Politikerna missuppfattar finanspolitiken
Ibland måste finanspolitiken vara expansiv, ibland åtstramande. Det förstår väl väljarna? Men förstår de att om man inte kan "trolla bort" krisen så kan man ändå göra någonting för att lindra den? Det fordrar dock större underskott i budgeten som både regeringen och Socialdemokraterna är emot.
Finanspolitik går ut på att förändra skatter och offentliga utgifter för att påverka konjunkturutvecklingen. Den är ett av stabiliseringspolitikens medel. Andra medel är penningpolitiken (ränteförändringar) och olika typer av regleringar. Själva förutsättningen för finanspolitiken är att den är föränderlig. Ibland hotar konjunkturen att bli för het med bubblor, inflation och obalanser som följd. Då borde finanspolitiken vara restriktiv. Ibland hotar depression med massarbetslöshet. Då borde finanspolitiken vara expansiv.
Kan en statsminister som "bär väljarnas förtoende" inte utöva ett förtroendeskapande ledarskap om han måste driva en föränderlig finanspolitik? Det är vad statsminister Fredrik Reinfeldt tycks mena enligt ett uttalande i helgen. Det ansluter till finansminister Anders Borgs kommentar till Konjunkturinstitutets förordande av finanspolitiska stimulanser med 58 mdr kr förra veckan, som gick ut på att man inte kunde göra offentliga sektorn till ett "dragspel". Båda politikerna vänder sig alltså till mycket okunniga väljare som aldrig hört talas om anti-cyklisk ekonomisk politik.
Man kan möjligen spekulera om att det är av valtaktiska skäl som dessa politiker avvisar en flexibel finanspolitik. Men Reinfeldt tycks vara ärligen övertygad om att finanspolitik i sig är omöjlig eftersom den bygger på en felaktig teoretisk analys. Enligt TT 31/3 formulerade han detta på följande sätt:
"KI vill få oss att tro på den självfinansierande utgiftsökningen. Det finns ingen som har en sådan trollmedicin." (Reinfeldt till TT i DN 1/4)Detta uttalande innehåller två missuppfattningar. Den första är att KI skulle ha visat att finanspolitisk stimulans inte leder till ett större budgetunderskott. Den andra är att KI skulle anse att konjunkturnedgången till väsentlig del skulle gå att "trolla bort". Varför är Reinfeldt så snabb med sitt fördömande av KI:s förslag? Han själv eller hans medarbetare kan ju inte ha haft tid att sätta sig in i hur KI resonerat. Han vill tydligen vara onyanserad eftersom han i förväg tror sig veta vad finanspolitik går ut på. Och det kanske är den orealistiska uppfattning som kallas keynesianism, vilken uppträdde bland nationalekonomer speciellt under 50- och 60-talet.
Vad skall man då tro om Socialdemokraterna? Allt vad deras ekonomiske talesman Thomas Östros sagt, som jag uppfattat det, har gått ut på att budgetunderskott är förkastliga. Det borde också betyda att finanspolitik, som stimulanspolitiskt medel i varje fall, är en omöjlighet. Men det har Östros inte sagt så explicit som Reinfeldt. Socialdemokraternas jobbprogram, som lanserades tidigare i mars, vill göra gällande att åtgärderna är finansierade. Men något oklart förefaller det att man hänvisar till att åtgärderna ryms inom statsbudgetens "budgeteringsmarginal".
Mitt intryck är att Östros och Mona Sahlin vill öka de offentliga utgifterna och samtidigt höja skatterna (lördintervj) på liknande sätt som Franklin Roosevelt gjorde på 1930-talet i USA. Några utläggningar av Östros finns dock inte på S' website. Vi får kanske ett svar från Östros i DI där han i fredags blev påhoppad av professor Carl B Hamilton (FP) som också drog fram Socialdemokraternas kritik mot ofinansierade skattesänkningar och ökad upplåning. Hamilton jämförde Östros med den konservative presidenten Herbert Hoover som de tre första åren av depressionen på 30-talet försökte få budgeten i balans och istället förvärrade krisen. Det är onekligen pikant att socialdemokrater idag kan hamna i sådant sällskap.
Läs även andra bloggares åsikter om finanskrisen, regeringen, Moderaterna, Socialdemokraterna, Fredrik Reinfeldt, Thomas Östros, finanskris, finanspolitik, stabiliseringspolitik, jobbpolitik, stimulanspolitik, budgetunderskott, nationalekonomi, politik, ekonomi på intressant.se
Etiketter: nationalekonomi
posted by Danne Nordling @ 15:06
31 comments
31 Comments:
Vi gör i själva verket från ett budgetöverskott på 150 mnil.kr mot ett budgetunderskott 2010-2011 på 150-200 milj.kr.
