Moraliserandet mot girighet bidrog till krisplanens fall?
Hur kan McCain tro att kongressen skall rösta för att 700 miljarder skall betalas ut till dem som han en vecka tidigare hade brännmärkt som giriga? Ett sådant skällsord visar både på okunskap och okänslighet för vilka låsningar som kan uppstå.
När den amerikanska finanskrisen blossade upp förrförra veckan tog debatten om dess orsaker en ny vändning. Man hänvisade nu till att det var girigheten hos finansmarknadens aktörer som var orsaken till krisens början och på något sätt också till att den nu återkom med förnyad kraft. Att socialister gärna moraliserar (t ex Göran Greider) för att uppväcka indignation och avsky mot det kapitalistiska systemet är inte förvånande.
Men även andra som var kritiska till finansmarknadens aktörer gjorde samma sak. Det mest betydelsefulla exemplet är presidentkandidaten John McCain som den 18/9 beskyllde Wall Street för girighet. Sådana svepande förklaringar kan man kanske ta till när man inte riktigt kan ge en mera konkret förklaring till krisen. Anklagelsen för girighet indikerar enligt vad jag kan se en svaghet i argumentationen. Samtidigt är det svårt för någon att invända och fortsätta diskussionen. Har man anklagat någon företeelse för girighet och egoism har man samtidigt utpekat den som ond och fientlig.
Det borde McCain ha tänkt på när han en vecka senare arbetade på ett räddningspaket på 700 miljarder dollar. Trodde han verkligen att väljarna skulle acceptera att "skattebetalarnas pengar" skulle få användas för att köpa ut (bail out) alla de giriga finansmagnaterna på Wall Street? Han hade ju själv inbjudit till denna presentation av krisplanen. Och mycket riktigt var det ett antal kongressmän som i måndags hade förstått att det var så väljarna uppfattade räddningsaktionen. Därför röstade de nej och förslaget föll. Aktieägarna förlorade på en dag 1 200 miljarder dollar, vilket till stor del motsvarades av vanligt folks pensionsmedel. Moraliserandet har konsekvenser.
Nu börjar politikerna förstå att opinionen har missuppfattat vad räddningspaketet går ut på. Man inser att termen "bailout" är olycklig och leder till att folk tror att det ger pengar till de nyss brännmärkta giriga statsfienderna. John McCain har bundit ris åt egen rygg i valrörelsen genom att ställa sig bakom ett förslag som röstats ner - främst av republikanerna. Vi får se om senaten röstar för ett modifierat förslag i natt (svensk tid). Dessutom återstår representanthusets omröstning på fredag.
Finansoron utnyttjas för övrigt av både företrädare för mera principiella företrädare för "bankrutt och inte bailout" (J Miron) som ideologiskt konservativa bedömare. Här ser vi ett nytt fenomen i Sverige där en form av moralistiskt grundad kommunitär kritik riktats mot frihetens system av Roland Poirier Martinsson på Timbro.
Andra bloggar om: girighet, finanskrisen, räddningspaket, republikanerna, McCain, bailout, nyliberalism, konservatism, kommunitarism, USA, ekonomi, politik intressant.se
Etiketter: nationalekonomi
posted by Danne Nordling @ 21:40
11 comments
11 Comments:
Ja, det er fascinerande att man kan försvara finansiell laissez-faire i dagens situation. Tyskland och Sverige har vel det bäst organiserade finansiella systemet. Tacka Gud för det. Ingves gorde bra ifrån seg när dom her Nordbanken et cohortes ikke klarade att räkna på risk. Jag kom ihåg Hans Dahlgrens (varre inte det han hette) blonda hår och blå ögon när han fikk frågan om miljarder som var borta-- Nej han hade inte sett dom ...Herregud ..Och enl Nassim Nicholas Taleb som skrev Black Swan (must read 1) er dagens ekonomer generelt totalt inkompetenta att hantera risk. Det er inte vondt menat men det er förbehållet et lite antal att fatta detta precis som bara et lite antall klarade att bygga bomben utan att själv gå i lufta Och bla derför måste man ha fasta spelreglar för finansen
800 finansfirmor - 20 % av GDP i marketcap are you freggin nuts ? Kommer ihåg att en räknade med 5% påslag för byråkrati och adm i projektbudget en gång i tiden NU med kåmputtrarna borde det åkt ned til 1% max. Et par komputtrar med rätt rpogramvara och lisens att övervaka borde hålla alla Hank Paulsons på mattan - och sen släpper man betala för dom -
Det er fantastisk fascinerande att läsa historien om hur subprime oppsto (must read 2) ... En ren nödvendighet etter dotcom krasjen.. Nåt sku ju the playerz and the boyz på Goldman osv syssla med... Alle dessa alfabetsoppapapper CDO som pillade sär och satte ihop risk och sedan hävstångades och trejdades - swappades hahhaha Att detta fått pågå er beyond high crimes & misdemeanors Impeacha hela Bushsläktet tre läd fram och tillbaks..
