tisdag, november 25, 2008

Nu måste Borg ta till finanspolitisk stimulans

Både SEB och Konjunkturinstitutet efterlyser 50 miljarder kronor i finanspolitisk stimulans. Det är lika mycket som SN vilket finansministern utdömde som oansvarigt. Hur skall Anders Borg kunna ändra inriktning? Han kan inte bedriva stabiliseringspolitik genom halsstarrighet.

Regeringen och finansminister Anders Borg har hittills styvsint avvisat förslagen att stimulera ekonomin med hjälp av finanspolitiken. Men idag haglar förslagen till skattesänkningar och ofinansierade statliga utgiftsökningar. Ordföranden i regeringens eget finanspolitiska råd professor Lars Calmfors föreslår i en debattartikel i DN att både moms och inkomstskatt borde sänkas tillfälligt. Den behövliga stimulanseffekten antyder han borde vara ca 25 mdr kr utöver de 32 regeringen föreslagit i statsbudgeten för 2009.

Även professor Lars Jonung skriver i en krönika i DN idag om den amerikanska krisen idag och hur den liknar den svenska krisen under slutet av 80-talet. Penningpolitiken var expansiv. Då skedde, kan det tilläggas, en osund utlåning till kontorsbyggen som blåstes upp till en bubbla. Den brast i september 1990 när finansbolaget Nyckeln gick omkull. Det blev bankkris och senare en real kris. Jonung drar parallellen med Barack Obama som får ta över en ekonomi snabbbt på väg utför liksom Carl Bildt 1991. Då kunde den svenska krisen bekämpas med ökad export. Det går varken för USA eller Sverige idag.

Idag kom också SEB med en dyster konjunkturprognos (Ekot, pressm, pdf) där BNP förutses minska med 1,4 procent nästa år, exporten med 1 procent från en ökning senare år med ca 6 procent samt en sänkning av reporäntan till 1,5 procent eller mindre nästa sommar (från nuv 3,75). Eftersom exporten svarar mot ca 50 procent av BNP blir det svåra omställningar som behövs för att arbetslösheten inte skall öka. Det är naturligtvis omöjligt och arbetslösheten stiger från 6,2 till 7,9 procent trots att chefsekonomen Robert Bergqvist räknar med en finanspolitisk stimulans på hela 50 miljarder kronor utöver BP och ett offentligt underskott på 1,3 procent av BNP. Det är samma storleksordning på stimulansen som Svenskt Näringsliv krävde 16/11.

Samtidigt varslar Skanska om uppsägningar på grund av minskat byggande (Ekot). Att detta blir följden liksom att konsumtionen förblir oförändrad därför att exporten minskar är en indikation på hur dåligt stabiliseringspolitiken kan motverka nya, sekundära effekter av den initiala krisen. Och utan den finanspolitiska stimulans som SEB räknar med måste prognosen bli katastrofal. Så hur kan finansminister Borg låtsas som om ingenting extra nödvändigtvis måste göras inför 2009?

Anders Borg kanske kan luta sig mot den något mer positiva prognosen från OECD idag (Ekot) eller mot socialdemokraternas förslag att stimulera med bara 2,1 mdr kr i år och 10 mdr 2009? Miljöpartiet har å andra sidan föreslagit 10 mdr för både 2009 och 2010 och Konjunkturistitutet angav minst 50 mdr för dessa år redan för en tid sedan. Igår gick man ut med ett särskilt pressmeddelande där man enbart framhöll att en stimulans med 50 miljarder kronor var motiverad i dagens läge. En ny bedömning kommer den 19 december.

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , intressant.se

Etiketter:

10 Comments:

At 26 november, 2008 03:35, Blogger Per Paterson said...

Nu skallar ropen, pengar till alla och våra nationalekonomer tävlar i vem som kan skapa högst inflation och budgetunderskott.

Det låter vansinnigt att vi skall stimulera konsumtionen med budgetunderskott och sänkta räntor.

Först, riksbankens uppgift är att värna valutans värde och bekämpa inflationen (max 2%). Idag är inflationen 4.0%, reporäntan 3.75%, bankinlåningsräntan 1-2% som beskattas med 30%. Det är fruktansvärda obalanser som helt förstör incitamenten att spara som är nödvändigt för investeringar. Inlåningsräntan borde vara minst dubbelt så hög som inflationen och skattefri.

Att öka bidrag och sänka skatter och tillåta budgetunderskott har vi inte råd med när vi har statsskuld och inget överskott.
Borg måste stå emot alla oansvariga gaphalsar som vill slösa bort våra resurser. Alla skattesänkningar och extra bidrag måste finansieras med motsvarande nedskärningar i statens utgifter. Budgeten skall balanseras även om arbetslösheten stiger till en miljon.