Från regeringshåll hävdar man att vi har den mest expansiva finanspolitiken av alla i-länder.
Det är inte bara skilda stimulanser. Arbetslösheten kommer att kosta alltmer, t o m socialdemokraterna är förskräckta.
Skillnaden mellan oss och andra EU-länder är måhända att vi initialt startade från ett budgetöverskott på två procent av BNP medan övriga struntat i EU:s krav och från inledningen av finanskrisen låg 2-4 procent av BNP under.
Vi har också erfarenheter från vår egen finanskris, då statsskulden ökade från drygt 200 miljarder till 1 100 miljarder.
Den skulden måste betalas av kommande generation och av skattebetalarna.
Återhämtningen dröjde betydligt längre tid än annars.
Lars Ohly hävdade ju redan innan finanskrisen att statsutgifterna skulle öka med 100 miljarder.
Det var budgetkravet Ohly fick avsvärja sig-i någon mån i varje fall-för att slinka in i vänstertriangeln.
Hur Östros och Ohly ska kunna samsas återstår att se.
/Per Fredö
Hamilton jämförde Östros med den konservative presidenten Herbert Hoover som de tre första åren av depressionen på 30-talet försökte få budgeten i balans och istället förvärrade krisen.
Vad får dig o tro att han försökte få budgeten i balans? Är det troligt när han ordnade det då största budgetunderskottet i fredstid?
Det är nog inte bara politiker som har tveksamma lösningar på krisen, företagsledare har nog fel erfarenheter, företag kan spara sig ur en kris det funkar men landet kan inte spara då blir det en kris som nu, statsbudgeten kan man spara i (inte nu) men hela landets ekonomi får man aldrig spara i då upphör ekonomin. Jag undrar hur många företagsledare som förstår att man inte kan spara i nationalekonomin men att det går bra att spara i statsbudgeten, förstår dom skillnaden mellan företagsekonomi och nationalekonomi?
Ett lands penningmängd behöver företagsledare inte ta hänsyn till när företagens ekonomi ska räknas ut.
Per Fredö, den stora omsvängningen i budgetsaldot är vad Borg tar fasta på när han hävdar att budgeten är expansiv. Men man kan få ett enormt underskott utan expansiva åtgärder alls - det ser de automatiska stabilisatorerna till. Den siffra som OECD redovisar som är i klass med USA:s består till största delen av aut stab.
Vi bör vidare inte blanda ihop låntagningen vid krisen på 90-talet med dagens lånebehov. Nu är vi inte beroende av utlandet, vilket Reinfeldt inte hade klart för sig i sin kommentar i Agenda i söndags, och därför kan vi inte skuldsätta oss till kommande generationer.
Per, vi vet att Hoovers politik gick ut på balans, bl a genom finansminister Mellons extremt konservativa syn på det skadliga med underskott. Det hindrar inte att han misslyckades med att uppnå balans. Det fanns vissa automatiska stabilisatorer redan då.
Ola, du pekar på en klassisk analogi: ett företag som börjar gå med underskott måste skära i kostnaderna och kan då häva krisen. En stat som får underskott genom en lågkonjunktur kan inte göra det. Då går det som för Hoover/Mellon.
/DNg
"Ibland hotar konjunkturen att bli för het med bubblor, inflation och obalanser som följd. Då borde finanspolitiken vara restriktiv. Ibland hotar depression med massarbetslöshet. Då borde finanspolitiken vara expansiv."
Om det är penningpolitiken och finanspolitiken som skapar dessa problem, så är det svårt att tro att penningpolitiken och finanspolitiken också kan lösa problemen.
Det finns två orsaker till att penningpolitik och finanspolitik existerar:
1. Staten och ett fåtal individer tjänar på att skapa en artificiell konjunkturuppgång. En dold överföring av köpkraft från folkmassan kan göras till vinnarna.
2. Enligt Keynes är en marknadsekonomi inte stabil och den kan inte skapa jämvikt mellan utbud och efterfrågan. Framförallt kan marknadsekonomin inte skapa full sysselsättning av egen kraft.
Har Keynes bevisat sin teori? Det finns inga bevis utan detta är enbart en obevisad hypotes.
En marknadsekonomi kan aldrig vara perfekt eftersom marknadsekonomin är människorna själva och människor är inte perfekta. Jämvikt kan dock aldrig uppnås i en marknadsekonomi eftersom den är i ständig förändring. Det som är viktigt är den process som ständigt försöker skapa jämvikt. Denna process förstörs av politiska interventioner.
