onsdag, augusti 26, 2009

Koldioxidransonering är väl socialism?

Utopiska förslag om personliga koldioxidkonton diskuteras nu seriöst i Sveriges Radio. Klimatsocialismen är inte tillbakaträngd. Men är det realistiskt att inte få tanka sin bil i september? Eller att inte få köpa eldningsolja för vintern?

Har klimatsocialismen trängts tillbaka? Det har hävdats från moderata klimatpolitiker. Men för en vecka sedan utkom klimatskribenten David Jonstad (bakgrund från syndikalistiska Arbetaren) med en bok, Vår beskärda del, där personliga koldioxidkonton var ett viktigt förslag.

Detta förslag togs idag upp av vetenskapsradion Klotet där Jonstad samtalade med Björn Carlén, forskare från regeringskansliet (Expertgruppen för miljöstudier). Han menade att koldioxidkonton skulle vara onödigt krångligt och kostsamt. Dagens koldioxidskatt skulle dessutom ersättas med gratisutdelade personliga koldioxidkvoter som skulle innebära minskade skatteintäkter. Jonstad invände dock att det skulle komma in pengar genom utauktionering av utsläppsrätter för företagen (mer).

Tanken med personliga koldioxidkonton har tidigare lanserats av brittiska klimatsocialister men också av KD:s klimatpolitiker Anders Wiljkman. Varje medborgare tilldelas en rätt att släppa ut en viss mängd koldioxid per år - t ex 2 ton i Sverige. Det betyder att man måste väga utsläpp från olika aktiviteter mot varandra. En person som gjort många flygresor under början av året skulle om han inte ser upp inte få köpa bensin i slutet av året därför att ransonen tagit slut. Om denna ransonering också skulle omfatta uppvärmning eller matinköp framgick inte.

Diskussionen var ganska ytlig och programledaren Marie-Louise Kristola verkar inte ha tillräcklig fantasi för att föreställa sig vilka praktiska konsekvenser individuell koldioxidransonering skulle kunna ha.

En sak som visar vilket syfte koldioxidransonering har framkom dock i förbigående. Jonstad nämnde att en genomsnittlig tilldelning av ransoner skulle innebära att höginkomsttagare skulle få en mycket större press på sig att minska sina utsläpp än andra. Det är nog den västerländska livsstilen som är föremålet för attacken under förevändning att man månar om klimatet. Vi skall inte ha påtagliga skillnader i individuellt välstånd och vi skall inte kunna fortsätta vår oanständiga kapitalistiska konsumtion länge till. Bilismen och flyget kommer speciellt att drabbas av restriktioner. Är inte detta ett renlärigt socialistiskt angrepp på individualism och frihet?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , intressant.se

Etiketter: ,

5 Comments:

At 28 augusti, 2009 01:30, Anonymous Tom said...

Jonstad har inte nödvändigtvis rätt. Som relativ höginkomsttagare utan bil och mitt i storstan kan t.ex. undertecknad troligen få nöjet att peka finger åt de trogna medborgare som bor på landet i sina stora hus och åker bilar till sina lågbetalda jobb som måhända producerar långt mer koldioxid än en simpel utredning på ett kontor. Eller, vem vet, kanske jag kan sälja min ranson till de som bättre behöver den? Jag förutspår speciallagstiftning för att Sverige ska undkomma ett så irriterande öde.

 
At 28 augusti, 2009 11:13, Blogger Danne Nordling said...

Tom, du har rätt i att personliga koldioxidransoner är ett trubbigt instrument för inkomstutjämning. De i glesbygden som har låga inkomster men som måste köra långa vägar med bil till jobbet skulle få det svårt.

Det kommer att krävas undantag och en mer bärkraftsorienterad ransonering. Du kommer säkert att drabbas av någon bosättningsrelaterad minskning av rätten att släppa ut koldioxid. Syndikalister ligger i framkant när det gäller att hitta på socialistiska förslag för att få bort marknadsekonomin utan att folk förstår detta. Jag såg på sin tid tanken om "obligatoriska, riktade fondemissioner" av aktier till löntagarna föreslagen i tidningen Arbetaren innan den presenterades som ett inslag i idén med löntagarfonder.

Kommer man att kunna handla med ransoneringskuponger? Det har alltid föreslagits av nationalekonomerna medan de ortodoxa ansett detta varit närmast omoraliskt ("köpa sig förbi"). Jonstad säger visserligen att det skall vara möjligt. Men hur skulle det gå till?

