lördag, december 27, 2008

Neoreglering - smart government

Vänstern kräver att finanskrisen skall leda till mindre marknad och mera regleringar. Men vilka regleringar behövs för att undvika en ny kris? Är det mera eget kapital i bankerna eller bättre penningpolitik? Vänsterideologi borde inte få ersätta konkreta förslag.

Idag skriver i DN Anders Isaksson om "Vägen ut ur krisen". Det är en artikel om vilka lärdomar man kan dra för att inte hamna i en kris i framtiden samt en del förslag att genomföra i dagens kris. Isaksson tar fasta på ett resonemang från den brittiske näringsministern Peter Mandelson, även kallad "mörkrets furste". Det är fråga om att politiska tänkare på vänsterkanten nu stimuleras av krisen att vidga statens roll och dra upp riktlinjerna för en ideplogisk renässans.

Men vad är det då dessa vänstermänniskor vill genomföra? Något mera långtgående än Mona Sahlins duttande med bidrag och Ams-utbildningar förvisso - men vad konkret? Mandelson kallar den nya politiken "smart government" och Isaksson skriver:
"Lämnad åt sig själv kan inte marknadsekonomin producera ett långsiktigt hållbart välstånd, menade Mandelson, det är staten som ytterst säkrar både dess existens och legitimitet. För att klara globaliseringens fria konkurrens och tillgodose medborgarnas krav på arbete, välfärd och social rättvisa krävs därför en legering av marknad och näringspolitisk aktivism, byggd på samverkan mellan det privata näringslivet och en smart, kapabel och strategiskt inriktad regeringspolitik."
Detta tycker Isaksson är föga originellt. Jag håller med. Det är ju så många regeringar försökt regera utan de för den skull upplevts som särskilt smarta. Men Isaksson problematiserar inte hur vänstern nu skall kunna konkretisera sin nya politik.

Är det fråga om att socialisera en del företag? Eller är det mera arbetsrättsliga regleringar som är framtidens melodi? Kanske det är förbud mot deltidsarbete eller rentav vänsterns paradreform: sex timmars arbetsdag? Eller är det 200 000 fler jobb i offentlig sektor som skall rädda oss från framtida finanskriser och lågkonjunkturer?

Om man verkligen skall försöka eliminera lågkonjunkturer i framtiden finns det egentligen bara två områden för vänstern att flytta fram statens makt: mer finansiella regleringar och mer stabiliseringspolitisk aktivism. Vi kan t ex tänka oss större krav på bankerna att hålla eget kapital i relation till utlåningen. Det betyder att det inte kan lånas ut så mycket pengar som idag. Är det bra? Och skulle en bank som drabbas av förluster klara sig bättre om kravet på eget kapital var större? Är det inte istället så att när förlusterna blivit tillräckligt stora så att den föreskrivna gränsen passerats så är banken på obestånd - vare sig kapitalgränsen ligger högt eller lågt?

Det kanske är marknadsvärderingsregleringen av tillgångarna som är felet? Om finansiella företag fick värdera sina värdepapper till inköpspris istället för varje kvartals marknadspris så skulle inte tillfälliga svängningar på börsen eller kapitalmarknaden leda till omedelbara dominoeffekter. Det skulle betyda att den tidigare säkerhetsmotiverade regleringen var fel. Och vad hade vänstern för åsikt om marknadsvärderingen då den infördes för några år sedan?

Stabiliseringspolitisk aktivism är kanske vad vänstern vill ha? Om exporten sjunker och ingen vill köpa alla Volvo och Saab, hur skulle en stabiliseringspolitisk åtgärd kunna rädda jobben? Varken socialisering eller lagerstöd är några hållbara lösningar. Isaksson har visserligen ett recept i form av att avskaffa förmånsskatten på personalrabatten i bilindustrin. Det skulle snabba upp förnyelsen av bilparken. Men jag kan inte se att personalens egna bilinköp utgör någon betydelsefull räddningsplanka för bilindustrin.