"Ibland hotar konjunkturen att bli för het med bubblor, inflation och obalanser som följd."
Problemet med pengar är att "lagen om avtagande marginalnytta" även gäller för pengar. "Lagen om avtagande marginalnytta" säger att priset på en vara beror på människors marginalnytta av den sist producerade varan.
Exempelvis har människor störst nytta av den första litern av vatten. Men om det produceras miljoner liter vatten är margnalnyttan lägst för den miljonte litern vatten. Priset på allt vatten kommer då att sättas i förhållande till människors marginalnytta av den miljonte litern vatten.
Problemet är om produktionen av vatten varierar kraftigt. I detta fall kan det ta tid för människor att sätta ett nytt pris på vattnet som speglar marginalnyttan av den sista litern vatten.
Under förutsättning att produktionen inte sjunker, så kan en allmän prisstegring enbart vara ett monetärt fenomen. Det är inte priset på konsumentvarorna som höjs utan det är pengarnas värde som sjunker. En allmän prisstegring kan även förekomma på finansiella tillgångar och orsaken är den samma, pengarnas värde sjunker.
När penningmängden ökar så sjunker marginalnyttan av den sist producerade kronan. De människor som först får tag på de nya pengarna kan använda pengarna för att uppnå mål som de värderar lägre på sin värdeskala. Etta på värdeskalan kan exempelvis vara att köpa mat, tvåa att hyra en lägenhet osv.
De människor som först får tag på de nya pengarna kan öka sin konsumtion eftersom alla människor i ekonomin ännu inte har satt ett lägre pris på pengarna. Ett lägre pris på pengarna innebär att priserna på varor stiger. Det tar tid innan alla människor i ekonomin anser att marginalnyttan av den sist producerade kronan har blivit lägre.
En allmän prisstegring kan även förekomma på finansiella tillgångar och orsaken är den samma som för konsumentvaror. Problemet uppkommer när centralbanken stramar åt ökningstakten av penningmängden. I detta fall sjunker pengarnas värde inte lika snabbt som innan. Detta innebär att de finansiella tillgångarna med tiden anses vara övervärderade och priserna faller.
Många producenter får med tiden tiden problem när centralbanken stramar åt ökningstakten av penningmängden. Ökningstakten av penningmängden har till en början ökat försäljningsintäkter och vinster. Producenterna hinner inte att omvärdera priset på pengarna utan sluter avtal om högre löner, högre inköpspriser osv. När kostnaderna ökar i snabbare takt än intäkterna så får företagen problem med lönsamheten.
Per, vi vet att Hoovers politik gick ut på balans, bl a genom finansminister Mellons extremt konservativa syn på det skadliga med underskott. Det hindrar inte att han misslyckades med att uppnå balans. Det fanns vissa automatiska stabilisatorer redan då.
Så att finansminister Mellon hade en syn är samma sak som att Hoover och de övriga i regeringen hade den synen?
Menar du på allvar att Hoover styrdes av Mellons "extremt konservativa syn" när han ökade utgifterna med 30% samtidigt som inkomsterna sjönk med mer än 30%? (1931-1932)
Även om så vore fallet (vilket inte verkar troligt), vad spelar det för roll att han "försökte" få budgeten i balans när det utmynnade i det dittills största underskottet någonsin i fredstid?
Federal Budget Receipts and Outlays
Brad DeLong's Distortion of Hoover Record Reaches New High (Low)
Don't Know Much About History: Neo-Hooverite Nonsense Edition"
Ola, du pekar på en klassisk analogi: ett företag som börjar gå med underskott måste skära i kostnaderna och kan då häva krisen. En stat som får underskott genom en lågkonjunktur kan inte göra det.Då går det som för Hoover/Mellon. (Min fetstil)
Och med att det går som för Hoover/Mellon menar du förstås kraftiga utgiftsökningar och för den tiden jättelika underskott?
Att Hoover skulle varit återhållsam är en märklig efterhandskonstruktion, som förevigats genom att Roosevelt till slut lyckades vara värre. Och genom att valet handlade om vem som kunde lova värst och misskreditera den andra.
