tisdag, februari 17, 2009

Skattetryck på 15 procent - röst från näringslivet

Det offentliga åtagandets kärna i form av kollektiva nyttigheter, grundläggande utbildning och grundläggande socialt skydd motsvarar 15 procent av BNP. Resten av utgifterna borde kunna diskuteras när den demografiska utvecklingen kräver en omprövning av den svenska välfärdsmodellen. En intressant åsikt på ett näringslivsseminarium.

Jag var på en hearing med Svenskt Näringslivs skattekommission under förmiddagen. SN bedriver ett omfattande arbete för att få upp skattefrågan på den politiska dagordningen inför valet 2010. Idag framförde ett antal skatteexperter synpunkter på framtidens skatter. Dessa skall sedan ligga till grund för skattekommissionens första rapport som väntas före sommaren. Experterna var Pontus Braunerhjelm och Kjell Olof Feldt från Globaliseringsrådet, Ulf Jakobsson (SN) Agneta Dreber (Livsmedelsföretagen), Anna Ekström (ordf Saco) och Nils Karlson (VD Ratio).

Hearingen pendlade mellan krav på marginella justeringar av skattesystemet till radikala ifrågasättanden av den offentliga sektorns uppdrag. En bärande tanke hos marginalisterna är att förändringar måste ha legitimitet - dvs vara politiskt gångbara. Då kan man som Braunerhjelm och Feldt diskutera i termer av transparens, likformighet och neutralitet. Vad som är realistiskt blir då på sin höjd beroende av hur starkt argumentet med rörliga skattebaser är. Feldt är emot ett återinförande av förmögenhetsskatten av detta skäl och han brännmärker också själva framförandet av idén redan idag eftersom den får effekter i den mån man tror att det blir regimskifte.

Snedvridande effekter bör också undvikas, menar Braunerhjelm. Men inte ens ett så handfast argument verkar bita på socialistiska politiker och inte heller på den moderate statsministern (bloggartikel). Anna Ekström kunde åtminstone sträcka sig så långt som att vilja avskaffa värnskatten. Dessutom ville hon sänka skatten på arbete, men hon konkretiserade inte hur. Ulf Jakobsson påpekade att införandet av skattetak har medfört att politikerna därmed fått omorientera sig från att föreslå nya utgifter till att förorda olika skatteundantag.

Den stora kontroversen uppstod mellan Anna Ekström och Nils Karlson. Han underströk att mycket av skattedebatten handlar om små skatter utan större finansiell betydelse. Inklusive konsumtionsskatter utgör 90 procent av skatteuttaget skatt på arbete. (Läs också hans modesta artikel i DI idag.) Vi står nu inför ett demografiskt problem som riskerar att skatterna blir orimliga. Det aktualiserar enligt Karlson två frågor: 1) Hur få fram fler välbetalda arbeten? 2) Vad bör egentligen ingå i det offentliga åtagandet?

Karlson ville lansera "utvecklingskraftsprincipen" som grund för framtidens skatter. Det gäller att inte hindra nya och växande företag. Han citerade Feldt som framhållit att framtidsdiskussionen måste handla om finansiering på annat sätt såsom brukaravgifter och egna försäkringslösningar. Därmed kom han in på fråga 2) och presenterade följande lista på kärnan i det offentliga åtagandet:

Genuint kollektiva nyttigheter 4,0 procent av BNP (försvar, polis, rättsväsende, räddningstjänst samt grundforskning). Grundläggande utbildning 5,6 procent (grundskola, gymnasium men ej högskola). Grundläggande socialt skydd 4,8 procent (stöd åt handikappade, bostadsbidrag, socialbidrag). Summan blir 14,8 procent av BNP. Resten av utgifterna som totalt summerar till ca 50 procent (ca 35 procentenheter) borde alltså kunna diskuteras (jämför min gamla artikel i DN på 80-talet). Detta väckte protester från Ekström.

Lösningen ligger naturligtvis i medborgarkonton eller välfärdskonton (SN har tidigare lanserat tanken under beteckningen trygghetskonton). Men inget av dessa ord nämndes. Jakobsson förde ett kort resonemang i dessa termer men det var nog få av åhörarna som förstod att det var denna tanke han avsåg. Den går alltså ut på att genom försäkringar med höga självrisker få ner kostnaderna samtidigt som alla sparar på särskilda konton för att vid behov ha råd att betala de höga självriskerna. Kan vi hoppas på åtminstone en framtidsdiskussion om denna möjlighet att radikalt sänka skatterna?