Det som möjligen skulle kunna göras är att låta bilarbetarna jobba med statliga projekt. Isaksson föreslår att man installerar belysning på alla tungt trafikerade vägar. Det är kanske bättre än att bilarbetarna går arbetslösa. Man kan också, som han föreslår, beställa elhybridbilar till statliga myndigheter från Volvo och Saab. Men strider inte det mot upphandlingslagen?

Så vad är det vänstern vill? Skulle Riksbanken ha fört en mer förutssende räntepolitik? Det var naturligtvis fel att höja räntan i september. Men vem kunde ha trott att Ben Bernanke och Henry Paulson skulle låta Lehman Brothers gå i konkurs? Det var först efter denna händelse och schabblet med det amerikanska krispaketet på 700 mdr dollar i Kongressen som alla förstod att det skulle kunna bli en allvarlig kris.

Och när alla trodde på kris så blev det också kris genom de psykologiska spridningseffekter som tydligen finns. Dessa är uppenbarligen dåligt utforskade. Det är kanske behovet av mer forskning på det stabiliseringspolitiska området som är den enda slutsats vi kan dra av dagens kris. Det är knappast detta som är vad vänstern menar med vad jag kallar "neoreglering".

Vi måste kräva att vänstern konkret talar om hur de vill att den fria marknadsekonomin skall trängas tillbaka. Inte skall väl vänstern få vinna framgång på abstrakta och diffusa ideologiska krav som konkret kanske bara betyder höjda skatter?

Andra bloggar om: , , , , , , , , , intressant.se

Etiketter:

14 Comments:

At 27 december, 2008 18:24, Anonymous Per said...

Det bästa vore om vänstern kunde inse centralbankernas roll i att skapa en icke hållbar utveckling av produktionen (högkonjunktur) och driva på för en global avveckling av den institutionen (eller åtminstone i USA o EU). Chansen är dock minimal eftersom vänsterdebattörer verkligen inte förstår att centralbanker gör att de "vanliga" bankerna får ett större handlingsutrymme än vad de skulle ha utan en centralbank i ryggen och därmed ökar instabiliteten och förstärker konjunkturer.

 
At 27 december, 2008 23:08, Anonymous Per K said...

Vad är vänster?

Gemensamt ägande eller omfattande transfereringar?

Eller uppfattningen att skattepolitikens uppgift är att få samhället att fungera, då blir privat ägande ett incitamentsystem inte en naturlag.

Gemensamt ägande tror väl egentligen bara kommunister på idag. Omfattande transfereringar tror flertalet på. låt vara fler och mer på vänsterkanten än på högersidan.

Reglering av finanssektorn är egentligen inte en höger-vänster-fråga, utan mer en fråga om marknadsliberalism kontra en mer konservativ hop av försiktighetstänkande.


Är vänster ett handikapp för utvecklande av hög levnadsstandard?

Tveklöst är den Nordeuropeiska modellen med starka stater mer "standardproducerande" än länder utan stat typ Somalia? I välfärdsligan framstår den Nordeuropeiska modellen som vinnare - USA har visserligen visat upp högre levnadsstandard men till priset av stora bytesbalansunderskott möjliggjorda främst pga av dollarns reservvalutestatus?

De flesta länder är blandekonomier

DGn: "Vi måste kräva att vänstern konkret talar om hur de vill att den fria marknadsekonomin skall trängas tillbaka. Inte skall väl vänstern få vinna framgång på abstrakta och diffusa ideologiska krav som konkret kanske bara betyder höjda skatter?"


Varför tränga tillbaka "den fria marknadsekonomin" när den värper guldägg? Vad är fel med "diffusa ideologiska krav" som "bara betyder höjda skatter"?

Var det 98% som inte hade brytt sig om jobbavdraget? När det egentligen bara är incitamentmässigt och ingen bryr sig - varför ha det kvar?

Varför ta bort fastighetsskatten när konsekvensen är att priserna stiger till nivåer som gör amortering meningslös och därmed destabiliserar bostadsmarknaden?

