onsdag, februari 18, 2009

Sparandet i USA exploderar och förvärrar krisen enligt SEB

Obamas stimulanspaket är för litet och kommer för sent. Sparkvoten ökar med 7 procent och orsakar nästan 4 miljoner ytterligare arbetslösa trots paketet. Importen faller ca 15 procent. Budgetunderskottet i Sverige blir 6 procent enligt SEB.

Igår kom banken SEB med en ytterst dyster konjunkturprognos (pdf). Den har hunnit beakta president Barack Obamas stimulanspaket ARRP (American Recovery and Reinvestment Plan) på 787 mdr USD. Men SEB bedömer att produktionsgapet till följd av en kraftig konsumtionsminskning uppgår till ca 1 000 mdr USD 2009 och även 2010. Paketet innebär i år en stimulans på 250 mdr med störst effekt tredje kvartalet. Resten av effekten kommer 2010 och i någon mån först 2011. Detta är alldeles för litet för att kunna häva nedgången i USA.

Även om ARRP kan skapa eller rädda drygt 3 miljoner jobb kommer sparandeökningen och i viss mån exportminskningen på 14 procent i år att leda till att 3-4 miljoner jobb förloras. SEB anser att ytterligare stimulansåtgärder kan bli aktuella.


Sparkvoten ökar på bara ett par år med ca 7 procentenheter från en nivå obetydligt över noll. Risk finns enligt SEB att kvoten rentav kan öka till 10 procent. Den stora sparandeökningen beror både på den tidigare kraftiga skuldsättningen som nu framstår som nödvändig att minska och på bankernas kreditåtstramning. SEB:s ekonomer skriver:
"Feds åtgärder i kombination med det finanspolitiska stimulanspaketet motverkar deflationstrycket i ekonomin. Men i jämförelse med de depressiva krafter som nu verkar på ekonomin är motåtgärderna knappast tillräckliga. Vi bedömer t ex att effekterna av det finanspolitiska paketet bara utgör en tredjedel av det rekordstora produktionsgap som öppnas upp de närmaste två åren."
Detta är ett allvarligt memento för dem som satt sitt hopp till den karismatiske Obamas förmåga att vända krisen. Samtidigt är det intressant ur principiell stabiliseringspolitisk synvinkel. En hel del kritiker har ju haft rakt motsatt infallsvinkel. Att paketet och underskotten skulle leda till inflationsrisker avvisar SEB och menar att två kontrollstationer först måste passeras:
"1) En penningmängdsökning (expansion av den monetära basen) som stannar på bankernas balansräkningar leder inte till stigande tillgångspriser eller kreditexpansion. Så länge skuldanpassningen bland företag och hushåll fortsätter är det därför svårt att se att den monetära expansionen ska leda till att inflationen tar fart."
Därefter kommer en eftersläpningsprocess:
"2) När kreditanpassningen väl är över och breda penningmängdsmått börjar stiga tar det tid innan den ekonomiska aktiviteten återhämtat sig till en sådan grad att resursgapen börjar slutas och inflationstryck uppstår. Vi bedömer också att centralbankerna besitter instrument att snabbt reversera den monetära expansionen när tecknen på tillfrisknande i det finansiella systemet ökar."
Intressant är översikten för det offentliga underskottet i olika länder för 208-2010:

Man bedömer att budgetsaldot kommer att gå från ett överskott på 2,2 procent av BNP i Sverige till ett underskott 2010 på 6 procent. De finanspolitiska åtgärderna svarar i år för merparten av underskottet (2 av 2,5 pe). Men nästa år blir finanspolitiken mer restriktiv och svarar bara för ca 30 procent av underskottet (1,8 av 6,0 pe).

Vi kan fråga oss om detta ligger i linje med bankens förmodan att finanspolitiska åtgärder blir mer aktuella när ränteammunitionen tagit slut. Och dessutom kanske Anders Borg inte alls förstår sig på finanspolitiken, vilket i detta fall snarast kan betyda ännu större underskott i linje med vad som hände i början av 1990-talet.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , ,

Etiketter:

6 Comments:

At 18 februari, 2009 09:29, Anonymous Anonym said...

Medelamerikanen verkar (av sitt faktiska agerande) vara lite förnuftigare än medelekonomen och medelpolitikern just nu.

En baksmälla får man ta när man har supit för hårt. En återställare är bara att skjuta på problemet.

 
At 18 februari, 2009 11:19, Blogger Per-Olof Persson said...

Diagramet visar verkligheten

Diagramet visar verkligheten, dvs att "överkonsumtion" kan vara i många år för att till slut skapa en svår kris. Omkring 1980 var sparkvoten cirka 12 % och därefter sjunker den strax innan krisen till cirka minus 1 %.

Ett lågt sparande jämfört med en hög konsumtion innebär att de knappa produktionsresurserna inte används till nyinvesteringar inom näringslivet. I stället används de knappa resurserna till produktion av konsumentvaror som kräver ett litet investerat kapital, dvs enklare tjänster.