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , intressant.se

Etiketter: ,

17 Comments:

At 17 februari, 2009 16:36, Anonymous Ola said...

Danne
Höga skatter är inte bra det kan många hålla med om.
Men att rimliga skatter skulle få ekonomin att gå dåligt måste bevisas, vissa påståenden kan vara mer av att gynna sig själv.

Om jag köper varor för mina pengar eller att jag låter staten köpa för en del av mina pengar och sen ge det till mig, Varför skulle det skada ekonomin?

Om jag får behålla alla mina pengar så kanske jag köper något meningslöst skulterade vedbitar som jag senare ändå eldar upp i kaminen, om staten använder mina pengar till att låta någon räfsa en lövhög fram och tillbaka, varför skulle det vara en skillnad mellan dom dumheterna, vad är det sen för skillnad för ekonomin om jag köper en tavla i stället för skulterade vedträn och staten låter någon räfsa upp löven?

statens ineffektivitet kan vara lika stor som oligopol monopolföretagens felaktiga vinster, vad spelar det för roll i ekonomin och för min ekonomi?
Ok riktigt höga skatter kan vara dåligt för ekonomin ja.

Skatter som är så höga att konsumenter företag ändrar sina beslut på grund av skatterna där kan jag se det dåliga med skatter, men det behöver inte alltid betyda att skatten skadar ekonomin, men hur kan rimliga skatter skada ekonomin?

 
At 17 februari, 2009 17:23, Blogger Danne Nordling said...

Ola, höga skatter har snedvridande effekter som reducerar den långsiktiga ekonomiska tillväxten genom sämre ekonomisk effektivitet. Den "rumsrena" kritiken går ut på detta och kan föras i termer av att Sverige tappar 0,5-1 procentenhet av sina tillväxtmöjligheter genom att hålla sig med ett högre skattetryck än genomsnittet för industriländerna.

Men även skatter på genomsnittsnivå har negativa effekter. En av dem är att den offentliga sektorn fortfarande är ganska stor. I allmänhet utgör den ett monopol som utvecklar dålig effektivitet.

Skulle man kunna effektivisera återstår emellertid två tvivelaktiga effekter av medelhöga skatter: paternalism och omfördelning.

Om vi inför de demografiska förändringarna måste införa egenfinansiering blir det svårt att göra detta partiellt. Därför finns det skäl att ompröva det offentliga uppdraget mera från grunden.
/DNg

 
At 17 februari, 2009 18:30, Anonymous Ola said...

Danne
Dålig effektivitet i samhällets företag, sämre tillväxt, vist finns det problem med skatter, men hur stora är dom negativa efekterna? Monopolföretagens bankernas handlanden senaste åren är kanske tio gånger värre, jag håller med om att skatten ska vara så låg som möjligt.
Sen anser jag att skatten måste fördela pengar, drabbas någon av en trafikolycka så att han inte kan jobba mer så anser jag att skattepengar måste användas till dom som drabbas.

Privata sjukförsäkringar kan inte lösa alt, inget försäkringsbolag försäkrar sjuka, med dna så kan man veta vika som drabbas av sjukdom ska en av tre få en försäkring?
Sjukvård kan rehabilitera en del drabbade men utan sjukvård så är repet en lösning eller så får dom leva på bidrag, investeringen i grundskolan blir en stor förlust vem ska betala det?

Marknaden är ibland värre när det gäller att förstöra pengar än vad staten gör
Behöver jag en produkt så skapar marknaden flera olika liknande produkter som inte är kompatibla med varandra det får jag betala går sen ett företag omkull så står man där med en värdelös produkt.
Marknaden vill inte alltid tillverka bra produkter som konsumenten vill ha, högtalare kunde göras för att återge ljudet korrekt felfritt (utan att det är speciellt dyrt) men då finns det ingen anledning för konsumenten att köpa nya högtalare om 10 år marknaden kanske tillverkar sämre högtalare om 10 år, i ljudbranschen så finns alldeles för många sådana exempel, är dom nya högtalarna sämre än dom som konsumenten redan har (reklamavdelningen säger att dom är bättre) så förstör marknaden stora ekonomiska värden för konsumenten.
Och kanske tvingar konsumenten att köpa ytterligare högtalare för dom som han köpte låter så illa.
Jag undrar om det finns något statligt bolag som producerar så mycket skräp och orsakar så mycket onödiga kostnader för konsumenten som audioindustrin gör.