If Coolidge made 1929 inevitable, it was President Hoover who prolonged and
deepened the depression, transforming it from a typically sharp but swiftly-
disappearing depression into a lingering and near-fatal malady, a malady
"cured" only by the holocaust of World War II. Hoover, not Franklin Roosevelt,
was the founder of the policy of the "New Deal": essentially the massive use
of the State to do exactly what Misesian theory would most warn against--to
prop up wage rates above their free-market levels, prop up prices, inflate
credit, and lend money to shaky business positions. Roosevelt only advanced,
to a greater degree, what Hoover had pioneered. The result for the first time
in American history, was a nearly perpetual depression and nearly permanent
mass unemployment. The Coolidge crisis had become the unprecedentedly
prolonged Hoover-Roosevelt depression.
http://austrianenginomics.com/EconDebttoGDPRevA.pdf
Man får komma ihåg att om staten samlar in pengar från näringslivet (skatt, lånar, et.c.) så berövas näringslivet på dessa resurser. Keynes egen multiplikator, som bör ligga långt över ett för att det ska vara någon vinst med räddningspaket (gärna över 5). Men "multiplikatorn inom G20-länderna är låg, mellan 0,5 och 1,8 för infrastrukturinvesteringar"
http://www.affarsvarlden.se/hem/nyheter/article552099.ece
Enda gången samhället gör en vinst på ett statligt paket är om staten finansierar det själv (via Riksbanken) eftersom en multiplikator oavsett hur låg kommer ge en effekt. Dock ger det givetvis en inflation som kommer ruinera medelklassen, skapa grymma snedfördelningar och djupa orättvisor.
Varje land och även den globala ekonomin har sina ekonomiska stabilisatorer.
Det blir budgetöverskott i högkonjunkter såvitt regeringarna inte väljer att kontinuerligt leva på lån, vilket normalt även innebär ren och skär populism och understöd av olika slag.
Vår nuvarande politik ger självfallet minskade skatteinkomster och ett kraftigt ökat stöd till sådant som utbildning , a-kassa och arbetsmarknadspolitik.
Det lär röra sig om mer än 50 miljarder-och detta belopp kommer att öka i varje fall budgetåren 2010-2011.
Dessutom kan man självfallet vidta andra ekonomiska stimulanser, vilka väl Anders Borg närmast refererade till.
Dessa finns beskrivna i budgetpropositionen och ytterligare utgiftsökningar blir fallet när nu vårpropositionen kommer.
Dagens DN-debattartikel är ett exempel på det.
Däri korrigeras för övrigt kritiken mot att regeringen inte med sin politik även gett kommunerna ökade intäkter.
Det är även intressant notera att en öppning sker mot att kommunerna inte ska behöva strikt till balanskravet.
Även kommunala bolag typ bostadsbolagen får gå med vinst och avstå en del av den till kommunen.
Hyresgästerna får betala.
Vi har ett statligt lånebehov även nu som följd av finanskrisen.
Det svarar Riksgälden för. men målsättningen är att skattebetalarna ska få tillbaks satsade medel.
De statliga lånen i övrigt är till för att täcka budgetunderskott samt ränta på ökad statsskuld.
Detta har nu förstås koppling till finanskrisen.
Därtill måste politikerna ta ställning till om nuvarande pensionssystem inte ska få kalkylerat genomslag.
Börskraschen innebär ju att bromsen slår till med kraft och det lär inte bli möjligt acceptera det så nära inpå ett valår.
/Per Fredö
Philip
Ökar man penningmängden I goda tider så kan företagen höja priserna om konkurrensen inte fungerar, lönerna kan öka, inflation uppstår lätt.
En liten ökning av penningmängden nu gör inte att företagen kan höja sina priser, löneökningarna stoppas automatiskt nu, HUR KAN INFLATION UPPSTÅ DÅ?
Penningmängden kan minskas när det vänder med skatter enkelt men politiskt svårt.
VAD SOM ÄR GRUNDORSAKEN TILL INFLATION BORDE NOG DISKUTERAS MER.
Om det är penningmängden som orsakar inflation så borde USA ha superinflation med deras enorma penningmängd.
Alltså vi kan öka penningmängden om vi tar in invandrare i samma takt som vi ökar penningmängden.
Penningmängden kan ökas något om vi får full sysselsättning, hur kan vi få najro att fungera vid en lägre arbetslöshet?
Per-Olof Persson, vi måste i dagens situation utgå från hur utvecklingen varit det senaste årtiondet. Och då har både finanspolitiken och penningpolitiken varit feltajmade i USA. Även Sverige har haft feltajmad räntepolitik. Detta måste beaktas när politiken idag utformas. För framtiden kan andra lösningar sedan diskuteras.
