Även Ingves kan tänka sig starta sedelpressarna

Nu närmar sig Riksbanken försiktigt och steg för steg "sedelpressarna". Opinionen ska förberedas. Läs även beskrivningen av finanskrisens orsaker.

Riksbankschefens tal häromdagen (6/5) pekade ut att man kan ta till okonventionella åtgärder i penningpolitiken om ekonomin försämras, vilket ligger i linje med vicechefen Lars E O Svenssons resonemang den 20 april. Stefan Ingves uttryckte sig på följande sätt:

"Ytterligare en möjlighet vore att Riksbanken bidrar till att pressa ned räntan på statsobligationer, bostadsobligationer eller företagscertifikat genom köp på de marknaderna. Det kan också uppstå en portföljbalanseffekt om andra aktörers efterfrågan på till exempel företagsobligationer skulle stiga till följd av Riksbankens köp av statsobligationer."

Ännu vill han avvakta och dessutom undersöka de juridiska förutsättningarna. Det senare låter litet kryptiskt. Riksbanken är juridiskt sett förhindrad att köpa nyemitterade statsobligationer. Men skulle oklarhet råda huruvida man fick köpa statsobligationer på andrahandsmarknaden? Skräcken för sedelpressarna (köp av statsobligationer) tar sig underliga uttryck.

Även om Riksbanken inte ens skulle få köpa en enda statsobligation skulle köp av bostads- och företagsobligationer ge en portföljbalanseffekt som medförde att andra aktörer köpte statsobligationerna. Snacket om sedelpressarna och skräcken för dessa är sakligt ohållbart. Redan Riksbankens kreditgivning med hjälp av "sedelpressarna" skulle ju lika gärna kunna beskrivas som början till galopperande inflation. Det är propaganda det handlar om - men med oklara syften.

Nu är Ingves inne på den linje som jag tog upp i min fråga till honom den 31 mars (bloggartikel 1 april) och som han menade inte skulle behövas - dvs som ett alternativ till finanspolitisk stimulans skulle okonventionella åtgärder kunna tas till. Men han formulerar detta i termer om att uppnå inflationsmålet på 2 procent.

Riksbankschefens föredrag inleddes med en beskrivning av hur finanskrisen uppstått i USA. Jag kan inte undanhålla läsarna av denna blogg några träffande citat:

"Från början av 1990-talet till 2005 steg det amerikanska bytesbalansunderskottet markant. Den huvudsakliga förklaringen till att underskottet steg var ett minskat sparande bland hushållen. Det amerikanska bytesbalansunderskottet motsvaras av överskott i framför allt Kina och ett antal oljeproducerande länder där sparandet är högt. Dessa länder har sökt avkastning på sitt finansiella kapital utomlands genom att bland annat investera i amerikanska statspapper. Den ökade efterfrågan på amerikanska statsobligationer har under en längre tid pressat ned långa räntor i USA. Därtill förde den amerikanska centralbanken en expansiv penningpolitik i samband med recessionen i början av 2000-talet och under åren därefter."

Ingves nämner sedan subprimelånen och fortsätter: "

En annan faktor som också kan antas ha bidragit till bubblan på bostadsmarknaden i USA är den amerikanska bostadspolitiken som sedan mitten av 1990-talet blev allt mer inriktad på att öka bostadsägandet bland hushållen. Exempelvis skulle de halvstatliga bostadslåneinstituten Freddie Mac och Fannie Mae låna ut en viss del av sin totala utlåning till låginkomsttagare. Detta bidrog till att många hushåll fick lån trots att deras återbetalningsförmåga var osäker."

Krisen började uppstå när räntorna steg från hösten 2004:

"Hösten 2005 sprack bubblan på bostadsmarknaden i USA och bostadspriserna började sjunka. Eftersom värdet på hushållens viktigaste säkerhet sjönk kunde allt fler hushåll inte längre lägga om sina subprimelån till fortsatt låg ränta. Långivarna hade stramat åt kreditvillkoren. Räntechocken som följde innebar att allt fler hushåll fick betalningsproblem, vilket i sin tur pressade ned bostadspriserna ytterligare. Detta skedde då allt fler hushåll och banker var tvungna att sälja husen på exekutiv aktion till ett lägre pris än tidigare."

Värdepapperiseringen beseglade världens ekonomiska öde:

"Subprimelånen paketerades om till nya investeringsinstrument som sedan såldes till investerare i andra länder. När det blev allt mer uppenbart att dessa papper sannolikt var avsevärt övervärderade uppdagades att till exempel banker gjort stora förluster. Osäkerheten om vilka banker som gjort de största förlusterna bidrog till att bankerna inte längre ville låna ut till varandra. Den finansiella krisen eskalerade när den amerikanska regeringen hösten 2008 beslutade sig för tillåta den amerikanska investeringsbanken Lehman Brothers att gå under. Oron på de globala finansmarknaderna steg och den finansiella krisen som startade i USA utvecklades till en global kris."

Ingves avlsutar sin exposé med att rikta kritik mot alltför stort risktagande, ratinginstitutens felaktiga kreditbetyg och att de "inte hade tagit tillräcklig hänsyn till risken att dessa produkter inte skulle kunna omsättas på marknaden" samt att tillsynen av de finansiella marknaderna varit otillräcklig.

Läs även andra bloggares åsikter om finanskris, sedelpressar, Riksbanken, stabiliseringspolitik, ränta, penningpolitik, finanskrisen, krisens orsaker, nationalekonomi, politik, ekonomi på intressant.se