Kommunitär solidaritet är socialdemokrati enligt Kielos

I Filosofiska rummet diskuterades solidaritet. Ordet kan betyda flera olika och oklara saker. Altruism, gruppegoism, välfärdsstat var några. Konservativa talar om att hjälpa dem som är i nöd. Men att socialdemokrater är nykonservativa och hyllar kommunitarismen är en nyhet.

Deltagarna i radions P1 Filosofiska rummet 7/9 var Katrine Kielos (Dagens Arena), Roland P Martinsson (konservativ) och Torbjörn Tännsjö (utilitaristisk filosofiprofessor). Diskussionen började med att försöka definiera ordet solidaritet. Men man kom inte så mycket längre eftersom ordet har en ganska diffus innebörd. Någon översikt typ den som professor Sven-Eric Liedman kom med i sin bok år 2000 gavs inte (Att se sig själv i andra, Bonnier Essä, 125 s; min rec). Han satte upp fem definitionsförslag:

1) Frivilligt samarbete på moralisk grund

2) Känsla av samhörighet

3) Institutionell samhörighet - välfärdssamhälle

4) Sammanhållning inom en grupp

5) Altruism

Huvudfrågan var: Är solidaritet gångbart idag? Resultatet av diskussionen blev inte mera än att det kanske finns ett nytt intresse för något som kanske kan kallas "solidaritet". Kielos ville peka på att Sverige byggt upp ett samhälle som präglas av solidaritet trots att svenskarna har utpräglade individualistiska värderingar. Vänstern är tillbakatryckt menade Tännsjö. Därför är solidariteten inte så vanlig idag. Martinsson ville på samma sätt som Kielos peka på det solidariska svenska samhället med höga skatter.

Kielos medgav dock att känslan var viktig för solidariteten - en glidning från 3) till 5). Tännsjö ville däremot betona arbetarklassens kamp som var en sorts gruppegoism - definition 4). Detta medgav Kielos men ville betona en dröm om att flera kunde gå ihop - en "messiansk" och altruistisk tanke. Tännsjö invände med spelteoretiska resonemang om fripassagerare som spolierar det gemensamma goda.

Att detta var vänsterprojektet ville även Martinsson framhålla. Kielos ville ändå tro att ett jämlikt välfärdssamhälle också skulle uppamma någon sorts känsla för solidaritet. Men detta opponerade Martinsson mot - vänsterprojektet innehåller ingen känsla av välvilja. Tännsjö accepterade detta som resultat när man slipper ge pengar till tiggare på gatan i ett välfärdssamhälle. Den konservativa tanken är att "ge sitt tionde" - hjälpa grannen vars hus brunnit ner om han är oförsäkrad. Att köpa sig fri med skatter är en stor fara för solidariteten, menade Martinsson. Det var fråga om att träna en "solidaritetsmuskel" - definition 5) - det gemensamma goda ligger inte inom statens oråde.

Man skall inte tvingas ta emot det som gåva som man har rätt till, sade Tännsjö som tyckte att han hade två konservativa motparter i diskussionen. Han pekade på kampen mot strejbrytare inom en intressegemenskap. Solidaritet som revolution är Tännsjö ganska ensam om, menade Martinsson. Kommunitarismen är helt central för socialdemokratin fyllde Kielos på, kanske för att markera ytterligare avstånd till vänsterpartisen Tännsjö. Men Kielos borde känna till att den kommunitära tanken också är central hos de nykonservativa. Om Martinsson hörde till dem framgick dock inte.

[Kommunitarismen går ut på att människan är en samhällvarelse vars värderingar utformas i samverkan med den närmaste gemenskapen. De kan inte rationellt väljas utan är en organisk produkt av samhällsutvecklingen, vilket ger stor betydelse åt den civila kommunens normer. För socialister är drömmen om ett upprättande av det gamla "gemeinschaft" istället för det opersonliga "gesellschaft" central - se min artikel från okt 2006.]

Solidaritet bland de förtryckta är nyckeln till förändring, framhöll Tännsjö. Man blir inte solidarisk av rationella skäl, invände Martinsson - det är fråga om värderingar och dygd. En sammanblandning av 4) och 5). Tännsjö ville gärna ha kommunitarism i relationerna till förtryckta på andra sidan jorden. Det är viktigt att utgå från den kommunitära tanken för att kunna se sig själv i andra, försökte Kielos med. Det är utopistiskt att tro att vi kan skapa denna gemensamma världsanda för att kunna ge hjälp till andra, menade Tännsjö.

Är det kanske rationellt för mig att vara solidarisk med människor i Indien eller Vietnam? frågade programledaren Lars Mogensen. Det menade Kielos att det var på lång sikt även om hon visade sig vara främmande för frågeställningen. Martinsson menade dock att relationen till mänskligheten som grupp medförde att vi var skyldiga att vara solidariska med alla människor eftersom alla är lika mycket värda.

Det som sätter igång solidariteten är en historisk civilisationsprocess, sade Martinsson. Här kunde man ana den gamla organicistiska tankegången inom konservatismen. Men tanken i väntertappning kommer inte tillbaka, menade han. Att vi pratar om solidaritet här just nu är ett tecken på att solidariteten är på väg tillbaka, kontrade Tännsjö, och fick med dettya avsluta debatten.

Andra bloggar om: Solidaritet, altruism, osjälviskhet, socialism, utilitarism, kommunitarism, socialdemokrati, konservatism, holism, ideologi, nykonservatism, moral, filosofi, politik, samhälle på intressant.se