Anders Borg ser budgetöverskottet som en trygghet mot finanskriser

Det är viktigt med överskott i statsfinanserna för att vi inte skall påverkas av svårigheter för finansföretag i USA. Men hur Borg kan stimulera ekonomin samtidigt som Riksbanken stramar åt med höjd ränta fick vi inte veta.

I Ekots lördagsintervju idag 20/9 intervjuades finansminister Anders Borg om finanskrisen. På måndag lägger han fram budgetpropositionen för 2009. Det mesta är känt när det gäller reformer genom regeringens nya kommunikationsstrategi. Intervjuaren Tomas Ramberg började med att ställa frågan om krisen är över. Borg visste naturligtvis inte något som vi inte redan hade hört. Finansinspektionen har rapporterat att de svenska instituten har stora marginaler. Här har vi inte ett likviditetsproblem. Riksgäldens emittering av statsskuldväxlar beror på andra orsaker, vi behöver egentligen inte ta dessa lån.

Hur påverkas vanligt folk? Vi måste vara försiktiga i att spekulera om detta och när räntorna kan sjunka. Ansvaret? Borg ville peka på tre faktorer: Vinstmaximeringen (bonusarna) är det första. Sedan har vi ett regleringsproblem. Det går långsamt att ta fram en ny syn. För det tredje finns skillnaden mellan eget och lånat kapital, företagen är högt belånade. Det är tydligen alltför förmånligt att låna i företagen. Bonusarna? En kultur av kortsiktighet. Sektorn kommer att genomgå en strukturkris och själv reglera fortsättningen - vi kommer att se en krympning. Ecofin kommer långsamt att diskutera regleringar.

Ideologiska slutsatser? Dessa marknader fungerar ofta irrationellt och ger upphov till flockbeteende. Det är därför viktigt att ha överskott i de offentliga finanserna så att vi inte är beroende av om något företag går omkull i USA. [Hur detta närmare fungerade förklarade han inte.] Men avregleringarna? Vi ser ett konservativt drag förstärkas i finanssektorn. Kapitaltäckningsgraden har urholkats och måste förstärkas. Finansiellt risktagande medför kostnader för samhället. Behövs det inte mer reglering än mer konservatism? Centralbankerna måste bevaka mera. Mexikokris, Asienkris etc kräver att vi har cenralbanker och regeringar som reglerar. [ Inget konkret.]

Nu måste man agera när det finns systemrisker. I samtliga fall har aktieägarna förlorat sina pengar. Det är spararna som skall skyddas. Vi följer utvecklingen och har beredskap. Vad gör svenska staten om Volvo PV går i putten? Nu sänker vi arbetsgivaravgifterna. Det behövs både generella satsningar och strukturåtgärder. Hur bra är en sänkning av ag? Normalt är jobbavdrag bättre. FiD beräknar 10 000 nya jobb på två år. En procen är inte litet - tre pocents löneökning istället för fyra är stor skillnad. Med fullt kapacitetsutnyttjande är det inte något som ger flera jobb. Men i det här läget är det effektivt. Nu glider arbetslösheten uppåt och förslaget dämpar.

Mer kärnkraft? Ingen avvikande mening. Monarkin kvar. EMU? Inte aktuell nästa mandatperiod. Inga planer på Rot-avdrag men det kan prövas. Obligatorisk a-kassa? Finns en del bekymmer. Mycket komplicerad fråga. Trafikförsäkringen? I grunden ett bra system men jag är skeptisk ändå, vi skall inte göra onödiga systemförändringar. Det finns en utredare som ser över frågan. Vårdlotsar? Vi måste bedöma reformutrymmet men i nästa budget kommer vi att ha det i åtanke. Har Borg blivit religiös? Han hade ännu inte gått in i kyrkan.

FRA? Reinfeldt och Tolgfors har drivit en riktig linje. Fåga: Tidningen Fokus redovisar ett PM från FiD om dålig beredning av FRA-frågan - delar du denna bedömning? Denna fråga slingrade sig Borg ur med ett långt resonemang i tre steg.

Antingen är Borg en teknokrat som inte har någon politisk uppfattning eller också intar han hårdnackat en finansministerroll som utesluter politiska uppfattningar om annat än finansieringsfrågor. Vi fick alltså inte veta så mycket om sakpolitiken. Dessvärre fick vi inte heller veta hur Borg ser på stabiliseringspolitiken (inte ens hans räntebedömning på 3 % nästa år). Den principiella frågan är huruvida det går att bedriva en kontracyklisk politik eller inte - både ur saklig synvinkel och sett ur perspektivet att det är svårt att vidta åtgärder vid rätt tidpunkt så att inte politiken istället förstärker svängningarna. En annan principiell fråga är vem som skall bedriva stabiliseringspolitiken - FiD eller Riksbanken? I praktiken är det tydligen båda. Men då har vi ett aktuellt, konkret konfliktproblem: Riksbanken stramar åt och FiD bedriver expansionspolitik. Är inte det något som borde klaras ut?

Andra bloggar om: Anders Borg, budgetöverskott, stabiliseringspolitik, finansdepartementet, riksbanken, finanskrisen, räntan, penningpolitik, finanspolitik, åtstramning, expansionspolitik, ekonomi, nationalekonomi, politik på intressant.se