Alle dessa Wallstreetgubbar borde få stolen eller som det stod på en plakat i demonstrationståget under skyskrapan : Jump, f_ckers.
Så kan Martinsönar, Norbergar mfl slå seg på bröstet och säga att nei inte heller den her gången var det market failure
Igen slå dammet av gamle Adam och David och dra historien om fårull i Skotland och bouteiljer i Iberia eller gamle Milton och pengaskötseln Mamma mia, hör ni inte hur ihåligt det låter
Va finns kvar av läsvärda husguder som inte Hank, Abramoff, Newt, Ronny, W, Grover, Wolfowitz, - det ska dom åtminstone ha : dom har krattad bra för Barack i sin magnifika dekonfityr - har klart å ta kål på; jo gamle Keynes, Hyman Minsky och den nye Dr Doom, Nouriel Roubini (must read 4)
USA och imperiet er kört, det gick som med romerriket och britterna (must read 5, Chalmers Johnson)
Och som imnte detta er nog : Nå framstår GOPs valfuskare (must read 7, markcrispinmiller.blogspot.com) som redan riggat US08 med 51.2% åt McCain. Rove er subpoaned til OHIO under Federal Court Order för fixen US04. Kalle Rove skulla ha avhörts under ed i Senaten i mai ( i et annat ärende, det finns ju så många) men då var han på Krim och eldade på Misha Saakashvili. Hur ser pärran Roland på det ?
Alternativet till marknadsekonomi är planekonomi och den fungerar inte i praktiken. Laissez-faire fungerar åtminstone i det långa loppet. Men helst vill vi inte ha de kraftiga svängningar som var karaktäristiska fram till 1929.
Ser vi nu en återgång till större svängningar? De relevanta frågorna är i så fall om vi kan förebygga svängningarna samt om vi kan motverka dem när de ser ut att bli katastrofalt allvarliga? Den senare frågan bör inte förväxlas med att skattebetalarna skall betala pengar till spekulanterna. De kan fås att förlora sina pengar vid en rekonstruktion vilket den svenska bankkrisen har visat.
Ett sätt att förebygga svängningarna är att bedriva stabiliseringspolitik i form av penning- och/eller finanspolitik. Det är inte konstigare än att driva försvarspolitik men makten över båda dessa medel kan missbrukas. Dessutom är stabiliseringspolitk mycket svårare eftersom den lätt leder till förstärkta svängningar. Är det det vi ser idag både i USA och Sverige?
/DNg
Grunden till konjunktursvängningar och finanskriser
Grunden till konjunktursvängningar och finanskriser beror på att staten och bankerna inte är åtskilda utan är beroende av varandra. Staten är beroende av bankerna för att kunna utöka sin verksamhet och sina skatteintäkter. Bankerna är beroende av staten för att kunna öka sina vinster. Detta ömsesidiga beroende har skapats genom att staten har gett bankerna rätten att skapa helt nya pengar utav ingenting när de lånar ut pengar.
Helt nya pengar som kommer ut i ekonomin har den egenheten att det tar lång tid innan de höjer priserna i ekonomin. Staten är en tidig mottagare av de nya pengarna eftersom skatteintäkterna ökar automatiskt när de nya pengarna används. Staten kan därmed utöka sin verksamhet genom att de nya pengarna ökar statens köpkraft. De som förlorar på detta system är de fattiga eftersom de tar emot pengarna sist, men då har priserna sedan länge redan stigit.
Överbelåning och accepterandet av långivare med dålig betalningsförmåga, kan enbart ske om utlåningen i ekonomin inte är kopplat till sparandet. Utlåningen kan därmed bli betydligt större än sparandet. Utlåningen expanderar under de tidsperioder när centralbank och banker sänker räntan under marknadsräntan.