Hur motiverar man förövrigt kombinationen av ett jobbavdrag för att folk ska jobba mer och fastighetsskattesänkning som gör att man slipper och reavinstskatteökning som minskar den geografiska rörligheten?

Jovisst, politiska kompromisser, där M är för en incitamentstruktur och C och Kd mest vill gynna sin få återstående väljare (eller söka nya i M´s försummade högerflygen) och Fp blivit en politisk filial till lärarnas riksförbund med skråväsende på programmet.

Ser inte varför just S ska avkrävas en sammanhängande politik, speciellt inte i opposition. man kan hoppas att Sd kommer in i riksdagen i en vågmästarroll - då skulle vi kanske kunna få en M-S regering - det vore KUL!

 
At 28 december, 2008 03:20, Anonymous Tom said...

"Smart government" är så vagt att det är meningslöst. Man kan t.ex. hävda att vår regering redan nu är smart, liksom att i princip all intervention eller icke-intervention är "smart". Tja, varför inte?

Den enda nations regering jag kommer på som verkligen förtjänar epitetet är Singapores.

 
At 28 december, 2008 03:25, Anonymous Tom said...

Isakssons egna förslag om att producera mer grön energi i Sverige samt att sänka bolagsskatterna till noll kan man dock faktiskt kalla "smarta".

Det verkar tyvärr osannolikt att Sverige skulle kunna undertrycka sina emotionella reaktioner mot sådana övergrepp mot heliga kor. Så smarta är vi inte.

 
At 28 december, 2008 03:28, Anonymous Tom said...

Slutligen, den ultimata formen av smart government kanske helt enkelt är att våra herrar undertrycker sina klåfingriga instinkter.

Sir John Cowperthwaite, RIP.

 
At 28 december, 2008 11:02, Anonymous Anonym said...

Det finns ju ideologiska målsättningar i hur vänstern i vid bemärkelse ser på samhällsekonomin.

Ett tag var det folkhemmet som gällde, vilket haft framgång såtillvida att vi har världen största offentliga sektor och även det högsta skattetrycket.

En fortsatt utbyggnad av den offentliga sektorn förespråkas nu från främst vp vilket menar man skulle skapa 100 000 nya jobb.
Alltså har vi där en lösning på finanskrisen.

Miljöpartiet går åt det gröna hållet i den bemärkelsen att det improduktiva ställs mot det produktiva.
Det kan vara mer järnvägar ställt mot fordon eller sol och vind i stället för kärnkraften, som snabbt ska demonteras.

Både socialdemokraterna och vänsterpartiet står för ett samhälle där statligt och kommunalt ägda företag ska innebära ett ingrepp i en traditionell marknadsekonomki.

Det var inte så länge sedan s krävde införande av löntagarfonder och under varskrisens dagar var lösningen att staten skulle gå in med mångmiljardstöd för att rädda denna krisbransch, som inte hade någon framtid alls i vårt land.

Krisen inom fordonsindustrin är global. Det råder en betydande överkapacitet, som nu förstärks förstås av rådande recession.

Oaktat den lagda räddningsaktionen, som i sig ingalunda är kravlös, så är det svårt tror att ett litet bilföretag som Saab kan fortleva.

Vi kommer då få se hur vänster och höger kommer att agera.
Per Fredö

 
At 28 december, 2008 18:28, Blogger Per-Olof Persson said...

Så vad är det vänstern vill?

Vänstern vill: (A) Öka efterfrågan i ekonomin genom att öka penningmängden. Detta ska leda till ökad konsumtion och ökad sysselsättning. (B) Men samtidigt vill vänstern minska efterfrågan i ekonomin genom att införa regleringar. Detta kommer att göra det svårare för bankerna att öka utlåningen och därmed penningmängden.


"Krisen inom fordonsindustrin är global. Det råder en betydande överkapacitet...."

Överinvesteringar skapas i branscher där efterfrågan under lång tid hålls uppe med lån till konsumenterna. Kända exempel är nyproducerade bostäder och bilar. Dessa överinvesteringar är endast lönsamma så länge konsumenterna fortsätter att låna till köp inom dessa branscher. Men ständig överbelåning tillhör sagornas värld. När konsumenterna börjar att minska sitt låntagande blir överinvesteringarna olönsamma.


