan" ses med med djup misstänksamhet av breda folklager. Där någostans fallerar nyliberalismen: ni tror på någon slags darwinian demon i en värld utan trade-offs och utan sociala interaktioner.
Vilka kostnader betalar den ultrasjälviska, vinst-maximerande person som ni hyllar som ett moraliskt föredöme? Varför sprider han sig inte i populationen och slår ut alla kollektiva system som finns och fungerar? Kanske för att denna genotyp betalar en hög kostnad för sitt själviska beteende: han blir utfryst, får inga tjejer, betraktas med förakt och blir en olycklig outsider. Det är inte för inte som "borgarbrackan" ses med med djup misstänksamhet av breda folklager. Där någostans fallerar nyliberalismen: ni tror på någon slags darwinian demon i en värld utan trade-offs och utan sociala interaktioner.
Oh du milde. Här har vi sociobiologi i den högre skolan.
"Där någostans fallerar nyliberalismen: ni tror på någon slags darwinian demon i en värld utan trade-offs och utan sociala interaktioner."
Carl Menger skrev redan 1871 att den vetenskapliga metodiken inom nationalekonomin endast ska utgå ifrån sanna premisser. Detta betyder att forskaren inte får förenkla verkligheten genom att skapa begrepp som exempelvis "the economic man". Förenklas verkligheten kommer forskaren att utgå ifrån felaktiga premisser och forskningsresultatet blir felaktigt.
Sanna premisser är att nationalekonomi är en vetenskap som handlar om människor, mänskligt handlande och om att människor bytar varor med varandra. Nationalekonomi är en samhällsvetenskaplig vetenskap.
Sanna premisser är att det endast är individen som kan studeras eftersom det endast är individen som kan handla. Kollektiva enheter är inga levande varelser med ett eget medvetende och dessa kan inte handla på egen hand.
Exempelvis består marknadsekonomin av individerna och det är endast individerna som kan handla. En organisation handlar utifrån en eller ett fåtal individers beslut. Det är dessa individer som studeras.
Sanna premisser är att människor handlar för att uppnå mål, att människor måste ha medel för att uppnå målen och att människor kan ha olika incitament för att handla. Orsaken till varför människor handlar på ett visst sätt är ett fall för psykologin och kanske i framtiden något som hjärnforskare kan förklara. För nationalekonomin är detta ointressant eftersom denna vetenskap sysslar med att förklara ekonomiska samband utifrån det mänskliga handlandet.
Sanna premisser är att människor är både själviska och osjälviska. Egoistiska individer kan mycket väl samarbeta med andra egoistiska individer eftersom alla individers egoistiska utfall förbättras. Marknadsekonomin är ett exempel på att egoistiska individer samarbetar för att den totala produktionen ska bli större. Egoistiska individer utnyttjar arbetsspecialiseringen och stordriftsfördelarna vid produktionen av varor.
En sann premiss är att individerna aldrig kan bli jämlika förutom jämlika inför lagen. Jämlikhet betyder att människor är exakt likadana. Exempelvis att de är lika intelligenta, har exakt samma utbildning, har samma arbetsförmåga, har samma intressen etc. Ojämlikheten är förutsättningen för arbetsspecialiseringen men leder också till olika intjäningsförmåga. Dock kan en lokalvårdare idag i många avseenden har det materiellt bättre än kung Oscar den andre.
Våra barn uppfostras till socialister i den meningen att månadspeng och allsköns gåvor ges i överflöd.
Vi ser alltfler exempel på att de i unga år inte heller kan sköta sin privata ekonomi och även hamnar i skuld.
Då utvecklas på nytt en egoism i bemärkelsen, det är samhället som ska ta hand om mig.
Vi människor är som ovan här beskrivs olika. De med lägre utbildning, en intelligens under den genomsnittliga, kan mycket väl klara sig på ett förtjänstfullt sätt.
Men samtidigt har vi länge fått se exempel på hur samhället svikit dessa människor.
En naturlig målsättning för många hade varit en god lärligsutbildning, som först nu börjar växa fram.
Det finns åtskilliga faktorer som förklarar sånt som drog-och mmissbruk, kriminalitet, alltmer i dessa nätverk som ligger bakom grova stölder, hot mot enskilda, och även mord.
Men ojämnlikheten som alltid finns leder inte heller med automatik till att människor med högre intelligens och utbildning
står får det goda samhället.
"Men ojämnlikheten som alltid finns leder inte heller med automatik till att människor med högre intelligens och utbildning
står får det goda samhället."