"leave-it-alone-liquidationists"

I denna korta artikel går det att läsa:

http://www.brookesnews.com/091602ruddsessay_print.html

This was the "new economics" that Hoover and others now preached and which became the prevailing theory of the time. One could easily be forgiven for thinking that Hoover was a Keynesian before Keynes was. When depression struck in 1929, Hoover, as president, was now free to implement his interventionist (or should I say proto-Keynesian) schemes that gave the world the Great Depression.

He reacted swiftly to the crisis, persuading the country’s industrialists to maintain money wage rates at pre-depression levels. Alarmed by these interventionist policies, Secretary of Treasury Mellon urged him to allow the depression to follow its natural course as had all previous administrations. Not Hoover. He scornfully dismissed Mellon and his supporters as "leave-it-alone-liquidationists".

Unemployment was then about 3 per cent. Two days later he convened a large conference of business leaders. Urging them to accept his policies he condemned as the "dog-eat-dog attitude of the business". (The Memoirs of Herbert Hoover: The Great Depression 1929-1941, New York, Macmillan, 1952, p. 44). Not surprisingly the AF & L (American Federation of Labor) hailed Hoover's policies and "new economics" as an advance of previous policies which had "intensified depressions". The AF & L also praised his 1930-31 policies of reducing hours of work for government employees without loss of pay; maintaining money wage rates on public works and buildings; raising wages for government employees, etc.

Unemployment now stood at 7.8 per cent. So much for recovery. It is true that at the outset of the depression US Secretary Treasury Mellon advised Hoover that he should allow the depression to run its course.

By this time Hoover’s dangerous belief in the purchasing power theory of wages had driven unemployment up to 24.9 per cent. Hoover lost the election to Roosevelt who, nevertheless, continued with Hoover’s policies. The result was the longest and deepest depression in US history.

 
At 18 februari, 2009 20:25, Anonymous Ola said...

Sparande leder till mindre konsumption?
Men om pengarna sätts in på bank och lånas ut till företag som investerar så skapas jobb där i stället för dom jobben som konsumenten betalade för,
Om någon lånar dom sparade pengarna till att bygga hus så skapas jobb där
Det borde gå gämt ut, eller vad används dom sparade pengarna till?
Kan någon förklara det

 
At 19 februari, 2009 01:52, Blogger Danne Nordling said...

Ola, när sparandet ökar i dåliga tider leder det först till investeringar i större lager. Därefter leder det till att produktionen dras ner eftersom inte så många företag är intresserade av att göra investeringar.

Själva sparpengarna sätts in i bankerna och lindrar något den brist på pengar som förintandet av pengar (credit crunch) i kreditsystemet åstadkommit.

Det är inte heller så att det låga bostadsbyggandet beror på brist på pengar att låna ut till bostadsköparna. Köparna kan vara obenägna därför att de 1) är oroliga för misär och arbetslöshet, 2) de bedöms ha en osäker betalningsförmåga av bankerna och 3) räntan och kraven på kontantinsatser har blivit oattraktivt höga därför att misstroendet inom banksystemet har ökat. Dessutom kan det finnas ett stort överskott av bostäder eller masinutrustning som medför att produktionen ändå inte ökar.

Per-Olof, hur vet man att ett lågt sparande i en öppen ekonomi premierar investeringar i konsumentvarubranscher? I USA:s fall lät man Kina och oljeländerna spara och investera pengarna i USA. Det berodde på växelkursen och medförde också att investeringar i exportindustrin blev oattraktiva. Det borde också ha gällt enkla konsumentvaror eftersom dessa kunde importeras från Kina och Japan.

När det gäller uppkomsten av 30-talsdepressionen finns det andra förklaringar än att den i sig skulle ha orsakats av en oanständig konsumtionsiver som likvidationisterna menade.

När det gäller orsaken till den kraftiga nedgången de fyra första åren måste man beakta att Hoover släppte fram tre stora vågor av bankpaniker, tillät credit crunch utan motåtgärder, gjorde skattehöjningar 1932 för att få budgeten i balans mm som också bidrog till nedgången.

Roosevelt fortsatte med denna politik i kombination med socialistiskt och ev även fascistiskt inspirerade interventioner. Någon stimulans med underkott som Obama nu försöker var det inte fråga om (möjligen med undantag för 1938-39).
/DNg

 
At 19 februari, 2009 16:59, Blogger Per-Olof Persson said...

"Per-Olof, hur vet man att ett lågt sparande i en öppen ekonomi premierar investeringar i konsumentvarubranscher?"

Detta har tre orsaker:

(1) Detta beror på att nya pengar som tillförs en ekonomi aldrig kan vara neutrala. (Om nya pengar är neutrala antas det att pengarna enbart kan leda till en allmän prisökning. Det antas att enskilda priser inte påverkas jämfört med varandra, dvs om ett kg bananer ökar med 2 % så ökar också ett kg apelsiner med 2 %.)

