Socialdemokrat angriper Miljöpartiet

Det finns en latent opposition inom socialdemokratin mot partiets energipolitik. Ett nätverk har bildats och en debattbok har utgetts där f chefredaktören för Nya Norrland (S) går till skarpt angrepp mot Socialdemokraternas vilja att låta sig styras av Miljöpartiet i viktiga energifrågor. Kan Sahlin säga vad som gäller?

Jag var på ett seminarium om energipolitiken idag. Det hade anordnats av Nätverket för framtidens energi, som stöttas av ett antal fackförbund inom LO samt av Jernkontoret. Man presenterade Per Åhlströms bok "Tänk kallt - kylig politik mot varmt klimat". Medverkade gjorde också SSU:s förbundssekreterare Mattias Vepsä och Metalls Per Öman. Åhlström har tidigare varit chefredaktör för Metallarbetaren och Nya Norrland (S). Han representerar den länge ganska tysta opinionen mot den socialdemokratiska energipolitiken.

I sin bok går Åhlström redan inledningsvis till angrepp mot socialdemokratins samarbete med Miljöpartiet. Men boken innehåller också en intressant energipolitisk översikt och en genomgång av olika energislag och energibärare. I översikten skriver Åhlström om socialdemokraternas taktiska överväganden och samarbetet med Centern efter valet 1994 som han underkänner med argumentet att socialdemokraternas miljöpolitik blev alltmera präglad av Centerns ståndpunkter. Den mest allvarliga kritiken riktar han emellertid mot det senare samarbetet med Miljöpartiet:

"Göran Persson lanserade 'Det gröna folkhemmet' och omgav sig i miljö- och energifrågor med medarberare som hade sin bakgrund i miljörörelsen eller i tjänstemannaleden. Och inte minst fick de socialdemokrater som arbetat för linje 3 i kärnkraftsomröstningen ett allt starkare inflyutande."

Åhlstöm beklagar att fackets argument vägde lätt hos partiledningen till förmån för de maktpolitiska fördelar som låg i samarbetet med partier som skaffat sig en vinnande massmedial profil. Detta formulerar han inledningsvis med dagens situation i åtanke sålunda:

"Hur socialdemokratin, med sina stolta traditioner, kan göra populistiska miljöutspel tillsammans med miljöpartiet är kanske inte lika gåtfullt. Socialdemokratins ledning tycks vara övertygad om att miljöpartiet har nyckeln till Rosenbad."

Miljöpartiet kan vara ett sänke i framtiden och tar orimligt mycket betalt för att samarbeta. Dessutom kan man inte lita på detta parti, menar han. Det är obegripligt hur en trygg energipolitik skall kunna utformas tillsammans med Miljöpartiet som är helt låst vid tekniska lösningar som är helt orealistiska. Åhlström hävdar att partiledningen som håller till i Stockholm är påverkad av den lokala väljaropinionen, som inte ser någon motsättning mellan Miljöpartiets och socialdemokratins politik. Medelklassens känsla att "vi har det för bra" är mycket utbredd men delas inte av de industriarbetare i landsorten som utgör partiets ryggrad.

Redan det faktum att Per Åhlström skrivit denna bok och etablerandet av det nätverk som vill förändra Socialdemokraternas energi- och klimatpolitik indikerar att det finns en intressant spricka i arbetarrörelsen. Den uppstod redan under Göran Perssons tid. Är då den svaga Mona Sahlin rätt person att hantera denna motsättning? Verkar det inte mera som att Miljöpartiet redan tagit över partiets energipolitik? De som resonerar som Åhlström kommer knappast att kunna acceptera att "politiken bygger på en lögn". Nu börjar konflikten inför öppen ridå.

Andra bloggar om: växthuseffekten, energipolitik, klimatpolitik, klimathotet, socialdemokraterna, facket, arbetarrörelsen, kärnkraft, politik på intressant.se