Krisens renande effekt fördyrar kaffet

Många som är kritiska till vad man ser som kapitalistisk spekulationsekonomi raljerar med förekomsten av krediter: Det har skett en osund kreditgivning och nu är det rätt åt spekulanterna att de tvingas i konkurs. Skattebetalarnas pengar skall definitivt inte satsas på att rädda finansmyglarna. Det är bra med knappare krediter. Resultatet blir dock att kaffet blir dyrare.

I sin iver att komma åt "de giriga" finanskapitalisterna är många beredda att förstöra mycket. Ett flagrant exempel var när George Bush gav direktiv åt Henry Paulson att inte utlova några federala pengar för att rädda Lehman Brothers från konkurs i september 2008. Ett annat exempel var när senator John McCain (om nu någon kommer ihåg presidentkandidaten) strax efteråt anklagade "Wall Street" för girighet men någon vecka senare fordrade att Kongressen skulle satsa 700 mdr $ på en bailout av "de giriga". Det misslyckades givetvis. Emotionella demagoger lever högt på att den okunniga allmänheten inte kan skilja mellan spekulation och vanlig kreditgivning.

När någon del av ekonomin hamnar i obalans finns det alltid härutöver ett antal ytterligare företag som är på fallrepet. Det antalet är mindre när balans råder. Men det betyder inte att det skulle behövas en kraftig utslagning av företag som egentligen inte har något existensberättigande. Krisen utanför initialdelen utgör inte något "reningsbad" som slår ut osunda företag som levt konstlat på en bubbla. När osäkerheten fortgår inträffar en kreditkontraktion som träffar alla företag -sunda som osunda. Då faller de osunda först. Men därefter förstörs successivt på olika sätt en god del av den sunda delen av ekonomin. Detta kan naturligtvis avfärdas med att även dessa företag är en produkt av den osunda spekulationsfasen. Det tror jag dock är ett tecken på att man inte vill förstå varför det behövs en fungerande kreditmarknad.

Ett intressant exempel på konsekvenserna av en sämre fungerande kreditmarknad rapporterades i DI 12/1 (sid 32). Kaffeproduktionen i Brasilien sjunker och kaffet blir dyrare. Det beror dock inte på att krisen medfört att efterfrågan sjunkit och slagit ut de svagaste företagen. Orsaken är att själva kaffeproduktionen sjunker - enligt prognoserna med uppåt 20 procent. Detta beror på att produktiviteten sjunker.

Kaffebuskarna avkastar mindre nu än tidigare. Och det beror inte på att lönerna måste sänkas så att arbetet med kaffeodlingen sköts sämre. Orsaken är istället att kaffebönderna inte kan få tillräckligt med kredit för att köpa in behövliga volymer dyra gödnings- och bekämpningsmedel. Det försämrar skörden. Och mindre skörd betyder högre priser. Kanske odlarna i slutändan tjänar på detta. Konsumenterna gör det inte. Så varför glädjas över att krediterna blir mer knappa?

Andra bloggar om: finanskrisen, kaffe, krediter, spekulation, kapitalism, socialism, österrikiska skolan, nationalekonomi, reningsbad, politik, ekonomi på intressant.se