 
At 17 februari, 2009 23:00, Anonymous Skatt är Stöld said...

Klart vi kan gå lägre än 15%. 1930 var skattetrycket bara ca 10% av BNP.

Genuint kollektiva nyttigheter 4,0 procent av BNP (försvar, polis, rättsväsende, räddningstjänst samt grundforskning).

Räddningstänster kan ju utan problem skötas privat. I USA finns det privat brandkår på vissa ställen och i Sverige står Sjöräddningssällskapet för 70% av all sjöräddning

 
At 17 februari, 2009 23:49, Anonymous Tom said...

Nils Karlsson är en man i min smak.

Skattetrycket på 1950-talet, socialdemokratins folkhemliga nostalgiperiod, var väl för övrigt 15-20% om jag inte minns fel.

Förutom att det naturligtvis är politiskt bekvämt på alla håll att dramatiskt skria om vilka mygg som ska silas för att sedan svälja skattekamelen -- och kanske mata den lite när man ändå håller på, för att, kära undersåtar, kamelens hälsa är allas vår hälsa -- så är det slående hur beskattning också placeras i rollen som moralistisk bestraffning. Det är inte rätt.

 
At 17 februari, 2009 23:52, Anonymous Tom said...

Ola, varför inte ta en titt på förslagen innan de gamla vanliga fasorna om bristande trygghet marscheras fram? T.ex. välfärdskonton är ju till för att försäkra mot de enstaka katastrofrisker du varnar för.

 
At 18 februari, 2009 00:18, Anonymous Beskatta bara fattiga said...

Skatt är Stöld said...
”Alla våra båtar har frivilliga besättningar som är redo att ställa upp året om, dygnet runt. Vi begär inga pengar av staten utan är helt beroende av gåvor, donationer och medlemsavgifter.”
Då kan du ta ett jobb på en brandstation utan lön, vad är skillnaden i att betala skatt till brandkåren eller ge gåvor till brandkåren?
Jo jag vet du tänker inte bidra med något bara snylta på andra, fattiga ska ge dig pengar, att stjäla av fattiga anser jag vara värre än att stjäla av rika. Om du inte tänker bidra med något till brandkåren så ska dom inte släcka en brand hos dig.
När du sen blir gammal och sjuk så ska du inte få någon offentlig vård och omsorg, bara lämnas till någon girig privat vårdgivare (som har samma människosyn som du), (se till att droga x så att han inte vet vad han heter och håll x i liv tills att vi har tömt x konton sen behöver ni inte mata x mer)
Skatter är nödvändiga i ett modernt samhälle men skatten ska hållas så låg som möjligt,
Man kan börja med att ta bort alla bidrag som rika får se barnbidrag, subventioner av nya miljöbilar som senare körs på bensin med mera, då kan skatten sänkas lite.

 
At 18 februari, 2009 00:44, Anonymous Tom said...

Vad är skillnaden på att betala skatt och att ge en gåva? Ja fundera på den saken, politiska filosofer. Eller iallafall ni som läser grundkursen.

 
At 18 februari, 2009 01:01, Anonymous Ola said...

Tom
”sparar på särskilda konton för att vid behov ha råd att betala de höga självriskerna”
Rent statistisk så kommer en del att drabbas av ovanlig många olyckor, då är det repet som väntar om kontot redan är tömt, vilket försäkringsbolag försäkrar redan sjuka?
Vist kan skatterna sänkas ordentligt utan att någon behöver drabbas av det. Men då ska skatterna sänkas för alla och inte bara för rika se nya fastighetsskatten (fattiga betalar mer nu rika betalar mindre nu) och rika kan betala all sin högre utbildning helt själva (som det var när skatterna var mindre)
Ja varför ska rika betala in skatt som dom får tillbaka som någon typ av bidrag.

Ja sänk skatterna till en realistisk nivå men inte mer för då kan vi inte rädda bankernas aktieägare.

 
At 18 februari, 2009 01:53, Blogger Per-Olof Persson said...