Smarta interventioner existerar inte

Enligt mytbildningen existerar marknadsmisslyckanden. Men alla marknadsmisslyckanden har föregåtts av politikermisslyckanden. Vetenskapen kräver att man inte förväxlar orsakerna med orsakernas symtom.

 
At 29 december, 2008 10:52, Anonymous Reflektioner said...

Mandelson har i stort sett rätt.

Marknadsekonomin är statens arbetshäst, tyvärr odisciplinerad, som ibland måste styras för att jobba på rätt sätt.

En smart stat ser till att utnyttja marknadsekonomins arbetskapacitet men övervakar så att den inte hoppar över skaklarna.

 
At 29 december, 2008 12:24, Anonymous Tom said...

Reflektioner, detta är en olämplig liknelse, ity marknadsekonomin och staten båda är en del av samhället.

De som deltar i marknadsekonomin är t.ex. inte någon slags boskap som ska utnyttjas och tyglas av en annan grupp. Politiker och statstjänstemän är inte ägare av arbetarna. Osv. Alltså är liknelsen missledande och olämplig. (Dess implicita samhällssyn är också beklaglig.)

Dessutom överförenklar en sådan syn problemet. Man ropar på regleringar utan att ange vilka dessa ska vara. Men det kan göra mer skada än nytta.
En hel del av finanskrisen i USA verkar dessutom haft sitt ursprung i halvstatliga institutioner och regleringar baserade på dessa. (Ex. bolåneinstitut med statliga garantier och rating agencies.) Ur denna vinkel är statlig inblandning och reglering en del av problemet, inte lösningen.

 
At 29 december, 2008 12:36, Blogger Per-Olof Persson said...

".....men övervakar så att den inte hoppar över skaklarna."

Nationalekonomi som bygger på formell logik säger att ekonomiska kriser beror på obalans i produktion. En marknadsekonomi är oerhört komplex och består av mängder av företag. Produktionens storlek måste bli rätt i förhållande till andra företag. Detta beror på att:

(1) Produkterna bearbetas från råvaror till halvfabrikat och därefter till färdiga varor genom ett antal produktionssteg.

(2) De produktionsresurser som företagen använder är knappa. Det går inte på lång sikt öka både konsumtionen och investeringarna samtidigt. På kort sikt fungerar detta om det finns lediga resurser. Men på längre sikt bjuds priserna upp och investeringarna blir olönsamma.

De faktorer som ser till att alla företag får rätt storlek på produktionen i förhållande till varandra är:

(A) Entreprenörernas vinstmotiv och konkurrensen mellan entreprenörerna.

(B) Entreprenörernas vinstmotiv har en tendens att göra vinsterna lika höga i alla företag. Entreprenörerna minskar resurserna i företag med låga vinster och ökar resurserna i företag med höga vinster.

(C) Dessa faktorer ser till att det inte sker överinvesteringar i vissa företag och underinvesteringar i andra företag.

PROBLEMET ÄR: Att pengarna och räntan i ekonomin påverkar företagens vinster. Företagens vinster beror på antalet pengar och hur människor väljer att använda pengarna.

(1) Om konsumenterna får tag på mer pengar och börjar att öka sin konsumtion, kommer vinsterna att ÖKA i vissa företag och därmed ÖKA investeringarna inom dessa företag. Det uppkommer ÖVERINVESTERINGAR inom vissa företag i stegen närmast konsumenterna.

(2) En sänkning av räntan under marknadsräntan gör det kortsiktigt lönsamt för den investeringstunga industrin att göra ÖVERINVESTERINGAR i stegen som är längst ifrån konsumenterna.

(3) Därmed blir det UNDERINVESTERINGAR i övriga företag. Detta beror dels på att resurserna är knappa och dels på att priset på resurserna med tiden blir för höga.