Man får ett kontokort som man drar vid köp av bensin, el, eldningsolja och andra utsläppande produkter. Varje månad får man läsa på kontoutdraget hur mycket man har kvar. Den som inte håller koll på detta får sitt kort spärrat mot slutet av året. Hur gör man när bensinmacken vägrar att sälja mer bensin när man är halvvägs till Karesuando?

Var får man köpa andras ransoner ute på vischan? Och även om man var i Stockholm skulle det krävas en mycket kostsam och svårhanterlig organisering av en överskottsmarknad för privatpersoner. Måste inte en ransoneringsnämnd inrättas i varje kommun för att godkänna alla större koldioxbelastande aktiviteter för att inte en andel (visserligen liten) obetänksamma medborgare skall ställas utan utan bensin på långresor eller utan el och uppvärmning till vintern för att de inte har råd eller vet hur de skall fixa det själva på andrahandsmarknaden?

Jonstad deltar i en lång konstruktivistisk tradition som socialistiska skrivbordstänkare ägnat sig åt i århundraden. Ett system med utsläppsrätter kanske hjälpligt kan fungera för företag men knappast för privatpersoner. Syftet är uppenbarligen att utöva makt och "köra med folk" så att de ändrar livsstil. Klimateffekterna kan uppnås med mer generella metoder som inte ger så mycket makt till politikerna.
/DNg

 
At 29 augusti, 2009 18:06, Anonymous Tom said...

Jag ser här framför mig scener på bensinstationen med definitiv järnridåkänsla. Naturligtvis kommer det om priset är rätt alltid finnas antingen koldioxidkort under disken, trasiga mätare av olika slag, eller bensin som råkat förkomma.

Undantagen från Jonstads utsläppsregler kommer också att vara legio. (Se t.ex. trängselskattens förverkligande i Stockholm.) Och koldioxidnämnderna kommer naturligtvis att översköljas av hjärteknipande och behjärtansvärda förfrågningar.

(En annan roande effekt: kommer ransoneringen leda till att man slutar samåka?)

Sammanfattningsvis har jag svårt att se den samhälleliga vinsten av Jonstads förslag.

 
At 29 augusti, 2009 22:33, Anonymous PKo said...

Tror man inte på klimateffekten som hot blir man vansinnig på CO2-ransonering. Tror man, är det mer en fråga om fördelning och solidaritet.

Om vi inför ransonering så är avsikten att minska utsläppen. Det blir då svårt att få trovärdighet om man kan få mer tilldelning i december om man slösar i början på året? Med tanke på att hyran inte sällan kommer som en överaskning för många så lär vi nog få periodisera ransoneringskortsläppen till en gång i månaden eller kanske tom veckan!

Ransonering har använts som metod genom tiderna av många andra än "socialistiska skrivbordstänkare". Sverige hade 1916-19 och 1940-51 - det var inte bara skrivbordsgeneraler som styrde då! Både USA och GB hade under WW2. I samband med oljekrisen hade Sverige 1973-74 bensinransonering.

Att kommunistiska länder haft förkärlek för ransonering kan ju delvis beror på notoriskt dålig ekonomi (brukar vidlåda kommunistiska länder), delvis vara en följd av en vilja/idiologi till att bära bördor solidariskt (vilket tyvärr ofta enligt kritiken bara skedde i teorin, vissa var tydligen mer jämlika än andra). Men solidaritet som sådan är väl en tanke inte alldeles utan positiva förtecken? Jag antar att om din fru eller dina barn svälter så sitter du inte bredvid och äter tårta? Det är mer en fråga om vilka man bryr sig om. Röstar man höger är man normalt solidarisk med familjen och vännerna, röstar man vänster så borde det i teorin utvidgas det till resten av nationen - sällan går det längre ut, tredje världen, i substantiell utsträckning?

Ransonering eller utsläppshandel? Det beror väl hur drastiska nedskärningar man syftar till? Tror man att jorden ska gå under om koncentrationen CO når över 350-400 ppm i atmosfären, så ligger ransonering nära till hands. Alla som räknat efter på den egna livsstilens följder/CO-pris finner att 2 ton om året är väldigt lite utsläpp! Dit kommer vi inte med utsläppshandel!!

Är det inte så oviljan till ransonering beror mer på att du inte tror på klimathotet än på misstro till metoden som sådan?

 
At 30 augusti, 2009 11:17, Anonymous Tom said...

Det är roande att höra hur förespråkarna för ransonering redan börjar slicka sig om munnen när de får tänka på månads, nej veckovisa!, ransoneringskort. Kanske huvudsaken med detta inte är klimatet trots allt?

 

Skicka en kommentar

<< Home