"Men att rimliga skatter skulle få ekonomin att gå dåligt måste bevisas, vissa påståenden kan vara mer av att gynna sig själv."

Skatter är skadliga för att de ökar konsumtionen i förhållande till sparandet. Företagens produktion finansieras inte av försäljningsintäkterna eftersom företagen betalar produktionsresurserna (naturresurser, arbetskraft, halvfabrikat, investeringsvaror) innan de får in försäljningsintäkterna.

Sparandet i ekonomin finansierar således produktionen i alla produktionssteg från utvinningen av naturresurser, till tillverkningen av halvfabrikat, därefter till tillverkningen av investeringsvaror och till sist tillverkningen av konsumentvaror. Eftersom tillverkningen sker i mängder av produktionssteg så blir sparandet (finansieringen av produktionsresurser) en summa som är större än inköpen av färdiga konsumentvaror.

Om spenderandet på konsumentvaror idag är 100 per år så är spenderandet på produktionsresurser 400 per år. Ett riktigt BNP-mått hade mätt summan till 500. Skatter innebär att mer pengar i förhållande till sparandet kommer att användas till konsumtion. Men detta innebär också att mindre pengar kommer att användas till betalningen av produktionsresurser. Produktionen blir således mindre än vad den kunnat vara.

Om vi höjer skatterna blir kanske situationen i framtiden: att spenderandet på konsumentvaror är 100 per år så är spenderandet på produktionsresurser 300 per år. Ett riktigt BNP-mått hade mätt summan till 400 och BNP sjunker således med 20 % jämfört med tidigare. Skatter gör det mindre lönsamt att använda sparade pengar till anskaffande av produktionsresurser.

Om pengarna i ekonomin enbart används till konsumtion så är det inga pengar som används till produktionen av nya varor. Försäljningsintäkterna måste således sparas i företagen och inte tas ut av ägarna till konsumtion. I annat fall uppkommer ingen ny produktion.


Kan försäljningsintäkterna finansiera produktionen?

Försäljningsintäkterna kan i de flesta fall inte finansiera den nuvarande produktionen. Det skulle i så fall vara om betalningen sker innan produktionen exempelvis delbetalning för byggandet av en ny villa. I ett fåtal fall sker produktion och konsumtion samtidigt som exempelvis vid en hårklippning. I detta fall måste frisören spara pengarna för att kunna betala ut löner, hyror osv.

Om frisören uppmanas att öka sin konsumtion så kan frisören inte betala ut löner, hyra osv. En konsumtionsökning i förhållande till sparandet leder alltid till mindre produktion.

 
At 18 februari, 2009 07:37, Anonymous Anonym said...

Fredde>

Vad är skillnaden mellan medborgarkonton och skatter? Nog skulle de väl vara obligatoriska??

 
At 18 februari, 2009 16:37, Anonymous Ola said...

Per-Olof Persson said
” Skatter är skadliga för att de ökar konsumtionen i förhållande till sparandet”
Först Jag försvarar INTE HÖGA SKATTER
Staten kan spara skatterna i privata banker, vad är då skillnaden?

Skatter kan göra att ekonomin utvecklas långsammare så kan det vara,

Men att kriser som vi nu har skulle bero på skatter tror jag inte på,
Det var i USA (lågskatteförespråkarlandet se misären med ex vägar infrastruktur)
Som krisen började man kan säga att dom inte använde skattepengar för att rädda bostadsmarknaden i början av krisen,(danne har skrivit om det som var orsaken till krisen) då kan man säga att låga skatter kan skapa kriser.
Låga skatter löser inte kriserna i ekonomin, skatt på 10% och en ekonomi som styrs på fel sätt dör den också, om man minskar penningmängden med 5% per år så dör lågskatteekonomin till slut.

På 30talet var skatterna lägre och kris fick man ändå.
Om man tittar i historieboken finns det inget land som har haft ca 10% i skatt och inte drabbats av en ekonomisk kris?
DET ÄR FELAKTIGA EKONOMITEORIER SOM DÖDAR EKONOMIN NU.

Om vi dödar ekonomin så finns det ingen stat som kräver skatter, men tyvärr blir pengarna värdelösa ingen ekonomi inget värde i pengarna.

 
At 19 februari, 2009 23:47, Anonymous Tom said...

Ola, antagligen menar man att försäkringarna fungerar som idag, dvs är obligatoriska, men med höga självrisker för att minska kostnaderna.