Men nya pengar höjer alltid priserna i de punkter i ekonomin som träffas först eller väldigt tidigt. Typexempel är att alla spekulationsbubblor föregås av en ökning av penningmängden. Pengarna används till köp av aktier och fastigheter. Människor får tag på en fysisk resurs (billiga pengar) som kan användas till köp av tillgångar.

Om de nya pengarna tidigt används till köp av konsumentvaror så kommer försäljningsintäkter och vinster att stiga i konsumentvarubranscherna. Detta är en process som kan pågå under många år då ständigt nya pengar träffar konsumentvarubranscherna.

Det som nu händer är att entreprenörerna överför produktionsresurserna från branscher med låga vinster till branscher med höga vinster. Pengarna används där de förväntas få högst avkastning.

Investeringarna ökar närmare bestämt inom vissa branscher inom konsumentvarubranschen. Typexempel är att människor lånar för att köpa ny bil och en nybyggd villa. Människor kan också använda pengarna väldigt tidigt till inköp av importerade varor som säljs i alla köpcentrum som växer upp som svampar överallt. Om spekulationsbubblor uppkommer ökar även investeringarna inom den finansiella sektorn.

De produktionssteg som ligger längst ifrån konsumentvarubranscherna kommer i detta fall att nås av de nya pengarna väldigt sent. På längre sikt kommer detta att överföra produktionsresurser ifrån den investeringstunga industrin till konsumentvarubranscherna. Konsumentvarubranscherna är inte lika investeringstunga, investeringarna återbetalas snabbare och dessa branscher är mindre riskfyllda.


(2) Eftersom produktionsresurserna är knappa går det inte att på längre sikt att öka investeringarna inom konsumentvarubranscherna och i de branscher som befinner sig längre bort ifrån dessa branscher. På längre sikt kommer kostnaderna att stiga i snabbare takt inom den investeringstunga industrin än i konsumentvarubranscherna. Detta missgynnar långsiktiga investeringar inom den investeringstunga industrin.


(3) Lagen om komparativa fördelar gäller enbart fullt ut vid guldmyntfot och 100%-iga reserver för bankerna. Om guldmyntfot och 100%-iga reserver för bankerna inte existerar, kan detta leda till att vissa länder under mycket lång tid investerar i konsumentvarubranscher som säljer direkt till konsumenterna. Dessa branscher måste finnas inom landet men produktionen av varor behöver inte finnas inom landet.

Om guldmyntfot och 100%-iga reserver för bankerna inte existerar, så kan handeln mellan länderna leda till kraftiga obalanser under många år. Vissa länder kommer i större utsträckning att importera varor och i större utsträckning investera i enklare tjänster samt i köpcentrum.

Valutorna blir ständigt felvärderade jämfört med varandra om penninmängden ständigt ökar. Vissa valutor blir kroniskt övervärderade medan andra valutor blir ständigt undervärderade. Detta kan inte hända vid guldmyntfot eftersom guldet (pengarna) följer handelsströmmarna. Ett land som importerar för mycket kommer att få en minskning av penningmängden medan ett land som exporterar för mycket kommer att få en ökning av penningmängden. Detta kommer att minska överskott/underskott i handeln mellan länderna.

 
At 20 februari, 2009 16:46, Blogger Danne Nordling said...

Alltså, lågt sparande skulle ge mer investeringar i konsumentvarubranscher av följande tre skäl:
1) "nya pengar" går till lätt industri, 2) tung industri får högre kostnader, 3) utlandet investerar (felaktigt) i lätt industri när guldstandard saknas.

Mot detta talar utvecklingen i USA under något årtionde.

1) Sparandeminskningen har skett samtidigt som den lätta industrin flyttat utomlands. Investeringar har gjorts i bostadsbyggande, bilindustrin, cement, stål och andra byggvaror samt komponenter till bilindustrin.

2) Den tunga industrins kostnader framstår som höga eftersom valutan är övervärderad, inte därför att den lätta industrin lagt beslag på realkapitalet.

3) Utlandets investeringar i lätt industri är inte direkt relevanta för ett sparandeunderskottslands investeringar. Detta kan bättre beskrivas i termer av felaktig växelkurs. Kinas lätta industri (med ett exportsortiment) är för stor som följd av övervärderad dollar. Den borde fortfarande producera konsumentprodukter men mera med ett sortiment som passar Kinas hemmamarknad.

Under p 1) kan tilläggas att en sparandeminskning som ersätts med utländskt kapitalinflöde inte är ett exempel på "nya pengar". Vad som sker är en konsekvens av en felaktig växelkurs.

Under p 3) kan tilläggas att det extremsparande landet Kina ändå satsat på lätt konumentvaruindustri - men för export.
/DNg

 

Skicka en kommentar

<< Home