I den bästa av världar förekommer inte diskretionära politiska interventioner. Då skulle med ett vettigt regelsystem ekonomin kunna sköta sig själv utan katastrofala svängningar och utan så stränga regler att tillväxten blev onödigt dålig. Men där är vi inte...
Per, bedömningarna av Hoover varierar. Allmänt sägs att hans ambition var att balansera budgeten vilket stöds av att det var Mellons grundinställning. Statistiken visar dock att utgifterna steg i krisen. Detta kan vara en effekt av diskretionär finanspolitik. Men har vi hört talas om vad det skulle vara frågan om?
En god del av utgiftsökningen kan dock bero på en automatisk anpassning och inte en avsiktlig satsning. Dessutom gjorde Hoover en skattehöjning budgetåret 1932/33 som motsvarade ca 0,7 procent av BNP. Det pekar på att ambitionen var att få balans i budgeten. Sannolikt blev höjningen möjlig efter att han avskedat den lågskatteförespråkande Mellon i början av 1932.
Den slutliga utvärderingen försvåras av att bankerna tilläts gå under och orsaka en finanskris som ledde till kreditåtstramning och sjunkande penningmängd.
Philip, vad som behövs för att bedöma Hoover är en opartisk historieskrivning som inte är utsatt för mytbildning vare sig från österrikare, monetarister eller keynesianer. Men indikationerna ovan antyder att Hoover inte var en för-keynesian.
Om staten lånar pengar på marknaden borde dessa pengar bli ett kvatitativt avbräck för näringslivets investeringar om de inte kan låna utomlands. Så fungerar det tydligen inte i praktiken enligt det svar jag fick från Stefan Ingves förra veckan.
Men staten kan utnyttja centralbanken för QE (quantitative ease) vilket Ingves ansåg obehövligt. Andra bedömare talar dock om att tryckpressarna är nära att tas i bruk.
Med QE borde multiplikatorn vara ansenlig om det finns lediga resurser. Däremot är en skattehöjning som finansierar krigsoperationer utomlands kontraktiv (Barro anger en multiplikator på 0,8).
KI säger inte tydligt hur upplåningen går till men man räknar uppenbarligen med att multiplikatorn är ca 2/3 (en stimulans på 50 mdr kr ger drygt 30 mdr högre BNP samma år, 1,1 %). Detta ger ingalunda "givetvis" en inflation som kommer att ruinera medelklassen.
Per Fredö, det ligger något i att kommunerna kanske överdriver sin situation - i synnerhet som de redan fått en del pengar från staten. Men de (KI) som tittat mer ingående på dem kommer ändå fram till att det blir 10-15 000 färre jobb med regeringens i DN aviserade tilldelning. Till detta kommer att övriga stimulanser som KI föreslagit inte heller vidtas (ca 40 000 förlorade jobb totalt).
Slutligen skulle det teoretiskt gå att motverka den privata sparandeökningen på säg 8 procentenheter sparkvot (det ger 6 procent kvar). Om det höjer BNP med 2,5-3 procent skulle över 100 000 jobb kunna räddas. Det är en tredjedel av krisens totala förlust som enligt regeringen blir 320 000 förlorade jobb till 2011.
/DNg
Som man kunde vänta var vänstern inte nöjd med den ökning av statsbidragen, som kommer i vårproposition en.
Det ligger i linje med vänsterns strategi att alltid plussa på och hävda att regeringen, som Östros skriver på Brännpunkt i dag, är paralyserad.
Vi är ett exportland och då är det naturligt att den ökade arbetslösheten får sitt största genomslag inom det privata näringslivet.
Det är också därför arbetslösheten ökar snabbare än hos flertalet andra länder, men fortfarande skulle vi ligga rätt mycket under våra konkurrenter.
Finansieringen ska ske via kraftigt höjda budgetunderskott även om man vill låtsas av annat.
Att antalet sysselsatta inom den offentliga sektorn kommer att minska med 15-30 000 som ett resultat av finanskrisen är inte så märkligt.
Det går att att med subventioner göra alla sektorer av vår samhällsekonomi skadelösa.
Samtidigt är dessa beräkningar ytterst osäkra. Kommunerna har med sig i bagaget ett överskott på 30 miljarder på de två senaste åren.
Även kommuner måste genomföra strukturomvandlingar och rationaliseringar.
Resultatet av det kan mycket väl användas till att förbättra kvaliten där det är nödvändigt.
Nu skriker alla om att det bara är brist på resurser som ligger bakom alla problem.
De äldre får inte ens bulle och kaka till kaffet hävdar de mest högröstade,livligt påhejade av våra massmedia.