Skatterna i Sverige har vad jag förstått sänkts mest för låginkomsttagare under Alliansens tid, och har ironiskt nog gjort systemet mer progressivt. Så det är nog bara att rösta blått nästa val så fortsätter den trenden du önskar. (Tyvärr alldeles för långsamt i mitt tycke.)

Det låter som att du skulle glädjas av att ett lågskattesamhälle ju också implicerar mindre bidrag till politikernas allierade, helt enkelt för att godisbudgeten är mindre.

 
At 20 februari, 2009 01:02, Anonymous Ola said...

Tom
” men med höga självrisker för att minska kostnaderna.”
Jag vill inte råka ut för stora oplanerade kostnader så jag försäkrar bort risken,
Om vi gör försäkringarna obligatoriska är vi inte tillbaka på ruta 1. då?
Privata sjukförsäkringar kan omöjligen fungera, först gentestas man oj risken för diabetes var 90% försäkringsbolaget nekar helt till försäkring som gäller för diabetes och följdsjukdomar
Drabbas man lindrigt av diabetes så klarar man av det med att sluta åka bort på semestern,
Hårt drabbad så kommer kostnaden att bli mycket hög (man behöver vara riktigt rik) blir man sen arbetsoförmögen på grund av hjärtbesvär, så rika är inte många att dom kan leva så i tio år till pension, det går inte att försäkra bort en redan känd skada, privata tilläggsförsäkringar som inte är livsnödvändiga är ok, men vad har det med skatten att göra? Sådana försäkringar betalar man själv (rika lär betala mest)

 
At 20 februari, 2009 17:42, Blogger Danne Nordling said...

Välfärd utan skatter?

Skatterna har omfördelande effekter av två slag: mellan olika personer (1) och mellan olika perioder i livet för samma person (2).

Privata försäkringsbolag kan konstrueras så att försäkringarna inte blir så närsynt aktuariska att "adverse selection" sätter in och förhindrar marknaden från att fungera. Detta förutsätter viss reglering.

Vi kan alltså undvika problem med gentester, diabetes mm. Däremot bör inte brandförsvaret finansieras med frivilliga försäkringar pga risken för "free riding". I den mån det finns en vilja förse försäkringslösa med service borde istället obligatoriska försäkringar (2) diskuteras.

Sjöräddningen kan tydligen fungera utan försäkringar men med frivilliga (och offentliga?) bidrag. Men medborgarkonton är en annan idé. Den består av billiga försäkringar genom hög självrisk och ett obligatoriskt sparande till en buffert för att vid behov kunna betala självrisker. Om kontot tillfälligt blir tomt kan lån till självrisken ingå.

Detta är inte detsamma som en paternalistisk och smygomfördelande (1) skattefinansierad offentlig verksamhet. Var och en får göra rätt för sig precis som småhusägare som inte fixar så att andra betalar deras brandförsäkringar via skatten. Iden med medborgarkonton är ordentligt utredd och i den tappning jag här skissat är kritiken fördelningspolitisk:

De som haft flera försäkringsfall har mindre pengar på kontot när pensionen närmar sig och en del av kontot skulle få användas. Den som drabbats av sjukdomar och arbetslöshet får då mindre tillskott än den som arbetat och varit frisk.

Är detta orättvist? Är det orättvist att vissa lever längre än andra?

Om inkomstskillnader är orättvisa måste det finnas en efterfrågan på delsamhällen som är organiserade enligt nivelleringsprincipen. Men inte ens Peter Singer verkar tro på att dessa skulle fungera.
/DNg

 
At 20 februari, 2009 19:36, Anonymous Anonym said...

Fredde här:
Ungefär som bilförsäkringarna då? Men varför kan inte medborgaren få använda sina pengar direkt utan reglering????

 
At 21 februari, 2009 23:42, Blogger Danne Nordling said...

Bra fråga. Det finns en enveten opinion som anser att folk inte kan sköta sina försäkringar själva utan att staten hjälper till eller helt tar över.

Dessutom anser man att en del kommer att missbruka systemet eller utnyttja sk gratisåkning om systemet medger detta.

Slutligen anser många att det skulle bli alltför stora skillnader i levnadsstandarden om folk fick välja fritt.
/DNg

 

Skicka en kommentar

<< Home