Det är vanligt att stat och kommuner ses som goda organisationer som enbart kan göra gott. Men besluten fattas av individer (tjänstemän och politiker) som kan ha olika syften med sina beslut. Vissa beslutsfattare är goda medan andra är onda.
De goda beslutsfattarna kan styras av en ideologi som gör det goda till något ont. Exempelvis att höga bidrag och höga ingångslöner anses gynna de sämst ställda. I stället skapas bidragsberoende och massarbetslöshet.
"Men samtidigt har vi länge fått se exempel på hur samhället svikit dessa människor."
Man har minskat dessa människors fri- och rättigheter. Människor har idag inte rättigheten att förhandla om sin egen lön och detta har skapat massarbetslöshet. En individs lön måste anpassas efter två faktorer. Individens produktivitet och vilket värde konsumenterna sätter på den slutliga konsumtionsvaran.
Individer kan öka sin produktivitet genom utbildning och större erfarenhet. Individen blir mer värdefull för de arbetsgivare som konkurrerar om samma typ av arbetskraft.
Konsumenterna sätter olika värde på den slutliga konsumtionsvaran. Om exempelvis operationer skulle säljas på marknaden, skulle dessa åsättas ett högt värde och ett högt pris, vilket ger höga löner åt kirurgerna. En enskild kirurg får en lön som motsvarar kirurgens intjäningsförmåga (intäktsskapandet) och har ingenting med utbildning och ansvar att göra.
En restauranganställd får en låg lön eftersom konsumenterna inte accepterar prishöjningar. Konsumenterna kommer i detta fall att sluta efterfråga tjänsten.
Detta med godhet och ondska tillhör den mämskliga naturen.
Den gäller oss vanliga människor, de existerar i familjer och släkter,inom vårt samhälle och även inom vår arbetsgemenskap.
Politiska ideologier har inte bara delar av ondska i sig. De representerar i allt ondska.
Vare sig Stalin,Hitler eller Mao strävade efter att skapa den perfekta människan, i stället dess motsats.
Det är bara att läsa historia och ta del av de människors berättelser som upplevt deras grymheter för att förstå detta.
Även i vår egen demokrati har vi sett mängder av exempel på hur människor ut på vänsterkanten inte genomskådat detta.
I stället har de med stöd av massmedia deltagit i hyllningskören.
Man kan ställa frågan: hur kan det komma sig att folk i sin nationella gemenskap inte bara tvingas underkasta sig dessa regimer utan även kritiklöst inbillar sig att det är dessa ismer som står för det goda samhället.
Krig är för många något ont.
Det är ibland sant, men krig är också ofta något nödvändigt. Det krävs för att hindra olika förbrytarregimers förtryck samt försök till dominans över andra länder och folk.
Erik, tack för din erkänsla. Vad jag menade var att Andreas Bryhn på Vänsterekonomi ansåg solidariteten belagd medan du på Biology&Politics ansåg att egoismens välsingnelser fått sig en snyting.
Jag tor att du har övertolkat Fehrs resultat, i synnerhet när du också vill förringa premissen "economic man". Men jag vet att Fehr åtminstone tidigare varit ute efter att skjuta denna premiss i sank.
Om Fehr hade kunnat visa på altruism i det storskaliga samhället hade han haft litet mer att komma med. Men i hans experiment med altruism är benägenheten bara 12 procent gentemot dem man inte känner. Detta framgår av analysen i min nya artikel idag.
Härutöver är det det en annan fråga om den faktiska existensen av egenintresse, rationalitet och maximeringssträvan är något bra eller inte. Att 'economic man' är en användbar abstraktion för mänskligt beteende på det ekonomiska området medför inte att vi måste betrakta detta beteende som önskvärt.
Jag vill dock höja ett varningens finger mot de strävanden som finns att utgå från att detta beteende kan begränsas om det inte är inlärt. Naturligtvis skall de som vill skada andra hållas tillbaka genom samhällets tvångsmakt. Även om den lilla gruppen psykopater beter sig illa pga ärftliga egenskaper är det inte något som vi andra bör acceptera.
Men om man försöker förmå folk att sluta tjäna pengar genom fredligt samarbete för att främja osjälviskhet, solidaritet eller nivellering kommer detta inte bara att misslyckas utan också leda till tvång och våld.
Om däremot altruismen är det naturliga och egenintresset inlärt kommer saken i ett annat läge. Men såvitt jag kan se har du inte kunnat visa att så skulle vara fallet. Vi måste alltå acceptera "borgarbrackan" trots att han är otrevlig och vi kan bara beklaga att han ändå tycks få tjejer och kan fortpanta sitt ostentativt självintresserade beteende.
/DNg
Skicka en kommentar
<< Home