Nu har jag själv erfarenhet av läroverk, kommunalpolitik och äldreboende, som är min nuvarande hemvist.
Viktigast av allt , det är min erfarenhet är tillgång till utbildad personal och hur den i samverkan med andra parter inom sina områden kan få ut allra bästa resutat av sina jobb.
Tyvärr brister det numera ganska rejält härvidlag.
Dessa områden kräver ökad prioritet.
/Per Fredö
Per Fredö, du pekar på några väsentliga punkter som de politiska blocken har svårt att hantera.
Sverige har en stor exportsektor, den motsvarar 53 procent av BNP. Men en betydande del av exporten är beroende av import av insatsvaror. Därför är det alltför förenklat att påstå att en exportminskning med 10,5 procent är hela orsaken till arbetslöshetens ökning.
En uppgift som saknas i olika konjunkturöversikter är hur stor del av importen som är exportrelaterad direkt och i form av investeringsvaror. Eller för den delen hur mycket en minskning av den privata konsumtionen påverkar importen resp den inhemska produktionen.
Min grova uppskattning är att en tredjedel av arbetslöshetens ökning beror på utebliven privat konsumtion. Ytterligare en tiondel kan komma från minskningen av bostadsinvesteringarna med drygt 20 procent som naturligtvis inte heller beror direkt av exportminskningen. Så mer än 40 procent av den ökade arbetslösheten är teoretiskt möjlig att motverka till skillnad från de ca 60 procenten som beror på exportminskningen.
Hittills har oppositionen inte förstått denna möjlighet att kritisera regeringens passivitet på ett sakligt plan. Varför? Det kräver för det första en pedagogisk förmåga som Östros och särskilt Sahlin saknar.
Men det skulle också öppna för en del av socialdemokraternas klassiska ekonomisk-politiska strategi att det är genom stimulans som arbetslösheten kan bekämpas. Den strategin har S övergett. Kritiken går istället ut på att det är de borgerliga som stimulerar med lånade pengar och äventyrar statsfinanserna. Men det biter inte på den "ansvarstagande" regeringen och inte heller på opinionen.
Östros förbrukar nu snabbt sitt förtroendekapital genom att skriva artiklar som den i SvD idag, länk:
http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/artikel_2711403.svd
Antingen skall alla tiotals miljarder som förslagen kostar finansieras med ökade underskott, eller så föreslår han egentligen skattehöjningar. Det talar han inte om eftersom han skulle hamna i svårigheter i båda fallen.
Frågan är slutligen hur länge regeringen kan leva på att inte mycket kan göras åt arbetslösheten eftersom den enbart beror på utlandet. Att utesluta kvantitativa lättnader QE är otaktiskt om man ändå hamnar där i slutändan. Det är inte uteslutet att Riksbanken måste börja köpa obligationer när konkursvågen på hemmamarknaden nu börjar svepa in.
/DNg
Statistiken visar dock att utgifterna steg i krisen. Detta kan vara en effekt av diskretionär finanspolitik. Men har vi hört talas om vad det skulle vara frågan om?
Den absolut största ökningen (900 miljoner dollar) berodde på utbetalningar till krigsveteraner som kongressen beslutade om (Hoover var emot). Bonus Army
Sannolikt blev höjningen möjlig efter att han avskedat den lågskatteförespråkande Mellon i början av 1932.
Mellon förespråkade den jättelika skattehöjningen (se Rothbard's "Americas Great Depression", finns som gratis-pdf)
Utbetalningarna till krigsveteraner skedde som långivning med veterancertifikat som säkerhet. De hade inte samma karaktär som vanliga statsutgifter och var inte någon finanspolitisk åtgärd. Något säkert belopp är svårt att fastställa.
I april 1932 hade 34,3 procent av 3,6 mdr $ betalats ut, mot 50 procent som var tillåtet efter kongressens höjning 1931 från 22,5 procent. Om vi antar att alla dessa 22,5 var utlånade redan tidigare blir ökningen i depressionens inledning 11,8 procent av 3,6 = 425 milj $.
/DNg
Men indikationerna ovan antyder att Hoover inte var en för-keynesian.
Att försöka hålla upp löner och priser, dra igång stora infrastrukturprojekt, vad var det om inte för-keyenesianskt?
Två inlägg om Hoover av Bryan Caplan:
Hoover Sings His Own Praises
Hoover Blasts His Opponents
I april 1932 hade 34,3 procent av 3,6 mdr $ betalats ut, mot 50 procent som var tillåtet efter kongressens höjning 1931 från 22,5 procent. Om vi antar att alla dessa 22,5 var utlånade redan tidigare blir ökningen i depressionens inledning 11,8 procent av 3,6 = 425 milj $.