Förr eller senare är centralbank och banker tvungna att åter höja räntan eftersom priserna stiger på konsumtionsvaror och på tillgångar som aktier och fastigheter. Detta kan i sig själv utlösa en lågkonjunktur samtidigt som låntagare med dålig betalningsförmåga inte kan betala sina lån.
Bankernas tillgångar har också stigit i värde under uppgångsfasen men under nedgångsfasen sjunker värdet på tillgångarna. För att bankerna inte ska få ett negativt eget kapital är bankerna tvungna till dra ned på utlåningen och att säga upp lån de har gett till företagarna. Detta gör att nedgångsfasen kan bli både snabb och kraftig.
Anonym här ovan har nu tagit ut svängarna rejälty,visat på sina eminenta språkkunskaper. Han har dessutom avslöjat vilka hans ideologiska fienderna både de nutida och de historiska.
Och självfallet har han tagit chansen att skylla den så dagsaktuella finanskrisen på marknadsekonomin,detta utan att fråga sig och andra vilka alternativen är.
Girighet finns i alla ekonomiska system.
Marknadsekonomins är inriktad på ett sparande som ger god och säker förräntning.
Mångar menar att det är banksparande eller köp av statsobligationer för att ta ett par exempel.
Men ett sparande i aktier som då och då som nu kan dyka har dock alltid visat sig vara överlägset andra sparalternativ.
Men konkurrens finns,t ex fastighets-och pensionssparande.
Oavsett alla dessa sparformer så ska de bidra till nödvändiga investeringar,i första hand då i företagsamheten,som i högsta grad bidrar till att den offentliga sektorn har tillräckligt med resurser.
Dessa kan som känt användas i swin tur på olika sätt,i form av ekonomiska stimuli eller som investeringar inte minst.
Vad vi nu bevittnar är inte bara en normal konjunktursvacka.
Den har i hög grad förstärkts av globala prisstegringar .Därutöver har bankerna under några år lånat ut pengar utan
den grannlaga kreditprövning som alltid behövs.
Detta har inte minst skett i USA via superprime-lånen ,ett påhitt av Clinton,som skulle ge flertalet amerikanare lån utan deras förmåga att betala räntor och att sköta amorteringarna.
Vi hade i vårt land också en bankkris med början i slutet av 1980-talet.
Den fick ett par banker nästan på fallrepet.
Och det resulterade i att statskassan,vanliga låntagare och en mängd småföretagare fick ta stryk.
Vårt sätt att reda ut detta ses nu som något av ett föredöme.
Det märkliga nu är att vi haft en stabil högkonjunktur,sysselsättningen har ökat,utanförskapet minskat och både storföretag och banker gjort enorma vinster-och samtidigt aktierna drastiskt sjunkit i värde.
Det är enligt min mening detta som nu kräver insatser av det slag som man överväger genomföra i USA.
Men som vanligt är människor rädda.
Hur ska det gå för mig,med jobben,med sparpengarna,med pensionskapitalet och med de skattemedel som måste skjutas till.
Vi har i vårt land en finansinspektion,en riksbank och ett riksgäldskontor som ger en önskvärd stabilitet i lägen som de nuvarande.
men: egoism och girighet är per exaktum definition lika med just egoism och girighet
ord är ord och det är svårt att alltid ducka för deras strikta betydelse
Tack till Danne för att han tar inn raljerande innlägg. Galgenhumor er ett botemedel mot den känsla av fruktan som nog alla bär på.
Låt oss se läget som USA vs rubbet.
Tyskland och Sverige har lärt sin läxa och har bra regulering och kompetenta personer på nyckelpositionerna. Låt oss bara hoppas på att skadedjuren kan hållas på den andra sidan av pytten. Det er det dock ingen som egentligen vet och denna ignorans tycker jag tåler kritiseras.
Varför skal Volvo kollapsa fördi att dom tilfälligtvis ägs av tredje generationens idiot och sköts av ett gäng skadedjur innflugna från London ? Varför kan inte Kronan och dom inhemska kapitalägarna bara fluga över till Henry Ford III och den den Wagoner, slänga åt dom en neve dollar och proklamera att Volvo och Saab numera sköts av Borg AB ? Åja, det blir Chavezstämpel men den kamelen kan säkert sväljas som så många andra
Hade inte Norge gjort sama sak med oljan i början på 70talet, hade vi nu styrts av dom der internationella oljabolagen med all deras ansvarstagande (ironi) Men vi har inte så bra personer som Ingves vid köttgrytan : Det kan föra till att hela oljefonden svids av på väderkvarnar (vindkraft) om inte WallStreet hinner ta kål på den innan. Snacka om Don Quijote
Frågan som naiva apologeter och velmänande vettiga liberaler (jag bortser från obildbara libertiner, dvs Randvarianten) måste svara på er nämligen : Hur kunde det gå så på tok åt fanders ?
