Skall popmusiken betalas med skatter?

Är t ex popmusik en kollektiv nyttighet som måste finansieras med skatter om det inte längre går att ta betalt i varje enskilt fall? På DN:s kultursidor framförs tanken att likaväl som försvaret finansieras med skatter skulle kulturproduktion skattefinansieras.


I DN 2 mars skriver Tomas Lappalainen om hur musik och filmer blivit fritt tillgängliga på nätet och att detta kommer att bestå oavsett hur rättegången mot The Pirate Bay utfaller. Med detta som utgångspunkt gör han en analogi med nationalekonomins teorem om egenskaperna hos kollektiva nyttigheter - en allmänning eller det militära försvaret.

Marknaden har som bekant svårt att ta betalt för kollektiva nyttigheter. Det gäller i synnerhet sådana som har svårigheter med exkluderbarheten - typ försvaret. Där problemet istället beror på allt större rivalitet - en stor allmänning som belastas alltmer - finns alltid möjligheten till privatisering och därmed exkludering. En allmänning kan inhägnas, fiskekvoter införas och vattenransonering påbjudas genom lagstiftning.

Lappalainen försöker göra gällande att kulturproduktionen kan liknas vid en alltmer belastad allmänning. Vi får snart det fenomen som brukar kallas "allmänningens tragedi". Han skriver:

"Tragedin består i att en kollektivt tillgänglig resurs (ett fiskrikt hav eller kultur på internet) konsumeras sönder eftersom tillträdet för var och en är fritt och ingen sörjer för återväxten (till exempel genom ett system med fiskekvoter eller genom att se till att kulturproducenter får betalt för sitt arbete)."

Lappalainen föreslår att vi tänker om. Om kulturen blivit kollektivt tillgänglig kan också finansieringen göras kollektiv via skattemedel.

"[Skatte]pengarna distribueras sedan med ett systen som tar hänsyn till hur mycket olika kreatörers verk laddas ner,"

Detta betyder alltså att alla skattebetalare tvingas betala för produktion av popmusik, b-filmer och annan liknande kulturaktivitet. Även den som aldrig laddar ner något skall betala höjd skatt. Det är samma mentalitet som ligger bakom att radio och TV skall skattefinansieras. Här menar man dock att reklamfinansierade dokusåpor inte skall få pengar - de skall gå till statligt tillverkade dokusåpor enbart. Detta grumliga resonemang bygger på att man inte kan se att bara en liten del av den statliga etermediaverksamheten är en kollektiv nyttighet.

Men Lappalainen grumlar till det ännu mycket mera. Han gör en glidning från det i och för sig tvivelaktiga i att betrakta kulturproduktion som en sorts allmänning, till att betrakta popmusik och filmer som ett slags beskydd:

"Den som känner skepsis mot skattetvånget kan trösta sig med att det militära försvaret är skattefinansierat av samma skäl: omöjligheten att begränsa dess beskydd till dem som frivilligt skulle betala för det. Ingen kan utestängas = alla måste betala."

Detta resonemang är dessvärre inkorrekt. Alla kan presumeras vilja bli besyddade från utländsk invasion. En skatt till försvaret gör därför alla till vinnare. Den är därför enligt etablerad nationalekonomi Pareto-sanktionerad: alla vinner och ingen förlorar. Men varför skulle t ex popmusik vara ett allmänt intresse, en kollektiv nyttighet? Att få tillgång till gratis popmusik via allas skattepengar är ett typiskt särintresse. Skattefinansierad popmusik blir en vinst för dem som producerar och konsumerar sådan. Men skatten blir en förlust för dem som inte är så intresserade.

Kulturproduktion är inte en kollektiv nyttighet. Den är inte ens en sorts allmänning. Vi kan jämföra med fisket. Först om det inte fanns någon annan fisk än odlad skulle Lappalainens parallell vara giltig. Men även då haltar den. Även om fiskarena drar upp andras odlade fisk skulle detta inte kunna likställas med nedladdning av kultur. Nedladdning innebär ingen rivalitet om det producerade som stöld av odlad fisk gör. Om enkel nedladdning minskar produktionen av musik och film så är det en affär med beklagliga konsekvenser för producenter och konsumenter. Men det är ingen affär för skattebetalarna.

Min prognos från 22/3 2005 att någon skulle föreslå att musik skall skattefinansieras har besannats genom Lappalainens artikel. På Fredrik Segerfeldts blogg utvecklar Lappalainen sin anlogi och trots invändningar vidhåller han den.

Läs även andra bloggares åsikter om musik, film, kultur, nedladdning, Pirate Bay, kollektiva nyttigheter, skatter, politik, ekonomi på intressant.se