söndag, september 28, 2008

Misslyckad budgetpresentation får huven att rulla?

Det blev inget lyft i opinionen av det nya sättet att presentera alla de nya förslagen i statsbudgeten. Kommunikationsexperterna får anledning att tänka om både gällande politiken och konstruktionen av statsministerns framtoning. Vissa partifunktionärer borde kanske bytas ut?

Redan nu kan man nog börja dra slutsatsen att den misslyckade budgetpresentationen med hjälp av en kommunikationsstrategi bestående i successiva offentliggöranden måste leda till att ett antal ansvariga personer byts ut inom Alliansen. Mellan Synovates opinionsmätning i augusti och den i september har Alliansen tappat 0,8 procentenheter och oppositionen vunnit 0,5. Skillnaden mellan blocken har ökat från en ledning för de röd-gröna på 17,9 till 19,1 procent av väljarna. Om Sifo kan bekräfta detta är omprövningens tid inne.

Regeringens strategi var både att presentera ett antal sakförslag av valfläskkaraktär och att hamra in dem i väljarnas medvetande genom att inte offentliggöra allt på en och samma gång. Det betyder att många är ansvariga. Men man kan ädå fråga sig om huvudfelet med regeringens dåliga och tydligen oförbätterligt dåliga opinionssiffror är sakinnehållet i politiken. Några irritationsmoment för marginalväljarna finns det förvisso men det verkar mer vara presentationen och framtoningen av politiken som det är fel på.

Här kan man se åtminstone två typer av underligheter. Den ena handlar om det långsiktiga målet med politiken och hur detta presenteras (kallas ofta "berättelsen"). Den andra handlar om statsministerns egen framtoning och förmåga att engagera väljarna för den "berättelse" man vill presentera. Båda dessa problemområden verkar vara partisekreteraren Per Schlingmanns område. Han pratade redan för ett år sedan om hur han skulle förnya moderaterna. Och i samband med partistämman då efterlystes borgerliga visioner och systemkritik. Men därav blev intet.

Den märkliga framtoning som Fredrik Reinfeldt har i ett antal intervjuade experters ögon är knappast bara en otursam personlighetsläggning. Man måste som statsminister jobba på sin image. Och det är väl sådant som kommunikationsexperten Schlingmann skall vara bra på? Men vad sägs om följande omdömen i DN? Först statsministern om sig själv:
"Att jag skulle hålla en med­vetet låg pro­fil är en medie­snackis. Jag upplever att jag har ett enormt genomslag med min person. Men min personlighet är eftertänksam och lyssnande." (Fredrik Reinfeldt)
Det håller inte retorikexperten Fredrik Söderquist med om: "Reinfeldts lågmäldhet gör att han inte får ut sitt budskap. Att entusiasmera folk utanför den trängre kretsen, att visa vad man har åstadkommit, där är han inte alls bra." (Retorikexperten)

Psykologen Ulf Åkerström är ännu hårdare i sin kritik:
(Reinfeldt) "inte framstår som tillräckligt kraftfull och beslutsam. Han har faktiskt sett allt mindre beslutsam ut ju mer tid som gått sedan valet." - - "en allmänt defensiv hållning från regeringen, några katastrofala rekryteringar och vissa konflikter, senast FRA-lagen."

"Fredrik Reinfeldts svagaste punkt finner vi på det tredje området: att skapa mening (Create meaning). Han var bra på det i valrörelsen, när arbetslinjen framstod som något alla skulle tjäna på. Men den visionen har han inte förnyat. Här tror jag vi finner den främsta orsaken till regeringens vikande opinionssiffror. Om Reinfeldt ska kunna leda Alliansen till seger i nästa val krävs positiva resultat, ett tydligare ledarskap och en förnyad framtidsvision." (Psykologen)
Satirikern Erik Blix efterlyser mer ideologi: "Ska han framstå som en statsman måste han vara mer visionär. Han måste också vara beredd att ta risker och även hårda smällar. Det verkar som om han mest tar emot skit men ger aldrig tillbaka i form av vredesutbrott eller öppen ilska. Han är alltid så behärskad." (Satirikern)

Slutligen ifrågasätter journalisten Anita Kratz att Reinfeldt skulle vara en lyssnare:
"Under mina intervjuer med honom har han talat mycket om att han är en lyssnande ledare. I början tyckte jag att det stämde. Men vart efter tiden har gått och jag intervjuat honom oftare så har jag sett att det är Anders Borg och Reinfeldt som kör racet. Det gäller både moderaterna och regeringen ... Fredrik Reinfeldt satte tidigt hela den moderata riksdagsgruppen på plats i FRA-frågan, det stämmer inte heller med den bild han vill ge av sitt lyssnande ledarskap." (Journalisten)
Vi ser av detta att statsministerns personlighet som den framträder utåt verkar vara en konstruktion. Och dessvärre verkar den också vara kontraproduktiv. Någon ny person måste börja arbeta med statsministerns image. Men det kanske redan är försent?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , intressant.se

Etiketter:

8 Comments:

At 28 september, 2008 08:43, Anonymous Anonym said...

Vad hjälper retorik när hela journalistkåren är emot honom? Att som statsminister ha statstelevisionen mot sig verkar i mina ögon bisarrt. De borde lägga ner denna propagandaapparat. Säkert jobbigt i början men det kommer fler val.