Skulle inte en större marknad vara desto bättre på självkorrigering ? Er det inte bara länder som Albanien och tulipan-Holland som kan sätta fyr på hele baracken med Ponzi schemes ? Hur kan det hända i världens hovudstad ?
Sanningen er att skandalerna som kommer att avslöjas er så fasanfulla och osannolika att ingen vågar riktigt tro på dom, som om nån kommer med springande med gudsbeviset eller perpetuum mobile.
Jag rekommanderar The Wrecking Crew av Thomas Frank (han med What's wrong with Kansas) för starters. Ladda upp med stark honungsvodka en fredagskväll för att gå loss på sanningen om dom fixade valen sedan 2000. För alla med Statistik101
kan det bevisas att Bush vann Florida 00 och Ohio 04 med software patches i minnesmodulerna.
USA följer samma förlopp som romerrikets fall : Det militärindustriella komplexet er utanför all demokratisk kontroll, korrupsjonen och dekadensen i Rom er systematisk, all varuproduksjon ligger i provinserna. Tilslutt kommer den lilla istiden och vandalerna.
Det finns en rädningsplanka för Barack : Nämlig att dollaren er så allstedsvärande att resten av klotet inte direkt vill kapa bort den. Nån ersätning med guld går ju inte fördi det inte finns tillräckligt men oljan kan fungera som ankare kan hända. Araberna ock kineserna själva vill ju inte att deras amerikanska statspapper bara skall gå i 0.
Dagens Roubini :http://www.forbes.com/opinions/2008/10/01/goldman-morgan-run-oped-cx_nr_1002roubini.html
Om GOP hade nån självbevarelsesinstinkt och Barack kunde vakna från sin intellektuelle tornerosasömn, så kikkade dom ut Hank och lät Nouriel få diktatorisk makt för att rädda republiken.
Nej, det är inte lag och förordning, reglering som gäller
Skulle ett system med guldmyntfot varit bättre?
En analys av denna fråga, som implicit väckts av Per-Olof, kompliceras av när en kontrafaktisk skulle ha påbörjats. En grov skiss kunde ta sin början när globaliseringen tog fart. För USA:s del skulle dollarn inte ha kunnat sjunka vilket hade försvårat satsningar på annan export för att kompensera för Kinas mfl:s utslagning av jobb i USA. Efterfrågan hade inte kunnat stimuleras genom finanspolitiken. Räntan skulle varit bestämd av guldmyntområdets ränta vilket troligtvis skulle lett till utflöde till länder med lägre löner och större behov av kapital.
Denna korta analys tyder på att faktorprisutjämningen skulle ha gått mycket snabbare med både snabba konsekvenser för reallönerna och temporärt negativa effekter för sysselsättningen. Detta är troligtvis en anledning till att industriländerna hållit sig till en ekonomisk-politisk regim som motverkar sådana tendenser. Detta ökar dock sårbarheten för störningar av dagens typ och ställer kanske oöverstigliga krav på en genomtänkt stabiliseringspolitik.
/DNg
"Efterfrågan hade inte kunnat stimuleras genom finanspolitiken."
Om alla länder hade haft guldmyntfot så hade inga konjunktursvängningar uppkommit. Det behövs ingen finanspolitik i denna situation. Dessutom skapar finanspolitiken och penningpolitiken konjunktursvängningarna.
Självklart kommer en guldmyntfot att synliggöra att höga skatter och en extremt stor offentlig sektor är omöjligt. Det kommer att märkas att resurser dras bort från företagen och från vanliga fattiga stackare. Detta försöker staten dölja genom att dränka ekonomin i nya pengar. Nya pengar har egenheten att det tar lång tid innan de höjer priserna och därför är det svårt för människor att förstå orsaken till problemen.