Det är när man hör detta oansvariga slöseri som man förstår värdet av en 100% guldvaluta vars mängd eller ränta ingen politiker eller byråkrat kan påverka och hur viktigt att politiken regleras så att budgetunderskott förbjuds.

Lågkonjunkturen är precis den medicin som vår ekonomi behöver, låt den verka ut tills priset på aktier, fastigheter, varor, löner sjunkit till sin naturliga nivå.

Skall Borg göra något så kan han ta bort ränteavdraget och ta bort skatten på ränta samt sänka skatten på arbetsgivaravgifterna inom ramen för en balanserad budget.

Risken är uppenbar att alla länder följer USAs inflationistiska politik med att trycka pengar och betala till höger och vänster så att alla valutor blir mer eller mindre värdelösa.

Eftersom jag som enskild inte kan besluta om världens finans- och penningpolitik så blir den viktiga frågan vilken väg tar utvecklingen och hur skyddar jag mot politikernas vansinne? Guld? Olja? Övrigt?

Vad har ni andra för tankar och strategier för att överleva?

 
At 26 november, 2008 07:51, Anonymous Anonym said...

Grond säger: Att satsa i olja verkar riskabelt. Guld är alltid trevligt, men om någon upptäcker en stor fyndighet eller nya utvinningsmetoder? Om man räknar med inflation ska man väl börja låna??

 
At 26 november, 2008 11:08, Anonymous Anonym said...

Den lagda budgeten,som för övrigt diskuterades i riksdagen i går, innehåller skattesänkningar på 30 mkr.kr. och en rad reformer i övrigt,som också dom syftar framåt till en kostnad av 20 mkr.kr.

Lars Calmfors förslag om
ytterligare skattesänkningar är i överensstämmelse med regeringens politik sedan regimskiftet.
Men de måste också ses i perspektivet att vi ännu inte sett hur den lagda budgeten kommer att verka.

Tillfällig momssänkning liksom julklappen om ett extra barnbidrag är nog inte sån stimulerande att de bidrar till att lösa nuvarande kris.

De rader av prognoser vi nu ser visar alla på minskad tillväxt och kraftigt ökad arbetslöshet.och då måste man använda sig av mer långsiktiga åtgärder.

Vi har också en ideologisk skiljelinje mellan regering samt den nuvande splittrade opposionen i vilken riktning man ska gå.

S har t ex avvisat alla skattesänkningar med undantag av en smärre sänkning av a-kassan.

Därutöver finansierar partiet fastighetsskattereformen genom att ta bort den kommunala fastighetsskatteavgiften.

Kommunerna får alltså en lägre intäkt mot att staten får en högre inkomkomst.

På ett likartat sätt menar partiet att Vattenfall redan nu ska överföra 7 mkr.kr till staten utöver kommande utdelning.

Diskussionerna både i vårt land och i andra länder visar dock att staten måste sätta in än större insatser.

Storleken på dem och likaså inriktningen visar att buden haglar och att de inte i första hand utgår från samhällsekonomiska bedömningar.
Per Fredö

 
At 26 november, 2008 11:50, Anonymous Ola said...

Danne
beskriv vad som händer om man trycker pengar nu och delar ut ex barnbidrag.

 
At 26 november, 2008 12:50, Blogger Per-Olof Persson said...

Ökad konsumtion leder till kapitalkonsumtion

Det är aldrig några problem för ett land att genom penninginflation öka konsumtionen mätt i landets valuta. Detta klarar t.o.m. Zimbabwe av. Problemet är att en hög penninginflation leder till kapitalkonsumtion och att konsumtionen mätt i antal varor och tjänster minskar.

En rapport om Österrikes försök att lösa sina ekonomiska problem under 1920- och 30-talen med hög penninginflation, kom fram till att landet hade konsumerat 87 % av sitt produktiva kapital. Det produktiva kapitalet är de pengar som sparas (används ej till konsumtion) och som används av företagen för att producera till andra företag eller till konsumenterna.

Hög penninginflation leder till att företagens försäljningsintäkter och vinster ökar. Detta ger ett incitament till företagens ägare att själva öka sin konsumtion och att minska sitt sparande. Det företagens ägare inte tänker på är att hög inflation egentligen kräver ett ännu högre sparande. (Deflation innebär egentligen att sparandet kan minska eftersom pengarnas värde ökar och det går att köpa mer för varje krona.)

