Det maktlösa kapitalet

Har kapitalet makt eller är det en del av ett ekonomiskt maskineri? ABF-debatten mellan Norberg och Elmbrant var inne på detta. Visar inte kapitalets oförmåga att uthålligt ge krediter till obemedlade hur maktlöst det är? Kapitalet måste också lyda de lagar som sätts upp av "economic man".

Jag var på onsdagkvällen på en debatt om huruvida det skulle bli en kursändring åt höger eller vänster efter den ekonomiska krisen. Den var arrangerad av ABF och tidskriften Arena. Deltagare var den marknadsliberale Johan Norberg (Cato Inst) och ledarskribenten på Dagens Arena Björn Elmbrant (vänstersympatisör).

Debatten handlade dock inte så mycket om någon eventuell kursändring utan om olika aspekter på den pågående ekonomiska krisen. Elmbrant har nyligen recenserat Norbergs bok En perfekt storm i DN:s kulturdel utan att göra ner den totalt. Inte heller i debatten framkom några skarpa åsiktsskillnader. Jag hade kunnat tänka mig att Elmbrant skulle ha framfört sina kritiska synpunkter på "hyperkapitalismen" som han skrev en bok om för några år sedan. Men därav blev intet.

Elmbrant presenterade i sin inledning en uppräkning av vad han tyckte var höger respektive vänster. I högerbegreppet ingår att skilja mellan politik och ekonomi i varsin "låda", ekonomi är ett maskineri som kan köras i datorer medan vänstern ser den som en maktfråga. Höger är den rationelle aktören, vänstern ser samhällsvarelsen. Höger är egenintresse, vänster är allmänintresse. Höger är "sammanblandningsekonomi" (t ex friskolor o entreprenader), vänster är en riktig blandekonomi.

Intressant var att Elmbrant avvisade girighet som orsak till ekonomiska missförhållanden. Men han menade att det föreligger ett systemfel som gynnar girighet, vilket vänstern borde betona. På något sätt var problemen inte orsakade av dålig moral utan av dålig ekonomi. Det finns sålunda inte något påvisbart samband mellan bonus och goda produktionsresultat.

Ingenting av detta togs upp av Norberg som istället gjorde en vältalig presentation av finanskrisens uppkomst utifrån sin bok. Han betonade att ursprunget kunde sökas i den politiska viljan hos både Demokraterna och Republikanerna att förse fattiga och icke-kreditvärdiga familjer med möjligheter att skaffa ett eget hus [ägardemokratitanken hos 50-talets höger i Sverige]. Detta tillsammans med sammanslagningen av tusentals bolån till nya värdepapper som kunde säljas vidare med kreditbetyget AAA var orsaken till finanskrisen. Till detta kom att Fed-chefen Alan Greenspan höll räntan för låg vilket stimulerade de korttänkta bolånetagarna att investera i både boende och att låna på bostadens värdestegring till andra konsumtionsvaror.

En principiell fara med politisk styrning av räntan var enligt Norberg att Greenspan kommer och räddar företag som går dåligt. Han hänvisade till synsättet att kapitalism utan konkurser är som kristendom utan helvete. Denna diskussion nuddade vid skillnaden mellan konjunkturfenomen och dåligt företagande utan att komma in på att detta är två helt olika saker. Norberg var avslutningsvis också inne på betydelsen av finansmarknader, som han helt riktigt hade noterat nästan ingen förklarar, varför man kan undra om de verkligen behövs. Han gav exemplet med fraktmarknaden för fartyg som avtynade i höstas trots att det fanns produkter som tornade upp sig i hamnarna och köpare på andra sidan. Men det fanns ingen som vågade försäkra lasterna så att man kunde vara säker på att få betalt.

Det är förvisso sådana exemplifieringar som det behövs mer av. Kritiken mot kapitalismen beror till stor del på ren okunnighet och fördomar. Det som ändå är en ljuspunkt är att de agitatoriska förenklingarna av både funktion och lösningar, som vi såg så ofta före socialismens sammanbrott, nu saknas till stor del.

En central punkt i socialismens kritik av kapitalismens funktionssätt är den animistiska synen på KAPITALET som en självständig maktfaktor. Den framskymtade i Elmbrants inledning och i frågor från publiken. Jag frågade Elmbrant hur han mot denna bakgrund såg på att politikerna i USA tagit fasta på denna syn att kapitalet kan utöva makt genom att det getts i uppgift att gynna de dåliga krediterna. Här hade maktsynen på kapitalet verkligen visat hur felaktig den var. Det gick inte att gynna de mindre bemedlade. "Kapitalet" hade inte en sådan makt på längre sikt. Trots alla manipulationer visade sig kapitalmarknaden vara ett maskineri som måste lyda ekonomiska lagar. Hade det inte varit bättre att i stället för att blanda ihop politik och ekonomi höja skatterna och den vägen tillhandahålla subventionerade räntor på krediterna till de mindre bemedlade?

Det kunde Elmbrant inte förneka. Han var ingen vän av sammanblandningsekonomi. Men han tycktes inte inse att hela det maktperspektiv på ekonomin som han inlett med då hängde i luften. Kapitalet är maktlöst. Det måste också lyda ekonomiska lagar som kan härledas till att människor är hjälpligt rationella, har ett egenintresse och försöker maximera detta. Känns detta igen? Det är "economic man" som satte stopp för kapitalets finansiella excesser under början av 00-talet. Problemet var att politiker, lobbyister och lurendrejare i flera år lyckades föra förnuftigt tänkande människor bakom ljuset så att en förödande obalans kunde byggas upp.

Läs även andra bloggares åsikter om kapitalet, kapitalism, economic man, finanskrisen, socialism, makt, finanskris, Johan Norberg, nationalekonomi, politik, ekonomi på intressant.se