Vad vill Socialdemokraterna inför 2010?

Sahlin ville ha kvotering. Länspolitikerna i Stockholm vill satsa på medelklassens storstadsproblem. Ideologerna vill ha socialism. Men LO är impopulärt. Socialdemokraterna skall ha kongress om två månader. Kan Sahlin till slut sätta ner foten?

"De nya Socialdemokraterna" lanserade på en ljusröd affisch inför 2010 års val. Den frågan diskuterades nyss i Studio 1 i radions P1. Orsaken till diskussionen var artikeln på DN-debatt igår (24/8) från en grupp socialdemokrater i Stockholms län där man uttalade oro över det låga stödet för partiet i storstäderna. Avskaffad LAS och ingen höjd skatt utan sänkt skatt för tjänstesektorn var några av förslagen. S har partikongress i slutet av oktober och vi vet ganska litet om vad Socialdemokraterna har för långsiktig politik.

Partiledaren Mona Sahlin förde i sitt sommartal, för tio dagar sedan i Nacka, fram kvotering av bolagsstyrelserna, kvotering i föräldraförsäkringen och lagstadgad rätt till deltid som den viktiga politiken. Länspolitikernas artikel kanske kan ses som ett uppror mot denna inriktning av politiken? De fokuserar på konkreta problem som de beskriver som att medelklassen lever...

"...med en ständig stress över den egna ekonomin, skolans kvalitet och hur familjeliv och yrkeskarriär ska gå ihop. Här har en medelinkomstfamilj högre kostnader än dem som bor utanför storstadsområdet. Färre har råd att bo i eget hus. De som har det hör ofta till tjänstemannagrupper med bättre inkoms­ter. Men även deras marginaler är ofta små."

Idag kommenterar DN deras artikel och pekar på partiets svårigheter att förnya sig:

"Socialdemokraterna har haft svårt att hitta en ny identitet efter det kalla krigets slut. Partiet har låst fast sig vid en verklighetsbeskrivning som passar LO-facken och har sin hemvist i brukssamhället. Men Sverige har förändrats. Livsstil och värderingar spelar en allt större roll i politiken medan den ekonomiska dimensionen blivit relativt sett mindre viktig."

Som jag skrev i en artikel i juni är Socialdemokraternas guldålder förbi eftersom den sammanhängde med urbaniseringen. Socialismen som ideologisk fråga är också förbrukad även om det finns ideologer inom partiet som skulle vilja driva någon variant av socialism som bärande budskap. Idag kommer också en undersökning som visar att medlemmarna är mycket negativt inställda speciellt till LO (SvD). Så vad återstår - kvotering och liknande?

DN ser alternativen som ett "progressivt storstadsparti" eller ett "parti som stretar emot utvecklingen". Är inte detta antingen en satsning på den "ekonomiska dimensionen" eller på "värderingar" - om än förlegade? Vi ser under alla omständigheter nu en avideologisering. Politiken handlar nu om s k servicedemokrati. En hel del av samhällets produktion sker i politiska former och denna tjänsteservice måste styras på ett indirekt sätt med en trög politisk process.

De socialdemokratiska länspolitikerna pekar dock på en hittills föga uppmärksammad skattefråga. Genom att särskilt boendekostnaderna är så höga i storstadsområdena medan skatterna är lika höga kommer de ekonomiska marginalerna för arbetarklassen och en stor del av medelklassen bli mycket små i storstadsområdena. "Klassbegreppen" suddas ut, menar storstadssocialdemokraterna. Det kunde vara en fråga att ta upp. Men ligger den naturligt för Socialdemokraterna?

På kort sikt kan Socialdemokraterna istället för att ha en egen politik kritisera regeringens: Skattesänkningarna är orättvisa, a-kasseavgifterna orättfärdiga, jobbpolitiken misslyckad, sjukförsäkringen och a-kassan alltför snåla, pensionärerna illa behandlade och vårdproducenterna skor sig på skattebetalarnas bekostnad. Dessutom kommer Sveriges statsfinanser att kollapsa av regeringens skuldsättningspolitik. En skicklig propagandist kan nog vinna valet 2010 på sådana budskap. Men vill Sahlin detta? Och besitter hon någon handlingskraft?

Läs även andra bloggares åsikter om Socialdemokraterna, Mona Sahlin, val 2010, socialism, servicedemokrati, ekonomi, välfärd, ideologi, missnöje, politik på intressant.se