Det företagens ägare inte tänker på är att även priserna på realkapital (maskiner etc) ökar. Priserna på realkapital stiger i ännu högre takt än priserna på konsumtionsvaror. När realkapitalet är utslitet och behöver bytas har företagens ägare inte råd att investera i nytt realkapital. Företagen kör antingen vidare med det gamla realkapitalet eller upptäcker att det går att tjäna stora pengar på att sälja begagnat realkapital.

Hög penninginflation innebär också att människor upptäcker att det går att tjäna pengar på spekulation istället för att producera varor och tjänster. Företagens ägare upptäcker att det går att tjäna pengar på att lägga upp stora lager av producerat eller inköpt material. Penninginflation leder till att de framtida priserna blir högre. Men att lägga upp lager är egentligen ett slöseri med resurser eftersom produkterna inte kommer till användning.

De företag som producerar realkapital kommer att drabbas av högre kostnader. De fysiska resurserna i ekonomin är knappa och ökar konsumtionen kommer de företag som producerar konsumtionsvaror att bjuda upp priserna på de fysiska resurserna. Med tiden måste de företag som producerar realkapital minska sin produktion samtidigt som priset per investeringsvara hålls uppe. Detta krymper landets produktionsstruktur och invånarnas realinkomster minskar eller stagnerar.

 
At 26 november, 2008 16:18, Blogger Danne Nordling said...

Per Paterson, nationalekonomerna vill knappast stimulera konsumtionen i meningen att om den normalt skulle ha ökat 3 procent så skulle de vilja att den ökade med t ex 5 procent.

Om exporten minskar beyder det inte att konsumtionen också måste minska. Kapaciteten att producera finns kvar. Ta exempelvis bostadsbyggandet i Sverige. Varför skulle det behöva minska med 1/3 för att vi nu har "kris"? Om man med finanspolitiska stimulanser kan hålla bostadsbyggandet oförändrat har inga pengar slösats bort.

I vilken mening har vi inte råd att bygga lika många bostäder som förra året?

Sverige behöver knappast någon lågkonjunktur och medicin mot för hög konsumtion eller för högt bostadsbyggande. Tvärtom har Sverige konsumerat för litet under en rad år och istället skickat produktionen utomlands (bytesbalansöverskott).

Eftersom vi inte kan införa guldvaluta på många år måste vi göra det bästa av dagens situation. Och då är den teoretiska faran att ett omslag från statligt överskott till underskott skulle medföra en kraftig ökning av det privata sparandet enligt hypotesen om 'ricardiansk ekvivalens'. Det är inga ekonomer som uttalat oro för detta. Endast Anders Borg har antytt denna fara.

Ola, om staten höjer barnbidragen när arbetslösheten befinner sig vid punkten för jämvikt (NAIRU) kommer den ökade efterfrågan att driva ner arbetslösheten under denna punkt och då blir det inflation. Detta blir inte fallet om arbetslösheten förutses ligga över jämviktspunkten.

P-O P, vi måste skilja mellan små avvikelser från normalläget och våldsamma obalanser som i Zimbabwe och Österrike och Tyskland efter 1:a världskriget.

Med dagens system i västländerna finns ett kreditsystem som både kan leda till kreditexpansion och kreditkontraktion (credit crunch). Detta försöker man (utan guldvaluta) styra med penningpolitik. Det är svårt och vid litet större obalanser verkar medlen vara otillräckliga. Därför är det motiverat att i svåra situationer komplettera med finanspolitik.

I USA ser vi nu hur snäva penningmängdsmått har ökat utan att det kunnat påverka de breda måtten som inkluderar krediter. SEB redovisar t ex ett sådant mått som tvärtom har minskat. Det är kanske därför Obama enligt uppgift planerar ett finanspolitiskt stimulanspaket på ca 5 procent av BNP.
/DNg

 
At 26 november, 2008 22:09, Anonymous Ola said...

Danne vi borde vara på väg till ett kraftigt överskott på arbetskraft, tryck så mycket pengar att det bara kommer till balans (nairo)
Om lågkonjunkturen övergår till en enorm kris (BNP -30%) vad ska vi då göra?
När kan sedelpressen användas.

Ps tack för en bra blogg, många kloka ord har du skrivit.

 
At 26 november, 2008 23:17, Blogger Per Paterson said...

P-O P: Mycket intressant att läsa vad du skriver, historien verkar full av intressanta exempel på misslyckade lösningar. Finns det något exempel på några bra lösningar egentligen?

A N: Om nu bostäder efterfrågas skulle väl privata byggare helt enkelt bygga dem och om det inte finns någon efterfrågan är det väl ingen vits att staten bygger dem bara för att sysselsätta folk?

