Marx och Medusas flotte

Finanskrisen sägs göra Marx aktuell igen. Men grunden för hans analys av kapitalismen har hämtats från Hegels dunkla filosofi och är därför felaktig. Revolutioner beror inte på de ekonomiska förhållandena. Det visas av revolutionen 1830 som ytterst orsakades av tavlan "Medusas flotte".

Det sägs att vänstern har börjat studera Karl Marx igen. Kapitalet är slutsålt på kontinenten. Men vad har Marx (1818-1883) att bidra med till förståelsen av dagens finanskris? Hans studier av kapitalismens utveckling var ju präglade av den tankefigur som utvecklades av Friedrich Hegel (tysk teolog och filosof 1770-1831). Denna gick ut på att "världsanden" utvecklades enligt ett "dialektiskt" schema där en "tes" övergick i sin motsats, "antites", som sedan bildade en "syntes" vilken blev utgångspunkten för en ny dialektisk process. Hegel anses oftast representera en konservativ ideologi. George Santayana (1863-1952) går så långt att han vill klassificera Hegel som företrädare för tesen "makt är rätt". Men de s k unghegelianaerna, dit Marx, Moses Hess, Bruno Bauer och Friedrich Engels kunde räknas, utvecklade en mer vänsterbetonad och ateistisk variant av Hegels läror.

Ganska snart efter att Moses Hess hade omvänt Marx och Engels till kommunister (1843) formulerade de det schema - den ekonomiska historiefilosofin eller den materialistiska historieuppfattningen - som sedan skulle bilda grund för hela deras lära om kapitalismen. Detta skedde 1845 enligt deras brevväxling och det av Engels skrivna förordet till den engelska utgåvan av Kommunistiska manifestet (1848). Själva kallade de detta schema helt enkelt för "vår teori". Men någon konsistent formulering av deras "teori" satte de aldrig på pränt. Den enda längre utläggningen finns i förordet på ett par sidor till boken Till kritiken av den politiska ekonomin utgiven 1859.

Marx satt i Bryssel vid Grand Place efter att ha låtit sig utvisas ur Frankrike och funderade på att skriva en bok som visade varför det ekonomiska systemet obönhörligen närmade sig sin undergång. Men istället för att skriva utarbetade han den historiematerialistiska teorin som kan beskrivas som att produktivkrafterna i alla samhällen kommer i konflikt med produktionsförhållandena vilket resulterar i en våldsam omvälvning så att även den "ideologiska överbyggnaden" dras med i fallet. Handkvarnen ger upphov till ett samhälle med feodala småfurstar, ångkvarnen till ett samhälle med en industrikapitalist, beskrev Marx teorin 1847.

Men historiens mera våldsamma vändningar med t ex revolutioner drivs inte av de materiella ekonomiska förhållandena. Det borde Marx ha tänkt på eftersom han hade ett tämligen färskt åskådningsexempel bara dussinet år tidigare: Julirevolutionen 1830 i Frankrike. Det var verkligen inte en revolution som drevs av dåligt passande produktionsförhållanden.

Enligt guiderna på Louvren i Paris var orsaken i huvudsak mycket enkel. Det var tavlan Medusas flotte målad 1819 som utsådde fröet till revolutionen. Den illustrerar en graverande historia för den dåvarande regimen. Historien är följande. Efter Napoleons fall 1814 återupprättades monarkin. År 1816 skickades i juni en liten flotteskader ut mot Afrikas västkust. Befälhavare var en vicomte Duroys de Chaumereys som trots att han inte hade någon erfarenhet som sjökapten fick uppdraget i kraft av sin nobla börd. Han hade inte varit till sjöss på 25 år. Utanför Senegals kust gick det ledande fartyget Medusa på en sandbank med sina 400 passagerare och besättning. Livbåtarna rymde bara ca 250 personer. Den grevlige kaptenen beordrade då att en flotte skulle byggas där mindre nobla personer fick ta plats för bogsering mot Afrikas kust. Detta visade sig snart vara illa genomtänkt och bogsertrossen kapades sex km från land.

När Medusas flotte drivit omkring 13 dygn (se tavlan från Louvren ovan) fick de hårt plågade överlevande, som nu var bara 15 kvar, se systerfartyget Argus vid horisonten. Det är detta ögonblick som illustreras ovan. Seglen på Argus ses som en liten prick nedanför armbågen uppe till höger i bilden. När de överlevande med engelsk hjälp kommit till Frankrike hemlighölls historien. Den läckte dock ut till en anti-bourbonsk tidning i september och ledde till en skandal som administrationen försökte tysta ned.

Tavlan Medusas flotte målades av den unge franske konstnären Théodore Géricault i typisk romantisk stil. Han bedrev omfattande förstudier och målandet påbörjades 1818. Tavlan ställdes ut vid Parissalongen 1819 som sponsrades av Ludvig XVIII. Titeln var dock "scen från ett skeppsbrott" varför myndigheterna inte förstod dess politiska sprängkraft. Det gjorde dock allmänheten vilket bidrog till missnöjet med regimen.

Den nye kungen Karl X utnämnde 1829 en ministär under den helt inkompetente prins Jules de Polignac. När denne sedan i juli 1830 helt oväntat och arrogant dekreterade vissa inskränkningar i yttrandefrieheten (La Charte) samt i representationsordningen utbröt en kort revolution i Paris, som efter vissa gatustrider resulterade i att kungen avsattes och en konstitutionell monarki infördes med den mera liberale Ludvig Filip I som regent. Dessa strider inspirerade till nedanstående tavla som också hänger i Louvren inte långt från Medusas flotte.

Den något yngre konstnären Eugène Delacroix hade varit med när Medusas flotte arbetades fram. Hans målning "Friheten leder folket på barrikaden" illustrerar revolutionen samma år. Men efteråt har man menat att tavlan har en mera vittsyftande betydelse och man har velat förknippa den med den franska revolutionen 1789. Detta kan ha föranletts av att den nya regimen inte blev så mycket bättre än den gamla och under lång tid fram till revolutionen 1848 undanhöll regimen den våldsromantiska målningen från allmänheten. (Mannen i cylinderhatt anses vara ett självporträtt av Delacroix.)

Förspelet till revolutionen i februari 1848 innefattade däremot en hel del kommunistisk propaganda - av den typ som Marx föraktfullt kallade "utopisk". Men Marx höll fast vid att samhällssystemet skulle gå under av ekonomiska orsaker. Efter en rad turer, som slutade med att han hamnade i London och gjorde hushållerskan med barn, fann han det lämpligt att sätta sig på British Museum och börja ta itu med "den ekonomiska skiten" för att bevisa sin teori.

Varför skulle dagens vänstersympatisörer kunna sätta någon tilltro till verket Kapitalet från 1867 när själva huvudtesen formulerats på grundval av Hegels dunkla filosofi 22 år tidigare? Hur kan man tro att Marx ens kan bidra till förståelsen av 1800-talets nationalekonomi när han hade så förutfattade utgångspunkter?

Se även mina artiklar: Har Marx någon aktualitet idag? (4/1 2006) och Investeringar var felet med kapitalismen (19/11 2008)

Andra bloggar om: Marx, Kapitalet, kapitalism, socialism, finanskrisen, konsthistoria, revolution, nationalekonomi, politik, ekonomi på intressant.se