Det går dock inte få en "boom-situation" där ekonomin rusar uppåt och sysselsättningen för en kort lycklig stund ligger nära noll. Den ekonomiska tillväxten kommer helt och hållet att bero på sparandet och att det är lönsamt för entreprenörerna att använda sparandet för att skaffa produktionsresurser (råvaror, arbetskraft, kapitalvaror).
Den reala efterfrågan i en ekonomi med guldmyntfot ökar när produktionen sänker priserna och människor kan köpa mer för samma mängd pengar. En guldmyntfot tvingar dock bort de fackliga kollektivavtalen eftersom nominella lönehöjningar skulle leda till massarbetslöshet.
"För USA:s del skulle dollarn inte ha kunnat sjunka..."
En guldmyntfot har den egenskapen att obalanser i världshandeln och därmed i produktionen inte uppkommer. Kina kan inte få ett stort handelsöverskott mot USA och USA kan inte får ett stort handelsunderskott mot Kina. Därmed kommer också världsproduktionen i jämvikt.
Om ett land importerar mer än det exporterar innebär detta att landet även exporterar sina pengar (guldet). I ett land med handelsunderskott sjunker därmed penningmängden. Detta leder till att priserna på inhemska produkter sjunker och att efterfrågan på inhemska produkter ökar samt att exporten ökar (priserna är nu lägre på inhemsk produktion). Priserna på importprodukter blir jämförelsevis högre och detta leder till att landets efterfrågan på importprodukter minskar. Handelsunderskottet försvinner.
För landet med handelsöverskott blir det tvärtom. Penningmängden ökar och priserna på inhemska produkter ökar samtidigt som priserna på importerade produkter blir jämförelsevis lägre. Exporten minskar samtidigt som importen ökar. Handelsöverskottet försvinner.
När David Ricardo kom på lagen om de komparativa fördelarna (handel mellan länder höjer den totala produktionen eftersom länder producerar de produkter där de har relativa fördelar jämfört med andra länder) byggde den på att guldmyntfot existerar. Idag är det tyvärr på det vis att en del länder får en övervärderad valuta (omöjligt med guldmyntfot) och att frihandeln slår ut industrin i dessa länder. Problemet är att två planekonomiska organ, regering och centralbank, medvetet och omedvetet påverkar priset på valutan. Frihandeln och marknadsekonomin klandras när detta orsakar problem.
"Räntan skulle varit bestämd av guldmyntområdets ränta...."
Räntan skulle ha en tendens att bli lika hög inom ett guldmyntområde eftersom pengarna rör sig över gränserna. En guldmyntfot innebär också att en gensam valuta har införts (guld) och att endast en valutakurs kommer att existera.
Men ett land kommer inte att tömmas på pengar eftersom en sjunkande penningmängd leder till lägre priser inom landet och att importen sjunker (exporten av guld minskar) medan exporten ökar (importen av guld ökar).
För ett land som importerar guld genom export och genom att sälja obligationer med högre ränta, ökar penningmängden och de inhemska priserna stiger. Exporten minskar och importen ökar, vilket innebär att landet kommer att exportera guld.
När penningmängden ökar innebär detta att priserna stiger inom landet. Men detta innebär även att de nominella lönerna stiger inom landet. Detta påverkar dock inte reallönerna eftersom även priserna på konsumtionsvaror stiger. Landets enda möjlighet att höja reallönerna är att se till att:
(A) Att ett högt sparande lönar sig, och (B) att det är lönsamt för entreprenörerna att använda sparandet till investeringar.
Om landet inte bryr sig om dessa två faktorer kommer välståndet i landet att relativt sett bli lägre jämfört med länder som gör tvärtom. Men det går ändå inte att på lång sikt uppnå fördelar genom att sänka räntan under marknadsräntan och att öka penningmängden, eller att ständigt sänka valutans värde.
OBS! Om ett högre sparande inte leder till högre investeringar, kommer mindre pengar att användas och detta leder till sjunkande priser. Sjunkande priser leder till en högre efterfrågan på konsumtionsvaror. Ingen kris uppkommer om priser och löner är fritt rörliga nedåt.
Depressionen i USA under 1930-talet blev långvarig pga av att priser och löner inte fick sjunka. Denna politik förde både Hoover och Rosevelt. Priserna sjönk dock ändå medan lönerna hölls uppe, vilket ledde till en kraftigt minskad efterfrågan på arbetskraft. Samtidigt gjorde båda presidenterna det olönsamt att producera genom bl a skattehöjningar och regleringar. Sparmedel kommer i denna situation inte att användas till investeringar.