Siffran på 900 miljoner dollar kommer från Rothbard, boksida 264. Det hela kompliceras av att budgetåret då gick från 1 juli till 30 juni så det kan vara knepigt att jämföra siffror när det inte framgår tydligt vilken period det gäller (kalenderår eller budgetår)
Mytbildningen fortsätter i Aftonbladet...
Spara är att slösa på människor
Per, vi har två frågor om Hoover. En är vad Hoover rätteligen borde klassificeras som i attityden till den ekonomiska politiken - låt-gå-liberal, konservativ eller för-keynesian. En annan är vad hans politik kan ses som exempel på.
Jag har tidigare främst tagit fasta på hans politik. Då ser vi följande utveckling (wh.g) av de federala utgifterna i miljarder USD för hans fyra budgetår jämförda med utgångsläget för Coolidge:
1928/29 3,1 (Coolidge)
1929/30 3,3 (Hoover)
1930/31 3,6
1931/32 4,7
1932/33 4,6
Eftersom inkomsterna minskade blev det underskott 30/31 som de två åren därefter var 2,7 resp 2,6 mdr$ (trots skattehöjningen 32/33).
Hoover gjorde en stor utgiftshöjning med 1,1 mdr$ 31/32 vilket motsvarade 1,3 procent av BNP. Denna ökning kan ha bestått av påtvingade lån till veteranerna och en del federala byggnadsprojekt i mindre omfattning. Effekten av denna politik syns inte på BNP som fortsatte att sjunka (men det kan inte uteslutas att det fanns en positiv effekt som motverkades av alla negativa).
När det gäller Hoovers attityd blir slutsatsen en annan. Vi kan inte säga att Hoover drev någon avsiktlig för-keynesiansk finanspolitik eftersom huvvuddelen av utgiftsökningen var utlåningen till veteranerna. Han höjde därtill skatterna för att bättra budgetbalansen och han klagade över att demokraterna gick emot en utgiftsminskning på 250 m$ där 50 räddades i senaten. Och han klagade på att demokraterna genomförde förberedelser för utgivandet av 2,2 mdr$ ny valuta, som han ansåg skulle ge inflation. Dessutom klagade han i valrörelsen på Roosevelts brist på åtgärder för att få budgeten i balans (Caplan 15) mm.
Jag tycker nog att min beskrivning av Hoover som en konservativ president, som försökte få budgeten i balans men istället förvärrade krisen, står sig.
Men han har tydligen också klassificerats som låt-gå-liberal enligt Bryan Caplan. Detta är ett vagt begrepp. Jag tror inte att Mellon såg sig som någonting sådant. Men det är möjligt att det fanns de som ansåg att en depression kunde mötas med fullständig passivitet inför ett hastigt ökande budgetunderskott. Jag har bara inte hört talas om dem. Caplan finner dock föga förvånande att Hoover är interventionist, fast av annat slag än Roosevelt.
Frågan är till sist hur Hamilton ser aktörerna idag. Östros är Hoover, ja. Men är Reinfeldt dagens Roosevelt? (Den verklige eller mytens?)
/DNg
Jag tycker nog att min beskrivning av Hoover som en konservativ president...Tycker det är ganska missvisande att beteckna honom konservativ givet alla de ingrepp i marknaden som han faktiskt gjorde. Mitt förslag är konservativ för-keynesian! :)
Konservativ för hans vilja att hålla budgeten i balans. För-keynesian för hans positiva inställning till "public works", hålla uppe löner o priser, rädda företag från konkurs osv.
...som försökte få budgeten i balans men istället förvärrade krisen...Sen är det väl inte givet att bibehållen budgetbalans förvärrar krisen?
Krisen i början 1920-talet gick över klart snabbare trots (eller kanske tack vare) budgetbalans. Not-So-Great Depression
Kanske man också skulle kunna kalla Hoover för konservativ interventionist eller någon sorts socialkonservativ.
Teoretiskt är det svårt att hävda att försök att bibehålla budgetbalans vid ett bortfall i efterfrågan inte skulle leda till att krisen förvärrades. En sådan regering måste ju höja skatterna och avskeda offentligt anställda. Empiriskt kan det finnas ytterligare effekter som gör bilden mera otydlig.
