Skattehöjningar hotar med de rödgröna
Kraftiga skattehöjningar hotar vid ett regimskifte för främst den övre medelklassen. Det kan röra sig om 60 000 - 120 000 kr/år. Men just ingen vill försvara dessa grupper i bonusdebattens kölvatten. Den principiella skattefrågan kanske måste tas upp av ett nytt parti?
Skattebetalarnas förening presenterade häromdagen en rapport (pdf) med titeln Skattehot vid maktskifte som går igenom vad Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet föreslagit på skatteområdet. Rapportförfattaren Henrik Olsson har också försökt sig på att göra konkreta räkneexempel för olika typfamiljer. Detta försvåras av att de rödgröna inte har någon gemensam skattepolitik. Rapporten bygger på partiernas budgetmotioner från hösten 2008. Men situationen har inte blivit klarare sedan motionerna till vårpropositionen lämnats in.
För inkomstskatten gäller att Socialdemokraterna vill avskaffa det utökade jobbskatteavdraget som gäller i år, Vänsterpartiet vill avskaffa hela jobbskatteavdraget och Miljöpartiet vill trappa ner jobbskatteavdraget vid inkomster över 30 000 kr/mån så att marginalskatten ökar. Vänsterpartiet har en liknande tanke genom att grundavdraget skall trappas ner. Alla tre partierna motsatte sig också höjningen av brytpunkterna för statlig skatt (20 resp 25 procents extra skatt). Men här råder osäkerhet huruvida man i regeringsställning kommer att sänka brytpunkterna. Det skulle ge en skattehöjning på 3 600 kr/år för nya grupper nära den undre brytpunkten.
Både S och V vill återinföra förmögenhetsskatten i någon form, vilket inte gäller MP.
Både S och V vill skärpa fastighetsskatten genom att göra den progressiv för högre taxeringsvärden. S vill sätta in en extra skatt över 2 miljoner kr i taxeringsvärde (0,25 % extra) och V vill sätta in 0,75 procent extra över 2 miljoner (fördubbling).
Alla tre partierna vill avskaffa skattereduktionen för hushållstjänster.
Socialdemokraterna har dessutom nu i vår lanserat ett tredje steg i skalan för marginalskatterna med ett inte specificerat procenttal över 83 300 kr/mån.
Rapporten redovisar några räkneexempel som gäller konkreta familjer. Ett sådant exempel visas nedan där taxeringsvärdet är 7 mkr och skattehöjningarna blir 60-120 000 kr:
Problemet för Skattebetalarnas förening är att de riktigt starka effekterna inträffar främst för personer i den övre medelklassen som inte röstar på de rödgröna. De har därför ingen valpolitisk betydelse och kommer därför inte att uppmärksammas av media. För att skattehöjningsfrågan skall kunna bli en fråga av dignitet måste den göras principiell. Men med en regering som övergett alla principer kommer någon draghjälp därifrån inte att kunna förväntas.
Opinionsklimatet är sådant att de med litet högre inkomster ganska fördomsfullt betraktas som "giriga" till följd av den onyanserade bonusdebatten. Därför är det svårt för någon att försvara den övre medelklassen mot skattehöjningsförslag som även kan ge mycket kännbara effekter. Den övre medelklassen kanske inte ens har regeringen med sig. Det betyder att det börjar uppstå utrymme för en ny partibildning.
Andra bloggar om: skatter, skattepolitik, skattehöjning, regeringen, Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Miljöpartiet, de rödgröna, Skattebetalarnas förening, nytt parti, utjämning, politik, ekonomi på intressant.se
Etiketter: skattepolitik aktuellt
posted by Danne Nordling @ 17:21
4 comments
4 Comments:
En anti-arbetslinje alltså. Detta ter sig som ett fantasilöst bländverk av nattståndet klasskrig. Och det indikerar att den rödgröna förvirringen driver längre vänsterut. Gott så, åtminstone så länge inte regeringen lockas i samma riktning. Men regeringens uppgift är inte att skugga vänsterns åsikter, utan först och främst att fortsätta inge förtroende, att få väljarna att inte tröttna på dem. Allt detta vänsterutspel gör är att cementera moderaternas dominans av den politiska mitten.