Problemet med guldmyntfot är både att svängningarna inom länderna kan bli större och att vissa länder snabbare kan förlora välstånd och sysselsättning.
Konjunktursvängningar är inte uteslutna med guldmyntfot. Penningmängden kan fortfarande öka genom kreditexpansion. Detta beror på att kravet på guldtäckning vid sedelutgivning inte behöver vara 100 procent. Vi kan också få temporära investeringsökningar som får en självförstärkande effekt på konjunkturen och vice versa.
Skulle en fastighetsbubbla kunna uppträda? Så länge kreditexpansion är möjlig - inlånade pengar lånas ut igen mot reverser - kan fastighetspriserna stiga kraftigt. Om långivarna tror att detta kommer att fortsätta och är oförsiktiga i sin kreditgivning kan det sluta med en implosion.
Skall vi undvika denna typ av störningar är en möjlighet att kontrollera kreditgivningen i kvantitativa termer. Detta kan dock leda till dålig tillväxt och därför uppstår behovet av mer flexibilitet. Traditionellt har detta medfört att centralbanken vill kunna kontrollera räntan. Vi är snart tillbaka i balansgången mellan tillväxt och stabilitet.
Empiriskt har guldmyntfoten resulterat i regelbundna svängningar. Priserna har växlat mellan dyrtid och prisfall men inte med någon uppåtgående trend. Vid svåra påfrestningar har guldmyntfoten brutit samman - det värsta fredstida fallet är 30-talskrisen.
Vid detta tillfälle fungerade inte de automatiska guldflödesmekanismerna. Överskottsländerna USA och Frankrike vidtog motåtgärder mot guldinflödets penningmängdsökande och därmed prisökande effekt som dessutom på sikt skulle försvåra exporten. De länder som förlorade guld såsom Sverige och England utsattes för misstroendeattacker som tvingade dem att lämna guldmyntfoten.
Sjunkande priser ses dessutom som en nackdel eftersom de kan utlösa spekulation i fortsatta sänkningar med onödigt låg aktivitet i ekonomin som följd.
Ett högt sparande (A) i ett rikt land kommer dock idag, om inga motåtgärder (enl ovan) vidtas, att leda till att pengarna investeras i andra länder där de ger bättre avkastning. Det finns ingen mekanism (B) som skulle medföra att investeringar i det egna landet skulle vara lönsammare.
Ett lågt sparande (negativt) som i USA idag skulle knappast kunna uppkomma eller vidmakthållas eftersom guldstandarden skulle ha övertagit dollarns funktion som reserv och säkerhet. Underskott i bytesbalansen skulle bara kunna finansieras genom export av guld. Detta skulle leda till att många stater skulle försöka skaffa sig en guldreserv för att ha i beredskap när det går dåligt för exporten. Detta förefaller onödigt totalt sett och är i varje fall improduktivt. När merkantilismen på 1600-talet syftade till guldackumulation fanns finansieringen av dåtidens krig med i bilden.
Återigen: USA och liknande stater önskar inte ett omfattande guldmyntfotbaserat valutasystem eftersom detta skulle medföra export av realkapital, utslagning av sysselsättning och sjunkande reallöner när lågkostnadsländer börjar konkurrera.
Önskan om bibehållna löner, jobb och sekulär trygghet går uppenbarligen före ett system som kanske är mer långsiktigt stabilt men som har ändå har en del irriterande kortsiktiga svängningar.
Det är dock knappast guldmyntfot som dagens kritiker saknar. Nostalgin riktar sig nog mera mot Bretton Woods-systemet (med fasta växelkurser) som gick under i början av 1970-talet. I sin strikta form var valutorna inte fullt konvertibla, tillstånd krävdes för export och import, strikt valutakontroll rådde och några fria kapitalrörelser mellan länderna förekom inte. I Sverige dröjde det ända till 1989 innan valutaregleringen avskaffades.
Det grundläggande problemet kvarstår: Om USA:s politiker inte vill rycka ut med räddningspaket på 800 mdr dollar då och då (det antogs igår) måste en ny förebyggande regim inrättas, som inte har guldstandardens nackdelar. Det räcker inte med att bedriva penningpolitik i stabiliserande syfte. Eller det kanske rentav är så att penningpolitiken varit destabiliserande genom feltiming.
/DNg
Skicka en kommentar
<< Home