 
At 28 september, 2008 09:24, Blogger Tomas S said...

Jag undrar hur stor del av de 19%-en som beror på FRA?

Någon som har sett siffror på det?

 
At 28 september, 2008 10:37, Anonymous Per Fredö said...

Detta med valfläsk måste du definiera närmare Danne.

Du refererar inte till budgetpropositionen, som är en mäktig läsning, men alla de framförda förslagen, då konkret belysta, finns det inget att invända emot.

Budgeten är ramstark. Vi kommer att klara av den finansiella kris, som nu kräver sin lösning i USA och i en del andra länder.

Detsamma var det 1991-93 då vi också hade en borgerlig regering och den skräpbolagslösning som då praktiserades är andra länder oss avundsjuka på¨.

En jämförelse mellan Reinfeldt och Mona Sahlin som visionärer á la Obama bör vi nog helst betacka oss från.

Däremot var det mer glöd i alliansens valrörelse 2006 än i Göran Perssons enmansteater.

Utan att gå händelserna i förväg så tror jag att vi får se något liknande 2010.
Vem vågar tro på dagens splittrade vänster?

Eller en annan liknelse. Blairs Labuor rasade
i opinionen när Brown blev partiledare.

 
At 28 september, 2008 15:06, Blogger Per-Olof Persson said...

Alliansens chans till valseger 2010 var att vidta kraftfulla åtgårder redan 2006, trots att dessa åtgärder inte ingick valprogrammet. Exempelvis att halvera antalet myndigheter, ta bort alla subventioner till näringslivet (presstöd, jordbruksbidrag etc), stoppa invandringen, sloppa U-landsbiståndet, bygga nya vatten- och kärnkraftverk, staten borde ha lagt in all sjukvård hos landstingen i ett statligt aktiebolag skött av personer från näringslivet, tagit bort alla avdrag och gjort inkomstskatten till en kommunal angenlägenhet, ta bort barnbidrag för de rika och låtit de rika själva betala skolutbildning till sina barn, gjort A-kassa och sjukförsäkring helt skilt ifrån staten och fackföreningarna, avreglerat för företagen osv.

 
At 28 september, 2008 17:18, Anonymous Per Fredö said...

Även om man kan känna sympati för en del av Per Olofs förslag så skulle jag tro att de mest radikalt privata lösningarna skulle ogillas av våra så indokrinerade svenskar.

 
At 29 september, 2008 00:34, Blogger Danne Nordling said...

Tomas S, det kan högst vara några procentenheter eftersom det röd-gröna försprånget var nästan lika stort före FRA.

Per, med valfläsk menade jag den uppenbara ambitionen att ge litet åt alla: jobbskatteavdrag nr 3, pensionshöjningarna, sänkt a-kasseavgift, sänkt arbetsgivaravgift, sänkt bolagsskatt, mera till regementena, psykiatrin och kulturen osv.

Om regeringen satsat mindre på jobbskatteavdraget och lagt pengarna på att helt återställa a-kasseavgiften skulle både en källa till irritation hos många väljare bortfalla och s skulle ha fått svårare att presentera ett motförslag till jobbskatteavdrag 1 och 2. Att försvaga facket på 10-20 års sikt är naivt som motiv eftersom risken är att s i alla fall återställer a-kasseavgiften förr eller senare.

Väljarna vågar tro på dagens splittrade vänster i en omfattning som är enastående. Och värre kan det bli för en regering som inte har någon klar bild av hur krisen skall mötas - i varje fall om den blir värre. Men det räcker nog med att valrörelsen skall inledas med mycket högre arbetslöshet än idag.

Var finns motsvarigheten till skiftet Blair-Brown i svensk politik?
/DNg

 
At 29 september, 2008 09:59, Anonymous Per Fredö said...

Politik kräver priorititeringar med en mer eller mindre klar målsättning om vad man vill åstadkomma.

Regeringen har valt arbetslinjen i stället för den tidigare misslyckade bidragslingen.

Resultaten talar för sig själv.

Den nu lagda budgeten utgår från en ram på 30 miljarder.kr i skattesänkning samt därutöver omfattande utgifter inom t ex infrastrukturinvesteringar samt forskning.

Alla budgetar gör folk upprörda om man känner sig missnöjd. Det kan som du nämner de som behöver a-kassa .
Eller det kan vara pensionärerna som ville ha 1 000 kronor mer i månaden oavsett inkomstnivå.
Detta skulle ha kostat statskassan 8 miljarder,nåt helt orimligt.

Skulle LO-kongressen fått igenom allt så skulle vi kanske redan där fått ökade utgifter omkring 20-40 miljarder.kr utan någon skattesänkning alls.

Nu ska oppositionen lägga sina budgetförslag-sannolikt blir de starkt avvikande från regeringens med målsättning ökade utgifter inom den offentliga sektorn.

Då kommer vi tillbaks till de politiska prioriteringarna.

 
At 29 september, 2008 21:21, Blogger Danne Nordling said...

För att få igenom sin politik måste man bli omvald. Det är uppenbart att regeringen försöker lägga f¨orslag som skall bidra till detta. Men jobbsktteavdrgen har inte uppskattats tidigare. Varför kör man då vidare med ett tredje istället f¨r att ta hela steget med a-kassan? Prestige? Är det inte b¨ttre att bli omvald?
/DNg

 

Skicka en kommentar

<< Home