Man får dessutom anta att vänstern kommer att förlora i Stockholm med denna politik, och kanske andra tätorter. Lokalpolitikerna får nogsamt påpeka den stockholmsfientliga politik som förts av vänstern, från skatteutjämningar och framåt. Nu vill de ta era villor. (Det uppenbara motgreppet skulle vara att sänka fastighetsskatten ytterligare. Den nuvarande versionen var en dålig kompromiss. Ger man den segern till (kd) så slipper man kanske att de trillar ur riksdagen och att man förlorar valet.)
Regeringen bör rikta in sig på två saker: att intelligent hantera den pågående krisen (vilket jag återigen skulle föreslå kan åtminstone delvis göras genom att omstöpa regelverken), och att se till att man inte förfaller till internt käbblande innan valet. Kort sagt behöver moderaterna släppa fram sina alliansvänner i några väl valda frågor.
Mer filosofiskt: När kan man anse att den omhuldade progressiviteten i skattesystemet helt enkelt är orättvis och girig i sig? Tyvärr är paradigmet i den s.k. välfärdsstaten att skatterna endast är en huggsexa u.p.a., dock med vissa moraliserande/straffande inslag mot fiender. Mer genomgripande reformer torde dröja. Det ger tyvärr litet utrymme för nya partier vad jag kan se.
Skattebetalarnas analys av det röd-grönas budgetförslag, vilka ju skiljer sig åt avsevärt, avser deras budgetar innevarande år.
Det betyder t ex att socialdemokratarnas notstånd till jobbskatteavdragen båda första steg inte finns med.
Det gäller också fastighetsskatten, som partiet nu i huvudsak godtagit även om konsekvenserna för åtskilliga blir avskräckande stora.
Detta betyder att de effekter på ökad ekonomisk tillväxt och minskat utanförskap som nu ägt rum inte finns med i beräkningarna av den socialdemokratiska politiken.
Partiet har också oavsett sitt motstånd mot jobbskatteavdragen utlovat att pensionärerna ska få motsvarande skattelindring.
Det skulle innebära ökade utgifter med 25-35 miljarder, vilket är helt ofinansierat om nu partiet inte skulle ta dessa pengar via ett sänkt jobbskatteavdrag.
I så fall blir det knappast något över för de familjer, som finns med i Skattebetalarnas kalkyler.
De röd-gröna står också bakom ökade offentliga utgifter på cirka 50 miljarder.Helst då omedelbart.
Någon precisering av vart dessa utgifter ska gå eller ilka effekter de ska få har inte gjorts.
Det troliga är ökade bidrag, höjd a-kassa samt kraftigt ökade anslag till kommunerna.
Samtidigt tar man bort åtskilliga andra skattesänkningar, som finns med i alliansens budget.
Man hänvisar i detta fall till Konjunkturinstitutets bedömning av vad som nu skulle vara behövligt, men samtidigt krävs det om budgetdiciplinen ska hålla att dessa medel återlämnas när konjunkturen väl vänt upp igen.
Vad som nu blir intressant är förstås vilka program för nästkommande mandatperiod, som alliansen respektive de röd-gröna kommer att lägga fram.
Alliansen komer likt inför valet 2006 att kunna enas.
Dt mesta tyder på att det blir en betydande splittring mellan de röd-gröna
/Per Fredö
"Det betyder att det börjar uppstå utrymme för en ny partibildning."
Ett nytt parti kan inte bygga på Keynes teorier eftersom dessa teorier baseras på att marknadsekonomin ska styras genom en socialistisk planekonomi. Ett nytt parti bör utgå ifrån vad som är sant eller falskt enligt ett logiskt resonemang. När ett politiskt budskap är sant ska partiet aldrig kompromissa eller ändra sitt budskap.
Politiken ska således bygga på Aristoteles kunskapsfilosofi. Att tänka logiskt är samma sak som att tänka motsägelsefritt. Man utgår ifrån identitetslagen, A=A. Man utgår inte ifrån Hume, Kant eller Popper som utgår ifrån att människan inte kan få kunskap om verkligheten. Enligt dessa idioter är Ett bord inte = Ett bord, bordet kan vara ett monster.
Detta har lett till att socialism, kommunism och nationalsocialism kan vara sanna ideologier eftersom vi ändå inte kan få någon kunskap om verkligheten. Verkligheten anses vara subjektiv och därför anses dessa ideologier ha samma värde som andra ideologier.
Per-Olof Persson: Jag vill inte vara dryg men jag tror inte många skulle rösta på ett parti som förklarar att det funnit den enda vägen, sant eller falskt!
(För övrigt tycker jag du är orättvis mot Popper).
Skicka en kommentar
<< Home