(4) Så småningom måste överinvesteringarna bli olönsamma samtidigt som konsumenterna har överbelånat sig själva för att hålla uppe konsumtionen. Krisen uppkommer men det långsiktiga problemet är dock att den investeringstunga industrin avvecklas med tiden. Det enda näringsliv som blir kvar är lågkvalificerade tjänster, aktiemäklare och köpcentrum som säljer importerade varor. VINSTERNA skapas nämligen i dessa verksamheter.

 
At 30 december, 2008 14:06, Anonymous Anonym said...

På DN-debatt i dag ger Mona Sahlin med stöd av Wetterstrand.Peter Eriksson och Lars Ohly sitt recept på hur finanskrisen ska lösas.

Det ska ske genom ökade statsbidrag till kommunerna med 10 miljarder, vilket, hävdar man, kan finansieras via det överskott som nu finns i statsbudgeten.

Motsvarande "stimulanser" har dessa partier i högst varierande grad tagit fram i sina budgetalternativ.

Allt ska gå till den offentliga sektorn och till personer och företag, som är man menar är beroende av mer bidrag och subventioner.

Det finns egentligen i nuläget ingen annan lösning på krisen än att så lång möjligt återställa vår internationella konkurrenskraft.

Det har skett via stabiliseringsinsatser till den finansiella sektorn samt via ett tillfälligt övertagande av Carnegie.

Vidare har räntan sänkts och ytterliga räntesänkningar kommer.

Regeringen har även tagit fram ett program, som ska möjliggöra att vår inhemska fordonsindustri kan övervintra innan efterfrågan på nytt ökar.
Detta är inte kravlöst.

Vi har också en fri växelkurs, vilket sedan finanskrisens början gett våra företag ökade vinster och möjlighet ta hem mer order.

Slutligen kommer skattesänkningar från årsskiftet på 30 mkr.kr och mer har aviserats.

Det finns fortfarande lediga jobb att söka, Sannolikt rör det sig om 30-40 000.
Per Fredö

 
At 30 december, 2008 18:10, Anonymous Tom said...

Menar vänstern alltså att det finns några kommunala Enron att, på ren svenska, baila ut? Njae, det låter som den vanliga ogenomtänkta, orealistiska utspelsopportunismen man kan förvänta sig vänsterifrån. Även om tio miljarder är småpengar i sammanhanget så verkar deras åtgärder fokuserade på att kasta goda pengar efter dåliga, vilket inte låter så vist. Tur att de inte sitter vid makten.

(Undrar förresten om Sahlin gillade att skriva att de tre partiernas politik förra mandatperioden var så fantastisk?)

 
At 30 december, 2008 19:42, Blogger Danne Nordling said...

Att öka den kommula sektorn när det blir la°gkonjunktur är knappast na°gon lösning pa° det principiella problemet. Hur vill Sahlin m fl undvika marknadsekonomins làgkonjunkturer? Det vill vi veta. Annars är vi tillbaka till den trendmässiga ökningen av den offentliga saektorn.
/DNg

 
At 31 december, 2008 10:27, Anonymous Anonym said...

Riksbankschefen Stefan Invgves ger på DN-debatt i dag en redbar tillbakablick på finanskrisen bakgrund och hur den påverkat.

Intressant är att Ingves gör bedömningen att vändningen för vår del kan komma redan under 2010.
Han framhåller att vi i utgångsläget har en stark ekonomi. Därutöver beskriver han närmast vilka penningspolitiska åtgärder som kommer och prognoseh är en inflation undderstigande två procent.

Fredrik Reinfeldt tar i en brännpunktsartikel i SvD upp alla de åtgärder, som kommer att träda i kraft under budgetåret 2009.

Sammantaget menar han att vår budget är den mest expansiva budget något land kunnat lägga utan att hota den finansiella stabiliteten.

Vad gäller stödet på kommunsektorn menar han att lagda förslag ligger i nivå med de ofinansierade krav på ytterligare 10 mkr.kr. som den röd-gröna oppositionen för fram.
Ett Gott Nytt År

Per Fredö

 

Skicka en kommentar

<< Home