Sparandet är ett långsamt pyramidspel

Sparade inkomster blir realkapital som inte går att konsumera. För att kunna konsumera måste det finnas någon som tar över kapitalet i form av eget sparande. Det upptäckte bedragaren Madoff som i årtionden kunde ge hygglig avkastning med hjälp av nya insättnigar.

Vad är sparande? Vår syn präglas fortfarande av det gamla bondesamhällets möjlighet att "spara i ladorna" för kommande svåra tider. Men i praktiken har sparandet inte längre denna karaktär. Det vi sparar idag kan vi inte äta upp i morgon. Sparandet används för investeringar. De består av maskiner, byggnader och anläggningar. Det är bara den lilla andelen lagerinvesteringar som kan konsumeras i framtiden.

Hur kan man då spara till en semesterresa eller till pensionen? Det man avstår i konsumtion nu kommer ju att vara bundet i helt okonsumerbara saker av metall och cement och omöjliga att leva av i framtiden. Den enkla förklaringen är att även utan kapitalbildning kommer nya grupper att finansiera de gamlas "avsparande". Det betyder att så länge de yngre sparar kommer detta att kunna finansiera de äldres negativa sparande genom att de tar över det gamla sparandet. I ett statiskt samhälle motsvarar de yngres sparande bara de äldres pensioner och då registreras hushållens sparkvot som noll.

För att det skall ske någon kapitalbildning måste de yngres sparande vara större än de äldres avsparande. Det betyder att företagen kan göra nyinvesteringar och inte enbart ersätta utslitet realkapital. På så sätt kan det bli större tillväxt i produktionen. Det betyder också att sparandets avkastning (räntor, vinster) måste återinvesteras och vanligtvis också kompletteras med ytterligare avstående från konsumtion. Om en yngre generation någon gång i framtiden skulle sluta spara skulle den då levande äldre generationen bli utan pension. Sparandet kan därför ses som ett långsamt pyramidspel. Eftersom det är långsamt kommer det inte att kollapsa.

Detta upptäckte kanske den i fredags avslöjade finansmannen Bernard Madoff. Han startade för 20 år sedan en hedgefond. Fonden skröt med att år efter år kunna leverera en stabil avkastning på 10-12 procent. Den var inte bäst bland fonder men den levererande trygghet. Avkastningen var nästan lika hög i dåliga tider som i goda. Men fonden var grundad på ett s k Ponzi-upplägg. Benämningen kommer från bedragaren Charles Ponzi som för hundra år sedan betalade avkastning till sina investerare genom att ta pengar från nyinsättningar utan att ha någon reell verksamhet.(Källa DI 16/12).

Madoffs fond avslöjades genom att finanskrisen medförde att en del insättare ville ha ut sitt kapital för att i ett akut läge kunna täcka andra förluster. Om detta inte hade hänt skulle tydligen den amerikanska finansinpektionen SEC inte kunnat upptäcka falsariet före den nu 70-årige Madoffs död. Det tyder på ett systemfel hos granskningsinstitutionerna. Men annars hade falsariet kunnat pågå hur länge som helst. Genom relativt förmånlig avkastning finns det inget incitament för att överge fonden förrän man behöver pengarna. Eftersom investerarna var rika kanske inte uttag behövde göras av personliga skäl ens på ålderdomen. "Sparkapitalet" kunde gå i arv och fortsätta att vara insatt i stor utsträckning. Även avkastningen återinvesterades. Utbetalningarna kunde alltså bli mycket begränsade. Det tyder på att en hel del av de 50 miljarder dollar som Madoff själv uppgivit som förvaltat kapital borde finnas kvar (dock inte återinvesterad "avkastning"). Men han har varit en stor bidragsgivare till allt från konst till medicinsk forskning samt gett bidrag till politiker som Hillary Clinton. Så en hel del av pengarna kan ha försvunnit den vägen. Hans exklusiva bostäder borde däremot kunna användas för återbetalning.

Så länge inte investerarna behövde ta ut mer pengar än vad nyinsättarna bidrog med skulle Madoffs fond kunnat fortleva. Folk hade trott att de ägt pengar som inte fanns. Men även vanliga sparare äger pengar som inte finns. Så vad är skillnaden? Den är samhällsekonomisk. Madoff bidrar inte till några nyinvesteringar. De "investerade" pengarna går i hans fond till konsumtion. Riktigt sparande bidrar till realkapitalbildningen. Men det paradoxala är att Madoffs fond skulle ha kunnat finansiera en hel del av deltagarnas pensioner så länge som fondens verksamhet inte blev så avvikande att den avslöjades.

Andra bloggar om: finanskrisen, falsarier, bluff, pyramidspel, sparande, kapitalbildning, investeringar, nationalekonomi, Wall Street, ekonomi på intressant.se