Missunnsamhet är människans adelsmärke

Psykologiska experiment visar att människan till 80 procent inte vill avstå från att hindra andra från att få det bättre än man själv trots att man inte själv kan använda det som den andre skulle fått. Det kan både ses som förutsättningen för kommersialism och missunnsam aggression. Däremot är det inte något stöd för socialism och solidaritet.

I två bloggartikelar 12/9 och 14/9 har jag skrivit om den schweiziske ekonomen Ernst Fehr och hans tre experiment med 229 barn för att utröna förekomsten av egoistiskt, altruistiskt och liknande beteenden. Dessa redovisas av Fehr, Bernard & Rockenbach i tidskriften Nature, vol 454.

Det första experimentet mätte social samverkan och 40-50 procent av barnen visade tillmötesgående beteende gentemot främlingar. Det andra experimentet införde en uppoffring för att kunna gynna den andre och då sjönk välviljan mot främlingar till 12 procent bland de äldre barnen. Denna altruism minskade dessutom med stigande ålder. Det tredje experimentet återgår till att inte bygga på någon materiell uppoffring men nu innebär välviljan mot den andre att denne får två godisenheter när man själv bara får en.

Hur experimenten gick till där den andre antogs finnas i den parokiala gruppen (barnets egen grupp) eller fanns i en motsvarande främmande barngrupp har jag beskrivit tidigare. Det tredje spelet gav möjligheten att välja utfallet 1,1 godisenheter (som tidigare) eller att ordna med det för den andre bättre utfallet 1,2. Innebörden är alltså att barnet utan att göra någon uppoffring kan gynna partnern i så hög grad att denne får dubbelt så mycket godis som man själv. Varför skulle man inte vilja utöva denna välvilja? Sannolikt menar Fehr et al att svaret är avund eftersom de kallar detta experiment för "envy game".

Enligt min mening är dock avund en egenskap som är mer egoistisk i stark mening än att man avstår från att ge någon en extra tilldelning - avstår från att ge1,2 och istället väljer 1,1. Avund skulle enligt min uppfattning fordra att den andre redan har 2 medan man själv bara har 1 och att man kan beröva den andre en enhet (förstöra den) utan att själv tillgodogöra sig den.

Vad det tredje experimentet går ut på är därför mera att testa missunsamhet snarare än avund. Man kan ge den andre en större fördel men missunnar denne en sådan förbättring när man låter bli. Att detta skulle ske därför att man fått höra att lika fördelning är ett eftersträvansvärt tillstånd förefaller vara en efterhandsrationalisering från Fehr et al när de presenterar resultaten.

Resultatet framgår för tre åldersgrupper i nedanstående diagram. Reaktioner i form av missunnsamhet gentemot individer från den egna gruppen markeras av den streckade gråa linjen och mot främlingar av den heldragna svarta.


Vi ser här att över 80 procent av de äldre barnen inte vill gynna främlingar om det medför att de får mera än man själv. Och även nästan 80 procent är ovilliga att gynna dem i den egna gruppen. Bland pojkarna var missunnsamheten mot främlingar till och med drygt 90 procent. För båda könen ihop syns ingen parokialism att tala om i den äldre gruppen. Men för pojkarna finns en differens på över 10 procentenheter vilken inte finns för flickorna. För de mindre barnen är missunnsamheten mindre både gentemot in- och utgruppen med en tydlig differens för pojkarna. Om detta skriver författarna:

"The simultaneous development of altruistic behaviour and parochialism and the gender differences in parochialism are also interesting in view of evolutionary theories that predict that the same evolutionary process jointly determines human altruism and parochialism, meaning that these traits co-evolve in such a way that eitherboth or neither of them evolves."

Det är möjligen att dra för stora växlar på den noterade parokiala differensen. Men skillnaden mellan könen är fortfarande mycket tydlig. Förklaringen till detta vill författarna söka i männens involvering i konflikter med främlingar:

"According to the theory, the driving force behind this evolutionary process is frequent intergroup conflict. Because mainly males were involved in intergroup fights, it seems possible that evolution favoured a gender bias in parochialism."

Fördelar gentemot utgrupper är speciellt viktiga för männen eftersom detta stärker ingruppen i kommande konflikter med utgrupper, menar författarna och fortsätter:

"Males bore the main cost of intergroup conflict in terms of injuries and deaths and often gained more than females in the case of victory because of the increase in the pool of potential mating partners."

Detta evolutionära tryck kan förklara männens större missunsamhet mot främlingar. Men författarna pekar också på det sociala inflytandet från auktoriteter såsom lärare som förordar jämlik fördelning. Nog låter detta som en förskönande omskrivning av det mera lumpna "adelsmärke" som missunsamhet innebär.

Vilken slutsats kan vi dra av detta experiment? Jag tycker nog att det förstärker intrycket att människan är en ogin egoist som inte vill att andra utan ansträngning skall få det bättre. Om den andre skall få något extra måste hon komma med något som man själv har glädje av - annars får det vara, tycks vara vad deltagarna tycker. Man vill inte ge bort något gratis, visade det andra spelet. Och även om man inte kan förfoga över det man kan ge bort vill man rimligtvis ha något i gengäld. Denna gamla talionsprincip har Fehr et al dock inte testat explicit. Jag vill minnas att det emellertid finns andra experiment som visar att reciprocitet är ett beteende som föredras.

En välvillig tolkning av alla tre spelen skulle kunna vara att människan gentemot främlingar inte gratis vill avstå från något som man redan har och inte heller gratis ordna med förbättringar (som man kontrollerar) åt andra som inte är behövande. Det betyder att det finns förutsättningar för kommersiellt handelsutbyte. Enligt spel 3 är detta utbyte relativt närsynt eftersom man inte avstår från något för andra åtråvärt som man själv inte kan använda. Men det är inte så småskuret att man är totalt obenägen att hjälpa någon i underläge när det inte kostar någon egen uppoffring - i varje fall när det gäller i relationen till någon man känner.

Vi ser alltså framför oss en inte helt rigid "economic man" som inte in absurdum vill maximera den egna nyttan. När det gäller att utan uppoffring gynna någon som inte har lika mycket finns en viss vilja till tillmötesgående. Vi kan alltså t ex förvänta oss att vi ofta i en främmande stad kan fråga om vägen utan att behöva betala för det. En rigid "economic man" skulle även vilja ta betalt för detta. Men detta kanske faller på rationalitetskriteriet. Det kanske inte är förnuftigt att vara så småskuren.

En mindre välvillig tolkning är att den utbredda missunnsamheten tenderar att försvåra kommersiellt utbyte. Uppgörelser om samarbete kan stjälpas överända varje gång det visar sig att den ena parten tjänar mera på samarbetet än den andre. Aggression mot dem som framstår som mer gynnade - speciellt från pojkarnas sida - skulle vara den medfödda tendensen (spel 3).

Kanske vi ser båda tolkningarnas tendenser - fastän i olika sammanhang. Vad vi inte ser är någon form av medfödd ädelhet såsom solidaritet eller utbredd filantropi. Att man kunnat tolka Fehrs experiment som stöd för socialistiska idéer måste bero på den tendentiösa presentation dessa experiment fått i olika kortversioner.

Andra bloggar om: altruism, egoism, osjälviskhet, genselektion, människans natur, Fehr, evolutionsbiologi, utjämning, jämlikhet, filosofi, politik, ekonomi på intressant.se