Du har rätt i att guldvaluta kanske aldrig kommer att införas i vårt eller något annat land. USA har haft 100% FIAT pengar sedan Nixon klev av guldmyntsfoten och värdet/köpkraften på dollarn har minskat med över 90%, så verkar det vara för de flest FIAT valutor, inte minst den svenska. Minns att en tändsticksask kostade 10 öre och nu 2 kr.

FIAT systemet har varit förödande för dem som sparat i bank eller räntebärande papper för en tryggad pension, skatt på räntan och inflationen har reducerat värdet enormt. Till skillnad för de som lånat och köpt villa och dessutom fått sin ränta subventionerad av staten. Det är vi säkert överens om.

Frågan hur regeringar och riksbanker kommer att bemöta krisen kan vi redan se idag, de reagerar som vanligt med sänkta räntor, ökad penningmängd och statliga stimulanspaket i olika kombinationer, som de egentligen alltid har gjort. FIAT valutorna flyter fritt mot varandra (en del är peggade till dollarn eller Euron) och värdet dem emellan fluktuerar medans de alla verkar förlora sin köpkraft på lång sikt eftersom det hela tiden blir mer av dem.

Eftersom vi som individer inte själva kan styra varken penningpolitik eller finanspolitik utan bara anpassa oss till dem för att på bästa sätt skydda oss mot den förda inflations politiken. Det verkar aldrig bli någon ordentlig deflationsspiral eftersom riksbankerna hela tiden trycker mera pengar.

Frågan blir då vilka blir de bästa investeringar som individen kan göra under de närmaste åren?

Låna pengar och köpa någon tillgång som stiger i värde verkar fortfarande vara den givna vägen, även om aktier och fastighetspriser kanske har en del prisfall kvar, guld och olja är kanske en bra investering.

Vad har ni andra för tankar här?

 
At 30 november, 2008 00:01, Blogger Danne Nordling said...

"Om nu bostäder efterfrågas skulle väl privata byggare helt enkelt bygga dem och om det inte finns någon efterfrågan är det väl ingen vits att staten bygger dem bara för att sysselsätta folk?"

Svaret på denna fråga gav jag i en text i kommentarenrna till min artikel 27/11. Här ett utdrag:

Vad skall vi stabilisera? Det brukar handla om "full" sysselättning (NAIRU) samt god och produktiv tillväxt. Det betyder att staten har ett ansvar för att tillgodose den kollektiva nyttigheten stabilitet likaväl som den offentliga sektorn har ett ansvar för att hålla med brandsläckning och en polis som kan lagföra pyromaner.

Sverige har en hushållsbildning och rivningstakt mm för bostäder som motiverar ett visst bostadsbyggande. Detta har sannolikt inte uppnåtts 2008 trots att priserna på begagnatmarknaden stigit kraftigt. När nu Sverige träffas av en exportnedgång på 1 procent nästa år är det svårt att förstå att det finns fundamentala skäl för att minska bostadsbygandet med mer än en tredjedel.

Men efterfrågan på bostäder sjunker av psykologiska skäl som drivits fram av TV-journalister och kvällspressen. Folk är oroliga för att den amerikanska krisen skall drabba Sverige på ett helt oproportionerligt sätt. Alla svagheter i det svenska näringslivet haussas upp i media som om de vore våra motsvarigheter till Fannie och Freddie. Vill folk inte köpa nya bostäder eller konsumera bilar och annat blir naturligtvis de som producerar dessa saker arbetslösa. Sedär, beviset för att oron var berättigad...
/DNg

 
At 02 december, 2008 12:27, Blogger Kraxpelax said...

Lars Jonungs artikel är intressant då den fastslår att svag valuta är en fördel, vilket ser ut som ett avgörande argument för att inte gå med i EU:s valutaunion. Calmfors' förslag att stimulera konsumtionen är svårbegripligt, då effekten på sysselsättningen inte blir särskilt stark, varför den finanspolitiska poängen ter sig högst oklar. Anders Borg presenterar en svårförståelig logik då han menar att offentliga investeringar skadar förtroendet för statsfinanserna och därmed ökar sparbenägenheten. Samma argument drabbar ju i princip aviserade skattesänkningar, som inte heller lär stimulera konsumtion och investeringar, och med rådande passivitet kommer ökande bidrag och fallande skatteintäkter att snabbt försämra statsfinanserna i vilket fall som helst. Oppositionen har på intet sätt presenterat något trovärdigt alternativ. Vad läger kräver är ett kraftfullt agerande av det slag Svenskt Näringsliv har föreslagit.

 

Skicka en kommentar

<< Home