Var krisen 1921 ett exempel på att budgetbalans ledde till ekonomisk återhämtning? Början till krisen uppstod genom en överhettning efter första världskriget. Höjningen av styrräntan i USA 1920 var en motåtgärd mot den spekulativa högkonjunktur som utbrutit under senare delen av 1919. Politiken var något motsägelsefull eftersom den federala budgeten underbalanserades mycket kraftigt budgetåret 1918/19 och rimligtvis var detta tillsammans med för låg ränta orsaken till den inflation som då förekom. Ännu 1920 hade USA ett mycket stort överskott i bytesbalansen.
Underskott samtidigt som man hade nästan full sysselsättning genom att exportindustrin gick för högtryck för leveranser till det krigshärjade Europa var ett misstag. Det ledde till inflation och inflationen förvärrades av en lagerboom som spekulerade i värre inflation. När sedan exporten föll tillbaka, finanspolitiken blev restriktiv med överskott och räntan höjdes på det kapital som fanns i lagren skedde ett tvärt omslag vid mitten av 1920. Priserna började sjunka och företagen vräkte ut sina lager på marknaden med ännu större prissänkningar som följd. Produktion och investeringar stannade av och 100 000 företag gick i konkurs.
När lagren hade uttömts behövde produktionen öka. Räntan sänktes och företagen fick kredit. Avbetalningshandeln introducerades på konsumentsidan. Produktionsminskningen totalt var inte så stor som Powell beskriver (-24 %), andra källor anger bara några procent.
Det verkar som om hela svängningen från överhettning till depression berodde på felaktig stabiliseringspolitk som utmynnade i ett mellanläge som kunde ses som "normalt". Jag har inte några mer exakta data om räntan men det verkar som om ändringarna hade kraftfulla effekter som förstärkte och sedan uppvägde att finanspolitiken sannolikt var restriktiv redan från hösten 1919. Själva lagercykeln hade dessutom sannolikt en kraftig, självförstärkande effekt som liknar en finanspolitisk omläggning. Det är inte så vanligt.
Powell gör dessvärre inte ens något försök att förklara hur 20-talskrisen övervanns så snabbt.
/DNg
I don't know whether it's just me or if everybody else experiencing problems
with your blog. It seems like some of the text within your posts are running off the
screen. Can somebody else please comment and let me
know if this is happening to them as well? This might be a
issue with my web browser because I've had this happen before. Thanks
Feel free to surf to my webpage: topcoat
Browsing delicious.com I noticed your web site book-marked as: Blogger:
Skattepolitik och samh�llsfilosofi. I'm assuming you book-marked it yourself and wanted to ask if social book-marking gets you a ton of visitors? I've been looking at doing some social bookmarking for a few of my sites
but wasn't sure if it would generate any positive results. Thank you very much.
Review my site; Ecmma.Org
I was wondering if you ever considered changing the page layout of your blog?
Its very well written; I love what youve got to say.
But maybe you could a little more in the way of content so people could connect with it better.
Youve got an awful lot of text for only having
1 or 2 pictures. Maybe you could space it out better?
My web site ... asphalt
My spouse and I stumbled over here by a different website and thought I might
check things out. I like what I see so now i am following you.
Look forward to checking out your web page again.
Here is my web blog Www.contiki.com
Hmm is anyone else having problems with the images on this blog loading?
I'm trying to figure out if its a problem on my end or if it's the blog.
Any suggestions would be greatly appreciated.
Look into my web page - strec
Incredible! I'm really enjoying the style and design of your web site. Are you using a custom template or is this readily available to all users? If you do not want to say the name of it out in the general public, please email me at: coreyvarner@arcor.de. I'd love to get my
hands on this template! Thanks a lot.
My web blog: rotting chemical
Hmm is anyone else encountering problems with the images on this blog loading?
I'm trying to figure out if its a problem on my end or if it's the blog.
Any feedback would be greatly appreciated.
Here is my blog post: olivialeighweddings.com
Howdy! Do you know if they make any plugins to assist with SEO?
I'm trying to get my blog to rank for some targeted keywords but I'm not seeing very good results.
If you know of any please share. Thank you!
Also visit my blog ... stump grinding
My site > tools
Hello! Do you use Twitter? I'd like to follow you if that would be ok. I'm definitely enjoying
your blog and look forward to new posts.
Here is my page - dekorativno
Exceptional post but I was wondering if you could write a litte more on this topic?
I'd be very grateful if you could elaborate a little bit further. Appreciate it!
My homepage - Weblog
Hi there! Would you mind if I share your blog with my twitter group?
There's a lot of folks that I think would really appreciate your content. Please let me know. Thanks
Feel free to visit my web blog :: Easy way
Skicka en kommentar
<< Home